Ångest

[Problematisk]

Ber om ursäkt på förhand om det blir ett luddigt och ogenomtänkt inlägg. Men hursomhelst vänder jag mig till er som har eller har haft ångestproblematik, alltså mer ångest (starkare och mer frekvent) än lite tillfällig ångest över nåt tillfälligt jobbigt.

Hur hanterar ni er ångest? Har ni hittat strategier som fungerar för er? Vet ni vilka tankar som kan hjälpa er?
Har ni provat medicin? Något som fungerat riktigt bra, något som inte fungerat alls?
Har ni (haft) panikångest och lärt er "hantera" det? Hur?

Behöver ta del av andras erfarenheter, gärna positiva sådana såklart men alla svar är välkomna!

 

[Hazel]

Jag har haft "blandad ångest" länge, ett tag hade jag en rätt mild men väldigt ihållande ångest, då funkade Lyrica för mig, men jag minns ärligt talat inte om jag fick den för ångesten eller för smärta och att den funkade på ångest också. Nuförtiden får jag en högre grad ångest men oftast en kortare tid, för det mesta kommer den samtidigt som jag är mer deppig. Den har jag lärt mig hantera, oftast utan medicin, det som hjälpte mig mest va en läkare som sa en gång att ångest är något man får när man hamnar i situation där hjärnan vill "fly eller fäkta" vi hamnar såklart inte direkt i sådana situationer i dagens samhälle men för kroppen är det ändå samma respons, pulsen upp, tunnelseende osv. Och egentligen visste jag ju redan det, alltså att det är en respons som känns mycket värre än den är men för mig hjälpte det. Inte att få bort ångesten men att stå ut med den när jag vet att den går över. Utöver det så har jag en hypnosvideo som hjälpt mig både vid pågående ångest och förebyggande.

Ibland får jag riktiga ångestattacker, jag vet inte riktigt om det räknas som panikångest men det är åtminstone flera steg upp från dem vanliga varianten. Då tar jag oftast oxascand

 

[micaelathegreat]

1) I första hand försöker jag rationalisera: Vad är jag "rädd" för? Är det troligt att det kommer hända? OM det händer, är det the end of the world? (Spoiler: Nej, aldrig the end of the world). 2) Andas. Djupt. 3) Om inte det fungerar eller i tillägg till 1 och 2 avleder jag, att ta en promenad/träna fungerar ofta bra.

Jag har provat Lergigan och Atarax och kan ta det när det blir ohållbart men jag blir väldigt slö och trött dagen efter så jag undviker det så långt jag kan.

 

[Anemone]

Ber om ursäkt på förhand om det blir ett luddigt och ogenomtänkt inlägg. Men hursomhelst vänder jag mig till er som har eller har haft ångestproblematik, alltså mer ångest (starkare och mer frekvent) än lite tillfällig ångest över nåt tillfälligt jobbigt.

Hur hanterar ni er ångest? Har ni hittat strategier som fungerar för er? Vet ni vilka tankar som kan hjälpa er?
Har ni provat medicin? Något som fungerat riktigt bra, något som inte fungerat alls?
Har ni (haft) panikångest och lärt er "hantera" det? Hur?

Behöver ta del av andras erfarenheter, gärna positiva sådana såklart men alla svar är välkomna!

Sökte aldrig medicinsk hjälp. Förstod först att det var ångest när jag var närmare 20 år. Innan var det en normaltillstånd.

Stängde in mig och led mig igenom attackerna i många år också efter det, innan jag insåg att det fanns perioder när jag mått bättre. Har hjälpt mycket att anpassa boende, jobb och prioritera möjligheter till egentid.

Jag är mycket ljudkänslig, har svårt för arbetsplatser med många människor, mår bäst med rutiner och måste äta och sova ordentligt. Låter kanske rätt basic, men har frånvalt arbeten pga detta och bor på landet där jag varken ser eller hör grannarna

 

[MissFideli]

Jag har GAD som diagnos och äter lyrica för den sen typ 8 år tillbaka. Jag har testat ta bort lyrican, men det funkar inte.
För mig är ångesten i första hand relaterad till mina katter, det är i princip bara dom som framkallar ångest. Har haft mycket problem med sjukdomar, skador osv och det sitter djupt inne nu. Jag är också pga ångesten hypokondrisk när det gäller djuren, medan jag inte ser sånt hos mig själv.
Sen har jag fler symptom än rena ångestattacker, jag analyserar sönder i princip allt och det har inte gått att medicinera bort tyvärr. Har även vissa fobier som vissa är från när jag var liten. Social fobi t.ex som blivit mycket bättre, men ändå visar sig ibland.

 

[Eli]

Jag började få panikångestattacker i somras. Åkte in akut till hälsocentralen för jag trodde på riktigt att det var nåt fel på mitt hjärta. Inget fel hittades såklart och jag skickades hem utan uppföljning. Mådde skit i ett par månader med stor hälsoångest både för mig själv och för min son. Fick flera ångestattacker i veckan och kunde verkligen inte hantera dom, jag spädde bara på ångesten med mer katastroftankar. Till slut tvingade min man mig att byta hälsocentral och boka läkartid och jag fick träffa en läkare som verkligen lyssnade på mig. Jag fick Atarax att sova på och han bokade in mig på KBT. Ataraxen tog jag i ett par veckor i sträck sedan slutade jag (fick nästan mer ångest av dem pga rädsla för biverkningar men jag sov i alla fall bra när jag väl sov). KBTn är det som hjälpt mig bäst.

Om jag får en ångestattack nu kommer jag snabbt ur det genom att tänka att det är min kropp som reagerar mot stress och jag fortsätter bara med det jag gjorde.

 

[Petruska]

Jag har i princip alltid en ganska låg men ihärdig ångest. Alltså större del av min vakna tid. När jag hade haft det så i typ 30 år, kom jag på den VÄLDIGT originella idén att äta antidepp. Numera har jag ganska sällan ångest. Och framförallt så pass sällan att det är meningsfullt att fundera på varför och att fundera på konkreta åtgärder. Förut hade jag istället 1000 hanteringsstrategier. Det var nog mer destruktivt än konstruktivt.

 

[starcraft]

Jag har haft panikångest och får fortfarande enstaka attacker i varierande grad, men numera sällan (men har mina triggers..). Mitt främsta medel är att jag vet att det är ofarligt, även om det känns som jag inte får luft eller inte kan andas ordentliga andetag så vet jag att jag förr eller senare kommer göra det och den vetskapen gör mig lugnare. Jag har ätit atarax för både sömn och ångest, men tycker biverkningarna är för jobbiga. Jag har gått i terapi där vi behandlade en del av orsakerna till panikångesten och det gjorde att jag har betydligt färre attacker och inte tänker på ångesten längre.

 

[nightcrawler]

Jag har ångest och panikångest. Jag kör på samma strategier som med mina depressioner. Jag väntar ut det. Undviker människor och isolerar mej. Att träffa människor gör saken värre. Har atarax att ta vid behov med upplever att den hjälper inte. 6 timmar senare så blir jag bakis på den istället.

 

[Elo]

Har både låggradig (i stort sett) ständig ångest och (då och då) panikångestattacker.

Den låggradiga är ju där jämt. Den är jobbig men en del av mitt liv. I stort sett enda gången jag inte har ångest är när jag sitter på hästryggen.

Panikångesten hanterar jag med atarax (tas vid behov) och 'misdirection'. Ataraxen tar mig ur det låsta läget där tankarna inte fungerar alls, till ett läge där jag kan tänka. Då kan jag också tänka PÅ NÅGOT ANNAT, vilket är systemet som funkar för mig. Inte bra kanske, men det funkar.

Panikångesten är värre när jag mår dåligt (större reaktioner och fler triggers).

 

[Grazing]

Ber om ursäkt på förhand om det blir ett luddigt och ogenomtänkt inlägg. Men hursomhelst vänder jag mig till er som har eller har haft ångestproblematik, alltså mer ångest (starkare och mer frekvent) än lite tillfällig ångest över nåt tillfälligt jobbigt.

Hur hanterar ni er ångest? Har ni hittat strategier som fungerar för er? Vet ni vilka tankar som kan hjälpa er?
Har ni provat medicin? Något som fungerat riktigt bra, något som inte fungerat alls?
Har ni (haft) panikångest och lärt er "hantera" det? Hur?

Behöver ta del av andras erfarenheter, gärna positiva sådana såklart men alla svar är välkomna!

Jag har konstant ångest nästan mer eller mindre, håller den låg genom att motionera mycket. Är kroppen trött så känns det lättare iallafall. Sen har jag mediciner som jag har med mig i akuta fall, det är lättare att göra för mig jobbigare saker när jag vet att jag har ångestdämpande med mig.

 

[Sonic76]

Har nog alltid ångest
Börjar fundera på om GAD är ett alternativ
Har panikångestattacker dagligen
Bara att andas igenom
Hade lergigan som dämpade dem men har inga just nu
Bokade tider och såna saker framkallar ångest hos mig
Jobbet går rätt bra men gå dit är asjobbigt

 

[Migo]

Ber om ursäkt på förhand om det blir ett luddigt och ogenomtänkt inlägg. Men hursomhelst vänder jag mig till er som har eller har haft ångestproblematik, alltså mer ångest (starkare och mer frekvent) än lite tillfällig ångest över nåt tillfälligt jobbigt.

Hur hanterar ni er ångest? Har ni hittat strategier som fungerar för er? Vet ni vilka tankar som kan hjälpa er?
Har ni provat medicin? Något som fungerat riktigt bra, något som inte fungerat alls?
Har ni (haft) panikångest och lärt er "hantera" det? Hur?

Behöver ta del av andras erfarenheter, gärna positiva sådana såklart men alla svar är välkomna!

Jag blev väldigt hjälpt av KBT och mindfullness. Det har hjälpt mig att hitta strategier för att hantera känslorna när de kommer, vilket i sin tur lett till att de kommer mer sällan och betydligt mindre starka.

Tror det var Åsa Nilsonnes böcker som hjälpte mig mest. https://www.adlibris.com/se/bok/vem...-i-ditt-liv-om-medveten-narvaro-9789127026834

 

[transmission]

Jag har konstant ångest (har asperberg och adhd), ibland är den så kraftig att den blir förlamande, jag klarar inte av nånting (verkligen ingenting, kan inte prata, äta, stå upp, ja du fattar!). Vid mildare ångest försöker jag hålla mig sysselsatt. Finns det ork fungera gymmet eller gå ut och springa rätt bra, så hjärnan blir trött, leka med katterna, men även enklare husshållssysslor (jag älskar att städa så har jag mycket ångest kan jag städa i timmar, och lyssna på podd samtidigt så tankarna fokuserar på det). Har även möjlighet att följa med sambon till jobbet ibland, vilket är en stor bonus, då jag ibland känner att jag inte klarar av att vara ensam.

När det är riktigt illa tar jag till oxsascand i första hand, hjälper inte det så xanor eller stesolid. Har även iktrovil för extrema nödfall när jag har sådan ångest att jag blir tokspänd och låst. För sömn theralen och imovane/zoplikon.

Många av mina mediciner är narkotika klassade så jag tar dom med stor försiktighet, är väldigt rädd för att bli beroende då jag har haft viss problematik förut. Gymmet/löpträningen, theralen och oscxasand är det som används "regelbundet". Och SJÄLVKLART går jag regelbundet till psykolog. Vill verkligen understryka att terapi är det som hjälper mest, allt annat är för en extra säkerhet. Och en grej till! Jag har ett kedjetäcke som har hjälpt mig massor till natten, men även om jag bara ska sitta i soffan och titta på film eller något. Det gör mig helt klart lugnare.

Panikångestattackerna hanterar jag olika beroende på var det sker. Jag försöker tänka att "ångesten ljuger för mig". Men ibland känner jag att dom måste få komma ut, går håller jag "för länge" på ångesten slutar det alltid i en EXTREMT jobbig attack, även om jag känner stor lättnad efteråt. Är jag på stan försöker jag ta mig till en så lugn plats som möjligt, gärna en toalett man kan låsa in sig på. Annars ser jag till att ta mig hem så fort som möjligt. Men just panikångestattackerna så svåra tycker jag, det går från noll till 100 på mig och sen är jag låst. Går jag på stan ser jag till att ha trygga personer med mig i min närhet, det hjälper faktiskt mer än vad man tror att någon ger en en kram och säger att det är okej att må som du gör.

Och sist men inte minst: Undviker sådant som triggar mig så mycket jag kan. Samt pratar om det med mina närmsta vänner och sambo. Inte för att dom ska bete sig annorlunda mot mig, utan mer för att jag inte ska behöva få extraångest över att jag tänker "gud dom tycker jag är knäpp i huvudet". Brukar säga "idag har jag ångest och är extra sårbar, är jag tyst så vet ni varför!", en del av ångesten släpper då tycker jag.

Vad långt det blev, hoppas det gav dig någonting!

 

[Cattis_E]

Ber om ursäkt på förhand om det blir ett luddigt och ogenomtänkt inlägg. Men hursomhelst vänder jag mig till er som har eller har haft ångestproblematik, alltså mer ångest (starkare och mer frekvent) än lite tillfällig ångest över nåt tillfälligt jobbigt.

Hur hanterar ni er ångest? Har ni hittat strategier som fungerar för er? Vet ni vilka tankar som kan hjälpa er?
Har ni provat medicin? Något som fungerat riktigt bra, något som inte fungerat alls?
Har ni (haft) panikångest och lärt er "hantera" det? Hur?

Behöver ta del av andras erfarenheter, gärna positiva sådana såklart men alla svar är välkomna!

Jag får något som liknar panikångest, men jag har aldrig trott att jag ska dö som en del beskriver.
Det är mest okontrollerad gråt så pass att det känns som jag inte kan andas. Och att jag först "går iväg" från platsen det utlöstes om jag kan genom att till exempel gå in i huset (beror ju på situation) och sedan sätter/lägger mig ned med en känsla av att inte kunna/vilja resa mig tills det är över. Så svårt att beskriva..
Det här händer i princip aldrig annat än hemma på gården..
Jag har lärt mig tekniker att lindra de anfallen och tar mig ur dem.

Kan också ha vad jag kallar mer lågintensiv ångest. Sitter i längre och jag fungerar liksom hyfsat i vardagen ändå. Och det går över nån gång. Så där är det nog mer acceptans som är lösningen.
Har ingen medicin för ångesten i sig.
Provat atarax men av den blev jag bara trött och tyckte inte det hjälpte.
Är däremot medicinerad för att räta ut återkommande depressioner, har svårt att säga hur/om det hänger ihop med eller har effekt på ångesthantering.

 

[monster1]

Ber om ursäkt på förhand om det blir ett luddigt och ogenomtänkt inlägg. Men hursomhelst vänder jag mig till er som har eller har haft ångestproblematik, alltså mer ångest (starkare och mer frekvent) än lite tillfällig ångest över nåt tillfälligt jobbigt.

Hur hanterar ni er ångest? Har ni hittat strategier som fungerar för er? Vet ni vilka tankar som kan hjälpa er?
Har ni provat medicin? Något som fungerat riktigt bra, något som inte fungerat alls?
Har ni (haft) panikångest och lärt er "hantera" det? Hur?

Behöver ta del av andras erfarenheter, gärna positiva sådana såklart men alla svar är välkomna!

Akut panikångest hanterar jag med andningsövningar, att liksom tänka på det som jaha nu får jag en ångestattack så nu är det bara att flåsa sig igenom den precis som med magknip eller något annat övergående. Den där ångesten som mer är ett krypande i kroppen, en stress eller ett ältande där handlar det för mig om att försöka fokusera på något annat, läsa en bok, titta på en film eller ta en promenad (om det går). Sen medicinerar jag (SNRI låg daglig dos), och tidigare mediterade/mindfullnessade jag men eftersom jag mår bättre nu ändå så har jag slutat även om det säkert hade varit bra.

 

[Qelina]

Jag har som typ "alla" på buke kanske fattat vi det här läget en jäkla radda med problem och har levt hela mitt liv med ångest.

Det som är bäst för mig är mina djur. När jag hade häst var det hos henne jag mådde bättre. Nu när jag har hund är det han som hjälper mig, bara att ha honom nära mig så jag kan titta på honom och fokusera på hur mycket jag älskar honom. Och han är smart, om jag ligger i soffan med rejäl ångest och det känns som att jag inte står ut kan han komma och lägga sig på mina ben eller i knävecket så att jag slutar skaka eller så kommer han bara fram och vill vara nära mig.

Promenader hjälper mig, speciellt med hunden men även om man inte har hund är det skönt att komma ut. Lyssnar alltid på poddar när jag är ute, det är så himla bra för mig, att få ur det fysiska och mentala på samma gång.

Skriva, jag har en bok jag skriver i jätte ofta, en dagbok helt för mig själv och det kan lätta att få skriva av sig. Och prata med någon, antingen om det man känner eller helt andra saker för att koppla om lite på fokuset. Det gör jag med familjen och kompisarna.

Städa hjälper mig också och då att göra det riktigt grundligt. Gå och handla mat hjälper också så jag köper bara lite i taget för att ha ursäkter för att gå dit igen.

Baka bröd, det gör mig lugn.

Ja och en sak till, att göra något som är så totalt motsatt till det man känner att det liksom blir lite lättare, jag brukar sätta på Your the one that I want från Grease eller något latino och hoppa runt för mig själv och tokdansa, bara släppa allt. Det blir som att hjärnan liksom kopplar om då när man gör något som är förknippat med positiva saker i vanliga fall.

Sen klarar jag mig inte utan mina mediciner, äter egentligen helt galet mycket mediciner vilket alla läkare kommenterar men som ingen vågar ändra på för att jag faller pladask då. Har fått höra att det jag tar skulle kunna däcka en man på 150 kg i en vecka. Har väldigt hög tolerans nivå tyvärr.

Och terapi kan också hjälpa så var inte rädd för att be om hjälp tills du får den. Så det finns massor man kan göra, låter lätt i skrift men är skitsvårt men det går.