Är föräldrar inte rädda om sina barn?

[Red_Chili]

Idag hände det igen, för femhundrafemtioelfte gången minst.
Jag var ute och gick med mina två hundar som är av modell större. På ett torg ser jag en kvinna med ett litet barn. Oklart hur gammalt barnet var (jag kan absolut inget om barn), men det kunde utan tvekan springa runt själv även om det var väldigt stolpig gång. Barnet verkade inte vara gammalt nog att prata och var såklart väldigt kort också.

Barnet började springa rakt mot mig och hundarna, med viftande armar och gav ifrån sig små skrik. Inte förrän jag högt ropade "NEJ!" så reagerade mamman. Hon tittade bara på.

Mina hundar är genomsnälla, de skulle aldrig göra något dumt mot någon människa MEN de är utan tvekan så stora att de med lätthet skulle välta ett så litet barn om de hälsar lite för ivrigt (något som min yngsta gärna gör). Ett så litet barn som blir omkullputtad av en stor hund på asfalt.. Det kan ju utan tvekan göra sig illa riktigt rejält och om inte annat bli väldigt rädd.

Sådant här händer ofta. VARFÖR reagerar inte föräldrar? Tänker de inte på vad som kan hända? Är de inte rädda om sina barn? Det är inte ens alla gånger de bryr sig när jag ropar åt dem att ta bort barnen, ropar "nej" osv.

Ni som har barn, har ni någon gång låtit bli att bry er om vem/vad barnen springer fram till? varför? Ni som alltid sköter allt perfekt Har ni någon i er bekantskapskrets som beter sig såhär, eller någon teori om hur dessa oaktsamma föräldrar tänker?

Jag tycker mest synd om barnen, för jag tänker att det är så stor risk att de någon gång springer fram till fel hund. Till någon som kanske inte alls är snäll, eller till någon vars ägare inte har stenkoll på omgivningen så att hunden i ren glädje råkar välta barnet.

 

[Fille]

Jag tror att det är föräldrar, i dessa lägen, som inte är djurvana. Man vet inte vad hund/häst är kapabla till för att man inte har kunskap. Har märkt liknande situationer med hästar, där barn bara springer fram hej vilt! Det är min teori i alla fall!

 

[Ray]

Har aldrig släppt mitt barn fram till djur själv i den åldern. Alls faktiskt. För djurens skull lika mycket som för barnets skull.
Men visst har jag träffat de föräldrarna som verkar tro att hela världen bara är rolig och spännande.

 

[DarkInNight]

Jag skulle aldrig låta mina barn hälsa på okända djur.
Never.
Man har ju inte den blekaste om hur djuren är.

 

[Andromedae]

Alltså jag har lärt min son att vinka till alla djur han inte känner, det är vad jag själv är bekväm med

Men alltså jag har kontakt först med djur vi möter tillsammans. Håller inte på och klappar random hundar/katter. Är det större djur (hästar och kor) så klappar jag först för att se om det är nafsigt eller stressat. Är det en situation där ägaren är där frågar vi förstås först. Har full tilltro till att mitt barn är snällt och försiktigt med djur, men tycker att respekten för djuret ska genomsyra all kontakt.

 

[Görel]

Jag tror att många vet så lite om djur nu för tiden att man tror att de är gosedjur
a la Disneyfilmer.

Jag tycker att det är jättejobbigt med föräldrar som inte kan förstå att deras barn inte ska mata eller klappa främmande hästar i en hage. Cezanne är snäll och kan sköta sig bland barn men det finns flera unghästar i flocken med dålig koll och lite livserfarenhet som kan bitas och bråka med varandra över en godbit. Jag blir livrädd vid tanken på att ett litet barn ska hamna i det.

När Cezannes första föl var ett par dagar gammal hittade jag en flicka i lågstadieåldern i hagen som skulle klappa fölet. Jag sa till henne att gå ut därifrån utan att röra hästarna, hennes föräldrar som besökte en verksamhet på gården tyckte jag var elak och ville inte ta in att stoet i sin iver att skydda sin avkomma skulle kunna skada flickan.

