Är vissa "ponnymammor" ett släkte för sig? *lite långt*

Status
Stängd för vidare inlägg.

break_a_leg

Trådstartare
Jag har ju själv barn som rider och har börjat tävla så smått och har ju konstaterat att det är lite "klubben för inbördes beundran" även på lokal nivå (det här är dressyr). En del av föräldrarna är jättetrevliga, men i går träffade jag nog på den värsta mamman hitills.

Det hela började med att min man kom från ridhuset och talade om att han suttit framför en kvinna (han kallade henne för något fulare ord :o :crazy: ) som skrutit för allt och alla vilken ponny dom hade köpt, vad den kunde och vilka resultat den hade gjort. Han hade hört historien säkert 5 ggr under tiden han satt där.

Sedan visar det sig att den här tjejen tävlar i samma klass som mitt barn. Flickan ifråga rider b-ponny på lokal nivå och har ganska ordinära resultat (jag har kollat :o ). På framridningen berättar då mamman historien för de mammor hon "känner", jag har klurat ut vilken ponny hon har köpt, så det ska bli intressant att se hur det kommer att bli. Tydligen så satsar dom på SM 2005 iaf....Fast en eloge till den mamman som faktiskt sade emot och sade att bara för att man köper en bra ponny så är det inte säkert att resultaten kommer på posten!

Den här mamman var på sin dotter hela tiden, hon var på mig och försökte dra igång prat om hennes duktiga dotter (jag gick därifrån) och sedan så visade det sig att hennes dotter var precis lika skrytig som sin mamma...

Är det verkligen så här det ska vara? Är det specifikt för dressyren?
Nu är det slut på säsongen så nu får jag samla kraft till nästa år, undrar vilka personligheter man kommer att träffa på då?
 
Sv: Är vissa "ponnymammor" ett släkte för sig? *lite långt*

Ja VISSA ponnymammor är et släkte för sig !

Jag tycker synd om barnen när föräldrarna köper SuperPonnyer åt dem och förväntar sig att de skall vinna. Om det stackars barnet sedan visar dig ganska obaegåvat och inte alls uppnår förväntningarna så blir det jobbigt. Man undrar ju varför vissa föräldrar gör saker och ting, för sin skull eller för barnets ?
 
Sv: Är vissa "ponnymammor" ett släkte för sig? *lite långt*

ha ha skrattar så jag viker mig..

KAN INTE ANNAT ÄN ATT HÅLLA MED!!

en tjej i mitt stall sa, min mamma köpte den här hästen till oss för att HON ville att vi skulle nå längre....
 
Sv: Är vissa "ponnymammor" ett släkte för sig? *lite långt*

Egentligen så är jag inte emot att, om man har ekonomiska möjligheter, köper en bra ponny till sitt barn. Iaf i dressyren så spelar ponnyn roll även på lokal nivå, så är det bara. Men jag gillar inte attityden som en del dressyrmammor har, det ska vinnas och helst ridas SM. Jag har tom hört en mamma stå och säga att man skulle åka till SM och få "glänsa lite" (den glansen falnade snabbt, för det gick inte så bra).

Är det samma sak inom hoppningen?
 
Sv: Är vissa "ponnymammor" ett släkte för sig? *lite långt*

Jag tror att en hel del av dessa ponnymammor hade viljat få en bra ponny som liten och nu har gett sig sjutton på att deras barn ialla fall ska få det bästa och det ska ge resultat! Ibland till och med över sina barns åsikter om att de kanske inte alls tycker om att tävla och hellre skulle vilja ha kvar sin "skrållan" och rida lite hemma och tävla på klubbnivå. Lite leva genom sina barn syndrom lixom...
Jag är lite rädd att jag kommer att bli lite "ha galen" om elin vill börja med hästar, men jag skryter inte ialla fall till höger och vänster om vad vi har och vad vi har gjort... ;)
 
Sv: Är vissa "ponnymammor" ett släkte för sig? *lite långt*

Det där börjar ju redan på BVC som ni nog märkt "min lilla Olga väger minsann 3 ggr så mycket som de andra i gruppen".
Det handlar nog mer om typen av förälder än var man möter den!
Inte för att jag tycker det är fel att köpa en bra ponny om man har råd, tid och intresse (både förälder och barn) för att tävla på de lite högre nivåerna, men givetvis är det ju ingen garanti för att det kommer att gå bra.
Jag är så elak så jag blir faktiskt skadeglad när det INTE går bra för folk som tagit ut x antal segrar i förskott, detta trots att jag absolut inte är ngn avundsjuk person.
 
Sv: Är vissa "ponnymammor" ett släkte för sig? *lite långt*

Snurrfian skrev:
Jag är lite rädd att jag kommer att bli lite "ha galen" om elin vill börja med hästar, men jag skryter inte ialla fall till höger och vänster om vad vi har och vad vi har gjort... ;)

Det är ungefär som med bebiskläder, det är lika roligt att köpa hästprylar i liten storlek :o :angel:
 
Sv: Är vissa "ponnymammor" ett släkte för sig? *lite långt*

Jag hade gladeligen köpt den bästa ponnyn som finns till min dotter om jag hade haft ekonomi till det.

Att däremot sitta och skryta om hur bra ponny det är är ovanligt korkat eftersom det sätter krav och förväntningar på barnet. Hellre "snacka ner den" lite så barnet får tid på sig och när/om det börjar gå bra så verkar det som om mitt barn gör underverk med ponnyn... :angel:

Men att min dotter är världsbäst på allt (oavsett hur det går), så är det bara. Så hoppas jag att alla känner om sina barn.
 
Sv: Är vissa "ponnymammor" ett släkte för sig? *lite långt*

Ett bra inlägg, såklart ska man stötta sina barn, men samtidigt så får man ju inte ställa krav på barnen som den här kvinnan gjorde.
Tänk att ha pressen på sig att man måste kvala till SM under nästa år.... Det ska bli intressant att se vad som händer med ekipaget iaf.
 
Sv: Är vissa "ponnymammor" ett släkte för sig? *lite långt*

Tyvärr är det så det fungerar i praktiken tror jag. Ungarna är dessutom ganska medvetna. OM föräldrarna köpt förra årets SM-vinnare så vet ungen också om det och ganska automatiskt så får den krav på sig. Om inte föräldrarna kan vara VÄLDIGT tydliga med att det inte behvs vinnas nånting alls. Men jag tror att det är sällsynt, det hänger ihop på något vis. De ödmjuka har sällan pengarna. (Fy vilken förutfattad medning, men så upplever jag det)
 
Sv: Är vissa "ponnymammor" ett släkte för sig? *lite långt*

Ja, jag tror att vi är ett släkte för oss själva. Jag tror också att vi "tävlar genom våra barn". Sedan finns det nog, som någon annan skrev, många varianter av oss.

Själv hoppas jag att jag tillhör varianten "engagerad och nervös".

Självklart vill jag att det ska gå bra för min tjej och att all hennes strävan ska ge resultat.
Jag är jättenervös på minsta klubbtävling och 4,5 meter lång av stolthet när hon gick runt clear round 50 cm på sin d-ponny.
När någon säger att vår ponny är fin känns det som att JAG får beröm för ett av mina barn.
Jag har massor med känslor i detta och tycker att det är minst lika roligt som min tjej, MEN jag skulle aldrig drömma om att klaga, gnälla, skryta ( i alla fall inte medvetet) eller sluta berömma andra duktiga barn.

merman
 
Sv: Är vissa "ponnymammor" ett släkte för sig? *lite långt*

Nidorina skrev:
Det där börjar ju redan på BVC som ni nog märkt "min lilla Olga väger minsann 3 ggr så mycket som de andra i gruppen".
Det handlar nog mer om typen av förälder än var man möter den!

:bow: håller verkligen med där. Dessa föräldrar utmärker sig ganska så snabbt.
Men det är nog många ponnymammor/pappor som lever ut sina egna drömmar genom barnen. Det värsta är ju att det är barnen som kommer i kläm (oftast). De blir pressade till att prestera, och i den allmäna resultativern glöms det genuina i hästintresset bort.

Sedan skulle jag också köpa en riktigt bra ponny till min son om jag hade råd den dagen han är mogen för att ha egen ponny. Men även om jag vore ordentligt tät skulle han ändå få kämpa en del innan jag lät honom få det stora ansvaret att ta hand om en häst. Men det känns som om han redan har valt bort hästar till förmån för giraffer (är drygt ett år....) :)
 
Sv: Är vissa "ponnymammor" ett släkte för sig? *lite långt*

Jag är nog rätt lik dig !

Jag blir otroligt stolt över mina barn och mina ponnyer när vi är ute och tävlar, oavsett hur det har gått. Jag VET att de gör sitt bästa.

Vi har faktiskt råd att köpa riktigt bra ponnyer (fy vad hemskt, men så är det) men jag vill inte ! Jag vill att mina döttrar skall lära sig rida, inte åka runt på några färdiga maskiner. Våra nuvarande ponnyer har kapaciteten för de högsta klasserna i ponnyhoppning, men jag vill att tjejerna skall växa MED sina ponnyer. Dessutom vill jag(om intresset finns kvar) ha råd att köpa stora hästar den dagen det beger sig, och jag kommer aldrig att ha råd att köpa motsvarande "bra" stora hästar som jag teoretiskt skulle ha råd att köpa ponnyer (fattar ni vad jag menar?)
 
Sv: Är vissa "ponnymammor" ett släkte för sig? *lite långt*

fast man lar sig ratt mycket pa "fardiga maskiner" ocksa! ofta ar det de som faktiskt ar de mest kansligaste och svarridna ponnyerna.

/caroline - som aldrig haft en "fardig maskin" och vaxte med sin ponnybabis fran det att han var tre till atta ar.
 
Sv: Är vissa "ponnymammor" ett släkte för sig? *lite långt*

break_a_leg skrev:
Är det verkligen så här det ska vara? Är det specifikt för dressyren?

mjaa, dressyren ar inte alltid sa kul (och det blir mer och mer underhallande ju hogre upp i nivaerna man kommer) men jag har hort rykten (till viss del bekraftade) om att ponnyhoppningen ar annu varre :devil:
 
Sv: Är vissa "ponnymammor" ett släkte för sig? *lite långt*

Det finns säkert alla sorter även bland elitponnyerna.

Men jag menar just de färdiga maskinerna, inte de som kräver en ryttare. Och om de är känsliga och kräver en duktig ryttare så vill jag hellre att mina börjar på låg nivå och växer med ponnyn. En av våra är exakt en sån, känslig och svårriden med massor av kapacitet, jag ser hellre att barnet utvecklas tillsammans med sin ponny på låg nivå
 
Sv: Är vissa "ponnymammor" ett släkte för sig? *lite långt*

Jo tack jag var förra året med och hjälpte till vid en ponnyhopptävling.

Jag höll på kräkas över allt skryt. Sen tyckte jag även i vissa fall synd om barnen. Mammor som skällde och levde fan på sina barn för dom inte hade gjort si och så.

Men det finns ju även bra ponnymammor som uppmuntrar sina barn på lagom nivå. De som stötar dom och skäller inte på dom för de råkade riva ett hinder eller två.
 
Sv: Är vissa "ponnymammor" ett släkte för sig? *lite långt*

Att ha råd att köpa......det tycker jag också är en fråga värd att skapa en separat tråd om, dvs vad gör vi med våra barn när vi ger dem leksaker för 100 000-tals kronor???
Vi har köpt en bra d-ponny till normalpris (hm detta lät präktigt och lagom ;) ) för det kostar lika mycket att dra runt en ponny med möjligheter som en utan, och det är dyrt nog med tanke på den andra dottern i familjen som inte kommer i närheten ekonomiskt i sina fritidsintressen (dans och trummor).
merman
 
Sv: Är vissa "ponnymammor" ett släkte för sig? *lite långt*

merman skrev:
Vi har köpt en bra d-ponny till normalpris (hm detta lät präktigt och lagom ;) ) för det kostar lika mycket att dra runt en ponny med möjligheter som en utan, och det är dyrt nog med tanke på den andra dottern i familjen som inte kommer i närheten ekonomiskt i sina fritidsintressen (dans och trummor).
merman

Det här med priser är ju individuellt, dvs vad man tycker är normalpis och dyrt. Mamman jag skrev om ursprungligen stod vitt och brett och talade om hur mkt ponnyn ifråga kostade, sånt skryt gillar jag inte.

Livet är ju inte alltid rättvist, det är svårt när man har flera barn och alla inte har hästintresset. Dock tror jag inte på att kompensera den som inte rider ekonomiskt eller mer onödiga prylar.
 
Sv: Är vissa "ponnymammor" ett släkte för sig? *lite långt*

Håller med dej, dvs att inte kompensera barnen. Samtidigt så är ju känslan hos mej som förälder att jag vill vara rättvis, både med tid, engagemang och pengar.

Att berätta vad ponnyn kostar - håller med där också - där kan man skryta "åt båda håll" sas. Samtidigt finns det inget värre heller än folk som säger halva meningar "den fick vi betala en del för med det är det värt........." osv
För mej är grundkänslan i det folk säger det som avgör om jag tycker att de skryter eller inte. Att i uppriktig glädje berätta att man är så glad för att det gått bra för barnet, att man haft tur med sin ponny osv - det smittar av sig på mig så att jag blir glad jag med.
Jag tillhör nog dem själv som "pratar vitt och brett" - men jag tycker det är så roligt och kan bara inte låta bli ibland. Jag får nog ta åt mej en del av de tankar som framförs här.

merman
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Hästmänniskan Gammal användare - nytt nick för att få helt utomstående åsikter på problemet, som inte grundar sig på inlägg jag skrivit tidigare...
2
Svar
38
· Visningar
11 284
Senast: QueenLilith
·
Ridning Har sett att flera andra årtal har egna trådar. Så varför inte skapa en tråd för våra 02or då?! För jag kan väl knappast vara den enda...
Svar
5
· Visningar
1 292
Senast: fio
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Ojoj jag klara mig mycket väl utan massa drama på klubbtävlingarna Tack o lov är det sällsynt vi behöver ringa efter ambulans på våra...
Svar
0
· Visningar
193
Senast: cewe
·
Äldre Då jag måste få min dos av underhållning någonstans ifrån brukar jag kolla in familjeliv. Och där hittade jag detta, mycket troligt...
Svar
19
· Visningar
1 975
Senast: _Elly_
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vikten av unghästbete
Tillbaka
Upp