Sv: Annan infallsvinkel.
Hm jag har precis läst om ett rättsfall där en cyklist drev ett civilrättsligt fall mot en hundägare. Jag lägger sammanfattning och domens nr här eftersom jag inte kan länka till vart jag har läst den. Det är ju inte exakt som i ditt fall men det har vissa gemensamma nämnare.
"Varken hund eller hundägare orsakade cyklists fall
Hovrätt: Cyklisten såg för sent att kvinnan med barnvagn även hade en hund vid sidan. Inbromsningen orsakade en luftfärd och nackskador. Varken tings- eller hovrätt anser dock att hundägaren är skadeståndsskyldig, vare sig enligt hundlagen eller skadeståndslagen.
Käranden cyklade en vårdag från bostaden på Lidingö när han i en gemensam gång- och cykeltunnel fick syn på en kvinna med barnvagn. Han uppgav att han ämnade cykla om henne på hennes högra sida när upptäckte att hon hade en hund i koppel där. Han bromsade och for över cykelstyret och ådrog sig skall- och nackskador.
Mannen väckte enskilt åtal mot kvinnan och yrkade skadestånd i första hand enligt 6 § lagen om tillsyn över katter och hundar, och i andra hand enligt 2 kap. 1 § skadeståndslagen. Mannen gjorde gällande att skadan vållats av kvinnans dvärgschnauzer och att kvinnan under alla förhållanden var vårdslös genom att spärra vägen för honom med hundkopplet.
Tingsrätten noterade att annat inte framkommit i målet än att hunden hållit sig helt passiv i den uppkomna situationen. Hunden var kopplad och sprang inte i vägen för cyklisten eller gjorde något annat oväntat. Tingsrätten fann det även klarlagt att kärandens luftfärd hade sin grund i den kraftiga inbromsningen och att det var uteslutet att käranden kört på det löst spända kopplet. Hunden var därmed inte orsak till trafikolyckan. Rätten fann inte heller att kvinnan orsakat olyckan, men påpekade att man som cyklist måste anpassa sin hastighet till vad trafiksäkerheten kräver. Mannen ansågs ha varit skyldig att hålla en hastighet så att han kunnat behålla kontrollen över cykeln och kunnat stanna eller väja för det uppkommande hinder som kvinnan och hunden utgjorde. Vidare borde han enligt tingsrätten ha iakttagit särskild försiktighet med hänsyn till ljusförhållandena, nämligen från solljus ner i en mörkare tunnel. Käromålet ogillades.
Hovrätten påpekar att hundlagens strikta ansvar innebär att djurets ägare kan vara skadeståndsansvarig även om djurägaren inte varit vållande till skadan. Av såväl lagtexten som allmänna skadeståndsrättsliga principer följer att det krävs att skadan orsakats av den som ska göras ansvarig för densamma. Det är därvid inte tillräckligt för skadeståndsansvar att hunden förhåller sig passiv. Hovrätten finner därmed, i likhet med tingsrätten, att det inte är visat att kvinnans hund varit orsak till olyckan. Hovrätten påpekar vidare att mannen har bevisbördan för att kvinnan handlat oaktsamt. Detta anser inte hovrätten att mannen lyckats med. Tingsrättens domslut fastställes därmed, och mannen åläggs att stå kvinnans rättegångskostnader om sammanlagt 95 500 kronor."
Svea hovrätt
T 9602-06