Angående sjukskrivning

Amha

Trådstartare
Jag lever med smärta som går lite upp och ner beroende på vad jag gör för tillfället. Mycket rörelse=mer ont, snedsteg=mycket ont vissa rörelser=alltid ont och hela tiden ligger liksom ett obehag över berörda punkter. Detta är troligtvis väldigt tillfälligt och kommer förmodligen bli värre med tiden innan det försvinner. Pga smärtan avlastar jag tydligen dumt för varje dag får jag efter en tid även ont i knäna. Ond cirkel och sabla jobbig.

Pga detta har jag fått sjukskriva mig från vissa pass, det har gett en sjukning på 25% då dessa pass innebär mycket rörelse och dessutom kan mycket hänga på mig om huruvida det blir dåligt eller katastrof vid eventuell brand. Detta har jag alltså intyg på från läkare. Sjukningen är en månad i taget än så länge. 75% vill jag egentligen jobba då det är ett ställe jag tycker om och är uppskattad. Samtidigt är kroppen slut när vi nått lunchtid (på ett 12h-pass). Jag vet att jag om jag behöver t.ex springa så får jag troligen be om avlösning och ringa en taxi hem, ca 900-1000 spänn pga smärta som stoppar möjligheten till jobb resten av dagen. Det är inte vanligt på den platsen att man behöver röra sig snabbt men inte heller osannolikt.

Jag står ut som det är nu men visst hade man ibland känt att det vore skönt att ligga hemma och låta kroppen vila upp sig sådär efter en halvdag. Samtidigt undrar jag hur mycket och länge man ska stå ut. Jag håller ju inte på och fjantar sådär om jag har ont i skallen eller en fot liksom. Det går ju över. Därför känns det som om man "ska" jobba tills det blir väldigt uppenbart (dvs i min värld tills man inte längre kan stå ordentligt, ungefär).

När begär ni sjukskrivning på längre tid?
 
Har du inga värktabletter att ta vid behov?
Alvedon i dagsläget.

Jag har sagt att jag kör på en månad åt gången, som sagt, jag överlever dagarna idag så länge inget utöver det vanliga händer men om något utöver det vanliga sker så får jag helt enkelt ge upp och ta mig hem i princip. Problemet kommer alltså egentligen inte förrän jag måste agera på något och därför tänker jag att om jag behöver det handlar jag på adrenalin och går hem efteråt, fram tills dess kör jag på men hur länge är det vettigt? Vid vilken smärtgrad sjukar man sig på heltid? När man behöver smärtlindring för att kliva ur sängen?
 
Du överlever dagarna säger du. Men hur är det om tio år, tjugo eller vid pensionsdags? Är du utredd, varför har du ont, kräv smärtlindring etc. Du blir inte yngre, var rädd om dig.

Jag borde inte lida av det i framtiden. Då ska det mycket till. Anledningen till smärta är foglossning pga graviditet. Alltså väldigt övergående med slut i augusti ca. Efter tidigare graviditet har jag bara lidit av detta i samband med mens (dottern snart 2) men det har varit väldigt hanterbart.

Den bättre lindringen idag är ett bälte som dras hårdare och hårdare runt lunch för att hålla ihop kroppen (:D) och ger stabiliteten så att jag kan överleva dagarna. Har lyckats få ihop det så det är lättåtkomligt trots utrustningen som hänger runt midjan. Dock osäkert vad chefen tycker om detta då jag måste lossa det när jag sitter för att inte bli yr så att ha det under brallorna är inte riktigt ett alternativ. Jobba utan det är i princip kört, smärtan har eskalerat mycket sista två veckorna och bältet håller mig flytande.
 
Du har redan sedan förra graviditeten haft efterföljande problem med foglossning = ta varningstecknen på allvar nu! Sjukskriv dig helt, låt kroppen vila, och ansträng inte fogarna mer än nödvändigt. Annars känns det som om risken att du kommer få fortsatta problem med fogarna även efter graviditeten, och då kanske inte så bara vid mens och"hanterbar smärta".

Ta hand om dig själv, låt kroppen vila nu och se till att du kan jobba på bra utan att ha ont resten av livet istället :)
 
Du har redan sedan förra graviditeten haft efterföljande problem med foglossning = ta varningstecknen på allvar nu! Sjukskriv dig helt, låt kroppen vila, och ansträng inte fogarna mer än nödvändigt. Annars känns det som om risken att du kommer få fortsatta problem med fogarna även efter graviditeten, och då kanske inte så bara vid mens och"hanterbar smärta".

