Antidepressiva mot PMS

Vad har ni för erfarenhet?
Jag har äntligen vågat ringa och boka läkartid för att diskutera PMS-besvär. Sedan minsta föddes för snart 3 år sedan har det varit fruktansvärt. 1-2 veckor i månaden pendlar mitt humör så att jag ibland tror att jag är allvarligt psykiskt sjuk. Kan bli rasande arg eller så går jag runt och gråter. Jag kan inte kontrollera mina tankar utan jobbiga gamla minnen flyger fram och tillbaka i huvudet så att jag inte kan fokusera på vanliga vardagliga saker. Sover dåligt med mardrömmar och ångest på nätterna. Blir totalt orkeslös och kan börja gråta av att diskmaskinen måste tömmas. Tycker att det är otroligt jobbigt och skämmigt att prata om men nu måste jag. Jag klarar knappt av att ta hand om mina barn ensam när jag har dessa dagar.

Jag jobbar inom vården och vet att patienter med dessa besvär brukar få Escitalopram eller liknande att ta under PMS-perioden eller konstant beroende på mående. Någon som fått detta? Hur har det fungerat?
Jag fick utskrivet två olika - Cipralex och citalopram att testa mot mina djupa PMS-besvär. Jag skulle själv experimentera både med vilket som fungerade och tid i månaden jag skulle ta dem, utan stöd från läkaren (men det här var över 15 år sen) Fick först galna sömnbesvär när jag följde råden om tid på dygnet de olika skulle tas. Men skiftade så jag gjorde tvärt om (de som skulle tas på morgon tog jag på kvällen och vice versa). Jag blev i alla fall helt avtrubbad, började städa maniskt och glömde bort att krama mina barn - minskade dosen och perioden jag tog dem och det blev lite bättre . Dock insåg jag när jag kunde tänka lite klarare att det dels inte var värt att äta dem, och fick dessutom upp ögonen för hur lite stöd jag hade från barnens pappa och hur dåligt han behandlade mig så vi separerade och skiljde oss sen och vips var jag av med min PMS. Så ja, på så sätt hjälpte de mig. :idea:
Idag har jag upptäckt att preparat med valeriana hjälper mig dels för bättre sömn, men även att de "stabiliserar" mitt mående i övrigt - förra våren var den sorten jag tog restnoterad och jag testade att ta lite högre dos melatonin för sömnen istället, men insåg att jag blev väldigt emotionellt instabil och fattade ingenting (och inte heller min partner). När jag sen tänkte efter kom jag på att det sammanföll så började jag köpa ett annat märke som fanns tillgängligt istället och blev mitt vanliga jag.
 
Ja, det är en jättestor del av problemet. Ammar du fortfarande också? Du måste ta dig tiden, att äta bra (tillräckligt med protein och mineraler), sova bra, stressa mindre, motionera lagom. Långt innan det är PMS-vecka. Och under den veckan, så behöver du få mycket tid för dig själv, mjuka ord, vila (även om det är vila med bebbe). Det är bra att ta en funderare på de där gamla tankarna också, kanske skriva dagbok över dom, jobba på att släppa dom.

Det är inte lätt att få till, men din partner ser ju hur du mår under PMS-veckan. Så kan ni inte ha det. Ni får hjälpas åt, så att ditt mående kan bli bättre. Hur du mår under PMS-veckan är ett kvitto på hur de tidigare tre veckorna gått hälsomässigt.

Nej jag ammar inte. Det låter nästan som en drömvärld det där att sova bra, inte stressa, äta bra, motionera. Det är klart jag vill det men i småbarnskaos och jobb så finns väldigt lite tid över. Jag kunde för första gången på flera år läsa en bok nu i helgen. Det var helt underbart.
 
Eller så kan man tänka att hela livet ska inte gå ut på att kanske klara sig igenom nästa PMS-vecka och åtminstone undersöka om behandling kan hjälpa. Hade hormoner inte hjälpt mig hade jag absolut testat antidepp vilket jag också blivit rekommenderad av läkare.
Nej det är ju det! Jag har börjat planera in saker efter min cykel för att min PMS inte ska förstöra något för mig själv och andra. Det känns sjukt.
 
Nyfiken på hur kopparspiral gjorde det värre? Ifall du vill svara :). Den påverkar ju inte hormonerna.

Jag har också kopparspiral.
Jag fick hemsk pms efter att mensen kom tillbaka efter att jag varit sjuk och utan mens i tio år. Första året var den oregelbunden och pmsen hemsk. Nu har den varit regelbunden i ett år och pmsen samt övriga symtom verkar ha minskat sen ett halvår, peppar peppar :)
Kopparspiralen gjorde nog mitt mående i allmänhet sämre, vet inte om just PMS:en blev värre. Jag fick också konstiga åkommor som eksem och svampinfektioner i huden, som jag inte alls kopplade till spiralen, men som försvann när jag tog ut den.

Jag har inte haft några preventivmedel på flera år nu för jag vågar inte experimentera mer med min kropp på det sättet. Min man får lösa den biten.
 
Hur mådde du under graviditeten? Hur gammal är du? Ålder är en viktig ingrediens när det kommer till utredning av dina besvär. Är du över 40 kan det mycket väl vara på tok för låga progesteronvärden som gör ditt humör så påfrestande.
Mått bra under båda mina graviditeter. Inga konstigheter egentligen. Fyller 36 år i år så över 40 är jag inte riktigt än. Frågan är vad som är hönan och ägget. Blir min PMS värre med åren eller är skillnaden nu att jag inte har möjlighet att ta hand om mig själv och gå undan när dipparna kommer?
Suck jag vet inte. Vill bara att min kropp ska låta mig vara så jag kan göra det som måste göras, inte fördärva min barn och bara låta mig få må bra.
 
Mått bra under båda mina graviditeter. Inga konstigheter egentligen. Fyller 36 år i år så över 40 är jag inte riktigt än. Frågan är vad som är hönan och ägget. Blir min PMS värre med åren eller är skillnaden nu att jag inte har möjlighet att ta hand om mig själv och gå undan när dipparna kommer?
Suck jag vet inte. Vill bara att min kropp ska låta mig vara så jag kan göra det som måste göras, inte fördärva min barn och bara låta mig få må bra.
Under graviditet har mamman höga värden av progesteron. Om progesteronet blir för lågt, vilket sker tex när kvinnan inte får regelbunden ägglossning (oavsett regelbunden mens), så kan humöret svänga väldigt mycket och och få svårt att "känna igen" sig själv. Man kan vara i förklimakteriet i din ålder även om det är väldigt mycket vanligare i 40-45 år ålder. För mig tog mina hormonsvängningar mig på sängen kan jag säga. Jag läste ałlt jag kom över, och lyssnade på klimakteriepodden. Det är bra att du beställt tid för utredning, men det är en trygghet av veta vad som faktiskt händer i kroppen. Ovisshet är otryggt och kunskap är ingen tung ryggsäck :idea:Googla på Hilde Löfqvist :love: och Mia Lundin:love:. Såååååå kunniga inom detta. Men det finns flera. Men jag är extra kär i dessa två
 
  • Gilla
Reactions: Eli
Mått bra under båda mina graviditeter. Inga konstigheter egentligen. Fyller 36 år i år så över 40 är jag inte riktigt än. Frågan är vad som är hönan och ägget. Blir min PMS värre med åren eller är skillnaden nu att jag inte har möjlighet att ta hand om mig själv och gå undan när dipparna kommer?
Suck jag vet inte. Vill bara att min kropp ska låta mig vara så jag kan göra det som måste göras, inte fördärva min barn och bara låta mig få må bra.

Jag tycker att min definitivt blivit värre med åren. Några år efter 30 så blev det värre. Både mensvärk och pms som jag inte tycker att jag haft problem med innan. Jag läste att det inte är ovanligt tyvärr.
 
Nej jag ammar inte. Det låter nästan som en drömvärld det där att sova bra, inte stressa, äta bra, motionera. Det är klart jag vill det men i småbarnskaos och jobb så finns väldigt lite tid över. Jag kunde för första gången på flera år läsa en bok nu i helgen. Det var helt underbart.

Sova *bättre*.
Stressa *mindre*.

Dvs, inte fortsätta som du gör just nu, utan försöka förbättra din situation. Man når inte målet direkt, man måste börja någonstans och långsamt (flera års tid) jobba sig mot bättre hälsa.

Om ni har ekonomiskt utrymme för det eller kan skapa utrymme för det, kan du gå ner i timmar? Har ni friskvårdstimme att utnyttja på jobbet för trevliga promenader? Kan din partner se till att du får med dig näringsrika matlådor till jobbet?
 
Nej det är ju det! Jag har börjat planera in saker efter min cykel för att min PMS inte ska förstöra något för mig själv och andra. Det känns sjukt.
Jag vet inte heller hur du är, men jag har inte rätt personlighetstyp för att flyta runt i någon sorts mindfullnessbubbla. Det är helt enkelt inte min väg till lycka. Så hade inte PMS:en tagit knäcken på mig hade det påtvingade lugnet gjort det. Men trivs man med det så är det såklart toppen! Ingen vill väl medicinera för skojs skull.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag har återkommande depressioner och ångest samt ridskada som orsakar konstant smärta. Värre sista året vilket gjort mig sämre...
Svar
10
· Visningar
1 163
Senast: tråkmåns
·
Kropp & Själ Hej! Hur tar jag steget för att faktiskt söka vård för att man mår dåligt psykiskt? I grund och botten handlar det om något som...
Svar
1
· Visningar
727
Senast: Monimaker
·
  • Artikel
Dagbok Har svårt att klura ut vad som är bra för mig och vad som är rimligt, så jag skriver ned mina funderingar för att se om det blir...
2 3
Svar
44
· Visningar
7 965
Senast: Dimmoln
·
Kropp & Själ Jag känner mig sjukt stressad just nu och vet inte alls hur jag ska ta mig ur eller förbättra situationen. Det känns som om det är svårt...
Svar
11
· Visningar
1 666
Senast: Sasse
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp