Andras åsikter om mitt liv

[Singoalla]

Hur hanterar man det? Jag finner mig just nu i en situation där jag upplever att väldigt många i min närhet har åsikter om mina livsval. I vissa fall av ren omsorg av mig, i andra fall av omsorg av en annan människa i min närhet. Så det är ingen illvilja här utan tvärtom. Jag har haft ett tufft år och det är många förändringar på gång för min del. Men jag är vid mina sinnes klara bruk och jag vet vart jag är på väg, även om den stigen kanske tar andra riktningar än vad folk kanske hade förväntat sig.

Så, hur hanterar man dessa åsikter? Jag vill lyssna och visa att jag tar in vad folk säger, eftersom jag vet att det är av omsorg. Samtidigt så känner jag mig kvävd. Personen i fråga tänker förmodligen inte på att jag har hört samma sak från flera andra personer redan. Varje omsorgsfullt uttryck åsikt jag hör får mig att vilja hoppa ut genom fönstret och springa till andra sidan jorden där jag slipper prata med någon någonsin igen.

 

[TinyWiny]

Svara dem; jag hör vad du säger men du måste låta mig leva mitt eget liv.

 

[Lovisaleonora]

"Jag förstår att det är mycket att ta in, jag brottas själv med många frågor och känner att jag inte är i skick att diskutera det här just nu".

Det tycker jag räcker. Du har ingen redovisningsskyldighet och om människor vill vädra sina åsikter om ditt liv kan de väl i alla fall först höra om du ö h t är intresserad av åsikterna.

Tappa inte fokus. Din omgivning verkar respektlös och det är läge att kräva respekt. Först på ett finkänsligt sätt, men sedan genom att faktiskt dra en gräns.

 

[Singoalla]

"Jag förstår att det är mycket att ta in, jag brottas själv med många frågor och känner att jag inte är i skick att diskutera det här just nu".

Det tycker jag räcker. Du har ingen redovisningsskyldighet och om människor vill vädra sina åsikter om ditt liv kan de väl i alla fall först höra om du ö h t är intresserad av åsikterna.

Tappa inte fokus. Din omgivning verkar respektlös och det är läge att kräva respekt. Först på ett finkänsligt sätt, men sedan genom att faktiskt dra en gräns.

Det är ett bra svar! Tack!

Jag vet dock inte om det handlar om att min omgivning är respektlös. Ett beslut handlar exempelvis om att jag funderar på att gå tillbaka till en arbetsgivare som jag inte mådde så bra hos senast. Jag jobbade för honom i 4 år och det sista året kantades av konflikter mellan oss, och det slutade med att jag i princip gjorde en "walk out" vid årsskiftet. Men livet är annorlunda nu, jag har gått igenom ett uppbrott och lever ensam. Det är svårt ekonomiskt och jag måste flytta ut ur min lägenhet om 6 månader. Han vill ha tillbaks mig och har erbjudit en tjänst och en lön som jag bara skulle kunna drömma om hos en annan arbetsgivare just nu. Jag tänker att det är ett smart karriärval som skulle kunna ge mig en riktigt bra merit. Samtidigt som jag behöver pengarna då jag vill köpa lägenhet och skapa mig själv en tryggare tillvaro efter allt strul. Jag kanske inte har lyxen att kunna prioritera en likasinnad arbetsgivare just nu? Men så fort jag pratar om det här så känner jag att jag måste försvara mig. Folk påminner mig om hur jag vantrivdes sist och jag vet, tro mig, jag vet. Men jag kanske måste göra andra prioriteringar nu och bita ihop. Så jag vet att de är omsorgsfulla och oroliga för mig. Jag önskar bara att de förstod att jag verkligen har tänkt och funderat mycket. Det är inget enkelt beslut..

 

[Blueberry]

Det är ett bra svar! Tack!

Jag vet dock inte om det handlar om att min omgivning är respektlös. Ett beslut handlar exempelvis om att jag funderar på att gå tillbaka till en arbetsgivare som jag inte mådde så bra hos senast. Jag jobbade för honom i 4 år och det sista året kantades av konflikter mellan oss, och det slutade med att jag i princip gjorde en "walk out" vid årsskiftet. Men livet är annorlunda nu, jag har gått igenom ett uppbrott och lever ensam. Det är svårt ekonomiskt och jag måste flytta ut ur min lägenhet om 6 månader. Han vill ha tillbaks mig och har erbjudit en tjänst och en lön som jag bara skulle kunna drömma om hos en annan arbetsgivare just nu. Jag tänker att det är ett smart karriärval som skulle kunna ge mig en riktigt bra merit. Samtidigt som jag behöver pengarna då jag vill köpa lägenhet och skapa mig själv en tryggare tillvaro efter allt strul. Jag kanske inte har lyxen att kunna prioritera en likasinnad arbetsgivare just nu? Men så fort jag pratar om det här så känner jag att jag måste försvara mig. Folk påminner mig om hur jag vantrivdes sist och jag vet, tro mig, jag vet. Men jag kanske måste göra andra prioriteringar nu och bita ihop. Så jag vet att de är omsorgsfulla och oroliga för mig. Jag önskar bara att de förstod att jag verkligen har tänkt och funderat mycket. Det är inget enkelt beslut..

Den här gången går du in i så fall in i det med helt andra förutsättningar och en annan "beredskap". Din erfarenhet av arbetsgivaren är kanske snarare en styrka än en svaghet den här omgången?

Är det dessutom bra för karriären så kan det definitivt vara värt det - särskilt om du vet vad du ger dig in på och vet att det kan ta dig vidare. Sätt en deadline. Spara pengar.

Får du den ekonomiska tryggheten och landar lite mer i "den nya du" så kanske du orkar med arbetsgivaren bättre?

 

[Singoalla]

Den här gången går du in i så fall in i det med helt andra förutsättningar och en annan "beredskap". Din erfarenhet av arbetsgivaren är kanske snarare en styrka än en svaghet den här omgången?

Är det dessutom bra för karriären så kan det definitivt vara värt det - särskilt om du vet vad du ger dig in på och vet att det kan ta dig vidare. Sätt en deadline. Spara pengar.

Får du den ekonomiska tryggheten och landar lite mer i "den nya du" så kanske du orkar med arbetsgivaren bättre?

Precis så tänker jag också. Jag pluggade dessutom heltid parallellt med jobbet senast, och var på väg in i en depression (visade det sig senare) när jag sa upp mig. Så förutsättningarna att kunna hantera den arbetsgivaren var noll. Jag känner mig mycket starkare nu, och har en helt annan beredskap på hur det skulle vara att jobba där. Jag tänker också deadline, att ha ett mål att sikta emot. Ett visst datum, ett visst sparmål. En plan på hur jag kan gå vidare efter. Jag skulle kunna söka helt andra tjänster och ha ett helt annat löneanspråk efter lite tid på den tjänsten. Känns inte som att jag tänker helt fel?

Ett annat beslut handlar om att jag har blivit kär i "fel" person Utan att dra en lång historia så är vår sociala lilla (stora?) grupp uppbyggt på ett sådant sätt som gör att det blir lite obekvämt för en del om vår kärlek skulle bli realitet, och två personer skulle bli direkt sårade p.g.a kärleks-känslor för mig + vänskap med Mr. X. Men vi kan inte rå för det, vi blev förälskade. Extremt otippat om jag får säga det själv. Nu har vetskapen om det här börjat smyga sig ut bland vänner och det snackas. Men jag tror att folk är lite upprörda för att de tror att det handlar om att vi "strulat runt" och inte verkar bry oss om att folks känslor kommit i kläm här. Men jag tror ärligt talat att om de får veta att det handlar om kärlek, så tror jag ingen skulle missunna oss det. Men just nu är det lite... stingsligt..

 

[Blueberry]

Precis så tänker jag också. Jag pluggade dessutom heltid parallellt med jobbet senast, och var på väg in i en depression (visade det sig senare) när jag sa upp mig. Så förutsättningarna att kunna hantera den arbetsgivaren var noll. Jag känner mig mycket starkare nu, och har en helt annan beredskap på hur det skulle vara att jobba där. Jag tänker också deadline, att ha ett mål att sikta emot. Ett visst datum, ett visst sparmål. En plan på hur jag kan gå vidare efter. Jag skulle kunna söka helt andra tjänster och ha ett helt annat löneanspråk efter lite tid på den tjänsten. Känns inte som att jag tänker helt fel?

Ett annat beslut handlar om att jag har blivit kär i "fel" person Utan att dra en lång historia så är vår sociala lilla (stora?) grupp uppbyggt på ett sådant sätt som gör att det blir lite obekvämt för en del om vår kärlek skulle bli realitet, och två personer skulle bli direkt sårade p.g.a kärleks-känslor för mig + vänskap med Mr. X. Men vi kan inte rå för det, vi blev förälskade. Extremt otippat om jag får säga det själv. Nu har vetskapen om det här börjat smyga sig ut bland vänner och det snackas. Men jag tror att folk är lite upprörda för att de tror att det handlar om att vi "strulat runt" och inte verkar bry oss om att folks känslor kommit i kläm här. Men jag tror ärligt talat att om de får veta att det handlar om kärlek, så tror jag ingen skulle missunna oss det. Men just nu är det lite... stingsligt..

Äsch. Folk landar.
Jag är lyckligt gift med min före detta pojkväns bästa kompis.

 

[Singoalla]

Äsch. Folk landar.
Jag är lyckligt gift med min före detta pojkväns bästa kompis.

Haha, det är bra! Jag tror också folk kommer landa. Jag bara önskar att jag kunde spola fram tiden och slippa konflikterna som jag vet ligger i nära framtid. Ibland tänker jag på citatet i Dark Knight Rises: "There's a storm coming, Mr. Wayne".

Bäst att kedja fast sig i källaren och vänta på att tornadon dragit över

 

[Philosophia]

Precis så tänker jag också. Jag pluggade dessutom heltid parallellt med jobbet senast, och var på väg in i en depression (visade det sig senare) när jag sa upp mig. Så förutsättningarna att kunna hantera den arbetsgivaren var noll. Jag känner mig mycket starkare nu, och har en helt annan beredskap på hur det skulle vara att jobba där. Jag tänker också deadline, att ha ett mål att sikta emot. Ett visst datum, ett visst sparmål. En plan på hur jag kan gå vidare efter. Jag skulle kunna söka helt andra tjänster och ha ett helt annat löneanspråk efter lite tid på den tjänsten. Känns inte som att jag tänker helt fel?

Ett annat beslut handlar om att jag har blivit kär i "fel" person Utan att dra en lång historia så är vår sociala lilla (stora?) grupp uppbyggt på ett sådant sätt som gör att det blir lite obekvämt för en del om vår kärlek skulle bli realitet, och två personer skulle bli direkt sårade p.g.a kärleks-känslor för mig + vänskap med Mr. X. Men vi kan inte rå för det, vi blev förälskade. Extremt otippat om jag får säga det själv. Nu har vetskapen om det här börjat smyga sig ut bland vänner och det snackas. Men jag tror att folk är lite upprörda för att de tror att det handlar om att vi "strulat runt" och inte verkar bry oss om att folks känslor kommit i kläm här. Men jag tror ärligt talat att om de får veta att det handlar om kärlek, så tror jag ingen skulle missunna oss det. Men just nu är det lite... stingsligt..

Jag tror också baserat på dina tidigare trådar att du har helt andra förutsättningar nu! Kanske folk kan bli sårade, men jag tror att det är dags att du tänker på dig själv. Du har ju levt länge med en person där du förmodligen rutinmässigt började anpassa dig efter dennes sjukdom. Det mönstret sitter ofta kvar länge - även på andra områden.

 

[Lovisaleonora]

Det är ett bra svar! Tack!

Jag vet dock inte om det handlar om att min omgivning är respektlös.

Det kanske inte är av illvilja, men det är respektlöst. När jag sedan ser att du har problem med omgivningens förhållningssätt till din relation, då känner jag att du nog inte ska ursäkta omgivningen för mycket.

De har tydligen lite för lite att göra, och bara för att det inte är av elakhet (bara obetänksamhet?) ursäktar det inte att skriva folk på näsan hur de ska leva sitt liv. Jag tror du behöver en liten nypa av den insikten också, så du inte är för tillåtande vad gäller andras oombedda kommentarer om dina livsval.

Det är ditt liv, du ska leva med din val resten av ditt liv. Se till att det är DINA val som DU kan stå för. Inte andras, som du tvingas leva med.

 

[Singoalla]

Jag tror också baserat på dina tidigare trådar att du har helt andra förutsättningar nu! Kanske folk kan bli sårade, men jag tror att det är dags att du tänker på dig själv. Du har ju levt länge med en person där du förmodligen rutinmässigt började anpassa dig efter dennes sjukdom. Det mönstret sitter ofta kvar länge - även på andra områden.

Så är det säkert. Jag försöker lära mig att sätta mig själv i första rummet, men det blir ju jättesvårt när jag väl försöker göra det så möts jag av negativa reaktioner från min omgivning Då är det himla lätt att snabbt trilla tillbaka in i mönstret att prioritera någon annans känslor framför mina.

 

[Singoalla]

Det kanske inte är av illvilja, men det är respektlöst. När jag sedan ser att du har problem med omgivningens förhållningssätt till din relation, då känner jag att du nog inte ska ursäkta omgivningen för mycket.

De har tydligen lite för lite att göra, och bara för att det inte är av elakhet (bara obetänksamhet?) ursäktar det inte att skriva folk på näsan hur de ska leva sitt liv. Jag tror du behöver en liten nypa av den insikten också, så du inte är för tillåtande vad gäller andras oombedda kommentarer om dina livsval.

Det är ditt liv, du ska leva med din val resten av ditt liv. Se till att det är DINA val som DU kan stå för. Inte andras, som du tvingas leva med.

Så är det säkert. Jag har bara svårt att veta vad som är en rimlig gräns. Jag upplever inte att folk vill skriva mig på näsan, utan snarare att de vill ställa frågor för att försäkra sig om att jag inte gör någonting obetänkt. Det hade jag nog också gjort om jag upplevde att jag hade en nära vän som var på väg att göra någonting som jag upplevde som både "plötsligt" och "riskfullt". Inte för att jag hade velat styra människan på något sätt, utan för att jag hade velat förstå resonemanget och se att hen tänkt igenom sitt beslut. Och som sagt, hade det enbart varit en person som velat "kontrollfråga" så hade jag bara sett det som omsorgsfullt. Men det är som sagt nu när jag får frågorna nästan varje dag som jag börjar känna mig lite kvävd. Men varje individ vet såklart inte om att jag redan haft diskussionen med många andra.

Jag berättade för en nära vän om Mr. X i helgen. Jag var lite nervös för hens reaktion, men efter att ha smält informationen så sa hen precis som du. Att det är mitt liv och att jag måste ta egna beslut. Hen sa också: "Du har bara levt en tredjedel av ditt liv, låt inte det som har varit styra hur framtiden ska bli." Det kändes himla skönt att höra.

 

[AgentCarter]

Extremt OT men efter ha sett din profilbild @Singoalla krävde min son ballerina och sambon hängde på så fick köpa hem det

 

[Raderad medlem 68338]

Det är säkert många som har åsikter kring mitt leverne. Jag har löst det mkt enkelt genom att helt enkelt högaktningsfullt skita i det!
Fungerar utmärkt för min del!

 

[Sonic76]

Jag tog åt mig för mycket av vad folk tyckte och tänkte för nåt år sen och det slet mig i stycken. Alla sa olika saker och tänkte olika saker mm.
Nu börjar jag hitta min väg ur det hela, den kanske inte är den snabbaste eller mest självklara men JAG vet bäst hur det blev så här och hur jag ska orka vidare. Så har stängt av lite och förlorat vänner på det, men jag låter mig inte styras av deras åsikter och då vill de inte vara vänner för att jag har egna åsikter.
Du vet bäst vilken plan du har och håll fast vid det. Annars kanske ditt liv hamnar på vägar du inte vill

 

[tara]

Hur hanterar man det? Jag finner mig just nu i en situation där jag upplever att väldigt många i min närhet har åsikter om mina livsval. I vissa fall av ren omsorg av mig, i andra fall av omsorg av en annan människa i min närhet. Så det är ingen illvilja här utan tvärtom. Jag har haft ett tufft år och det är många förändringar på gång för min del. Men jag är vid mina sinnes klara bruk och jag vet vart jag är på väg, även om den stigen kanske tar andra riktningar än vad folk kanske hade förväntat sig.

Så, hur hanterar man dessa åsikter? Jag vill lyssna och visa att jag tar in vad folk säger, eftersom jag vet att det är av omsorg. Samtidigt så känner jag mig kvävd. Personen i fråga tänker förmodligen inte på att jag har hört samma sak från flera andra personer redan. Varje omsorgsfullt uttryck åsikt jag hör får mig att vilja hoppa ut genom fönstret och springa till andra sidan jorden där jag slipper prata med någon någonsin igen.

Michael Issa , årets entreprenör något år , någon gång, har kanske inte jantelagen inpräntad i generationers gener, har ett citat

"Just for your information: It's Okay to Live a Life That Others Don't Understand :-) #Entrepreneur"

https://mobile.twitter.com/_michel_issa/status/613939920961425409

Lycka till.