Sv: 80-talets kläder
Converse blev stort precis mot slutet av 80-talet, i alla fall där jag bodde.
80-talsversionen av tigths var väl snarare ski pants. De var oftast i sweatshirt-tyg, hade hälla under foten och ofta en längsgående dekorsöm mitt fram och mitt bak på benet.
De flesta shorts vi använde gick nästan ner till knäna och var ganska vida. Eller så hade man avklippta jeans.
Exakt, ski pants!
Jag minns vid något tillfälle, runt '85 då jag hade sådana (svarta), så en skjorta (svart) med en annan skjorta (röd/svartrutig) uppknäppt utanpå och röd slips. Schiffongschal a la Madonna i håret och till det "basketkängor" d v s Converse, något jag var i princip först med i min hemstad. Men har man en mycket modemedveten pappa som dessutom är skohandlare så...

. Ytterplagget var jeansjacka och den var till föräldragenerationens stora fasa
kortare än skjortorna. De skulle hänga under. Stassen ansågs i alla fall av kompisgänget vara helrätt.
Annars vet jag jag hade blus, trekvartslånga jeans, pumps och kavaj. När jag senare kom till Uppsala gick jag ganska ofta ut i dräkt. Har nog inte ägt en dräkt sedan dess. Skorna var i princip alltid pumps. Jag har heller aldrig haft ett par vita pumps efter 80-talet. Metallklackar skulle det vara och jag nöjde mig med klackhöjd runt 5 cm, vilket jag tror var ganska vanligt. De skyhöga klackar man ser idag uppfattade jag inte som så vanliga.
Kavajerna var som jag minns det ganska maskulint skurna jämfört med de jag använder idag: stora axelvaddar och ganska tighta över höften. Färg var viktigt. Jag gillade cerise (och gör det fortfarande) och mintgrönt (skulle aldrig någonsin sätta på mig det idag) och hade massor med kläder i dessa färger. Bland annat ett par cerisa mockastövlar som jag minns att mina vänner i London faktiskt beundrade (förmodligen för att de var så annorlunda) när de fick följa med den vinter jag bodde där.
Minns en favorittrikåklänning från mina första år i Uppsala (typ 87-88) som i lagom storlek var alldeles för stor. Den skulle hasas upp över ett skärp som ju måste vara brett. Jag hittade ett som var pyntat med fjädrar som passade utmärkt till. Idag hade jag nog varit mer tveksam. För att inte tala om hur jag känt idag inför en brun, väldigt spejsad dräkt i tyg som var pressat så det såg ut som reptilskinn. Min bästa väninna hatade den redan då och kallade den "ödlan". Jag tyckte den var väldigt snygg, högt slitsad kjol och några märkliga "vingar" framtill på axlarna. Min väninna, som var väldigt modemedveten fast hade en annan stil, hade ofta plisserad kjol (gärna skotskrutig), lamullströja och pärlhalsband till vardags. Till detta misstänker jag att hon hade pumps, men det gick nog lika bra med loafers.
Beträffande frisyrer så tycker inte jag hästsvans känns som typiskt 80-tal. Det var ju mycket svallande lockar. Bättre med löst hår som ska vara upptuperat och sprayat - och då menar jag
verkligen upptuperat och sprayat - på huvudet, främst i luggen. Någon period var det poppis med slingor i avvikande färg, gärna rosa eller blått. Det fanns frisyrgelé i dessa färger.