50 år och ensam...

Texaz

Trådstartare
Antar att jag hamnat i nån slags kris kring min 50-årsdag :p

Kommer att fira födelsedagen tillsammans med dottern i Oslo, på spa :heart So far, so good...

Har dock insett att det vidare ev firandet lär bli skralt.... Någon bekantskapskrets har jag inte numer....

De enda jag träffar numer är arbetskamraterna, som jag inte har någon närmare relation till (trots att de betyder mycket för mig!)

Min dröm om logdans och helstekt gris lär knappast bli verklighet :(


Finns det fler som upplevt att er stora dag inte blev som den "skulle" ?

Och ja, jag tycker lite synd om mig just nu:p
 
Annars går det säkert utmärkt att ha logdans och helstekt gris när du fyller 60, det är ju ingen ålder:)
Tja, det är ju ett alternativ;) Var dock min plan redan när jag fyllde 40, då blev det en stilla tjejmiddag när jag bjöd in "vänner och de jag vill ha som vän", en trevlig tillställning där dock enbart 2 av 10 bjöd igen...

Vet inte riktigt HUR jag ska fira de "magiska" 50??

Hur har ni andra gjort??
 
Tja, det är ju ett alternativ;) Var dock min plan redan när jag fyllde 40, då blev det en stilla tjejmiddag när jag bjöd in "vänner och de jag vill ha som vän", en trevlig tillställning där dock enbart 2 av 10 bjöd igen...

Vet inte riktigt HUR jag ska fira de "magiska" 50??

Hur har ni andra gjort??

Jag hade jättefest!
Jag bjöd ungefär alla jag kunde komma på som jag ville skulle komma. eftersom jag fyller mitt i sommaren så tänkte jag att så många kan nog inte. Det blev närmare hundra pers.
 
Jag bjöd in till öppet hus och bjöd väldigt brett. Det kom 5 personer....[
Jag hade jättefest!
Jag bjöd ungefär alla jag kunde komma på som jag ville skulle komma. eftersom jag fyller mitt i sommaren så tänkte jag att så många kan nog inte. Det blev närmare hundra pers.
Tja, jag kan knappast tro att det skulle bli rusning direkt.... Men det är ju ett alternativ! Är glad om NÅGON utöver familjen skulle dyka upp!:crazy:
 
Jag bjöd in till öppet hus och bjöd väldigt brett. Det kom 5 personer....
Till mig kom ingen :D
Blev bjuden på middagar av vänner/släkt o.s.v. men nä. Ingen ville komma till mig :( (typ TVÅ vänner ville träffa mig på "eget initiativ"...)
Jag hade mer än gärna kommit till dig, @Texaz !
Saknar dig ju! :love:
Men nu ser det ut som det gör för mig så jag får fira dig på distans :heart
 
Bjud in till buketräff!
(Jag är dock för blyg för att komma på sånt, men är rätt säker på att många skulle vara intresserade, du är ju väldigt uppskattad här på buke:))
Det där tänkte jag när jag gick in i tråden. Buketräff måste vara optimalt. Eventuellt annonsera i lokaltidning. De gör ju ibland reportage om folk som fyller år och då kan man ju hinta en inbjudan där. Det kan ju bli roligt :)
 
Antar att jag hamnat i nån slags kris kring min 50-årsdag :p

Kommer att fira födelsedagen tillsammans med dottern i Oslo, på spa :heart So far, so good...

Har dock insett att det vidare ev firandet lär bli skralt.... Någon bekantskapskrets har jag inte numer....

De enda jag träffar numer är arbetskamraterna, som jag inte har någon närmare relation till (trots att de betyder mycket för mig!)

Min dröm om logdans och helstekt gris lär knappast bli verklighet :(


Finns det fler som upplevt att er stora dag inte blev som den "skulle" ?

Och ja, jag tycker lite synd om mig just nu:p

golit kan inte motstå en helanimalisk 50-års dag. När steker du grisen?
 
@Texaz: Min 40-årsdag firades med pappa och väninna... min släkt hade glömt bort att jag fyllde år (som vanligt men man tycker ju att de borde försökt komma ihåg när jag faktiskt fyllde jämnt). Vill egentligen inte tänka på den födelsedagen, jag fyllde år på lördagen och natten mellan söndag-måndag blev pappa sjuk och kom inte hem igen :(

Ställer du till med kalas kommer jag gärna bara jag inte är borta på jobb :)
 
Var dock min plan redan när jag fyllde 40, då blev det en stilla tjejmiddag när jag bjöd in "vänner och de jag vill ha som vän", en trevlig tillställning där dock enbart 2 av 10 bjöd igen...

Hur menar du med "bjöd igen"? Jag menar - bara för att jag skulle bli bjuden på 50-års fest och gå på den, så skulle inte jag vilja känna mig tvingad att hålla en stor fest själv senare, bara för att kunna "bjuda igen". Vissa är ju inte ett dugg roade av tanken att fira stort...
 
Hur menar du med "bjöd igen"? Jag menar - bara för att jag skulle bli bjuden på 50-års fest och gå på den, så skulle inte jag vilja känna mig tvingad att hålla en stor fest själv senare, bara för att kunna "bjuda igen". Vissa är ju inte ett dugg roade av tanken att fira stort...

