Allvarlig ridolycka

[Lalinea]

"Läs rätt"? Tycker snarare att det är en väldigt tydlig hint om att du skulle känna till händelsen och de inblandade i fråga med tanke på hur du uttrycker dig ovan. Ganska konstigt skrivet om du nu inte skulle veta det.



Se svar ovan.

Då utrycker vi oss olika.
Jag har inte skrivit som att just jag känner till det här irl.
Men jag kan av egen erfarenhet säga att jag räknat ut vilka flera användare på bukefalos är irl bara genom att läsa "anonyma inlägg ".
Ts skriver gång på gång att hon inte vill outa personen men personen kan mycket väl redan vara igenkänd eller läst själv

 

[Cherarriduracell]

Då utrycker vi oss olika.
Jag har inte skrivit som att just jag känner till det här irl.
Men jag kan av egen erfarenhet säga att jag räknat ut vilka flera användare på bukefalos är irl bara genom att läsa "anonyma inlägg ".
Ts skriver gång på gång att hon inte vill outa personen men personen kan mycket väl redan vara igenkänd eller läst själv

Vi är nog många som listat ut vilka flera bukefalister är irl. Men åter till frågan, ts uttrycker att hen mår dåligt över situationen och du sparkar lite till? Varför? Det som är skrivet är ju redan skrivet, inte mycket att göra åt?

 

[Lalinea]

Vi är nog många som listat ut vilka flera bukefalister är irl. Men åter till frågan, ts uttrycker att hen mår dåligt över situationen och du sparkar lite till? Varför? Det som är skrivet är ju redan skrivet, inte mycket att göra åt?[/QUOTE
Nej det var mer som ett tips till ts som verkade väldigt rädd för att outa personen.
Man tolkar det efter eget huvud såklart. Men sparka på ts gör jag inte )

 

[Trauma]

Då utrycker vi oss olika.
Jag har inte skrivit som att just jag känner till det här irl.
Men jag kan av egen erfarenhet säga att jag räknat ut vilka flera användare på bukefalos är irl bara genom att läsa "anonyma inlägg ".
Ts skriver gång på gång att hon inte vill outa personen men personen kan mycket väl redan vara igenkänd eller läst själv

Du har fullkomligt missförstått grejen med anonymt nick. Anonymt nick används när man behöver få stöd, råd, hjälp, diskutera något känsligt, vid relationskriser och vid en hel massa andra tillfällen då man inte vill bli igenkänd med sitt vanliga nick av någon orsak. Det handlar inte om att någon (iallafall inte jag) är så naiv att man inte förstår att vissa kommer känna igen personer, händelser eller annat som det skrivs om i tråden eller att inte vissa kommer förstå vilket nick som står bakom det anonyma nicket utan just för att man inte vill outa vissa saker eller händelser under sitt ordinarie nick. Det tillhör god netikett att man aldrig avslöjar varken misstankar om vilket det ordinarie nicket är eller skriver så som du har gjort.
Många här vet vem jag är i verkligheten. Jag vill inte och skulle aldrig outa mig själv så som jag har gjort i den här tråden med mitt ordinarie nick och jag behövde verkligen bukefalisternas stöd. Jag behövde verkligen någon som lyssnade när jag höll på att drunkna. Eftersom många här vet vem jag är i verkligheten vill jag inte heller vara orsaken till rykten och spekulationer om ryttaren. Därav det anonyma nicket.

Skulle det vara så att ryttaren skulle hitta till bukefalos och till den här tråden så ja, då gör hen det. Jag har inte skrivit något jag inte kan stå för och jag har inte betett mig illa eller pratat ner hen. Om jag skulle outat ryttaren så hade jag skrivt något som gjorde att vem som helst kunnat identifiera hen. Det har jag inte gjort så jag undrar fortfarande vad du menar med att jag skulle ha outat hen. Du kanske tycker att du är lite lustig som skriver som du gör men jag får bara obehagliga "jag vet var du bor" vibbar.

 

[Saeta]

Då utrycker vi oss olika.
Jag har inte skrivit som att just jag känner till det här irl.
Men jag kan av egen erfarenhet säga att jag räknat ut vilka flera användare på bukefalos är irl bara genom att läsa "anonyma inlägg ".
Ts skriver gång på gång att hon inte vill outa personen men personen kan mycket väl redan vara igenkänd eller läst själv

Men alltså, om vi ska tänka så, så kommer vi aldrig kunna skriva något. Det kommer säkert alltid att vara någon som känner igen sig eller vet vad/vem det handlar om i den anonyma berättelsen. Dessutom har ju TS varit väldigt noga med att inte gå in på detaljer och även poängterat att hen inte vill outa personen i fråga. Det är ju egentligen inte ens det som tråden handlar om, utan om själva händelsen och TS mående.

@Trauma

 

[Trauma]

Du har skrivit precis efter det hände och när ni nu haft kontakt igen. Så rätt lätt för inblandad irl att räkna ut vem det gäller .

Nu tycker jag du får läsa mina inlägg lite mer noga

Du skriver det jag citerar ovan. Jag förklarar då för dig att jag inte skapade tråden precis efter olyckan utan att det gick ett tag. Jag förklarar också för dig att jag inte skrev direkt efter att vi hade haft kontakt igen utan att det även då gick ett tag. Orsaken till uppdateringen var för att jag inte kunde släppa eländet utan tankarna for som bålgetingar i huvudet dag som natt med frågan varför gjorde hen si, varför skrev hen så, varför varför varför. Jag behövde skriva av mig för att kunna släppa. Vad är det jag ska läsa mer noga menar du? Eller tror du att jag är så korkad att jag inte förstår att om ryttaren läser det här så förstår hen att det är jag som har skrivit det? Isåfall får du verkligen tänka om.

 

[Fruentimber]

Då utrycker vi oss olika.
Jag har inte skrivit som att just jag känner till det här irl.
Men jag kan av egen erfarenhet säga att jag räknat ut vilka flera användare på bukefalos är irl bara genom att läsa "anonyma inlägg ".
Ts skriver gång på gång att hon inte vill outa personen men personen kan mycket väl redan vara igenkänd eller läst själv

Ja, väldigt olika. Uppenbarligen. Jag ser verkligen inte någon anledning till att upplysa TS om att situationen är "outad". Vad vill du ens uppnå med det? Varje dag skrivs det trådar på Buke som rör andra människor, går du in i varenda tråd och påpekar att personen "kan vara lutad"? Jättemärkligt.

 

[em-pirre]

@Lalinea var fånig du är. Ts har inte alls otat någon. Att personen själv kanske fattar att det skrivs om hem är ju en annan sak?

Nu bara låter det som att du vill berätta för alla att du vet vem det talas om. Sen kommer du med dåliga efterkonstruktioner.

 

[LenaH]

Håll er till ämnet är ni rara, att diskutera huruvida någon är outad eller ej känns helt ovidkommande i den här tråden.

/ @ameo - vikarie - mod

 

[lillaphu]

Jag ska inte skriva att jag vet hur du mår för vi alla känner på olika sätt, men jag förstår dina känslor och din situation.

Jag arbetar som sjuksköterska och bevittnade en väldigt traumatisk olycka på jobbet förra året. Det hela var en olycka som inte kunde på något sätt undvikas och ingen bär skuld men just då kände jag precis som du. Jag höll på att gå sönder helt och kände enorm skuld. Jag skämdes också till en början väldigt mycket över mina känslor så vågade inte riktigt visa mina kollegor hur hårt det tog mig. Tillslut efter några väldigt jobbiga dygn ringde jag min VC. Fick höra att de inte visste hur de skulle kunna hjälpa mig då jag valt ett yrke där sånt här händer och jag borde ha alla nycklar till egenvård i sånt här. Men det hade jag inte. Kände mer skuld. Personen som var med i olyckan överlevde och skrevs hem rätt fort efter och var återställd, jag tror jag var det som skadades mest i olyckan.

Tillslut kunde jag varken äta eller sova så jag skrev ett mail en natt till min chef. Dagen efter blev jag uppringd och förbjöds jobba, fick en akut tid på företagshälsovården och där fick jag hjälp. Min räddning var en beteendevetare och vi har haft samtal var 14 dag i snart 1 år nu. Prata, prata, prata och sörj är det jag rekommenderar. Och det kommer ta tid. Nu har jag kanske inte läst allt, men har du någon att prata med håll hårt i den personen. Jag hade en period där det kändes lättare och vi tog ett break, men sen föll jag ner igen och då fanns hen där.

Känner du att du skriva av dig mer så får du gärna skriva till mig.

 

[Trauma]

Jag ska inte skriva att jag vet hur du mår för vi alla känner på olika sätt, men jag förstår dina känslor och din situation.

Jag arbetar som sjuksköterska och bevittnade en väldigt traumatisk olycka på jobbet förra året. Det hela var en olycka som inte kunde på något sätt undvikas och ingen bär skuld men just då kände jag precis som du. Jag höll på att gå sönder helt och kände enorm skuld. Jag skämdes också till en början väldigt mycket över mina känslor så vågade inte riktigt visa mina kollegor hur hårt det tog mig. Tillslut efter några väldigt jobbiga dygn ringde jag min VC. Fick höra att de inte visste hur de skulle kunna hjälpa mig då jag valt ett yrke där sånt här händer och jag borde ha alla nycklar till egenvård i sånt här. Men det hade jag inte. Kände mer skuld. Personen som var med i olyckan överlevde och skrevs hem rätt fort efter och var återställd, jag tror jag var det som skadades mest i olyckan.

Tillslut kunde jag varken äta eller sova så jag skrev ett mail en natt till min chef. Dagen efter blev jag uppringd och förbjöds jobba, fick en akut tid på företagshälsovården och där fick jag hjälp. Min räddning var en beteendevetare och vi har haft samtal var 14 dag i snart 1 år nu. Prata, prata, prata och sörj är det jag rekommenderar. Och det kommer ta tid. Nu har jag kanske inte läst allt, men har du någon att prata med håll hårt i den personen. Jag hade en period där det kändes lättare och vi tog ett break, men sen föll jag ner igen och då fanns hen där.

Känner du att du skriva av dig mer så får du gärna skriva till mig.

Tack för att du delar med dig och vilken tur att du har en så bra chef! Just det där att man borde fixa det och i mitt fall att jag inte alls förstod varför det tog mig så hårt, då är det "skönt" (önskar ju inte att någon ska behöva uppleva något liknande men...) att höra att jag inte är ensam om att reagera så starkt. Jag fick ett samtal och hen sa att om jag fortfarande mådde dåligt i slutet av augusti när hen var tillbaka från semestern fick jag höra av mig igen. Det var skönt att häva ur sig men eftersom hen inte lyssnade på vad jag faktiskt sa utan drog så märkliga slutsatser att jag faktiskt blev ledsen så hör jag nog inte av mig till hen igen. Jag borde försöka få tag i någon annan men just nu känns det övermäktigt. Saker händer hela tiden och grej läggs på grej och orken att ringa finns inte. Just nu gissar jag att alla har semester ändå så då är det kanske bortslösad energi att ringa nu.