Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
det var inte det som diskuterades, men att använda defekta djur i aveln som dom kommer att få lidande av bör ju vara diskvalificerande även för en icke hundmänniska skulle jag väl tycka..."defekter" som fel färg och så är ju knappast lidande
Så alla raser med liten numerär skall självdö för att du anser att de inte har rätt att leva?
att avelsarbete tar tid och vi kommer aldrig gå med på att utrota hundraser. Eller skulle vi leka diktatur och plötsligt förbjuda människor att avla på vissa hundar? Och sen? Beslagta och avliva varena valp som föds? Hur ska dessa hundraser bedömas om de ska få avlas på eller inte? Vem bestämmer det?
Avelsarbete tar tid och måste arbetas med ett långsiktigt perspektiv. Sjukdomar går att få bukt med men det tar tid, pengar och utbildning från både myndigheternas, uppfödarnas och valpköparnas sida. Det ska importeras nytt blod, utbilda uppfödare och öka kunskap, öka valpköparnas krav och kunskap, normer och gammalt tänk ska brytas, sociala strukturer och tankar förändras o.s.v.
Vidare kommer nog ingen hundras vara kärnfrisk, det vore omöjligt. Även vi människor är fulla med skavanker vid vuxen ålder eller yngre.
Nej det var på en "liten" ras ..om avelsbasen kanske endast består av "defekta" föräldradjur....skaman då fortsätta avla bara för att....?? Det var frågan i just detta.
Skulle vara intressant att veta var du får följande "fakta" ifrån:
"att para på c höfter där risken är mycket stor att flera valpar får defekter på höfterna, i värsta fall får avlivas vid ung ålder"
Var finns det studier som visar att C-höfter renderar i defekta valpar som avlivas i unga år?!
Ett av problemen med just höftleder är dels att avläsningen hos SKK lämnar MYCKET kvar att önska, dels att arvgången för ledfel ibland inte är så lätt som att "fria föräldrar ger fria" valpar samt att det finns en "miljöfaktor" där bla utfodring/aktivitet osv spelar in.
Rent informativt så kan jag berätta att Sverige är i stort sett det enda land där en C-höft räknas som en riskfaktor för en tjänstehund!
I våra grannländen - och i stort sett i hela Europa - är en A-B-C-höfter alla acceptabla graderingar för att man skall anse att hunden skall kunna arbeta ett helt liv utan att riskera smärta/hälta/"problem".
Och trots att vi nu har "hårdare" regler så håller inte våra hundar bättre än något annat lands!
/Swat
Vet du den här diskussionen har jag haft förut med uppfödare som har försvarat sig blå för att valparna efter föräldradjur med deffekt också fått deffekter. Just allt från avläsning till miljöfaktorer får mig att bli galen. Om du är som du säger att detta kommer att spela en stor roll för valparna varför då också lägga till avel med höft C. I mångt och mycket handlar aveln mer om pengar än välvilja för rasen.
Stopp och belägg, någon måtta får det lov att vara!
Visst finns det oseriösa uppfödare som skiter i rasen och bara är intresserade av pengar - men det är en klar minoritet. Vill man tjäna pengar finns det betydligt bättre sätt än att föda upp hundar. Har man dessutom ett rymligt samvete är alternativen oändliga.
Bara för att du inte tycker lika som de du diskuterar med, betyder det inte att de har fel och du har rätt. Det betyder inte heller att de bara är profithungriga svin som försöker dölja sina avsikter med bortförklaringar. Det är faktiskt också så att med erfarenhet kommer insikten om att inget är svart eller vitt inom avel, och att det som gjorts i åratal måste omvärderas om det inte ger önskat resultat.
Läs den här studien. Den visar på ett mycket tydligt sätt att allt inte är vad det ser ut att vara, och att de metoder vi har idag är mycket trubbiga som instrument i avelsarbetet. En friröntgad hund kan vara sämre än en fälld hund - jämför hund 3 & 5 i studien. Hund 3 är innan studien friröntgad, men på 6 av de 9 plåtarna har den en C-höft. Hund nr 5 är å andra sidan fälld innan studien, och den är fri på 7 av 9 plåtar i studien. Vilken tycker du har bäst höfter egentligen? Hur mycket är tur/otur och hur mycket säger en HD-röntgen om leden? Ska man acceptera att en undersökningsmetod där slumpen är så avgörande för utslaget helt ska få bestämma?
Utdrag ur studien: "Kennelklubben har i Sverige
sammanställt statistik över höftledsdysplasi hos olika raser födda från 1990 fram till
idag. Hos Golden retriever har andelen hundar som får användas i avel (ua enligt
gamla systemet, A och B enligt nya) sjunkit med i medeltal 6,4% om man jämför
hundar födda åren 1990-1998 med hundar födda 1999-2006 (figur 2a och 2b). Under
hela perioden har ca 60% av alla födda valpar röntgats." Det har alltså blivit fler fällda höfter under de 8 senare åren, inte färre, jämfört med föregående 8. Detta trots krav på friröntgade föräldrar. Det borde säga något om hur svårt det är att på ett enkelt svart/vitt sätt säga något om avelsvärde med hjälp av dagens metoder.
Att bara använda totalt och helt igenom friska hundar, eller andra levande varelser, i avel är en utopi. De finns nämligen inte... Ju bättre vi blir på att leta, desto fler fel kommer vi att hitta. Däremot måste vi som uppfödare noga överväga våra val och stå för dem sedan. Att kasta ut barnet med badvattnet är inte mitt val, utan jag föredrar att hjälpa till att föra debatt & påverka så att vi får bättre metoder att skåda in i framtiden. Eftersom HD-röntgen är ett så trubbigt verktyg att det är näst intill meningslöst ser jag inte att användning av en c-hund i avel i sig är så mycket att förfasa sig över. Det kan ju vara en hund som tillför massor temperaments- eller arbetsmässigt t.ex. Då ser jag det som helt befogat att ta en kull för att utvärdera resultatet.