Ta hand om dig själv, låt kroppen vila nu och se till att du kan jobba på bra utan att ha ont resten av livet istället :)
Ja BM försökte tala om för mig att inte spela hjälte men jag vet ju att du har en poäng med vad du skriver. Jag ser mina begränsningar på ett helt annat sätt idag och anledningen till att jag redan är sjukad på deltid är ju att jag vet hur det blev förra gången och inte vill sätta mig i situationen igen, kort och gott. Plus detaljen att jag inte är säker på att jag kan utföra uppgiften vid t.ex brand.

Samtidigt känner jag mig för "frisk" för att skrota hemma på heltid och det är så mycket emot min natur. Det är det som blir så svårt. Jag kände mig så himla löjlig som ville ha 25% trots att chefens medhjälpare som vars sambo hade samma problem tyckte att jag skulle köra på det om jag behövde och tog reda på vad som behövdes veta för min del inför läkarbesöket.

Jag behöver ha någon som tar mig i kragen och säger "nej nu begär du hel sjukpenning!". Sambon är inte bra på det, han tycker att det är mitt beslut såklart.
 
Samtidigt känner jag mig för "frisk" för att skrota hemma på heltid och det är så mycket emot min natur.
Så kände jag också inför denna sjukskrivningen jag går med just nu. Hade det tufft där ett tag innan jag accepterade det.
Idag (2 månader senare) så är jag så ofantligt glad över att jag lyssnade på bm/läkare. Hade jag inte gjort det hade jag mått ÄNNU sämre och haft MYCKET mer ont nu troligen. Nu överlever jag dagarna och kan roa sonen lite i varje fall.
Hade jag krasat fogarna redan för 2 månader sedan hade jag troligen varit helt sängliggande nu..... *ryser*

Så, mitt tips. Svälj stoltheten och om att du är för "frisk". Tänk framåt, tänk på din kropp, tänk att du ska klara vardagen hela graviditeten, tänkt på dottern - hon vill kunna leka med dig hela graviditeten :)
 
Sjukskriv dig helt! Det är dags nu. En bekant försökte sig på att jobba hela sina två första graviditeter trots svår foglossning. Det blev inte bättre än att hon blev så handikappad under den tredje graviditeten att hon även efter förlossningen fick ta sig fram med hjälp av kryckor och då enbart inne. Ute fick hon använda rullstol. Inte så vidare kul med tre barn under 5 år :crazy: Sista graviditeten låg hon i stort sett hela tiden men de två första jobbade hon alltför mycket och kände som du att hon inte var tillräckligt sjuk för att vara hemma på heltid. Eftersom du faktiskt inte kan utföra ditt jobb fullt ut så tycker jag att du ska sjukskriva dig helt. Vem tackar dig för att du sliter ut din kropp? Absolut ingen! Du är ung och du behöver din kropp länge till. Eftersom du redan innan denna graviditeten kände av problemen vid mens så tycker jag att du ska ta varningssignalerna på största allvar. Ditt barn blir nog glad om hen får ha en mamma som kan röra sig någorlunda hemma istället för att du tvingas bli sängliggande den sista delen av graviditeten.
 
Självklart ska du sjuka dig helt.

Eftersom jag vet vad du jobbar med så tänker jag vara taskig och säga att du är en säkerhetsrisk i dagsläget. Och ingen kommer tacka dig om det händer något som du inte rer ut.

Det känns som att du lyssnar bättre på det än på att du behöver sjuka dig för din skull ;)
 
Med tanke på varför och att det är mer eller mindre övergående skulle jag be om omplacering eller heltidssjukskrivning.
 
Självklart ska du sjuka dig helt.

Eftersom jag vet vad du jobbar med så tänker jag vara taskig och säga att du är en säkerhetsrisk i dagsläget. Och ingen kommer tacka dig om det händer något som du inte rer ut.

Det känns som att du lyssnar bättre på det än på att du behöver sjuka dig för din skull ;)
Du har mycket rätt, du känner mig för bra :p säkerhetsrisk säger jag "inte än" om då det är så hanterbart att jag i värsta fall agerar hög på adrenalin.

Omplacering till lugnare plats är inte möjlig. Det här är ju det lugnaste vi har förutom eventuellt tjänster på huvudkontoret men det är upptaget. Det stora problemet är ju när det händer nåt utöver det vafortsättninge dagar är ju större delen sittande, förutom förmiddag och fram till lunch/tidig eftermiddag. Peppar peppar har jag inte varit med om något dramatiskt på den (ganska långa) tiden jag jobbat på stället.

Ett par av er har tryckt på punkterna som känns mest, att jag vill vara mamma åt dottern även i fortsättningen. Det är nämligen min stora oro att inte kunna hämta/lämna på fsk under en sjukskrivning. Det är också enda anledningen till att jag ens funderar över detta idag redan, innan problemet är ohanterbart.

