4 åring med "personal space"

Jennyzen

Trådstartare
Jag har en jättefin 4 åring som för ett tag sedan började visa upp ett oönskat beteende.
Felice är e. Canterbury ue. Warsteiner. Hennes mamma var en otroligt mild, snäll och social dam men tyvärr verkar det som om hon ärvt rätt mycket av sin morfars temperament 😔 Man har ju hört en hel del om w-blod 🙄 Felice är överlag en nyfiken, snäll och trygg tjej, stressar inte upp sig i onödan, inte ens när hon fastnat med grimman! MEN hon kan bli riktigt vass när man trampar henne på tårna, hon har enorm intregitet/personal space. Det är aldrig några problem att hämta henne i hagen, sätta på grimma eller så, hon är alltid lika glad. Men om hon är lös i hagen och man är runt henne blir hon oerhört provocerad, samma sak om man ska klappa henne över hagtråden, då lägger hon öronen bakåt och ser ut som värsta huggormen! Hon har faktiskt bitit mig en gång. Försöker man vifta bort henne kan man få fan tillbaka! Just nu hanterar vi det genom att inte försätta oss i den sortens situationer, alltså om vi inte måste. Det är en hårfin balansgång, man måste ju tillrättavisa henne men man får vara beredd på motreaktion. Att tillrättavisa henne vid ridning eller hantering vid hand är inga problem! Bara när hon är lös. Nån som har erfarenhet av hästar med sånt beteende? Jag hoppas och tror att det kommer ge sig med åldern. Annars är hon en väldigt fin och snäll häst.
 

Bifogade filer

  • IMG_20180527_174500.jpg
    IMG_20180527_174500.jpg
    417,5 KB · Visningar: 116
Okej, hittade nu flera trådar med liknande "problem" 🙈 Ska läsa igenom svaren men om nån ändå vill dela med sig så gör gärna det!
 
Jag tycker ni gör helt rätt i att inte försätta er i situationer som utlöser dessa reaktioner! Eftersom det funkar att hämta henne i hagen, så låt henne vara i hagen i övrigt. Hon har MYCKET tydligt visat att hon vill vara ifred där, så låt henne vara det är mitt råd! Självklart skall det funka att hämta henne i hagen och att släppa ut henne igen, men något annat behöver ni väl inte göra där?
 
Jag har en jättefin 4 åring som för ett tag sedan började visa upp ett oönskat beteende.
Felice är e. Canterbury ue. Warsteiner. Hennes mamma var en otroligt mild, snäll och social dam men tyvärr verkar det som om hon ärvt rätt mycket av sin morfars temperament 😔 Man har ju hört en hel del om w-blod 🙄 Felice är överlag en nyfiken, snäll och trygg tjej, stressar inte upp sig i onödan, inte ens när hon fastnat med grimman! MEN hon kan bli riktigt vass när man trampar henne på tårna, hon har enorm intregitet/personal space. Det är aldrig några problem att hämta henne i hagen, sätta på grimma eller så, hon är alltid lika glad. Men om hon är lös i hagen och man är runt henne blir hon oerhört provocerad, samma sak om man ska klappa henne över hagtråden, då lägger hon öronen bakåt och ser ut som värsta huggormen! Hon har faktiskt bitit mig en gång. Försöker man vifta bort henne kan man få fan tillbaka! Just nu hanterar vi det genom att inte försätta oss i den sortens situationer, alltså om vi inte måste. Det är en hårfin balansgång, man måste ju tillrättavisa henne men man får vara beredd på motreaktion. Att tillrättavisa henne vid ridning eller hantering vid hand är inga problem! Bara när hon är lös. Nån som har erfarenhet av hästar med sånt beteende? Jag hoppas och tror att det kommer ge sig med åldern. Annars är hon en väldigt fin och snäll häst.

Jag hade inte gjort någon affär av det, heller inte läst in så mycket ang ”personal space” osv.
Om hon fungerar så fint som hon gör i hantering och i arbete osv så är det ju inte nödvändigt att vare sig klappa henne över tråden i hagen eller ”uppfostra” henne.
 
Börja med att visa att du kan läsa henne genom att respektera hennes gränser. Då blir hon trygg med dig och kommer kanske att låta dig passera hennes gränser i och med att hon känner sig trygg i att du förstår vad hon säger.
Jag undrar också hur en tillrättavisning ser ut? Jag som har en gammal dam (efter Ceylon för den som kan sina stammar) med enorm integritet och stor vilja gör ingen stor affär av det hon gör fel, säger bara nej och riktar om hästens fokus åt rätt håll. Sen berömmer jag ordentligt vid allt som är rätt istället för att haka upp mig på det som blir fel-
 
Börja med att visa att du kan läsa henne genom att respektera hennes gränser. Då blir hon trygg med dig och kommer kanske att låta dig passera hennes gränser i och med att hon känner sig trygg i att du förstår vad hon säger.
Jag undrar också hur en tillrättavisning ser ut? Jag som har en gammal dam (efter Ceylon för den som kan sina stammar) med enorm integritet och stor vilja gör ingen stor affär av det hon gör fel, säger bara nej och riktar om hästens fokus åt rätt håll. Sen berömmer jag ordentligt vid allt som är rätt istället för att haka upp mig på det som blir fel-
Det här var bra!! Så behandlar man hästar oavsett kön!
 
Håller med... och div. stammar osv gör inte hur några hästar sen blir att hantera för övrigt till 99%. Tex @Görel hur många fina Ceylon finns det inte? 🌟

Är så trött på stam som orsak/argument till hur hästar beter sig i ren vardagshantering och allmänt .

Stammen kan ju förklara en hästs personlighet, men det är inte argument för att man fortsätter låta en häst bete sig illa. Däremot ger den indikation på hur man bemöter hästen för att hitta det bästa sättet att samarbeta. T ex Ceylons avkommor var känsliga och talangfulla, men var man för hård mot dem slog de tillbaka och var man för mesig tog de över, de ska man vänligt men bestämt putta åt rätt håll (bildligt alltså).
Dottern efter Lambourgini kan sura, liksom hennes helbror kunde, de behöver man vara överdrivet vänligt mot när de låser sig för annars kan något litet bli något väldigt stort.
 
@Görel som sagt tycker jag det även om det helt klart finns en hel del ”tendenser/temperament” osv inte bör göras för stor grej av det när det handlar om allmän hantering i vardagen och från backen 👍

Det finns väldigt många fäder som har x eller y temperament osv. Visst kan det absolut noteras och tas i beaktning när någon ev har problem men nej- jag tycker alltför oftast att många använder stammen som argument för hästars beteenden och jag köper det inte som sagt att pga stammen är hästarna oerhört skarpa så att vardaglig hantering är ett problem pga stam/gener osv .

Men jag förstår vad du menar ändå .

Som curiosa kan jag väl tillägga ang gamla stammar att tex Cordon Bleu ansågs ge svårt temperament . En del hästägare med avkommor upplevde det och andra inte .

Ett annat exempel är ju Amiral avkommor.
 
Senast ändrad:
@Görel som sagt tycker jag det även om det helt klart finns en hel del ”tendenser/temperament” osv inte bör göras för stor grej av det när det handlar om allmän hantering i vardagen och från backen 👍

Det finns väldigt många fäder som har x eller y temperament osv. Visst kan det absolut noteras och tas i beaktning när någon ev har problem men nej- jag tycker alltför oftast att många använder stammen som argument för hästars beteenden och jag köper det inte som sagt att pga stammen är hästarna oerhört skarpa så att vardaglig hantering är ett problem pga stam/gener osv .

Men jag förstår vad du menar ändå .

Som curiosa kan jag väl tillägga ang gamla stammar att tex Cordon Bleu ansågs ge svårt temperament . En del hästägare med avkommor upplevde det och andra inte .

Ett annat exempel är ju Amiral avkommor.

Då får vi enas om att vi inte är överens :)
För mig är stammen en del av hästens bruksanvisning.

Cordon Bleu var för övrigt e Nepal som var hård i skallen men även målinriktad.
 
Mitt gamla sto som nu mera bor i himlen var sådan som ville vara i fred i hagen och boxen.
Hon var även sur på stallgången men det berodde på smärta i ryggen förstod vi senare.
Hon blev då bättre och bättre med åren och efter fyra föl och flytt till vår egen gård med stora hagar och få människor omkring och mycket utevistelse så blev hon så lugn tillslut så att min dotter på då 5 år kunde ta hand om henne. Hon var för övrigt e. Electro-Ceylon och hade stor personlighet.
Men vi respekterade helt enkelt hennes önskan och lät henne vara i fred i både hage och box och gjorde ingen stor sak av det.
Jag köpte henne när hon var 4 och hon var 21 när vi tog bort henne. Så det går att leva med såna hästar 😉
 
Då får vi enas om att vi inte är överens :)
För mig är stammen en del av hästens bruksanvisning.

Cordon Bleu var för övrigt e Nepal som var hård i skallen men även målinriktad.

Nej jag tycker som sagt inte att stammen bör användas att läsa in för mycket ang vanlig basic vardagshantering, även om det givetvis är att ta i beaktning och kan influera på en del sätt. Just hingstarna tycker jag inte spelar lika stor roll gällande vardagshantering då fölen fostras så mycket av mamman och dennes inställning osv.

Ja jag är väl insatt i Nepal blodet eftersom flera av både min och nära vänners hästar haft Cordon Bleu som både far och morfar 😀

Intressant med stammar och nedärvning osv är det helt klart oavsett, även om inte alla ser riktigt likadant på det i alla lägen 😄👍

För övrigt blir jag lite nostalgisk när vi nu kom in på väldigt gamla stammar . Väcker mycket minnen 😄
 
Nej jag tycker som sagt inte att stammen bör användas att läsa in för mycket ang vanlig basic vardagshantering, även om det givetvis är att ta i beaktning och kan influera på en del sätt. Just hingstarna tycker jag inte spelar lika stor roll gällande vardagshantering då fölen fostras så mycket av mamman och dennes inställning osv.

Ja jag är väl insatt i Nepal blodet eftersom flera av både min och nära vänners hästar haft Cordon Bleu som både far och morfar 😀

Intressant med stammar och nedärvning osv är det helt klart oavsett, även om inte alla ser riktigt likadant på det i alla lägen 😄👍

För övrigt blir jag lite nostalgisk när vi nu kom in på väldigt gamla stammar . Väcker mycket minnen 😄

Nu är jag jobbig igen;) men jag tycker inte att avkommornas temperament präglas av mammans inställning. Har fyra avkommor på mitt Ceylonsto med tre olika temperament, helsyskonen är lika men de andra har ärvt olika drag från mamman. Och Ceylonstoet är enligt uppfödaren helt annorlunda än sin mamma.
 
  • Gilla
Reactions: Sar
Nu är jag jobbig igen;) men jag tycker inte att avkommornas temperament präglas av mammans inställning. Har fyra avkommor på mitt Ceylonsto med tre olika temperament, helsyskonen är lika men de andra har ärvt olika drag från mamman. Och Ceylonstoet är enligt uppfödaren helt annorlunda än sin mamma.

Och jag tycker annorlunda som vi konstaterat ☺️
Ingen av oss behöver ha rätt eller fel för den skull .

Jag har motsatta erf helt enkelt och samma där - väldigt olika hur avkommor från samma stam inkl hingstarna blir i läggning och temperament.
Det finns många variabler med i bilden är min åsikt när man ser på olika hästars beteenden osv, än bara stammen .

Har f.ö en Diaglyphard avkomma härhemma sen många år, som är en klippa i hantering och inställning trots det dåliga rykte den xx hingsten har hur den lämnar som i princip blev någon nästan allsanning hur folk tenderade att se på de väldigt många avkommorna.
 
Jag tycker ni gör helt rätt i att inte försätta er i situationer som utlöser dessa reaktioner! Eftersom det funkar att hämta henne i hagen, så låt henne vara i hagen i övrigt. Hon har MYCKET tydligt visat att hon vill vara ifred där, så låt henne vara det är mitt råd! Självklart skall det funka att hämta henne i hagen och att släppa ut henne igen, men något annat behöver ni väl inte göra där?

Nej precis, vi låter hagen vara hennes freezone så hoppas vi beteendet växer bort ✊🏻
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Hiss och diss del 5
  • Arbetsintervju
  • När ska man söka vård? Depression

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp