Ingan afghan nu, men haft förr.
Och först - du MÅSTE ha en god portion humor, och en ännu större portion tålamod om du ska ha afghan
Skötselmässigt så är det pälsvården som skiljer från andra hundar, de kräver MYCKET pälsvård. Mamma kallade min afghan för 'din vän pinnsamlaren', och det låg något i det

Deras päls är ultimat för att samla på sig souvenirer, och kräver i princip daglig kamning/borstning, på hela hunden. Annars är de inte mer svår/lättskötta än andra raser.
Psyke.. läser man rasbeskrivningen får man en viss bild. Afghaner är reserverade och högfärdiga hundar mot främmande, men mot familjen är de ofta öppna och gosiga. Däremot - en afghan är kung över världen i sina egna ögon, och VÄL medveten om det. Och en afghan som inte har lust att komma, drar sig inte för att med en air av överlägsenhet tycka 'jaså det tror du?' och titta på dig, och sen skita totalt i det du sa. Så, lydig och afghan - tja om afghanen har lust så. Det är hundar som måste MOTIVERAS. De frågar oftast 'vad vinner JAG på det?'
Sen, likt många vinterhundar så många afghaner STJÄL - och de är tysta som natten, snabba som blixten och förslagna så det förslår. Vår brukade utan att NÅGON märkte det hoppa över staketet, sno grannens ost från frukostbordet ute, hoppa tillbaka, och sen ligga oskyldig som ett litet barn på gräsmattan, precis som den gjorde 'sekunden innan' när man tittade på den.
Så, mycket humor, mycket tålamod, och medvetenhet om att det är en hund som håller sitt eget värde mycket högt, och sin integritet än högre, och gärna en god fantasi att använda för att motivera hunden, så
Jag gillar verkligen afghaner, men jag har faktiskt sagt aldrig mer afghan och står för det. Jag har inte riiiktigt så mkt humor och tålamod som krävs