Jag har inte använt annat än A och B höfter i avel och har inga planer på att göra det heller. Så min argumentation för att inte låta HD-resultat vara allena saliggörande har inget med eget försvar att göra.
Den studien jag länkade till visar att ett HD-resultat är allt annat än en absolut sanning. Som uppfödare, och valpköpare, får man värdera det i relation till allt annat som en bra kombination ska ge.Just allt från avläsning till miljöfaktorer får mig att bli galen.
Det är den här meningen som får mig att gå i taket, inte att du har en annan åsikt än mig om hur resultat av hälsoundersökningar ska värderas. Med denna mening sågar du alla uppfödare som har en annan uppfattning än du. Om du inte vill bli betraktad som pompös och besserwisser ska du inte heller häva ur dig sådana meningar.I mångt och mycket handlar aveln mer om pengar än välvilja för rasen.
En vän till mig har en Bergertik, den har HD E o tävlar agility på hög nivå, den har inga som helst problem med sina höfter, men går naturligtvis inte i avel.
Den studien jag länkade till visar att ett HD-resultat är allt annat än en absolut sanning. Som uppfödare, och valpköpare, får man värdera det i relation till allt annat som en bra kombination ska ge.
Det är den här meningen som får mig att gå i taket, inte att du har en annan åsikt än mig om hur resultat av hälsoundersökningar ska värderas. Med denna mening sågar du alla uppfödare som har en annan uppfattning än du. Om du inte vill bli betraktad som pompös och besserwisser ska du inte heller häva ur dig sådana meningar.
Jag för gärna en diskussion om hur jag värderar avelsdjuren, och jag välkomnar om folk har en avvikande mening. På det stora hela är det bra att folk värderar olika, för bara framtiden kan utvisa hur man lyckas bäst i strävan att förvalta raserna. Vad man bör göra är dock att dels förkovra sig i ämnet, dels inte idiotförklara de med en annan slutledning. Det som på pappret verkar bäst är inte nödvändigtvis det, vilket är något vi borde lära av historien.
Jag har kommit med fakta i form av en opartisk studie. Jag tycker att det är ofantligt skrämmande att på det lilla antalet hundar som var med vandrade alla utom 1 mellan avläsningsresultaten inom samma sedering. Skrämmande är också att av 6 hundar var de 2 st som hade missvisande offentliga resultat. Det är 1/3 av de slumpvis utvalda hundarna! Hur skulle det se ut om vi undersökte alla hundar på liknande sätt?
Och en annan grej - relevans.
Det finns jaktcockrar som lever ett aktivt liv som jakthundar och aldrig får problem - trots att de är röntgade med D-höfter. Ponera att resultatet är korrekt - hur kan det då vara ett adekvat urvalskriterium? Om hunden lever ett helt liv, med de extrema påfrestningarna som en aktiv jakthund har på sin kropp, utan problem, är då bokstaven relevant? Ska man ens lägga pengar på att undersöka saker som i de flesta fall inte leder till problem även om de finns?
Frågorna är många, och jag har inte alla svar. Jag har dock en åsikt, och jag är glad att säga att den inte är den samma som för några år sedan. Mitt mål är dock detsamma; att föda upp rastypiska, friska och trevliga hundar som kan glädja sina ägare många år. Om någon kan ge mig nyckeln till att göra det - och bara det - då är jag den lyckligaste uppfödaren i världen. Det finns inget värre än när en valpköpare drabbas av en tragedi.[/QU
Om man nu bestämt att man ska HD röntga våra hundar måste vi väl ända acceptera avläsningen som verktyg och sanning. Om jag uppfattas som pompös hur uppfattas då inte den som säger att ett HD resultat inte skall uppfattas som sanning. Hur låter det i en valpköpares öron.?Att hänvisa till en studie tycker jag inte heller räcker som bevis på något varken för eller emot. Har själv varit med om hund som levde ett långt liv med HD men har också varit med om motsatsen vilket blev en tragedi för hundägaren. Om man som uppfödare avlar på det bästa kan man aldrig ändå garantera att valparna blir friska men man har gjort sitt bästa. Som valpköpare kan jag då stå ut. Har jag däremot eventuellt blivit övertalad att köpa en valp efter HD föräldrar därför att HD röntgen inte är sanning då är det inte längre okey i min värld. Du får gärna diskutera hur tänker med din avel.
Om man nu bestämt att man ska HD röntga våra hundar måste vi väl ända acceptera avläsningen som verktyg och sanning. Om jag uppfattas som pompös hur uppfattas då inte den som säger att ett HD resultat inte skall uppfattas som sanning. Hur låter det i en valpköpares öron.?Att hänvisa till en studie tycker jag inte heller räcker som bevis på något varken för eller emot. Har själv varit med om hund som levde ett långt liv med HD men har också varit med om motsatsen vilket blev en tragedi för hundägaren. Om man som uppfödare avlar på det bästa kan man aldrig ändå garantera att valparna blir friska men man har gjort sitt bästa. Som valpköpare kan jag då stå ut. Har jag däremot eventuellt blivit övertalad att köpa en valp efter HD föräldrar därför att HD röntgen inte är sanning då är det inte längre okey i min värld. Du får gärna diskutera hur tänker med din avel.
Om man nu bestämt att man ska HD röntga våra hundar måste vi väl ända acceptera avläsningen som verktyg och sanning.
Du får gärna diskutera hur tänker med din avel.