Är det ens möjligt att bli en duktig ryttare? (långt inlägg, återfallsryttare)

Nu är jag iofs 159,5 men inga långa ben, ridit storhäst sen 2005 🙈 då jag ville få rida min sköthäst så gick jag upp på häst tidigt 😇 några av mina favoriteroch rida på ridskolan är 170+ och upplever att stora men nätta hästar är lättare o nå om med skänklarna än små o runda ^^
Är själv ingen stjärnryttare men tycker det är roligt och rida och roligt och rida olika hästar 😇 och som någon skrivit det beror helt enkelt på vad hästarna har för sadlar hur man känslan är.
Lättare och sitta rätt i en bra sadel än en som inte passar :)
Och sen är det aldrig försent att bli bättre bara man var viljan att vilja utvecklas :) något som är väldigt bra är ju också att kolla när andra rider och det kostar ju dels inget 😊


Jag o min ena favorit, hon är runt 170+ och lång i kroppen
 
Fördelen med att rida på ridskola är att man har chansen att rida många olika hästar. Ta den! Man lär sig massor på att rida både hästar det funkar med och de som känns knepiga.

Det är inte bråttom, du har sådär 50-60 år på dig att utvecklas! Just nu tycker jag du ska fortsätta som du gör och så småningom leta medryttarhäst. Om några år när du har egen ekonomi kan du köpa en egen häst, eller lägga pengarna på ridresor och annat spännande.

Angående din (brist på) längd: om du "bara" vill tävla på hobbynivå finns det ett hyfsat utbud på hästar mellan 150-165 cm med tillräcklig gång och hoppförmåga. De ligger lägre i pris än de som är högre, men är minst lika bra för en ryttare som inte satsar så högt. Sen beror det såklart, som flera redan skrivit, på hästen och sadeln!
 
(förlåt mig om jag lagt denna tråd på fel plats, jag är ny här på buke!)
Att rida är bland det bästa som finns, men ibland känns det helt hopplöst.

Jag är en återfallsryttare, om man ens kan kalla det för det. Jag är numera snart 18 år gammal och red en kort period när jag var kanske 10-12 år gammal. Jag hade tjatat på mina föräldrar i minst 4 år för att de skulle låta mig rida, och till slut så fick jag börja på ridskola. Kort och gott tyckte jag att det var helt fantastiskt roligt och jag lärde mig snabbt, men efter en olycka så ville mina föräldrar inte att jag skulle hålla på med hästar längre. Detta krossade självklart mitt hjärta, men jag gav helt enkelt upp och tänkte att då var det väl så, och att jag aldrig någonsin skulle rida igen. Det var ju för sent för att kunna bli duktig ändå.

Men så tidigare detta året började jag tänka på hästar igen och hur kul det faktiskt var, och hur mycket jag saknade att åka till stallet och umgås med hästar såväl som människor, rida och ha det kul. Men återigen tänkte jag att jag är ju trots allt för gammal. Visst kanske det låter dumt när jag endast är 17 år gammal, men det är så jag alltid har känt. Men detta stoppade inte detta mig, och jag började hålla på med hästar igen i februari i år. Sedan dess har jag varit så otroligt lycklig! Nu har jag ju dessutom till skillnad från när jag var liten möjlighet att betala för ridningen själv. Jag rider numera två gånger i veckan varav en gång i veckan för en helt fantastisk tränare och i en ridskolegrupp för ungdomar och vuxna. Mer har jag inte råd med, och mina föräldrar är definitivt inte villiga att betala för några ridlektioner. Men, jag är väldigt nöjd över att jag får rida och det är det som alltid har betytt någonting för mig.

Trots att jag känner att allt kring hästar börjar falla på plats känns allt ibland så hopplöst. Det känns så tråkigt att vara så bitter och pessimistisk, men det känns ibland som att jag bara är så fruktansvärt värdelös som ryttare. Hästar betyder allt för mig, men jag vet inte om jag verkligen kommer räcka till för att göra allt det som jag vill. Målet i långa loppet är att skaffa en egen häst när jag pluggat på universitet och börjat jobba, vilket är ett par år fram i tiden. Min dröm är att få komma ut och tävla lite smått (inga höga klasser, mest på hobbynivå), men för att ens detta ska gå kommer jag ju behöva köpa storhäst. Jag är en extremt liten och nätt tjej som vuxit färdigt sedan många år tillbaka (ca 150 lång, misstas ofta för att vara ca 12-13 år gammal) och jag känner verkligen att jag inte klarar att rida storhäst. Jag når inte om med mina korta ben ordentligt, och får svårt att inverka på hästen. Förutom det känner jag att när det kommer till galoppen på storhäst att jag verkligen inte kommer ner i sadeln ordentligt, hur mycket jag än försöker. Det har blivit bättre sedan jag började, men jag känner fortfarande att jag skumpar och vet själv att det ser riktigt dåligt ut. Jag försöker och försöker, jobbar och jobbar på min balans och tränar för att få lite mer styrka i mina korta små ben, men jag känner att ingenting ger resultat. Jag blir helt enkelt aldrig duktigare, och kommer kanske aldrig bli redo för att skaffa egen häst. Det är samma gamla tankar som följt mig sedan jag slutade med hästar, och som var anledningen till att jag inte började hålla på med hästar igen förrän nu. Jag känner att jag verkligen inte får någonting gratis, endast massvis med motgångar. Jag får dra detta tunga lass själv, och jag känner att allt är förgäves. Samtidigt behöver jag stallet, det är det som verkligen ger mig någonting att se fram emot och gör mig lycklig. Men sen får jag den här tunga känslan av att jag inte duger, och att det trots allt är för sent för mig för att någonsin kunna bli en hyfsad ryttare.

Nu när ni vet hur det ligger till tänkte jag fråga er hur ni gör när ni kommer ner i en liknande emotionell svacka när det kommer till hästar som jag känner att jag är i just nu. Och framför allt - är det möjligt för en (hyfsat nybörjar)ryttare min ålder av min storlek att någonsin bli en duktig ryttare, eller är jag dömd att misslyckas? Jag uppskattar verkligen om ni har egna historier att bidra med och hur ni har gjort om/när ni känt som mig!
Klart du blir bättre efter hand, små framsteg är svåra att mäta. Du har hållit på drygt ett halvår och det tar tid att bli duktig. Det finns många som lärt sig rida som vuxna så din ålder är definitivt inget hinder och det vet du egentligen ;).

När jag var i din längd så tillbringade vi minst halva lektionerna utan stigbyglar, då kan man inte annat än att sitta ordentligt om man vill stanna kvar i sadeln. Personligen anser man att man ska klara av alla storlekar och att mankhöjden långt ifrån alltid är avgörande för hur stor hästen känns men givetvis så har de flesta sin favoritstorlek och när du skaffar en egen kan du välja lämplig storlek, kanske en ponny, om det är det du önskar.
 
Åhhh tack så hemskt mycket för alla svar hörni! Jag tror nog att det ligger mycket i det ni säger, att det kan gå upp och ner och att man i denna process lär sig. Just nu känns allt så svårt, men när jag tittar tillbaka om 5-10 år kommer jag förhoppning se en extrem skillnad. Jag hade ingen aning om att man som vuxen kunde tävla ponny, då kanske det kan vara en möjlighet också :)

I lägre klasser är det inga problem att tävla ponny som vuxen. Det är när man kommer upp i höga klasser som man behöver en storhäst. Ta det lugnt och rid ponny om du vill det!

Jag är en riktigt typisk återfallsryttare. Red hela min uppväxt, slutade i tonåren och började igen som 30+. Jag resonerar som så att så länge jag lär mig något och utvecklas som ryttare och hästmänniska så är jag nöjd. Nä, jag har inte lika bra förutsättningar (eller viljan att lägga ner all den tid som krävs) att verkligen lyckas och bli lika bra som de som haft egna ponnys hela uppväxten och ridit massor för tränare. Men så länge jag lär mig nåt och hästen jag rider trivs med mig så är jag nöjd!

Rid ponny om det är det du trivs med! Ha roligt och jämför dig inte med andra. Ha tålamod! Det tar tid att lära sig rida. Man blir aldrig färdig! Det är det som är så härligt med ridsporten. Man kan alltid lära sig nåt nytt!
 
Paula Törnqvist började ju rida i vuxen ålder (tror hon var ca 30 år när hon började) och hon lyckades ju ta VM-brons i fälttävlan. Så självklart kan man bli duktig även om man inte börjat rida som 6-7-åring!
Och jag vet hästar på 150 cm, med ganska mediokra gångarter som gör hyfsat bra ifrån sig i MSV dressyr, och ännu fler på 145-150 cm som går EM och VM i Working Equitation, så det är absolut inget krav att rida 180 cm-hästar bara för att man är över 18 år. Och man behöver inte håller nå om hästen med skänklarna eller "ha tillräcklig benstyrka" för att hålla hästen mellan hjälperna, se bara på alla fantastiska para-ryttare som rider helt utan skänklar, eller med svåra muskelsjukdomar.
 
Verkligen kul att höra att det finns så många möjligheter med ponny (&liten storhäst)! Ja, jag vill ju helst rida på teknik snarare än styrka, men det är svårt på ridskolan där hästarna ignorerar lätta skänkelhjälper. När jag rider för min tränare rider jag ju "privathästar" och de är ju mycket känsligare. Det är givetvis lättare för mig att rida dessa, men till detta hör ju även att de är ponnier av det lättare slaget. Hur som helst så kanske det inte är kört trots allt! :)
 
Jag upplever att med åldern och med ökad kunskap blir det lättare att förstå att lära sig rida/utvecklas tar tid, och måste få ta tid. Du är fortfarande väldigt ung så det är verkligen ingen brådska, jag hade inte suttit i en dressyrsadel innan jag var 19 och har nu ändå ridit flera unghästfinaler och är placerad i svår dressyr.

När det gäller ridskolehästars känslighet kan man göra stor skillnad på bara några minuter när man fått in rätt teknik och tajming. Så även om de är vana vid att sortera bort många intryck så får man komma ihåg att de kan känna en fluga landa. Jag jobbar som ridlärare så jag ser många olika ryttare och hästar, teknik är alltid viktigt. För även om man som större/längre ryttare skulle kunna rida på styrka är det ingen bra idé då det är svårt (om inte omöjligt) att få hästen att jobba på rätt sätt och med sin ryttare.

På ponny kan du utan problem om du vill, i alla fall i dressyr, rida hela vägen. Finns t ex ett jättetrevligt ekipage som var ute och tävlade för några år sedan i Skåne upp till Int II med placeringar i minst St George.
 

Liknande trådar

Ridning Jag börjar undra om en del människor (då syftet jag på mig själv) aldrig kommer lära sig att rida bra. Har ridit till och från i 20 år...
2
Svar
33
· Visningar
2 894
Senast: iNHALE
·
Träning Hej! Jag har nu haft min häst i ett par år så vi känner varandra väldigt väl. I början kunde vi inte rida ifrån gården eller rida ut...
Svar
6
· Visningar
727
Senast: Lutten
·
Ridning Viss rambling-varning bör nog utfärdas. 😆 Har, efter snart 2 år i ett nytt land, hittat ett mindre stall nära där jag bor som jag har...
Svar
4
· Visningar
1 331
Hästhantering Hej! Jag har sedan ett tag tillbaka varit medryttare på ett äldre sto som trots sin ålder är väldigt pigg och glad i ridningen. Hon går...
Svar
6
· Visningar
428
Senast: tessan.g
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp