D
dammråttan
Hur många här inne har låtit sin okunskap och osäkerhet gått ut över hästen?OBS!!! Du själv! Inget skitsnack om någon annan nu!!
Hoppas jag inte är själv..Jag skäms nog ändå...
Med okunskap menar jag att man själv och hästen inte kan det man vill göra, men man försöker ändå tills man sitter och sliter och drar i hästens mun och sparkar i sidorna..
Och osäkerhet..Man ser alla runt om kring sig rider flashigt på sina MSV hästar. För att inte se sämre ut försöker man få sin stackars häst att med hjälp av sågande i munnen få hästen att kröka fint på nacken och gå lika pampigt..Eller kanske hålla stenhårt i tyglarna och sparka på med benen (oftast med sporrar!Hästen går ju inte framåt annars)för att den ska gå samlat..
Erkänner!!
Okunskpap
Började nog som de flesta på ridskola.
Jag fick lära mig att skänkla för att hästen skulle gå fram, och dra i tyglarna för att den skulle stanna.
Efter några år förstod jag att hästen måste kröka på nacken för att man ska kunna säga att man rider bra.Gå på tygeln kallades det visst.Förde gärna händerna lite fram och tillbaka så att huvudet pendlade åt höger och vänster med hård hand. Samtidigt blev det mycket bank med benen. Det var ju en lat häst...Den gick inte fram annars..
Osäkerhet
Började rida en travare efter ett tag, den kunde ingenting och som ni vet..inte jag heller. I början njöt jag bara av turerna i skogen. Men sedan började jag titta på alla duktiga dressyryttare och hoppryttare i stallet..Så ville jag också rida! Så fort någon annan var i närheten blev det mycket dragande och slitande i tyglarna för att den skulle böja på nacken. Mycket voltspår - det var ju lättare att få hästen att kröka på nacken då. Oj vad jag red bra! Jag fick hästen gå på tygeln!!
Skäms vekligen..Jag vet ju nu att hästen inte förstod någonting. Mest riden i skogen och förstod bara att handen betydde stopp och skänkel fram. Skapligt förvirrad häst..
Vändpunkten här blev när jag fick rida en privatlektion på en väldigt känslig häst. Hade jag mer än normal kontakt med munnen, kastade han huvudet upp och ner eller började backa. Skänklade man förmycket betydde det ju full fart..
Fick börja lektionen med att skritta -göra halt - skritta osv.
I slutet fick jag prova en sån maffig galopp..Jag bara satt..Inget i händerna..var det så ridning skulle kännas! Det var bara att lära om!
Är nu mer ödmjuk. Vet mina och hästens begränsningar. Blir jag arg, hoppar jag av. Sitter jag fast, ber jag de duktiga i stallet om hjälp.
Låtsas inte längre att jag kan själv.
Skoja inte att det är roligare att rida nu!

Hoppas jag inte är själv..Jag skäms nog ändå...
Med okunskap menar jag att man själv och hästen inte kan det man vill göra, men man försöker ändå tills man sitter och sliter och drar i hästens mun och sparkar i sidorna..
Och osäkerhet..Man ser alla runt om kring sig rider flashigt på sina MSV hästar. För att inte se sämre ut försöker man få sin stackars häst att med hjälp av sågande i munnen få hästen att kröka fint på nacken och gå lika pampigt..Eller kanske hålla stenhårt i tyglarna och sparka på med benen (oftast med sporrar!Hästen går ju inte framåt annars)för att den ska gå samlat..
Erkänner!!
Okunskpap
Började nog som de flesta på ridskola.
Jag fick lära mig att skänkla för att hästen skulle gå fram, och dra i tyglarna för att den skulle stanna.
Efter några år förstod jag att hästen måste kröka på nacken för att man ska kunna säga att man rider bra.Gå på tygeln kallades det visst.Förde gärna händerna lite fram och tillbaka så att huvudet pendlade åt höger och vänster med hård hand. Samtidigt blev det mycket bank med benen. Det var ju en lat häst...Den gick inte fram annars..
Osäkerhet
Började rida en travare efter ett tag, den kunde ingenting och som ni vet..inte jag heller. I början njöt jag bara av turerna i skogen. Men sedan började jag titta på alla duktiga dressyryttare och hoppryttare i stallet..Så ville jag också rida! Så fort någon annan var i närheten blev det mycket dragande och slitande i tyglarna för att den skulle böja på nacken. Mycket voltspår - det var ju lättare att få hästen att kröka på nacken då. Oj vad jag red bra! Jag fick hästen gå på tygeln!!
Vändpunkten här blev när jag fick rida en privatlektion på en väldigt känslig häst. Hade jag mer än normal kontakt med munnen, kastade han huvudet upp och ner eller började backa. Skänklade man förmycket betydde det ju full fart..
Fick börja lektionen med att skritta -göra halt - skritta osv.
I slutet fick jag prova en sån maffig galopp..Jag bara satt..Inget i händerna..var det så ridning skulle kännas! Det var bara att lära om!
Är nu mer ödmjuk. Vet mina och hästens begränsningar. Blir jag arg, hoppar jag av. Sitter jag fast, ber jag de duktiga i stallet om hjälp.
Låtsas inte längre att jag kan själv.
Skoja inte att det är roligare att rida nu!
