Antidepressiva mot PMS

[skiesabove]

Problemet egentligen är väl att man som heltidsarbetande småbarnsförälder har svårt att få tid till att ta hand om sig själv.

Ja, det är en jättestor del av problemet. Ammar du fortfarande också? Du måste ta dig tiden, att äta bra (tillräckligt med protein och mineraler), sova bra, stressa mindre, motionera lagom. Långt innan det är PMS-vecka. Och under den veckan, så behöver du få mycket tid för dig själv, mjuka ord, vila (även om det är vila med bebbe). Det är bra att ta en funderare på de där gamla tankarna också, kanske skriva dagbok över dom, jobba på att släppa dom.

Det är inte lätt att få till, men din partner ser ju hur du mår under PMS-veckan. Så kan ni inte ha det. Ni får hjälpas åt, så att ditt mående kan bli bättre. Hur du mår under PMS-veckan är ett kvitto på hur de tidigare tre veckorna gått hälsomässigt.

 

[Milosari]

Problemet egentligen är väl att man som heltidsarbetande småbarnsförälder har svårt att få tid till att ta hand om sig själv. Ett bad hjälper mot gråtattackerna men jag kan ju inte gå och lägga mig i badkaret i tid och otid när barn och saker ska tas om hand.

Jag tror inte ens att det hjälper för alla. Jag kunde få psykbryt även under en härlig skogspromenad.

 

[Milosari]

Ja, det är en jättestor del av problemet. Ammar du fortfarande också? Du måste ta dig tiden, att äta bra (tillräckligt med protein och mineraler), sova bra, stressa mindre, motionera lagom. Långt innan det är PMS-vecka. Och under den veckan, så behöver du få mycket tid för dig själv, mjuka ord, vila (även om det är vila med bebbe). Det är bra att ta en funderare på de där gamla tankarna också, kanske skriva dagbok över dom, jobba på att släppa dom.

Det är inte lätt att få till, men din partner ser ju hur du mår under PMS-veckan. Så kan ni inte ha det. Ni får hjälpas åt, så att ditt mående kan bli bättre. Hur du mår under PMS-veckan är ett kvitto på hur de tidigare tre veckorna gått hälsomässigt.

Jag hade noll bekymmer i livet, inga barn, extremt förstående partner osv. Det funkar bara inte för alla att "ta hand om sig själv". Ibland behövs det lite tyngre artilleri.

 

[Lingon]

Jag hade noll bekymmer i livet, inga barn, extremt förstående partner osv. Det funkar bara inte för alla att "ta hand om sig själv". Ibland behövs det lite tyngre artilleri.

Jag tycker också att såna råd, oavsett hur välmenande de är, lägger både skuld och ansvar på den drabbade. Skuld för att det uppkommit (man har inte "tagit hand om sig själv") och ansvar att lösa det på egen hand. Jag tycker att det är orättvist när det i många är en hormonell obalans det handlar om.

 

[gulan]

Jag har äntligen vågat ringa och boka läkartid för att diskutera PMS-besvär. Sedan minsta föddes för snart 3 år sedan har det varit fruktansvärt.

Hur mådde du under graviditeten? Hur gammal är du? Ålder är en viktig ingrediens när det kommer till utredning av dina besvär. Är du över 40 kan det mycket väl vara på tok för låga progesteronvärden som gör ditt humör så påfrestande.

 

[Linn-Nora]

Jag tycker också att såna råd, oavsett hur välmenande de är, lägger både skuld och ansvar på den drabbade. Skuld för att det uppkommit (man har inte "tagit hand om sig själv") och ansvar att lösa det på egen hand. Jag tycker att det är orättvist när det i många är en hormonell obalans det handlar om.

Och den hormonella obalansen går att göra något åt naturligt. I många fall. Men man måste inte. Det är helt okej att äta antidepp.
För mig kändes det bara konstigt att börja i den änden.
Jag tror inte pms egentligen är det "normala" för kroppen. Missförstå mig rätt, vi är en produkt att den värld vi lever i. Jag har bara svårt att tro att det finns ett syfte med pms.
Och att förbättra sin hormonhälsa genom att ändra vissa beteenden är ett sätt. För vissa är det rätt. Jag tycker inte det är skuldbeläggande att lyfta och informera om att det finns andra sätt.
Att se till att hormonerna är i balans är ett sätt. Att försöka inte dricka massa kaffe som stressar kroppen kan vara gynnsamt.
Vill man hellre prova p-piller eller antidepressiva så är det väl inget som hindrar? Det går ju att sluta. Men ibland får jag en känsla av att de av vissa betraktas i det närmaste som vitaminer. Även om de är livsnödvändiga för många så är det ganska starka mediciner.
Jag är helt för antidepp när det behövs. Men jag tycker också enligt egen erfarenhet att det ges väldigt lättvindigt av vården många gånger.
I detta fall skulle kanske ett hormonprov kunna vara första steget tänker jag.
Men med tanke på resursbristen inom vården förstår jag att de ofta tar den enkla vägen.
Min personliga åsikt är att det kanske inte alltid är det som är mest hållbart i längden.
Men, alla är fria att göra det som känns rätt!

 

[pajaztar]

Jag tycker också att såna råd, oavsett hur välmenande de är, lägger både skuld och ansvar på den drabbade. Skuld för att det uppkommit (man har inte "tagit hand om sig själv") och ansvar att lösa det på egen hand. Jag tycker att det är orättvist när det i många är en hormonell obalans det handlar om.

Nej alltså det är inte för att skuldbelägga. Utan för att många helt enkelt inte har någon aning om att man kan påverka sin hälsa på det sättet. Den hormonella obalansen kommer ju inte för att kroppen vill dig ont utan ofta finns samband med levnadsvanor. Sedan går det ju inte att i efterhand påverka att man växte upp på socker o snabba kolhydrater bland hormonstörande plastleksaker liksom

Sen kan man såklart ÄNDÅ ha bekymmer och vill man prova medicinering så tycker jag absolut att man ska. Man gör vad man kan för att överleva

 

[Lingon]

Nej alltså det är inte för att skuldbelägga. Utan för att många helt enkelt inte har någon aning om att man kan påverka sin hälsa på det sättet. Den hormonella obalansen kommer ju inte för att kroppen vill dig ont utan ofta finns samband med levnadsvanor. Sedan går det ju inte att i efterhand påverka att man växte upp på socker o snabba kolhydrater bland hormonstörande plastleksaker liksom

Sen kan man såklart ÄNDÅ ha bekymmer och vill man prova medicinering så tycker jag absolut att man ska. Man gör vad man kan för att överleva

Men att säga till en kämpande småbarnsförälder att hon måste se till att sova bättre på nätterna hjälper liksom inte. Man vet att man behöver sova bra och man vill men det går inte att lägga barnet i ett ljudisolerat rum och låsa dörren för att själv sova bra.

 

[Linn-Nora]

Men att säga till en kämpande småbarnsförälder att hon måste se till att sova bättre på nätterna hjälper liksom inte. Man vet att man behöver sova bra och man vill men det går inte att lägga barnet i ett ljudisolerat rum och låsa dörren för att själv sova bra.

Såklart, är där själv.
Men bara för att man inte kan göra allt så kan man ändra vissa saker.
Igen, om man vill! Det behöver inte vara allt eller inget

 

[pajaztar]

Men att säga till en kämpande småbarnsförälder att hon måste se till att sova bättre på nätterna hjälper liksom inte. Man vet att man behöver sova bra och man vill men det går inte att lägga barnet i ett ljudisolerat rum och låsa dörren för att själv sova bra.

Nej därför får man anpassa det som går.

 

[skiesabove]

Jag hade noll bekymmer i livet, inga barn, extremt förstående partner osv. Det funkar bara inte för alla att "ta hand om sig själv". Ibland behövs det lite tyngre artilleri.

Absolut, men att jobba med hormoncykeln hjälper.

Att man mår som man gör under den veckan har att göra med att hormonnivåerna går i botten. Det finns många sätt att underlätta så dom inte dippar så otroligt mycket.

Man kan även tillsätta hormoner, i samråd med läkare såklart.

 

[skiesabove]

Men att säga till en kämpande småbarnsförälder att hon måste se till att sova bättre på nätterna hjälper liksom inte. Man vet att man behöver sova bra och man vill men det går inte att lägga barnet i ett ljudisolerat rum och låsa dörren för att själv sova bra.

Dom är ju två, eller hur? Då kan man hjälpas åt. Mamman kan få ta tupplur medans andra föräldern går på promme med barnet, tillexempel.

Att få en extra timmes sömn, eller bara en timme för sig själv för dusch eller liknande, gör mycket.

Själv fick jag åka hem till mina föräldrar ibland för att få hjälp med det, barnets pappa jobbade borta varannan vecka.

 

[strawberrysylt]

P-piller kan jag inte äta pga migrän. Har testat kopparspiral och hormonspiral, båda gjorde det hela värre...

Nyfiken på hur kopparspiral gjorde det värre? Ifall du vill svara . Den påverkar ju inte hormonerna.

Jag har också kopparspiral.
Jag fick hemsk pms efter att mensen kom tillbaka efter att jag varit sjuk och utan mens i tio år. Första året var den oregelbunden och pmsen hemsk. Nu har den varit regelbunden i ett år och pmsen samt övriga symtom verkar ha minskat sen ett halvår, peppar peppar

 

[Breen]

Jag tänker att man i en sådan här tråd får skilja på PMS och PMDS. De jag har stött på med Pmds har haft det verkligen svårt. Det handlar inte bara om humörsvängningar utan att det kanske varje månad är så nattsvart att man känner sig riktigt deprimerad, självmordstankar eller verkligen vill ta ut skilsmässa etc. Då räcker kanske inte jättenattljusolja, vila och bra kost till, utan lider man av svår Pmds tycker jag absolut att man ska ta hjälp av vården och även testa medicinering, för så svårt ska livet inte behöva vara.

 

[Milosari]

Absolut, men att jobba med hormoncykeln hjälper.

Att man mår som man gör under den veckan har att göra med att hormonnivåerna går i botten. Det finns många sätt att underlätta så dom inte dippar så otroligt mycket.

Man kan även tillsätta hormoner, i samråd med läkare såklart.

Eller så kan man tänka att hela livet ska inte gå ut på att kanske klara sig igenom nästa PMS-vecka och åtminstone undersöka om behandling kan hjälpa. Hade hormoner inte hjälpt mig hade jag absolut testat antidepp vilket jag också blivit rekommenderad av läkare.

 

[skiesabove]

Eller så kan man tänka att hela livet ska inte gå ut på att kanske klara sig igenom nästa PMS-vecka och åtminstone undersöka om behandling kan hjälpa. Hade hormoner inte hjälpt mig hade jag absolut testat antidepp vilket jag också blivit rekommenderad av läkare.

Det behöver inte vara antingen eller. Man kan göra båda insatserna, eller den ena .

Det är väl bra att det finns många olika vägar att prova?

 

[Tjorven]

Vad har ni för erfarenhet?
Jag har äntligen vågat ringa och boka läkartid för att diskutera PMS-besvär. Sedan minsta föddes för snart 3 år sedan har det varit fruktansvärt. 1-2 veckor i månaden pendlar mitt humör så att jag ibland tror att jag är allvarligt psykiskt sjuk. Kan bli rasande arg eller så går jag runt och gråter. Jag kan inte kontrollera mina tankar utan jobbiga gamla minnen flyger fram och tillbaka i huvudet så att jag inte kan fokusera på vanliga vardagliga saker. Sover dåligt med mardrömmar och ångest på nätterna. Blir totalt orkeslös och kan börja gråta av att diskmaskinen måste tömmas. Tycker att det är otroligt jobbigt och skämmigt att prata om men nu måste jag. Jag klarar knappt av att ta hand om mina barn ensam när jag har dessa dagar.

Jag jobbar inom vården och vet att patienter med dessa besvär brukar få Escitalopram eller liknande att ta under PMS-perioden eller konstant beroende på mående. Någon som fått detta? Hur har det fungerat?

Jag fick sertralin utskrivet mot pms för drygt tio år sen, och jag är oändligt tacksam för det. Vilken skillnad i livskvalitet!
(Jag upplever inga biverkningar.)

 

[DarkInNight]

Jag tänker att man i en sådan här tråd får skilja på PMS och PMDS. De jag har stött på med Pmds har haft det verkligen svårt. Det handlar inte bara om humörsvängningar utan att det kanske varje månad är så nattsvart att man känner sig riktigt deprimerad, självmordstankar eller verkligen vill ta ut skilsmässa etc. Då räcker kanske inte jättenattljusolja, vila och bra kost till, utan lider man av svår Pmds tycker jag absolut att man ska ta hjälp av vården och även testa medicinering, för så svårt ska livet inte behöva vara.

Jag fick hjälp av vården, diagnos pmds (får rejäla depressionssymptom mm) de skrev ut medicinering som hjälpte något, men inte tillräckligt för att trumfa biverkningarna.
Hormoner reagerar min kropp väldigt starkt negativt på.

Så jag fick hantera det på annat sätt, och kom fram till att jättenattljusolja (taget i flera månader innan skillnaden blev markant), kbt/acceptans och kunskap hjälpte mig bättre.
Mår fortfarande dåligt varje månad, men det ligger på en mer hanterlig nivå.

Vill mest skriva att det kan gå att få lindring även om medicinering inte fungerar.

 

[Linn-Nora]

Jag har också diagnos pmds. Och det är/var vidrigt. Men är det verkligen skillnad på det och pms förutom graden?
Alltså det är samma besvär men mycket värre med pmds.
Jag tänker att de fortfarande kan behandlas på samma vis. Antingen med medicin eller livstilförändringar

 

[emma74]

Varför inte p-piller pga migrän?
Jag kan inte sluta med mina cerazette för då blir migränen värre.. trodde i min enfald att de hjälpte alla typ

Om man har migrän med aura så "får" man inte äta kombinations-P-piller - eller det var i alla fall så tidigare...