Abortgränsen - bör den ändras? (utbruten från Bukes valvaka del 2 - regeringsbildningen)

[PathOfClovers]

Tycker också det är svårt..Har väl ingen åsikt egentligen då jag inte varit i situationen själv på någon av sidorna och har därför respekt för båda håll. Men vill tipsa om ett bra poddavsnitt som bla tar upp ämnet, som jag tyckte var intressant på P3 Dystopia.

 

[lil-sis]

Vem ska ta hand om de barn som mammorna inte önskar bära tills de är livsdugliga?

Av det jag har orkat sätta mig in i frågan så tycker jag det är bra som det är nu.

Tycker man det är jobbigt att som professionell utföra aborter får man byta tjänst eller yrke.

 

[nullo-modo]

Spinner vidare på ditt inlägg.

Jag ser faktiskt en fara i att utgå ifrån att det bara ska vara tillåtet med abort till den punkt att vi kan rädda fostret.

Anledningen till detta att vi redan för fem år sedan har tagit ut ett lamm från en livmoder och satt in i en konstgjord livmoder där den sedan fått utvecklas färdigt. Det är med andra ord bara en tidsfråga innan vi kan rädda så gott som alla friska foster.

Hur gör vi då? Ska abort bli olagligt då? Eller ska alla foster räddas och stoppas in i sådan konstgjord livmoder?

Det hela blir till slut en fråga om vems liv som är viktigast. Är det mitt (kvinnans) eller är det fostret? Och här tänker jag att vi som håller på med djur ofta har en rätt så sund inställning. Moderns liv är alltid värd mest. Måste man välja mellan stoet och fölet så väljer man stoet. Alltid. Och jag tycker verkligen att det borde vara samma sak med människor.

Fast efter 18 veckor får man ju bara göra abort med socialstyrelsens godkännande. Oftast är det alltså fall där fostret eller modern inte hade överlevt hela graviditeten eller efteråt ändå. Så det känns inte speciellt verklighetsförankrat. Vi borde istället prata om vecka 18 - för då får man göra abort av vilken anledning man än vill. 22 veckors gränsen tycker jag gott kan höjas. Finns ingen som helst anledning att man ska behöva gå igenom en graviditet där barnet dör timmar efter förlossningen om man nu inte absolut vill det.

Tycker konstgjord livmoder får tankarna att snurra. I praktiken skulle det kunna innebära att kvinnan även i v 30 har rätten att kunna bestämma över sin kropp och inte behöva vara gravid längre.

 

[Milosari]

Alltså man kan inte vara rädd för döden när man jobbar i vården. Då får man nog byta yrke.

 

[sjoberga]

Jag tycker nog att vi bör lyssna på personal som har etiska problem angående detta. Finns det inte exempel i ett fall där fostret levde efter abort? Och ansvarig läkare påbörjade livsuppehållande åtgärder?

Men dilemmat är i ett oerhört smalt spann och min åsikt är att den korridoren kan ses över.

Och ska alla bukeanvändare hänvisa mer specifikt/noggrant? Du förstod uppenbarligen vad jag menade.

Jag tycker att när man utreder frågan så ska man ta in många olika perspektiv och göra bedömningar och avvägningar om vad som är mest relevant och möjligt att ta hänsyn till för att få till en helhet som kan fungera.

Men sedan bestämmer man hur det ska fungera och då får personal som har etiska problem med att utföra sitt arbete helt enkelt söka ett annat jobb. Det får aldrig bli så att vårdtagare nekas vård eller får vård fördröjd för att vårdpersonal slits av en inre konflikt de inte mäktar med att hantera. Aldrig. Noll tolerans.

 

[nejlica]

Tittar man på antalet aborter i Sverige i fjol så utfördes 86% av dem innan vecka nio. En procent, EN, utfördes efter vecka 18. Dessa utförs bara om det finns synnerliga skäl, så vad är det för slags graviditeter som skulle behöva fortgå om vi inskränkte aborträtten? Jag har helt ärligt svårt att se hur det ens kan vara en fråga överhuvudtaget.

Jag skulle vilja se abortmotståndarna presentera alla de människor som gör en sen abort bara för att de liksom "inte kände för att skaffa barn", för dessa verkar det ju vimla av eller?

I praktiken så utgörs väl den procenten av kvinnor som ofta fått reda på under rutinultraljudet runt vecka 19 att det efterlängtade barn de bär på inte bedöms som livsdugligt eller inte bedöms kunna få någon vidare livskvalitet. Kan inte ens tänka mig in i den situationen även om jag såklart fruktat för den, men det måste ju vara totalt vidrigt att behöva göra det valet. Ännu vidrigare att inte ha möjlighet att göra det valet utan vara tvungen att gå flera månader till och vara gravid (Är i vecka 24 med andra barnet nu och skriver under på att graviditet inte bara är en dans på rosor direkt!) med ett barn som man vet inte har någon framtid.

 

[GardenAngel]

Problemet med en gräns i v22 är i de fall där det finns ett behov av mer tid för att kunna avgöra om fostret är livsdugligt eller inte. När en avvikelse upptäcks på RUL i v 20 måste beslutet alltså tas väldigt snabbt och alla önskade undersökningar hinns inte alltid med. Den barnbärande måste då välja mellan att sent abortera ett barn som eventuellt är fullt friskt - eller välja att bära ett barn en hel graviditet som är dömt att inte överleva förlossningen.
Bara för att man kan rädda barn väldigt tidigt betyder inte det att man inte ska kunna abortera barn som inte anses livsdugliga eller som inte kommer kunna leva värdiga liv. Det ena behöver inte utesluta det andra.

Jag tror att det är få kvinnor som skulle vänta längre än nödvändigt med att avsluta oönskade graviditeter, oavsett om abortgränsen är v18, 22 eller 25. Däremot skulle lidandet och krisen för de föräldrar som står inför valet att abortera eventuellt friska/sjuka barn kunna mildras med en senare eller mjukare gräns för abort. Traumat det innebär att tvingas ta beslut om liv och död utan att hinna samla så mycket fakta som möjligt borde väga tyngre än att gränsen ska sättas till en viss graviditetsvecka och dag.

 

[Sol]

Problemet med en gräns i v22 är i de fall där det finns ett behov av mer tid för att kunna avgöra om fostret är livsdugligt eller inte. När en avvikelse upptäcks på RUL i v 20 måste beslutet alltså tas väldigt snabbt och alla önskade undersökningar hinns inte alltid med. Den barnbärande måste då välja mellan att sent abortera ett barn som eventuellt är fullt friskt - eller välja att bära ett barn en hel graviditet som är dömt att inte överleva förlossningen.
Bara för att man kan rädda barn väldigt tidigt betyder inte det att man inte ska kunna abortera barn som inte anses livsdugliga eller som inte kommer kunna leva värdiga liv. Det ena behöver inte utesluta det andra.

Jag tror att det är få kvinnor som skulle vänta längre än nödvändigt med att avsluta oönskade graviditeter, oavsett om abortgränsen är v18, 22 eller 25. Däremot skulle lidandet och krisen för de föräldrar som står inför valet att abortera eventuellt friska/sjuka barn kunna mildras med en senare eller mjukare gräns för abort. Traumat det innebär att tvingas ta beslut om liv och död utan att hinna samla så mycket fakta som möjligt borde väga tyngre än att gränsen ska sättas till en viss graviditetsvecka och dag.

Ur den aspekten är ju dagens lagstiftning bra för om fostret bedöms som icke livsdugligt kan abort beviljas i princip när som helst. Före v. 22 är praxis idag men det är inte en skriven lag.

 

[GardenAngel]

Ur den aspekten är ju dagens lagstiftning bra för om fostret bedöms som icke livsdugligt kan abort beviljas i princip när som helst. Före v. 22 är praxis idag men det är inte en skriven lag.

Men det är praxis som följs, vilket gör att utfallet blir detsamma för den drabbade. Jag misstänker, utan att vara insatt i regelverket, att abort kan beviljas senare i de fall komplikationer upptäckts efter vecka 22. Upptäcks det vid rultinultraljud så är det 21+6 som gäller. Möjligtvis att man kan bestrida beslutet på något vis men jag tror få föräldrar är i stånd till det i en sådan situation.

 

[Sol]

Men det är praxis som följs, vilket gör att utfallet blir detsamma för den drabbade. Jag misstänker, utan att vara insatt i regelverket, att abortera kan beviljas senare i de fall komplikationer upptäckts efter vecka 22. Upptäcks det vid rultinultraljud så är det 21+6 som gäller. Möjligtvis att man kan bestrida beslutet på något vis men jag tror få föräldrar är i stånd till det i en sådan situation.

Att avbryta graviditeten kan vi göra genom hela graviditeten oavsett fostrets livsduglighet så det lär endast handla om bokstäver på papper om det uppdagas sent att fostret inte är livsdugligt.

 

[lil-sis]

Problemet med en gräns i v22 är i de fall där det finns ett behov av mer tid för att kunna avgöra om fostret är livsdugligt eller inte. När en avvikelse upptäcks på RUL i v 20 måste beslutet alltså tas väldigt snabbt och alla önskade undersökningar hinns inte alltid med. Den barnbärande måste då välja mellan att sent abortera ett barn som eventuellt är fullt friskt - eller välja att bära ett barn en hel graviditet som är dömt att inte överleva förlossningen.
Bara för att man kan rädda barn väldigt tidigt betyder inte det att man inte ska kunna abortera barn som inte anses livsdugliga eller som inte kommer kunna leva värdiga liv. Det ena behöver inte utesluta det andra.

Jag tror att det är få kvinnor som skulle vänta längre än nödvändigt med att avsluta oönskade graviditeter, oavsett om abortgränsen är v18, 22 eller 25. Däremot skulle lidandet och krisen för de föräldrar som står inför valet att abortera eventuellt friska/sjuka barn kunna mildras med en senare eller mjukare gräns för abort. Traumat det innebär att tvingas ta beslut om liv och död utan att hinna samla så mycket fakta som möjligt borde väga tyngre än att gränsen ska sättas till en viss graviditetsvecka och dag.

Kan inte NIPT fånga upp de flesta kromosomavvikelser som leder till bekymmer?

En alternativ väg är ju att satsa på mödravården och se till att alla får tid för RUL i v 18+.

 

[GardenAngel]

Att avbryta graviditeten kan vi göra genom hela graviditeten oavsett fostrets livsduglighet så det lär endast handla om bokstäver på papper om det uppdagas sent att fostret inte är livsdugligt.

Så varför är 21+6 praxis? Varför låter man då inte sena upptäckter gå över den tiden för att kunna vänta ut och se om diagnosen förändras?

 

[EmmaBovary]

Jag tycker också det är gränsen där abort kan göras utan dispenser, undersökningar,
medicinska skäl och godkännanden som är mest intressant. Och den ska INTE flyttas på grund av att tekniken går framåt, utan ska baseras på andra grundläggande överenskommelser om människors frihet att bestämma över sina egna kroppar.

Exakt såhär resonerar jag också, tack för att du beskrev det så bra!

 

[GardenAngel]

Kan inte NIPT fånga upp de flesta kromosomavvikelser som leder till bekymmer?

En alternativ väg är ju att satsa på mödravården och se till att alla får tid för RUL i v 18+.

Jo, jag tror det. Men i flera regioner erbjuds inte KUB (och ev nipt) förrän sent i graviditeten, och då antar jag att man redan kan vara sent ute.
I vårt fall handlade det inte om en kromosomavvikelse. KUB såg jättefint ut, avvikelsen upptäcktes på RUL i v.20. Jag tror en tidigare RUL kan vara ett bra steg men även att flytta abortgränsen.

 

[Sol]

Så varför är 21+6 praxis? Varför låter man då inte sena upptäckter gå över den tiden för att kunna vänta ut och se om diagnosen förändras?

För att det inte bara är icke-livsdugliga foster som aborteras.

 

[Sol]

Jo, jag tror det. Men i flera regioner erbjuds inte KUB (och ev nipt) förrän sent i graviditeten, och då antar jag att man redan kan vara sent ute.
I vårt fall handlade det inte om en kromosomavvikelse. KUB såg jättefint ut, avvikelsen upptäcktes på RUL i v.20. Jag tror en tidigare RUL kan vara ett bra steg men även att flytta abortgränsen.

Flera regioner erbjuder det inte heller till alla gravida.

 

[Kilauea]

Jag tycker definitivt inte abortgränsen ska sänkas. Däremot tycker jag, personligen, inte om att barnet benämns foster till v.21+6. I den veckan var våra barn verkligen bebisar, för oss. Och jag tror inte att många som förlorat bebis så sent, oavsett planerad abort eller ej, själv kallar det foster då.

Det jag hoppas om en abort så sent drar ut på tiden är inte att den lilla får vård om den kommer ut levande (den är ju aborterad av en anledning), däremot att den läggs varmt i en filt, för dom har ju absolut känsel vid den veckan. Så den lilla inte behöver dö i en kall rondskål. Kanske så redan sker, jag vet faktiskt inte.

 

[Nahar]

Såhär tänker jag:

Det handlar inte om fostret/barnets livsduglighet. Det handlar om vad konsekvenserna blir av minskad tillgång till abort, och vi vet vad de konsekvenserna är; olagliga, farliga aborter, och kvinnor som får lida av de lagbrott de tvingas till. Barn som växer upp under dåliga förhållanden och kvinnor vars liv ändras i för all framtid. Dödfödda barn, kvinnor som dör i barnsäng och komplikationer, läkare som inte ger vård för risken att lagföras. På den grunden menar jag att abort bör vara tillåten i princip genom hela graviditeten.

För, i slutändan handlar det om kontroll. Jag personligen ser det som ett liv från befruktningsögonblicket, men det är något som är 1, min personliga uppfattning och 2, inte nog grund för att jag - eller staten - ska utöva kontroll över andra människors kroppar. Den dagen jag blir gravid (fat chance, varande man) är det jag som får leva med den uppfattningen, men så länge det inte är jag som är gravid är det inte min ensak.

Vill vi inte ha abort är det inte förbud som är lösningen. Det som behövs är gratis och tillgängligt preventivmedel, sociala skyddsnät, och arbete mot våldtäkt och incest.

Det går att se fostret som levande, att känna obehag och sorg inför att abort behövs, samtidigt som en förstår och acceptera att det är så: fri abort behövs. Mina etiska ställningstaganden och mina känslor är MINA, och kan inte ligga till grund för utövande av tvång eller kontroll över andra människor.

Viktigt också att se de ideologiska strömningarna i abortfrågan: Vilka är det som driver den? Män som vill kontrollera kvinnor. Vad händer om vi går med i tåget? Män får kontrollera kvinnor. Vill vi ha det så? Nej.

 

[Roheryn]

Såhär tänker jag:

Det handlar inte om fostret/barnets livsduglighet. Det handlar om vad konsekvenserna blir av minskad tillgång till abort, och vi vet vad de konsekvenserna är; olagliga, farliga aborter, och kvinnor som får lida av de lagbrott de tvingas till. Barn som växer upp under dåliga förhållanden och kvinnor vars liv ändras i för all framtid. Dödfödda barn, kvinnor som dör i barnsäng och komplikationer, läkare som inte ger vård för risken att lagföras. På den grunden menar jag att abort bör vara tillåten i princip genom hela graviditeten.

För, i slutändan handlar det om kontroll. Jag personligen ser det som ett liv från befruktningsögonblicket, men det är något som är 1, min personliga uppfattning och 2, inte nog grund för att jag - eller staten - ska utöva kontroll över andra människors kroppar. Den dagen jag blir gravid (fat chance, varande man) är det jag som får leva med den uppfattningen, men så länge det inte är jag som är gravid är det inte min ensak.

Vill vi inte ha abort är det inte förbud som är lösningen. Det som behövs är gratis och tillgängligt preventivmedel, sociala skyddsnät, och arbete mot våldtäkt och incest.

Det går att se fostret som levande, att känna obehag och sorg inför att abort behövs, samtidigt som en förstår och acceptera att det är så: fri abort behövs. Mina etiska ställningstaganden och mina känslor är MINA, och kan inte ligga till grund för utövande av tvång eller kontroll över andra människor.

Viktigt också att se de ideologiska strömningarna i abortfrågan: Vilka är det som driver den? Män som vill kontrollera kvinnor. Vad händer om vi går med i tåget? Män får kontrollera kvinnor. Vill vi ha det så? Nej.

Alltså det här var det BÄSTA inlägget i abortfrågan jag hört på bra länge! Nyanserat, empatiskt och realistiskt! Jag håller med dig till 100%!

 

[Unafraid]

Men det är praxis som följs, vilket gör att utfallet blir detsamma för den drabbade. Jag misstänker, utan att vara insatt i regelverket, att abort kan beviljas senare i de fall komplikationer upptäckts efter vecka 22. Upptäcks det vid rultinultraljud så är det 21+6 som gäller. Möjligtvis att man kan bestrida beslutet på något vis men jag tror få föräldrar är i stånd till det i en sådan situation.

Jag har en bekant som för något år sen gjorde en väldigt sen abort. Gissar på månad 7-8? (Heter det ens abort längre då?) Barnet skulle av någon anledning inte överleva, vilket upptäcktes sent. Så nog händer det, men är väldigt ovanligt.

Jag har en annan kompis som inte visste att hon var gravid och blev beviljad en sen abort. Tror Socialstyrelsen i det fallet tog hänsyn till vilka mediciner personen åt. De skulle garanterat göra stor skada på barnet.