Jag pressade sambon lite igår som ser mig dagligen och bad honom säga när det är vettigt att ge upp. Jag gnäller dagligen till honom i små meddelanden från jobbet :p frågade hur länge man "ska" stå ut och han sa att det kanske börjar dra ihop sig ändå.

Jag tror att jag behövde höra det där från er, jag ska maila BM under dagen då hon kan boka läkartid också.
 
Du har mycket rätt, du känner mig för bra :p säkerhetsrisk säger jag "inte än" om då det är så hanterbart att jag i värsta fall agerar hög på adrenalin.

Omplacering till lugnare plats är inte möjlig. Det här är ju det lugnaste vi har förutom eventuellt tjänster på huvudkontoret men det är upptaget. Det stora problemet är ju när det händer nåt utöver det vafortsättninge dagar är ju större delen sittande, förutom förmiddag och fram till lunch/tidig eftermiddag. Peppar peppar har jag inte varit med om något dramatiskt på den (ganska långa) tiden jag jobbat på stället.

Ett par av er har tryckt på punkterna som känns mest, att jag vill vara mamma åt dottern även i fortsättningen. Det är nämligen min stora oro att inte kunna hämta/lämna på fsk under en sjukskrivning. Det är också enda anledningen till att jag ens funderar över detta idag redan, innan problemet är ohanterbart.

Jag pressade sambon lite igår som ser mig dagligen och bad honom säga när det är vettigt att ge upp. Jag gnäller dagligen till honom i små meddelanden från jobbet :p frågade hur länge man "ska" stå ut och han sa att det kanske börjar dra ihop sig ändå.

Jag tror att jag behövde höra det där från er, jag ska maila BM under dagen då hon kan boka läkartid också.


Och hur mår du efter den adrenalinspurten? Vad händer om du måste göra en sån, sedan är det lugnt en kort stund och sen händer något igen? Händer det väl nåt så är det ju sällan bara en grejj.

Hur bra agerar du på den nivån av adrenalin som krävs för att du ska kunna genomföra arbetet rent praktiskt? Hur långt ner i stresskonan kommer du befinna dig då? Och vad kommer du främst skydda då?


Och sist men jag gissar tyngst hos dig, vad kommer kunden tycka???
 
Och hur mår du efter den adrenalinspurten? Vad händer om du måste göra en sån, sedan är det lugnt en kort stund och sen händer något igen? Händer det väl nåt så är det ju sällan bara en grejj.

Hur bra agerar du på den nivån av adrenalin som krävs för att du ska kunna genomföra arbetet rent praktiskt? Hur långt ner i stresskonan kommer du befinna dig då? Och vad kommer du främst skydda då?


Och sist men jag gissar tyngst hos dig, vad kommer kunden tycka???
Jag veeet... :p
 
Är du kvar på din avdelning? På min avdelning blir alla sjukskrivna direkt pga säkerhetsskäl, och vi har ju samma titel även om vi har lite extrautrustning som kan väga in i beslutet.
 
Är du kvar på din avdelning? På min avdelning blir alla sjukskrivna direkt pga säkerhetsskäl, och vi har ju samma titel även om vi har lite extrautrustning som kan väga in i beslutet.
Samma avdelning, vill man inte bära den extrautrustningen får man säga ifrån det själv faktiskt. Pratade med en kollega som ska ha i maj som sa ifrån kunder med den utrustningen, hade hon velat hade hon fått.

Är min chef för slapphänt? :p
 
Samma avdelning, vill man inte bära den extrautrustningen får man säga ifrån det själv faktiskt. Pratade med en kollega som ska ha i maj som sa ifrån kunder med den utrustningen, hade hon velat hade hon fått.

Är min chef för slapphänt? :p

Hmm, kanske. :p Nej men jag har förstått det som att en inte får jobba med den utrustningen som gravid. Kan inte gärna fråga runt heller utan att få ryktena att börja gå. ;)
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Det här kommer bli ett väldigt långt inlägg :angel: :p Jag är 31 år, har aldrig varit gravid, och började i vintras (december) få...
2
Svar
21
· Visningar
3 158
Senast: __sofia__
·
Kropp & Själ Jag har total ulcerös kolit, går på Remsima var sjätte vecka och så Asacol. Är i ett skov just nu. Frågan är nu lite mera ni som har...
Svar
4
· Visningar
684
Senast: Kilauea
·
Kropp & Själ Lite luddig rubrik kanske men kom inte på något som riktigt passade. Det är är apropå tråden om hur man klarar ett tråkigt jobb där det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
4 498
Senast: Grazing
·
Kropp & Själ 40 närmar sig. Vikten går uppåt och jag har skaffat gymkort. Att reglera vikten med födointaget fungerar inte på mig, så min tanke är...
7 8 9
Svar
170
· Visningar
9 863
Senast: SiZo
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp