Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Det är kundtrogenhet och dottern som är det viktigaste egentligen. Dock har jag idag faktiskt pratat med min avdelningsledning efter vissa påtryckningar så nu är bollen i rullning. Jag har ju sagt till i god tid, jag har också gjort klart för ledning att det känns del, man är ju programmerad till att vilja göra rätt, dvs jobba, så han gör ett försök att kolla med andra avdelningar där man inte sitter på samma ansvar utan bara behöver rå om sig själv så att säga. Finns det något inom rimligt avstånd hoppar jag på det på försök, annars går jag hem.Om vi vänder på det.
Vad skulle krävas för att du, TS, skulle tänka om?
Vad skulle krävas för att du skulle ha nått "målet", insett att botten är nådd?
Det är kundtrogenhet och dottern som är det viktigaste egentligen. Dock har jag idag faktiskt pratat med min avdelningsledning efter vissa påtryckningar så nu är bollen i rullning. Jag har ju sagt till i god tid, jag har också gjort klart för ledning att det känns del, man är ju programmerad till att vilja göra rätt, dvs jobba, så han gör ett försök att kolla med andra avdelningar där man inte sitter på samma ansvar utan bara behöver rå om sig själv så att säga. Finns det något inom rimligt avstånd hoppar jag på det på försök, annars går jag hem.
Den här tråden gav mig lite det jag behövde: säga att jag är korkad och jag måste ge upp![]()
Det är ett viktigt ämne du tar upp och jag tar det med mig men jag är faktiskt inte intresserad av att diskutera det. Hade jag inte reflekterat kring det alls hade jag inte gjort tråden från början. Därför tror jag inte att vi vinner på det. Problemen är idag inte jättestora men jag vet att det med största sannolikhet eskalerar eftersom att det funkar så och det är ju också därför jag är tidig med att börja fundera över situationen.Min fetning. Eller är det rätta att ta hand om sig själv? Hur tänker du kring det?
Hur tänker du kring det som många i tråden har varit inne på, att du kan ge dig själv men framöver?
Och, "ge upp" - är det verkligen vad det hela handlar om? Egentligen?
Som jag skrev för ett par inlägg sedan så har jag satt bollen i rullning hos ledningen. De kollar om jag kan bli placerad på en bättre plats men det är annan avdelning så det är väldigt oklart. Jag kan ju inte heller säga att det är rimligt om det är galet mycket resa osv så det är lite.. Ja vi kollar och sen tar vi det därifrån. Han jag pratade med gav ju även han ett utlåtande om.situationen, äntligen. Innan var det "du måste bestämma själv" men han förstod nog att jag någonstans behövde hjälp att puttas över gränsen så att säga. Han förstod att det kändes lite jobbigt att leva på skattepengar när man egentligen inte känner sig dålig egentligen. Det är ju så himla mycket "tänk om!" över hela situationen och det är nog det som gjort mig mest tveksam.Hej!
Jag hade en arbetskompis med foglossning under graviditet. Läkarna/BM(?) ville sjukskriva, hon envisades med att jobba. Vi hade inte ens ett jättejobbigt arbete, men hon hade jätteproblem som bara blev värre och värre ju större magen blev. Det slutade med sjukskrivning, såklart, och hon har fortfarande problem med smärta, 10 år senare.
Nåt jag inte är säker på, men funderar över, är hur bra det är för fostret med adrenalinpåslag, stress och smärta.
/Lavinia, som är sjukskriven för depression efter att inte ha lyssnat på kroppen i tid...
Det är ett viktigt ämne du tar upp och jag tar det med mig men jag är faktiskt inte intresserad av att diskutera det. Hade jag inte reflekterat kring det alls hade jag inte gjort tråden från början. Därför tror jag inte att vi vinner på det. Problemen är idag inte jättestora men jag vet att det med största sannolikhet eskalerar eftersom att det funkar så och det är ju också därför jag är tidig med att börja fundera över situationen.