Precis min tanke. Värsta tankesättet jag vet. De som håller reda på vem som bjöd sist...
 
Precis min tanke. Värsta tankesättet jag vet. De som håller reda på vem som bjöd sist...

Nu vet jag inte med säkerhet, men antagligen skulle jag känna likadant om man i stort sett aldrig blev bjuden tillbaka nån gång.

I början kanske man inte reflekterar över det, men allt efter tiden och åren går och man sällan blir bjuden, så skulle det definitivt få mig att känna mig oviktig.
 
I början kanske man inte reflekterar över det, men allt efter tiden och åren går och man sällan blir bjuden, så skulle det definitivt få mig att känna mig oviktig.

Jag håller inte reda på det där, det är mina vänner - jag bjuder när jag kan och vill träffa dem. Inte för att ha en tjänst till godo. Att de inte bjuder igen spelar ju ingen roll ur det perspektivet att jag vill träffa dem och därför bjuder dem.

Mina vänskapsband handlar inte om att det ska vara jämt. Det är det aldrig.

Hade jag känt att jag behövt hålla räkning för det är snedfördelning, hade jag sannolikt behövt se över vänskapen.
 
Jag både håller med och inte ang att bjuda igen. Egentligen tycker jag inte det har nån betydelse, och jag håller ingen räkning... men för egen del kan jag komma på alldeles för många vänner som jag bjudit på middag etc och som aldrig bjudit in mig/oss till dem. Det blir en väldigt märklig känsla till slut!
 
Hade jag känt att jag behövt hålla räkning för det är snedfördelning, hade jag sannolikt behövt se över vänskapen.

Om det är vänner så borde man väl kunna ta upp sina funderingar och fråga om det finns några speciella anledningar. Kanske öppna med "Det skulle vara roligt att komma hem till er nästa gång. " och sedan bena ut det. Jag tror att det väldigt sällan handlar om snålhet (som är lite uppfattningen man kan få när man läser här), utan att det kan handla om lite vad som helst.

Att gå och vara bakom-ryggen-besviken på vänner verkar dumt.

Sedan får man väl ta ställning till det som framkommer och är det nåt jäkla puckat - reda ut eller omvärdera vänskapen.
 
... men för egen del kan jag komma på alldeles för många vänner som jag bjudit på middag etc och som aldrig bjudit in mig/oss till dem. Det blir en väldigt märklig känsla till slut!

Jag har en f d vän som ständigt glömt plånboken hemma när vi åt ute. Och alltid hon som föreslog uteätande. Ofta.

Det är som sagt en f d vän. Bara för att man har dåligt ställt själv rättfärdigar inte det att snylta på sina vänner. Det var ständigt tal om att när det var bättre ställt, DÅ skulle jag få tillbaka med råge.

Idag är det mycket bättre ställt. M Y C K E T bättre. Och det finns inget som jag har fått igen. Men jag bjöd då för att jag ville/kunde, avslutade vänskapen för att det blev för snett. Och känner mig inte bitter över det.
 
Om det är vänner så borde man väl kunna ta upp sina funderingar och fråga om det finns några speciella anledningar. Kanske öppna med "Det skulle vara roligt att komma hem till er nästa gång. " och sedan bena ut det. Jag tror att det väldigt sällan handlar om snålhet (som är lite uppfattningen man kan få när man läser här), utan att det kan handla om lite vad som helst.

Det där har grämt mig mycket under åren :cry: Jag bodde väldigt trångt under några år, med plats för typ 1 gäst (2 om man klämde ihop sig) på middag. Under samma tid var jag ofta hembjuden på middagar och fester hos andra, och hade alltid så dåligt samvete för att jag inte kunde bjuda igen. En och en funkade det ju, men att bjuda hem en och en är lite annat än att bjuda på stor fest/middag. Min ekonomi var inte heller så att jag kunde bjuda ut dem alla på restaurang. Lägenheten hade toppenläge för mitt liv just då, så jag prioriterade att bo mindre. Enda nackdelen var svårigheten att bjuda hem folk.

Jag hade gärna velat få någon öppning för mig att förklara. De som var hemma hos mig tror jag förstod utmärkt varför jag inte hade så mycket bjudningar. Det var ju inte så att jag hade en massa bjudningar, men inte bjöd hem just dem som bjudit mig. Det fanns helt enkelt ingenting att bli hembjuden till :p Behöver jag säga att jag uppskattade de vänner som inte var så noga med att allt ska gå jämt ut, utan fortsatte att bjuda hem mig för att de kände för att ha fest eller middag och (förhoppningsvis) helt enkelt uppskattade mitt sällskap :)

Nu bor jag större, men har flyttat långt bort från mina vänner istället :(
 
Jag hade gärna velat få någon öppning för mig att förklara.

Fast det går ju att göra när man går från middagen hos vännen.

"Tack för en fantastisk middag. Jag hoppas att du inte tycker jag är supersnål, jag bor otroligt litet och önskar verkligen att jag hade kunnat bjuda på stor fest men det går inte. Får jag buda igen på en middag 1 on 1 vid något tillfälle?"
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp