Allt är åt helvete!!

Min sambos barnuppfostran är lika med ingen uppfostran. Så länge man gör som barnet vill och inte har några regler så får man inga problem, tror hen. Både min sambo och barnet har tyckt från början att jag är sträng för att jag anser att man sitter still vid matbordet, äter det som serveras, sätter upp håret i tofs så det inte hänger i maten, borstar sina tänder själv, torkar sig när man varit på toaletten... för mig är det inga konstigheter, men i deras värld är det strängt.
Jag förstår att du reagerar, däremot tror jag också att det blir fel om du i en tidig relation går in och försöker styra upp det. Jag hade nog föredragit om en ny partner hade hållit sig lite i bakgrunden och bildat sig en egen relation med barnet innan denne börjat fostra på mina barn, beroende på vad det gäller såklart. Hade partnern blivit tokäcklad av att barnen gör något vid matbordet så ja självklart, säg ifrån, men jag hade garanterat diskuterat barnuppfostran ner i små detaljer i början av relationen för att vi ska ligga på samma plan. I slutändan måste det ändå vara min uppgift.
 
Stackars barn, det är ju inte så man skapar en välmående vuxen som fungerar i samhället.

Barnet är mycket osjälvständigt, vågar knappt göra nånting utan att någon av föräldrarna är med, hen vågar inte testa nya saker om hen inte vet att hen klarar av det. Barnet fixar inte att misslyckas på ens tv-spel, går det inte bra/hen inte vinner så rasar världen.
 
Barnet är 8 år.

Jag menar att i skolan äter barnet allt, men hemma ingenting om hen inte får favoritmaten. Handlar egentligen inte om maten, utan allting hela tiden är på barnets vilkor och barnet vet att hen alltid får sin vilja igenom hemma.

Barn ska inte borsta tänderna själv vid 8 års ålder. Så där har dom rätt, tyvärr.

Jag hoppas att ni löser det här men jag håller fast vid det jag skrev först, jag hade sagt adjö till den sambon. Det låter som att ni snarare slåss om att ha rätt ang barnuppfostran, hans ex, barnet mm än att vara lyckliga.
 
Barnet är mycket osjälvständigt, vågar knappt göra nånting utan att någon av föräldrarna är med, hen vågar inte testa nya saker om hen inte vet att hen klarar av det. Barnet fixar inte att misslyckas på ens tv-spel, går det inte bra/hen inte vinner så rasar världen.
Du kan väl inte leva med ett barn som du retar dig så mycket på? Det låter fullständigt ohållbart. Inte minst för barnet.
 
Jag förstår att du reagerar, däremot tror jag också att det blir fel om du i en tidig relation går in och försöker styra upp det. Jag hade nog föredragit om en ny partner hade hållit sig lite i bakgrunden och bildat sig en egen relation med barnet innan denne börjat fostra på mina barn, beroende på vad det gäller såklart. Hade partnern blivit tokäcklad av att barnen gör något vid matbordet så ja självklart, säg ifrån, men jag hade garanterat diskuterat barnuppfostran ner i små detaljer i början av relationen för att vi ska ligga på samma plan. I slutändan måste det ändå vara min uppgift.

Jo det köper jag och jag köper att det blir en krock, absolut! Men barnet har också visat väldigt tydligt tills för någon månad sedan att hen blivit betydligt mycket mer självständig och vuxit något enormt när hen gör saker som att tex borsta tänderna själv och klarar av det. Jag och barnet har det hur bra som helst när vi är ensamma, hur duktig som helst på allt.

Men problemet är ju inte barnet, det är min sambo och exet.
 
Det handlar absolut inte om resor eller vad dom gör. Utan att det är exet som styr och min sambo bara följer. Sambon firar sin födelsedag med exet och dennes familj om exet vill, även om sambon inte vill. För exet kör hela tiden med att det är för barnets skull.
Ja, och det är en sak hen kan få göra om hen är singel eller tillsammans med någon som kan leva med det vilket du inte verkar sugen på (och som sagt hade jag inte heller varit det). Det är det jag menar med att din partner missat att hen måste respektera dig, att du också är med i hens liv numer och vill hen att du ska vara kvar är det dags att visa det.
 
Jag kan inte se något direkt om hur resorna sköts men jag kanske missar något. Kan inte heller se att resor är det egentliga problemet här utan att ts partner helt missat skolan om respekt för sin partner så kommentarer om huruvida det är rätt eller fel att åka på semester med barnets andra förälder kanske inte heller hör hemma i tråden?

Det var ju TS som skrev det i sitt första inlägg så det har väl visst med tråden att göra, mer än din gode vän som det fungerar så väl för iallafall.

Om TS tycker att Exet styr hennes sambo alldeles för mkt så det är väl klart det är ett problem om Exet drar med sig TS sambo på resor för att han inte klarar av att säga nej.
 
Du kan väl inte leva med ett barn som du retar dig så mycket på? Det låter fullständigt ohållbart. Inte minst för barnet.

Jag tycker jättemycket om barnet! Så dom grejerna jag skrev där om att hen är osjälvständig osv är mer att jag tycker synd om hen, jag försöker helst tiden pusha till att testa saker och prata om att det kan va roligt även fast man förlorar. Jag stör mig inte på barnet, det är min sambo och hur hen hdnterar situationer.

Jag har inte rätt att be barnet leka någon annanstans än i köket om jag lagar mat, för då blir barnet sur/ledsen. Vill barnet kasta studs bollar i köket när jag lagar mat får hen göra det.
 
Jag tycker jättemycket om barnet! Så dom grejerna jag skrev där om att hen är osjälvständig osv är mer att jag tycker synd om hen, jag försöker helst tiden pusha till att testa saker och prata om att det kan va roligt även fast man förlorar. Jag stör mig inte på barnet, det är min sambo och hur hen hdnterar situationer.

Jag har inte rätt att be barnet leka någon annanstans än i köket om jag lagar mat, för då blir barnet sur/ledsen. Vill barnet kasta studs bollar i köket när jag lagar mat får hen göra det.
Alltihop låter som totalkaos. Och dessvärre är det nog bara din sambos agerande som kan avgöra åt vilket håll det ska gå.
 
Har ni så olika syn på barnuppfostran så förstår jag att sambon prioriterar relationen till barnet framför dig.

Du får nog börja leta boende.

Fast det har vi inte egentligen, hen håller med mig i det mesta. Men eftersom exet gör 300% som barnet vill så känner sambon sig tvungen att göra det också. För hen vågar inte säga emot exet oavsett om hen tycker exet har fel.

Inte ens när barnet sa att: "******* tvingar mig att tycka illa om orkarintemer" så tyckte han det var skäl nog att ta en diskussion med exet.
 
Nu vart det att handla väldigt mycket om uppfostran av barnet och det är inte det stora problemet. Det kan jag ta, men att dom anser att det bara är för mig att åka hemifrån när barnet säger det..Det är problemet. Eftersom barnet inte velat va där när jag inte är där heller nu så är ju uppenbarligen jag bara en anledning/ursäkt.
 
Dessutom vill sambon inte prata eller planera. Utan hen tycker jag tjatar och har för bråttom. När jag säger att jag har inget jobb och ingen bostad, jag måste planera, jag måste veta om vi har någon lösning. Men hen tar en dag i taget.
 
Nu vart det att handla väldigt mycket om uppfostran av barnet och det är inte det stora problemet. Det kan jag ta, men att dom anser att det bara är för mig att åka hemifrån när barnet säger det..Det är problemet. Eftersom barnet inte velat va där när jag inte är där heller nu så är ju uppenbarligen jag bara en anledning/ursäkt.
Så där kan du ju inte ha det. :(
 
Dessutom vill sambon inte prata eller planera. Utan hen tycker jag tjatar och har för bråttom. När jag säger att jag har inget jobb och ingen bostad, jag måste planera, jag måste veta om vi har någon lösning. Men hen tar en dag i taget.

Vilken soppa. Jag tycker det bästa du kan göra är att flytta, ni kan kanske vara särbo om ni vill fortsätta relationen. Hur såg det ut innan ni flyttade ihop? Det kan ju inte ha varit en total överraskning för dig att de har en kletig relation och inga gränser.
Du har ju trots detta flyttat, sagt upp dig och tänkt att detta ska funka. Gör det inte det kan man ångra sig, skaffa nytt jobb och boende och starta om.
Jag hade aldrig ens påbörjat en relation med någon som är så respektlös mot mig, men jag tycker inte heller att BARN ska utsättas för vad som helst.
Även om barnet (BARNET) nu gillar dig egentligen, kommer exet och din nuvarande sambo kunna låta er ha trevligt ihop? Din sambo är en rövhatt. Men jag tycker du borde ha rannsakat dig själv lite innan ni flyttade ihop. Se nu till att ta dig ur detta så du mår bra.
 
Jag vet.. jag har tyvärr inget svar på det. Jag lever i någon jävla värld där jag vet att vi skulle kunna få det bra och tyvärr är väl även en del i det att jag känner mig så jäkla misslyckad. Jag har gett upp jobb och boende för att flytta dit och här står jag nu med INGENTING..
Jag skulle mycket hellre börja om från noll än riskera att behöva spendera resten av mitt liv med den där tönten.
 
Herregud vad arg jag varit!

Jag är gift med en man som har 3 barn sedan innan och det var delvis så som du beskriver det i början. Vi bodde 50 mil från varandra och första natten barnen skulle sova hos pappan samtidigt som mig så ändrade sig mamman och tyckte inte det var ok varpå mannen tyckte jag kunde ta in på hotell : banghead:

Att vi faktiskt är gifta idag är bitvis ett under efter alla turer och mitt råd till dig är att tänka igenom väldigt noga om det verkligen är värt det? För exet kommer alltid finnas där. Och er syn på barnuppfostran kommer aldrig bli samma och du kommer alltid behöva leva med det.

Jag älskar mina bonusar massor men det är skillnad på sina egna barn och någon annans. Och det är väldigt påfrestande att leva med ett barn och dess förälder när man inte har samma syn på de mest vardagliga saker.

Slutligen tycker jag att det är helt galet att en 8-åring får styra så mycket och att exet verkar möjliggöra det. För där har vi iaf alltid varit eniga mannen och jag, att barnen kan inte styra vilken förälder de ska vara hos. Har föräldrarna kommit överens om att det är pappans helg/vecka så är det så. Punkt.
 

Liknande trådar

Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
6 021
Senast: mars
·
Relationer Vet inte ens vart jag ska börja. Fick starta ett anonymt konto för jag känner att jag måste få skriva av mig lite just nu. Igår blev...
2 3 4
Svar
69
· Visningar
14 169
Senast: Bulldoozer
·
Skola & Jobb Jag vet inte hur jag ska hantera den här situationen och behöver hjälp att tänka! Då barnet är vuxet känns det som om den här frågan...
9 10 11
Svar
210
· Visningar
14 989
Senast: Badger
·
Relationer För en vecka sedan fick jag ett positivt graviditetstest. Har med min tidigare partner gått igenom en barnlöshetsutredning där läkarna...
2 3
Svar
57
· Visningar
11 428
Senast: Nixehen
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp