Jen80
Trådstartare
För första gången i mitt liv sitter jag i en riktig knipa. Med 30 kronor i plånboken kommer man inte långt, pensionen dyker upp om 10 dagar. Ingen jag kan låna av heller. Panik...vad gör man? Jag har en katt som behöver mat tex. Faktum är att jag knappt har ätit på en vecka. Inte världens bästa bantningsmetod kanske, men jag har gått ner några kilon
.
Med skam i kroppen kontaktade jag en hjälpsida på facebook, förklarade min situation. Svarade på deras frågor, skickade över bilder på kontoutdrag osv. Hade inga förhoppningar, men...jag blev godkänd. Jag trodde ändå inte jag skulle få hjälp av någon. Igår kväll fick jag meddelande om att en givare skulle kontakta mig. Vilket han gjorde...och tårarna rinner fortfarande... Det är helt sjukt. En man som bara har läst några få anonyma rader om mig som någon annan har skrivit, väljer att skicka ett presentkort med ett väldigt stort belopp till mig. Jag kommer att klara mig i två veckor. Med orden "man måste ju ta hand om varandra" fick han mig att gråta, igen.
Alla kan hamna i knipa. Man är inte mer än människa. Det är inget att skämmas över! Försöker jag intala mig i alla fall...
Jag vet att många av mina vänner på facebook gillar flera av de här hjälpsidorna som finns, jag har även läst här i flera trådar att ni är många som har ställt upp och hjälpt till.
Till er vill jag bara säga en sak....
Underbara människor! Ni vet inte hur mycket det betyder! Tack för att ni finns!

Med skam i kroppen kontaktade jag en hjälpsida på facebook, förklarade min situation. Svarade på deras frågor, skickade över bilder på kontoutdrag osv. Hade inga förhoppningar, men...jag blev godkänd. Jag trodde ändå inte jag skulle få hjälp av någon. Igår kväll fick jag meddelande om att en givare skulle kontakta mig. Vilket han gjorde...och tårarna rinner fortfarande... Det är helt sjukt. En man som bara har läst några få anonyma rader om mig som någon annan har skrivit, väljer att skicka ett presentkort med ett väldigt stort belopp till mig. Jag kommer att klara mig i två veckor. Med orden "man måste ju ta hand om varandra" fick han mig att gråta, igen.
Alla kan hamna i knipa. Man är inte mer än människa. Det är inget att skämmas över! Försöker jag intala mig i alla fall...
Jag vet att många av mina vänner på facebook gillar flera av de här hjälpsidorna som finns, jag har även läst här i flera trådar att ni är många som har ställt upp och hjälpt till.
Till er vill jag bara säga en sak....
Underbara människor! Ni vet inte hur mycket det betyder! Tack för att ni finns!