H
Hel
Har en fundering kring detta då min sambo fick gå till Länsrätten och kräva verkställighet av en dom från Tingsrätten där han har rätt till umgänge med sin son då mamman över två och ett halvt årstid lyckats att genom att ljuga och manipulera soc få de att tro att min sambo är farlig och att han inte skall få träffa sin son.
Men sedan blev hon tvingad genom en dom från Tingsrätten att gå med på umgänge, det skulle då ske tillsammans med en kontaktperson.
Tillsaken hör att denna människa som är sonens mamma hade förståss stora förväntningar och giftermål i tankarna, och är så otroligt bitter för att det inte blev så och nu använder hon sin son på ett fasansfullt sätt för att hämnas på sonens pappa dvs min sambo.
Och nu börjar hon bli trängd då den ena lögnen efter den andra avslöjas och hon börjar att bli mycket labil och obehaglig.
Kontaktpersonen som har varit med på de få umgängena som skett har bara positivt att säga om barnbesöken (som hon kallar det), och hon sa redan första gången då hon blev tillfrågad (det är den 3.e kontaktpersonen då mamman och mormodern till sonen mobbade den 1:a så hon inte orkade längre. Den 2:a orkade inte stå emot mamman och mormodern och valde att hålla med dom, då de är mycket starka och kan knäcka vem som helst.
Innan har det varit två familje medlemmar som försökt att ställa upp som kontaktpersoner men har fått avböja då de bor i samma by som mammam och mormodern och det blev för svårt att stå emot dom. att det inte var min sambo som är problemet utan mamman som absolut inte vill att någon överhuvudtaget skall komma nära sonen.
Och som sagt så blev det verkställighet av domen med vite på 5000kr vid varje tillfälle hon ser till att det inte blir umgänge dvs på en helg blir det 10 000 kr.
Så Länsrätten såg samma sak som Tingsrätten, men redan vid Länsrättsförhandlingarna så ligger det en stämmning från mamman hos Tingsrätten där hon stämmer min sambo på allt umgänge.
Men ändå så säger hon att det inte behövs verskställighet då hon går med på umgänge!!!??? Trodde inte mina öron då denna stämmning ligger och väntar, herregud, vad är detta för en människa??
Snacka om att behöva ha med henne att göra är som Moment 22.
Vid det senaste tillfället det var umgänge så var sonen (3år)mycket annorlunda, ville inte äta tillsammans med oss.
Han såg rädd ut och började att gråta hysteriskt och sa att han inte ville äta med oss utan med mamma för det hade mamma sagt.
Sedan lugnade han sig och vi lekte men så fort vi nämde att han kunde få något med sig hem så blev han fullständigt livrädd och jag fattade med en gång vad det handlade om, han visste att det skulle bli jobbigt om han tog hem något (mamman klarar inte av att han får något av oss och det måste bort från huset) och vi sa till honom att han inte behövde ta hem något och då blev han lugnare.
Han säger många saker som tyder på att han tror att det är hans fel att mamma blir arg och ledsen och det gör mig så ont att mamman inte har förmågan att bekräfta pappa.
Dagen efter när vi kommer till umgänget så hör vi sonen fullständigt förkrossad och förtvivlad och rädd, men vad värre är att vi även hör hans mamma totalt vansinnig, hon skriker på kontaktpersonen att det är hennes fel att hon (mamman) skriker!!?
Hon gapar så jag blir fullständigt livrädd, känner hur jag skakar i hela kroppen och tänker att det är inte sant, detta händer inte.... stackars barn.
Då vi inte får möta henne i trappan så går min sambo och jag därifrån och väntar tills mamman rusat ut så vi inte skall riskera att möta henne och få i höra att vi trakaserar och förföljer henne.
När vi kommer upp så är sonen totalt hysterisk och vi beslutar snabbt att det inte går att genomföra ett umgänge för det skulle inte vara för sonens bästa så kontaktpersonen ringer till mamman att hon skall hämta sonen. Det hela gick på ca 10 min.
Mamman kommer på 2 röda efter det sambon och jag gått, för hon står och trycker utanför.
Hon har total koll på när vi kommer, hon vet exakt vilka (2 ggr) gånger och hur mycket vi varit sena då vi har ca 40 mil att åka till umgängena. Vi och sonen ser henne när hon smyger utanför.
Om ni visste hur mycket jag skulle kunna skriva här, men väljer av naturliga skäl att inte göra det.
Men detta är så tragiskt... så tragist där ett barn är den som får betala för en vuxen som inte har förmågan att överhuvudtaget se vad hon gör.
MEN det jag undrar över är att om man kan se det som att hon har omöjligjort umgänge pga av sitt beteénde och därmed skulle kunna få betala vite.
För genom hennes uppträdande så kunde vi inte utsätta sonen för detta.
Vill bara tillägga för de som inte vet att vitet INTE går till min sambo utan till staten, så det handlar inte om att "mjölka" henne på pengar för vår egen skull.
Utan mer som en markering att det inte går att ta dit sonen och sedan göra honom så förtvivlad så det inte går att genomföra ett umgänge, men visst det kanske inte är det bästa sättet men det verkar som om när det blir pengar inblandat så går hon inte emot genom att neka umgänge helt, men struntar fullständigt i att sonen blir lidande.
Ja detta är en soppa som jag inte trodde jag skulle behöva vara med om.
Kan tillägga att jag har en dotter på 4.5 är sedan att tidigare förhållande och att se henne och min sambo tillsammans är en lisa för själen och att han skulle vara farlig för sin son är bara en bitter mammas historia (som den bortskämda 37åring hon är) och hämdbegär som överstiger förnuftet.
Kan tillägga att vi ser kontaktpersonen (som är en mycket kompetent person med en massiv erfarenhet och psykologisk utbildning och har jobbat med många svåra fall) som mycket positivt då mamman inte kan säga att sonen säger att pappa tex slagit honom då hon vet att det inte är så.
// Hel
Men sedan blev hon tvingad genom en dom från Tingsrätten att gå med på umgänge, det skulle då ske tillsammans med en kontaktperson.
Tillsaken hör att denna människa som är sonens mamma hade förståss stora förväntningar och giftermål i tankarna, och är så otroligt bitter för att det inte blev så och nu använder hon sin son på ett fasansfullt sätt för att hämnas på sonens pappa dvs min sambo.
Och nu börjar hon bli trängd då den ena lögnen efter den andra avslöjas och hon börjar att bli mycket labil och obehaglig.
Kontaktpersonen som har varit med på de få umgängena som skett har bara positivt att säga om barnbesöken (som hon kallar det), och hon sa redan första gången då hon blev tillfrågad (det är den 3.e kontaktpersonen då mamman och mormodern till sonen mobbade den 1:a så hon inte orkade längre. Den 2:a orkade inte stå emot mamman och mormodern och valde att hålla med dom, då de är mycket starka och kan knäcka vem som helst.
Innan har det varit två familje medlemmar som försökt att ställa upp som kontaktpersoner men har fått avböja då de bor i samma by som mammam och mormodern och det blev för svårt att stå emot dom. att det inte var min sambo som är problemet utan mamman som absolut inte vill att någon överhuvudtaget skall komma nära sonen.
Och som sagt så blev det verkställighet av domen med vite på 5000kr vid varje tillfälle hon ser till att det inte blir umgänge dvs på en helg blir det 10 000 kr.
Så Länsrätten såg samma sak som Tingsrätten, men redan vid Länsrättsförhandlingarna så ligger det en stämmning från mamman hos Tingsrätten där hon stämmer min sambo på allt umgänge.
Men ändå så säger hon att det inte behövs verskställighet då hon går med på umgänge!!!??? Trodde inte mina öron då denna stämmning ligger och väntar, herregud, vad är detta för en människa??
Snacka om att behöva ha med henne att göra är som Moment 22.
Vid det senaste tillfället det var umgänge så var sonen (3år)mycket annorlunda, ville inte äta tillsammans med oss.
Han såg rädd ut och började att gråta hysteriskt och sa att han inte ville äta med oss utan med mamma för det hade mamma sagt.
Sedan lugnade han sig och vi lekte men så fort vi nämde att han kunde få något med sig hem så blev han fullständigt livrädd och jag fattade med en gång vad det handlade om, han visste att det skulle bli jobbigt om han tog hem något (mamman klarar inte av att han får något av oss och det måste bort från huset) och vi sa till honom att han inte behövde ta hem något och då blev han lugnare.
Han säger många saker som tyder på att han tror att det är hans fel att mamma blir arg och ledsen och det gör mig så ont att mamman inte har förmågan att bekräfta pappa.
Dagen efter när vi kommer till umgänget så hör vi sonen fullständigt förkrossad och förtvivlad och rädd, men vad värre är att vi även hör hans mamma totalt vansinnig, hon skriker på kontaktpersonen att det är hennes fel att hon (mamman) skriker!!?
Hon gapar så jag blir fullständigt livrädd, känner hur jag skakar i hela kroppen och tänker att det är inte sant, detta händer inte.... stackars barn.
Då vi inte får möta henne i trappan så går min sambo och jag därifrån och väntar tills mamman rusat ut så vi inte skall riskera att möta henne och få i höra att vi trakaserar och förföljer henne.
När vi kommer upp så är sonen totalt hysterisk och vi beslutar snabbt att det inte går att genomföra ett umgänge för det skulle inte vara för sonens bästa så kontaktpersonen ringer till mamman att hon skall hämta sonen. Det hela gick på ca 10 min.
Mamman kommer på 2 röda efter det sambon och jag gått, för hon står och trycker utanför.
Hon har total koll på när vi kommer, hon vet exakt vilka (2 ggr) gånger och hur mycket vi varit sena då vi har ca 40 mil att åka till umgängena. Vi och sonen ser henne när hon smyger utanför.
Om ni visste hur mycket jag skulle kunna skriva här, men väljer av naturliga skäl att inte göra det.
Men detta är så tragiskt... så tragist där ett barn är den som får betala för en vuxen som inte har förmågan att överhuvudtaget se vad hon gör.
MEN det jag undrar över är att om man kan se det som att hon har omöjligjort umgänge pga av sitt beteénde och därmed skulle kunna få betala vite.
För genom hennes uppträdande så kunde vi inte utsätta sonen för detta.
Vill bara tillägga för de som inte vet att vitet INTE går till min sambo utan till staten, så det handlar inte om att "mjölka" henne på pengar för vår egen skull.
Utan mer som en markering att det inte går att ta dit sonen och sedan göra honom så förtvivlad så det inte går att genomföra ett umgänge, men visst det kanske inte är det bästa sättet men det verkar som om när det blir pengar inblandat så går hon inte emot genom att neka umgänge helt, men struntar fullständigt i att sonen blir lidande.
Ja detta är en soppa som jag inte trodde jag skulle behöva vara med om.
Kan tillägga att jag har en dotter på 4.5 är sedan att tidigare förhållande och att se henne och min sambo tillsammans är en lisa för själen och att han skulle vara farlig för sin son är bara en bitter mammas historia (som den bortskämda 37åring hon är) och hämdbegär som överstiger förnuftet.
Kan tillägga att vi ser kontaktpersonen (som är en mycket kompetent person med en massiv erfarenhet och psykologisk utbildning och har jobbat med många svåra fall) som mycket positivt då mamman inte kan säga att sonen säger att pappa tex slagit honom då hon vet att det inte är så.
// Hel
, soc måste väl vara införstådda med varför kontaktpersonerna slutar? Ni vet ju om varför. Tycker dom att det är ett sunt beteende från moderns sida att agera så, även kontaktpersonen måste ha sett och hört en hel del.