 

[Cherarriduracell]

Jag tror att många vet så lite om djur nu för tiden att man tror att de är gosedjur
a la Disneyfilmer.

Jag tycker att det är jättejobbigt med föräldrar som inte kan förstå att deras barn inte ska mata eller klappa främmande hästar i en hage. Cezanne är snäll och kan sköta sig bland barn men det finns flera unghästar i flocken med dålig koll och lite livserfarenhet som kan bitas och bråka med varandra över en godbit. Jag blir livrädd vid tanken på att ett litet barn ska hamna i det.

När Cezannes första föl var ett par dagar gammal hittade jag en flicka i lågstadieåldern i hagen som skulle klappa fölet. Jag sa till henne att gå ut därifrån utan att röra hästarna, hennes föräldrar som besökte en verksamhet på gården tyckte jag var elak och ville inte ta in att stoet i sin iver att skydda sin avkomma skulle kunna skada flickan.

vi har haft grannar/grannars bekanta springandes i hagarna till och från. de verkar liksom inte ta in att 500-600kg häst/hingst i unghäststadie inte är superpålitligt att hälsa på och att vi ber dem att hälsa UTANFÖR staketet pga deras egen säkerhet.

Istället är vi "bara griniga som inte accepterar allemansrätten" typ. Är hellre det än hittar ett illa skadat barn i hagen en dag.

 

[kakan89]

Folk begriper inte bättre. När jag hade hund var det lika vanligt att vuxna människor försökte gå fram och klappa som att det kom fram barn. Min hund var inte ens speciellt intresserad av att jag klappade honom än mindre främmande människor.

Med barn brukar jag vara tydligt med att säga att man måste fråga först annars kan hunden bli jättearg och bitas. Brukar få fart i de flesta föräldrar.

Till vuxna brukar jag säga att hunden är aggressiv.

Nu skulle min hund aldrig gjort något men förhoppningsvis så lär de sig något till nästa möte.

Dock om det var barn eller vuxna som kom fram och frågade så fick de jättegärna klappa. Men det brukade inte vara så roligt när hunden ger 0 respons.

 

[Amha]

Som sagt, okunskap hos föräldrarna. Jag har cyklat med min schäfer till förskolan flera gånger. Hunden har bundits vid en lyktstolpe ca 50 meter kanske från grinden. Om ens det. Vi lämnar ute på gården. Det har passat bra som miljöträning tyckte jag.

Sista gången jag gjorde det var en mamma på väg från förskolan efter att ha lämnat sina barn. Jag såg att hon var på väg därifrån så jag höll koll så inte hunden skulle göra något dumt. Relativt ny i familjen och när hon blir för stressad tuggar hon gärna på en. Verkar vara någon trygghetsgrej vi försöker att få bort. Nåja. Mamman går fram till hunden och sätter ner fingrarna (!!!). Jag ropar åt hunden att inte röra. Hunden tittar på mig och sitter snällt. Mamman går då fram igen till hunden varpå jag skriker "****! LÅT BLI!" Åt hunden. Först då fattar mamman och lämnar. Min stackars hund fick skit för att en människa råkade vara helt... Ja. Jag vill använda fula ord här.

Efter det är hunden hemma. Tyvärr. Om en förälder beter sig sådär bland okända hundar som är kända för att ha en del vakt i sig så vågar jag verkligen inte ta risken att en förälder släpper fram barnet. Den här individen är egentligen väldigt snäll men det finns en hel del skärpa där under som jag hoppas att hon aldrig någonsin plockar fram. Jag vet inte om folk blir lurade av att hunden bor i en småbarnsfamilj i mitt fall men det bevisar ju att folk har dålig koll...

 

[Hyacinth]

Folk är nötter. Punkt.

 

[supersonic]

Skulle aldrig någonsin släppa fram mina barn till okända djur. Aldrig.

 

[Sol]

Jag tror det handlar om okunskap från föräldrarnas sida, att de inte har någon erfarenhet av hundar (iaf av större hundar). Mina barn får inte hälsa på främmande hundar förrän ägaren har sagt okej. Jag är noga med att förklara (beroende på barnets ålder) att hundar kan vara rädda, bli superglada och blir för livliga osv. Därför måste man alltid fråga först.

 

[cute_beast]

Tror det är samma typ av människor i som en ser i trafiken som alla andra förare konstant måste kompensera för så inte en olycka uppstår. De verkar leva med en inställning att allt ordnar sig och tror att de klarar av det de gör eftersom alla andra försöker undvika att det smäller.
Så när det väl smäller måste det ju vara någon annans fel, för de är ju så duktiga förare själva.
Jag brukar påpeka när jag ser någon med alltför stort tilltro till mänskligheten, tänker mig att de hade gått åt en del sådana människor om inte samhället funnits där för att skydda alla deras dåliga små vardagsbeslut.
Många gånger jag sett folk släppa ut sina 2- till 3-åringar från en bottenlägenhet för att leka själv på vad de tycker är en lugn gångväg där det konstant körs servicebilar hela dagarna.

 

[Energi]

Jag skulle gissa på att föräldrarna har noll eller mycket liten djurvana och helt enkelt inte inser faran.

Att föräldrar "inte är rädda om sina barn" tror jag är extrema undantagsfall. Faktiskt.

 

[Snurrfian]

En stor oförståelse för djur, jag fick i uppdrag att köra en dagisgrupp i släde, någon frågade om hästen var snäll och jag var ung och dum och trodde att de skulle klappa hästen som normalt folk, svarade ja. Helt plötsligt var det ungar över allt, under hästen, mellan hästen och släden osv. Sen fick jag veta att jag var grinig som inte lät dem klappa, men hellre det än få ett barns liv på mitt ansvar.
När det gäller hundar så har många någon slags tanke om att alla hundar är snälla, jag har gått med min huligan på stan, speciellt som unghund, han skulle visserligen aldrig medvetet göra illa någon annan men han har noll koll på att han är stor och folk flyger om han använder dem som vändningspinne. Så även om jag säger att ja hunden är snäll men hoppig och rörig så kommer folk fram och blir sen sura för att han inte sitter still som ett ljus så att de får klappa, så numera säger jag "låt bli hunden" och är en surkärring.

 

[lil-sis]

Noll djurkunskap.

Men många verkar också ha noll förståelse för risker i allmänhet. Typ trafikerade vägar, vad dom händer när man måste tvärnita (både bil/buss/whatever).

 

[Kiwifrukt]

Jag har samma problem med mina hästar. Har två relativt små hästar (en shettis och en new forest precis på C-ponnygränsen), och folk fattar inte att även små hästar ÄR hästar. Båda två är ganska unga (födda -10 och -11), framför allt den större är fortfarande i det stadiet där hon hemskt gärna vill ha allting i munnen. Hon tar mest grejer i munnen, och möjligen drar lite i kläder, men den lille glupske drar sig inte för att även utdela ett ordentligt tjuvnyp i sin desperata jakt på mat. Båda två ser så änglalikt snälla och oskyldiga ut, och det är ofta det kommer fram föräldrar med små barn som vill klappa och som bara släpper ungarna.

Stora ponnyn är ganska fin med barn faktiskt, men hon är fortfarande en häst och vad som helst kan hända. Sen har vi ju de här hemska föräldrarna som nästan kräver att man ska låta ungen rida också. Det var en farmor som skröt så vansinnigt om sitt barnbarn för ett tag sen, jag var nästan beredd på att låta ungen prova den lille för hon var ändå inte extremt ung, men då kläcker damen ur sig att det minsann var stora ponnyn som var intressant. "Det är en unghäst" sa jag och gick därifrån.

 

[athena_arabians]

Folk är nötter. Punkt.

