Använda hane med C höfter?

[Dentaku]

Sv: Använda hane med C höfter?

*KL*

Jag anser att parningar på individer som inte är helt friskförklarade ska ske ytterst restriktivt, idealet vore om alla raser hade bekämpningsprogram och man var tvungen att ansöka om dispens.

Samtidigt måste man nog vara medveten om att HD är mer utbrett än man tror och det i vissa fall kan vara nödvändigt att använda individer med C för att inte drabbas av andra problem, t ex inavel. Om man tittar på finsk och svensk lapphund t ex, som framhålls som friska raser, så har de senaste åren den finska en HD% på mellan knappt 15 och upp till 35 %. Den svenska ligger mellan 28 och knappt 44 %! I de här raserna krävs dock endast känd hd-status för avelsdjur. Svensk lapphund är en numerärt rätt liten ras, året då statistiken var som sämst registrerades 94 hundar men ändå röntgades så pass många som 41 djur, så siffrorna har inte enbart med att man röntgar djur som visar problem att göra. I den här typen av raser tror jag inte att man kommer ifrån att man måste göra väl genomtänkta parningar även på individer som röntgats med C.

 

[cannelia]

Sv: Använda hane med C höfter?

Den studien jag länkade till visar att ett HD-resultat är allt annat än en absolut sanning. Som uppfödare, och valpköpare, får man värdera det i relation till allt annat som en bra kombination ska ge.


Det är den här meningen som får mig att gå i taket, inte att du har en annan åsikt än mig om hur resultat av hälsoundersökningar ska värderas. Med denna mening sågar du alla uppfödare som har en annan uppfattning än du. Om du inte vill bli betraktad som pompös och besserwisser ska du inte heller häva ur dig sådana meningar.

Jag för gärna en diskussion om hur jag värderar avelsdjuren, och jag välkomnar om folk har en avvikande mening. På det stora hela är det bra att folk värderar olika, för bara framtiden kan utvisa hur man lyckas bäst i strävan att förvalta raserna. Vad man bör göra är dock att dels förkovra sig i ämnet, dels inte idiotförklara de med en annan slutledning. Det som på pappret verkar bäst är inte nödvändigtvis det, vilket är något vi borde lära av historien.

Jag har kommit med fakta i form av en opartisk studie. Jag tycker att det är ofantligt skrämmande att på det lilla antalet hundar som var med vandrade alla utom 1 mellan avläsningsresultaten inom samma sedering. Skrämmande är också att av 6 hundar var de 2 st som hade missvisande offentliga resultat. Det är 1/3 av de slumpvis utvalda hundarna! Hur skulle det se ut om vi undersökte alla hundar på liknande sätt?

Och en annan grej - relevans.
Det finns jaktcockrar som lever ett aktivt liv som jakthundar och aldrig får problem - trots att de är röntgade med D-höfter. Ponera att resultatet är korrekt - hur kan det då vara ett adekvat urvalskriterium? Om hunden lever ett helt liv, med de extrema påfrestningarna som en aktiv jakthund har på sin kropp, utan problem, är då bokstaven relevant? Ska man ens lägga pengar på att undersöka saker som i de flesta fall inte leder till problem även om de finns?

Frågorna är många, och jag har inte alla svar. Jag har dock en åsikt, och jag är glad att säga att den inte är den samma som för några år sedan. Mitt mål är dock detsamma; att föda upp rastypiska, friska och trevliga hundar som kan glädja sina ägare många år. Om någon kan ge mig nyckeln till att göra det - och bara det - då är jag den lyckligaste uppfödaren i världen. Det finns inget värre än när en valpköpare drabbas av en tragedi.

Ursäkta om jag missuppfattade. Du skrev att du gärna vill ville föra en diskussion hur du värderar avelsdjuren. jag skrev hur du tänker med din avel. Den studie du hänvisar till är en student som använt ett litet urval av hundar borde finnas fler studier iämnet med ett betydligt större urval.

 

[Duvan]

Sv: Använda hane med C höfter?

Ursäkta om jag missuppfattade. Du skrev att du gärna vill ville föra en diskussion hur du värderar avelsdjuren.

Ingen fara, jag diskuterar gärna hur jag värderar avelsdjur, men inte min avel.

Så:
I första rummet sätter jag mentalitet och sedan följer hälsa, arbetsförmåga och extriör - i nu nämnd ordning.

När det gäller hälsa tycker jag att det är viktigare att stävja allvarliga sjukdomar som individerna lider av, än att leta efter fel som hundar av t.ex viss storlek sällan får problem med. Jag ser det som ett bekymmer om man slår ut goda representanter pga något som inte är ett problem ens för individen som får den största skopan.

Jag anser dessutom att vi kritiskt ska granska våra metoder så att vi inte snöar in på sådant som inte funkar.

Ett exempel:
Cocker hade tidigare ett krav på ögonlysningsintyg max 1 år gammalt (före parning) för att få regga valparna. Bekämpningsprogrammet gällde PRA, och när DNA-testet för prcd-PRA kom fick vi äntligen ett betydligt bättre instrument. Då prcd-PRA oftast debuterar sent hade de flesta hundarna redan använts i avel när sjukdomen kunde upptäckas.

Problemet med att DNA-test skulle användas är att då försvinner kravet på årlig ögonlysning av avelsdjur. Om man skippar ögonlysningen missar man istället andra ögonsjukdomar som under åren plockats upp vid sökandet efter PRA. Dessutom finns det fler former av PRA än prcd, och där hjälper inte DNA-testet ett dugg.

Vill man vara så säker som möjlig på att fånga det mesta ser man till att DNA-testa och ögonlysa. Om vi hade nöjt oss med den gamla metoden hade vi inte varit i det läge vi har idag - inga hundar behöver bli blinda av prcd-PRA . Men å andra sidan kan vi inte se DNA-test som allenarådande eftersom det dels kommer att fortsätta ske mutationer, en del bra en del dåliga, dels är det fånigt att stirra sig blind på bara 1 sjukdom. Man måste hela tiden utvärdera metoder och relevans för bekämpning.

 

[cannelia]

Sv: Använda hane med C höfter?

Ingen fara, jag diskuterar gärna hur jag värderar avelsdjur, men inte min avel.

Så:
I första rummet sätter jag mentalitet och sedan följer hälsa, arbetsförmåga och extriör - i nu nämnd ordning.

När det gäller hälsa tycker jag att det är viktigare att stävja allvarliga sjukdomar som individerna lider av, än att leta efter fel som hundar av t.ex viss storlek sällan får problem med. Jag ser det som ett bekymmer om man slår ut goda representanter pga något som inte är ett problem ens för individen som får den största skopan.

Jag anser dessutom att vi kritiskt ska granska våra metoder så att vi inte snöar in på sådant som inte funkar.

Ett exempel:
Cocker hade tidigare ett krav på ögonlysningsintyg max 1 år gammalt (före parning) för att få regga valparna. Bekämpningsprogrammet gällde PRA, och när DNA-testet för prcd-PRA kom fick vi äntligen ett betydligt bättre instrument. Då prcd-PRA oftast debuterar sent hade de flesta hundarna redan använts i avel när sjukdomen kunde upptäckas.

Problemet med att DNA-test skulle användas är att då försvinner kravet på årlig ögonlysning av avelsdjur. Om man skippar ögonlysningen missar man istället andra ögonsjukdomar som under åren plockats upp vid sökandet efter PRA. Dessutom finns det fler former av PRA än prcd, och där hjälper inte DNA-testet ett dugg.

Vill man vara så säker som möjlig på att fånga det mesta ser man till att DNA-testa och ögonlysa. Om vi hade nöjt oss med den gamla metoden hade vi inte varit i det läge vi har idag - inga hundar behöver bli blinda av prcd-PRA . Men å andra sidan kan vi inte se DNA-test som allenarådande eftersom det dels kommer att fortsätta ske mutationer, en del bra en del dåliga, dels är det fånigt att stirra sig blind på bara 1 sjukdom. Man måste hela tiden utvärdera metoder och relevans för bekämpning.

Känns som om jag gärna köpte valp av dig om jag var såld på rasen Cocker.