M
MM08
Är egentligen inte helt ny på buke, men skriver under nytt nick då det fortfarande är lite hemligt 
Jag och killen var på andra besöket hos mvc i veckan för att träffa "vår" barnmorska för första ggn. Jag var jättepirrig och förväntansfull när vi gick dit, men när vi gick därifrån var jag helt uppriven, och nu flera dagar senare kan jag inte sluta tänka på allt hon sa...
Vi satt och pratade i ca 10 min men henne, sedan började hon fråga om mina alkoholvanor samt gav mig ett test att fylla i (den typen med en fråga och sen kryssa i något av 4a svarsalternativ som passar bäst).
När jag gjort klart testet kollade hon på det och sa att hon måste skicka mig på utredning till soc, för "sådana här allvarliga alkoholvanor är svåra att bryta".
Jag fattade ingenting, påpekade att jag är 21, det här var ingenting som vi planerade (men som vi är glada över nu), och att en normal 21åring förmodligen dricker betydligt oftare och större mängder än vad jag gör.
Då blev barnmorskan grinig och snäste till med "jag har faktiskt barn i din ålder, och det här är INTE en normal alkoholkonsumtion, det här är ett beroende!".
det hon menade är ett beroende var frågorna där jag svarat, hur ofta dricker du? - 2-4 ggr i månaden. (alla svar gäller naturligtvis innan graviditet) samt hur många glas per gång - ca 6 glas.
jag blev jätteledsen och tog väldigt illa vid mig, försökte förklara för henne att vissa månader är det ju mkt kul som händer, födelsedagar/nått att fira osv, och då blir det kanske att man dricker 4 ggr den månaden. Nästa månad händer inte ett skit, och då dricker man inte alls. Jag har ändå 2 jobb och häst att sköta, så rätt ofta finns ju varken tid eller pengar att gå ut och svänga dom lurviga...
Men - barnmorskan sket totalt i mig och började ist prata om fosterskador som kommer av alkohol osv. Att jag sen skamset erkände att jag drack senast nyår (visste ej om bebis föränn slutet av jan) gjorde inte saken bättre utan hon tog fram diagram och visade hur pass hårt jag hade utsatt mitt barn för alkohol under den kvällen...
Denna diskussion tog alltså 50 min, och hon var tvungen att boka in mig på en ny tid, eftersom hon "inte hann gå igenom allt".
Så nu sitter jag här och är så jäklans ledsen och känner mig som världens hemskaste människa... Jag visste ju inte om bebis!
Kan ju tillägga att jag tycker att varken alkohol och/lr rökning är något som barn ska utsättas för, varken under graviditet eller under barndomen.
Vad göra? Har hon rätt?
Jag hade i mina rosa, fluffiga bebisdrömmar tänk på barnmorskor på ungefär samma sätt som jag tänker om mina gamla dagisfröknar. otroligt pedagogiska som man skulle kunna ställa alla möjliga "dumma" frågor till.
Nu blev det väldigt långt och lite rörigt... men är så ledsen...
Jag och killen var på andra besöket hos mvc i veckan för att träffa "vår" barnmorska för första ggn. Jag var jättepirrig och förväntansfull när vi gick dit, men när vi gick därifrån var jag helt uppriven, och nu flera dagar senare kan jag inte sluta tänka på allt hon sa...
Vi satt och pratade i ca 10 min men henne, sedan började hon fråga om mina alkoholvanor samt gav mig ett test att fylla i (den typen med en fråga och sen kryssa i något av 4a svarsalternativ som passar bäst).
När jag gjort klart testet kollade hon på det och sa att hon måste skicka mig på utredning till soc, för "sådana här allvarliga alkoholvanor är svåra att bryta".
Jag fattade ingenting, påpekade att jag är 21, det här var ingenting som vi planerade (men som vi är glada över nu), och att en normal 21åring förmodligen dricker betydligt oftare och större mängder än vad jag gör.
Då blev barnmorskan grinig och snäste till med "jag har faktiskt barn i din ålder, och det här är INTE en normal alkoholkonsumtion, det här är ett beroende!".
det hon menade är ett beroende var frågorna där jag svarat, hur ofta dricker du? - 2-4 ggr i månaden. (alla svar gäller naturligtvis innan graviditet) samt hur många glas per gång - ca 6 glas.
jag blev jätteledsen och tog väldigt illa vid mig, försökte förklara för henne att vissa månader är det ju mkt kul som händer, födelsedagar/nått att fira osv, och då blir det kanske att man dricker 4 ggr den månaden. Nästa månad händer inte ett skit, och då dricker man inte alls. Jag har ändå 2 jobb och häst att sköta, så rätt ofta finns ju varken tid eller pengar att gå ut och svänga dom lurviga...
Men - barnmorskan sket totalt i mig och började ist prata om fosterskador som kommer av alkohol osv. Att jag sen skamset erkände att jag drack senast nyår (visste ej om bebis föränn slutet av jan) gjorde inte saken bättre utan hon tog fram diagram och visade hur pass hårt jag hade utsatt mitt barn för alkohol under den kvällen...
Denna diskussion tog alltså 50 min, och hon var tvungen att boka in mig på en ny tid, eftersom hon "inte hann gå igenom allt".
Så nu sitter jag här och är så jäklans ledsen och känner mig som världens hemskaste människa... Jag visste ju inte om bebis!
Kan ju tillägga att jag tycker att varken alkohol och/lr rökning är något som barn ska utsättas för, varken under graviditet eller under barndomen.
Vad göra? Har hon rätt?
Jag hade i mina rosa, fluffiga bebisdrömmar tänk på barnmorskor på ungefär samma sätt som jag tänker om mina gamla dagisfröknar. otroligt pedagogiska som man skulle kunna ställa alla möjliga "dumma" frågor till.
Nu blev det väldigt långt och lite rörigt... men är så ledsen...