Precis min tanke

 

[kakan89]

Jag har samma problem med mina hästar. Har två relativt små hästar (en shettis och en new forest precis på C-ponnygränsen), och folk fattar inte att även små hästar ÄR hästar. Båda två är ganska unga (födda -10 och -11), framför allt den större är fortfarande i det stadiet där hon hemskt gärna vill ha allting i munnen. Hon tar mest grejer i munnen, och möjligen drar lite i kläder, men den lille glupske drar sig inte för att även utdela ett ordentligt tjuvnyp i sin desperata jakt på mat. Båda två ser så änglalikt snälla och oskyldiga ut, och det är ofta det kommer fram föräldrar med små barn som vill klappa och som bara släpper ungarna.

Stora ponnyn är ganska fin med barn faktiskt, men hon är fortfarande en häst och vad som helst kan hända. Sen har vi ju de här hemska föräldrarna som nästan kräver att man ska låta ungen rida också. Det var en farmor som skröt så vansinnigt om sitt barnbarn för ett tag sen, jag var nästan beredd på att låta ungen prova den lille för hon var ändå inte extremt ung, men då kläcker damen ur sig att det minsann var stora ponnyn som var intressant. "Det är en unghäst" sa jag och gick därifrån.

Ja gud. Det är nästan ännu värre. Jag köpte ett russ för några år sedan. Vet inte hur många som stannade och frågade om de fick rida och sen blev sura när jag sa att hästen bara är en bäbis än och inte gick att rida.

En pappa hade för vana att dumpa dottern på gårdsplan. Hon kanske var 9 år eller något. Jag hade förklarat för pappan att vi inte hade några lämpliga hästar för nybörjare och att det är bättre om barnet börjar på ridskola. Ändå så dumpade han ungen hos oss.

Stubinen tog slut en dag när han kom och släppte av dottern en fredagskväll när det var klass 1 varning för storm. Jag hade precis lyckats få in alla hästar efter att ha jobbat 12 h...

 

[fia-lisa]

Idag hände det igen, för femhundrafemtioelfte gången minst.
Jag var ute och gick med mina två hundar som är av modell större. På ett torg ser jag en kvinna med ett litet barn. Oklart hur gammalt barnet var (jag kan absolut inget om barn), men det kunde utan tvekan springa runt själv även om det var väldigt stolpig gång. Barnet verkade inte vara gammalt nog att prata och var såklart väldigt kort också.

Barnet började springa rakt mot mig och hundarna, med viftande armar och gav ifrån sig små skrik. Inte förrän jag högt ropade "NEJ!" så reagerade mamman. Hon tittade bara på.

Mina hundar är genomsnälla, de skulle aldrig göra något dumt mot någon människa MEN de är utan tvekan så stora att de med lätthet skulle välta ett så litet barn om de hälsar lite för ivrigt (något som min yngsta gärna gör). Ett så litet barn som blir omkullputtad av en stor hund på asfalt.. Det kan ju utan tvekan göra sig illa riktigt rejält och om inte annat bli väldigt rädd.

Sådant här händer ofta. VARFÖR reagerar inte föräldrar? Tänker de inte på vad som kan hända? Är de inte rädda om sina barn? Det är inte ens alla gånger de bryr sig när jag ropar åt dem att ta bort barnen, ropar "nej" osv.

Ni som har barn, har ni någon gång låtit bli att bry er om vem/vad barnen springer fram till? varför? Ni som alltid sköter allt perfekt Har ni någon i er bekantskapskrets som beter sig såhär, eller någon teori om hur dessa oaktsamma föräldrar tänker?

Jag tycker mest synd om barnen, för jag tänker att det är så stor risk att de någon gång springer fram till fel hund. Till någon som kanske inte alls är snäll, eller till någon vars ägare inte har stenkoll på omgivningen så att hunden i ren glädje råkar välta barnet.

Jag låter inte små barn i min omsorg hälsa själv på några djur, inte ens de jag känner eller äger själv och som jag vet är vana vid barn. Även om djuren i 99,9% av fallen inte skulle göra något så tycker jag det är onödigt att chansa. Dessutom är små barn inte alltid så pålitliga så för snälla djurs skull är det likväl lika juste att vara med i interaktionen djur-barn.