Är det här hallucinationer?

[GotAsecret]

Nu har jag inte läst allt, men jag funderar på om du varit i kontakt med neurolog?

 

[Brandgul]

Och jag viftar runt hej vilt och undrar om du får i dig något annat? Omedvetet via konsumtion av något. I stil med kryddor med ohälsosamt innehåll, eller vatten med någonting över gränsvärdena etc etc.

 

[hagel]

Men till ursprungsfrågan, är det fel av mig att kalla det här hallucinationer, när jag trots allt är medveten i vissa fall att det jag ser/hör inte är riktigt? Vissa läkare verkar som sagt tro att jag bara hittar på. Men jag använder främst det ordet för att det är närmast till hands.

Jag uppskattar dock inte att bli dumförklarad och vill inte använda ord fel, finns det något annat ord för det jag upplever? Synvillor?

På engelska verkar vissa kalla det för pseudohallucination: http://en.wikipedia.org/wiki/Pseudohallucination

Men herregud, läkaren borde ju fatta vad du menar ! Vad hen sedan kallar det i sina journaler är ju helt irrelevant för dig . Men hjälp måste du ju få, låter hemskt obehagligt det där .

Mina krukväxter började förresten växa upp längs väggarna en gång, utan varken droger eller psykoser i kroppen, när jag inte sovit på tre dygn.

 

[Sasse]

@Sasse det du beskriver kan vara psykotiska symtom, dvs. störd verklighetsuppfattning. Ta detta på allvar, berätta för vården så att du kan få rätt hjälp. Att se saker som inte finns är definitivt hallucinationer, trots att du förstår att de inte är verkliga.

Jag känner inte alls igen mig när jag läser på om störd verklighetsuppfattning. Men jag ska ta upp det med vården igen och se vad de säger.

Vad säger läkarna om du kallar det pseudohallucination?

Tillägg: Hmm det är tydligen inte en helt korrekt medicinsk term... Men jag förstår inte varför de inte kan ta det på allvar om du inte har ett namn för det?!

Jag kan testa, men de som redan tvivlar på mig tror jag inte reagerar med att tro mer på mig om jag har ett annat ord. De verkar ha bestämt sig för att det inte är något att prioritera.

Jag tycker det är lustigt faktiskt. Alla läkare jag träffat verkar ta allvarligt på hallucinationer, men inte tillräckligt för att göra något åt det. De verkar mest tycka det är besvärligt för att den medicin som skrevs ut efter visst tjat från mig, inte funkar.

Nej. Personer med olika sorter av symtom på psykos kan ha vilka hallucinationer som helst. Begreppet psykossjukdom är väldigt brett, och behöver absolut inte handla om någon som är helt borta. Vissa vet om att det inte är verkligt, vissa inte.

Men det måste vara jättesvårt att veta om hallucinationerna beror på psykos eller något annat? Min nuvarande läkare tror att det beror på depressionen jag har. I överlag är alla väldigt eniga om att det inte handlar om psykos.

Men ok, jag har lärt mig något nytt.

Om du mår dåligt psykiskt på andra sätt hade jag nog tyckt att du behöver någon form av antipsykotika. Anser du att du mår bra, och att katten inte är obehaglig eller störande hade jag låtit det vara. Men någon samtalskontakt hade nog varit bra i vilket fall som helst.

Svar i citatet.

Jag anser att vissa syner/ljud är störande och obehagliga. Jag inbillar mig att det har att göra med min depression och inte är värt att prioritera. Eller så har jag gett upp kanske, för ingen läkare verkar vilja prioritera det.

Jag har en samtalskontakt, men det är inte så att vi pratar om synerna speciellt.

Tänker på om det kan finnas någon bakomliggande (ej känd?) sjukdom som påverkar? Parkinson och epilepsi kan ge hallucinationer.

Jag har ingen sjukdom vad jag vet. Det är svårt att spekulera om olika sjukdomar som kan ge hallucinationer, och deppression kan väl också ge det?

Det du upplever är definitivt vad man i vardagligt språk kallar hallucinationer. Du ser och hör saker som inte finns och har ingen eller mycket lite kontroll över det - vad är läkarens poäng?

Att jag ljuger? Jag vet inte, men har fått känslan att de tror jag vill ha en allvarligare diagnos, när jag egentligen bara vill ha rätt behandling.

 

[Mixoman]

Gränspsykotisk låter det som men en läkare med specialistkompetens är definitivt nödvändigt i det här läget. Hallisar är vad de är och många är medvetna om att det inte är på riktigt men blir ändå rädda (om det är något skrämmande) och även om medvetenheten finns att det inte är på riktigt blir det oftast ett stresspåslag och oro för att det händer.

 

[Girasol]

Kan nämna att jag själv får hörselhallucinationer vid hög stress, utan att vara en enda fläck psykotisk. Och synhallucinationer vid grav sömnbrist, dvs hjärnan får kortslutning. Min sambo får det också vid sömnbrist, han kallar det för tomtar som springer omkring på golvet, jag själv kallar dem för småfolket...

Symtomet att få synhallucinationer vid sömnbrist/trötthet kallas inom åkeribranschen för "Black Dog", har själv råkat ut för det vid flertal tillfällen under nattkörningar. Man tror sig helt enkelt se en svart hund eller annat springa över vägen. I mitt fall oftast lila eller svarta älgar, dvs jag såg ganska stora saker. Bara att köra in till kanten och sova på stället oavsett vilket, för när det händer är man inte kapabel till så mycket egentligen. Fenomenet uppkommer då man passerat förbi övertrötthet och trötthet och allt annat typ, det sägs också att man vänjer sig vid tröttheten/sömnbristen och därför får de här fenomenen, det naturliga för de flesta är att de redan somnat av utmattning. Känner fler som upplever black dog under körningar

 

[AgentCarter]

Jag fick (en) synhallucination när jag var utbränd. Såg en hund som var på väg att attackera mig på arbetstid med kollega bredvid. Hade inga som helst problem med att förstå att det inte var verkligt. Då har jag MYCKET större problem när jag får sömnparalys för de drömmarna är så verkliga att jag inte vet efteråt om det hänt eller ej.

Har mest stött på dementa som har liknande problem som dig, i olika grader om de är medvetna om att det är riktigt eller ej,

 

[Sasse]

Ja, har du (ts) pratat med en psykiatriker om det här?
Det verkar lite underligt alltihopa?

Vad menar du att jag ska prata med dom om?

Nu har jag inte läst allt, men jag funderar på om du varit i kontakt med neurolog?

Nej, ingen neurolog. Ska kika på det.

Och jag viftar runt hej vilt och undrar om du får i dig något annat? Omedvetet via konsumtion av något. I stil med kryddor med ohälsosamt innehåll, eller vatten med någonting över gränsvärdena etc etc.

Jag har ingen aning om vad det skulle kunna vara i så fall. Om man kan få hallucinationer av brister kanske det kan vara något sådant dock?

På engelska verkar vissa kalla det för pseudohallucination: http://en.wikipedia.org/wiki/Pseudohallucination

Men herregud, läkaren borde ju fatta vad du menar ! Vad hen sedan kallar det i sina journaler är ju helt irrelevant för dig . Men hjälp måste du ju få, låter hemskt obehagligt det där .

Mina krukväxter började förresten växa upp längs väggarna en gång, utan varken droger eller psykoser i kroppen, när jag inte sovit på tre dygn.

Kanske något att ta upp för de läkare som ifrågasätter mig. Jag får ligga i mer hos nuvarande läkaren också. Om jag tjatar riktigt kanske han tycker det är värt att prioritera.

 

[Badger]

Enligt läkarna är det bara hallucinationer om man är helt säker på att det man sett/hört är riktigt. Men visst, jag vill också kalla det hallucinationer.

Undrar lite försiktigt vilka oddsen är att någon skulle komma in och berätta för en läkare om en tecknad katt som man faktiskt hade och visste var riktig. (dvs en äkta hallucination antar jag) Det borde kräva att någon annan tar tag i saken, dvs man kan inte själv diskutera hallucinationer med en läkare enligt dem.

 

[em-pirre]

Jag inbillar mig att det har att göra med min depression och inte är värt att prioritera. Eller så har jag gett upp kanske, för ingen läkare verkar vilja prioritera det.

Man kan kan depression med psykotiska inslag (psykotisk depression), där det oftast börjar med sk. vanlig depression. Det är rätt vanligt. Fortsätt söka dig till psykiatrin.

 

[tott]

Jag har blivit ifrågasatt av vissa läkare huruvida jag hallucinerar eller ej, då man tydligen inte kan vara medveten om att det man ser/hör inte är på riktigt. Detta har lett till att dessa läkare verkar tro att jag hittar på, vill ha en annan diagnos eller whatever. Men det här är ett problem för mig som dyker upp titt som tätt, och jag vill bli tagen på allvar när jag berättar om det. Att kalla det för hallucination verkar inte fungera dock.

För egen del vill jag gärna kalla det för hallucinationer, eftersom jag upplever saker som det inte finns någon logisk förklaring till. Det kan vara allt ifrån verkliga ting till sådant som absolut inte existerar. Jag ser t.ex. ibland en svart katt i min lägenhet. Det är ingen riktig katt och jag är medveten om att den inte egentligen finns. Ingen annan skulle se den. Jag kan inte urskilja några direkta detaljer, mer än att det är en katt och den är tecknad.

Jag har andra syner där jag vet att det jag ser inte är riktigt, att det inte finns. Så fort det handlar om något onaturligt, som den tecknade katten i min lägenhet, så vet jag att det inte är verkligt. Det finns ingen logik. Hur skulle en tecknad katt kunna existera liksom?

Syner som ovan kan jag oftast bara "slå bort", de finns fortfarande kvar men är inte så märkvärdiga. Jag blir mest förvånad när jag ser liknande saker. Ibland ser jag dock saker som skrämmer mig. Oftast handlar det om varelser, från böcker, filmer eller liknande. Vid första åsynen blir jag vettskrämd, samtidigt som den logiska delen av hjärnan går på högvarv och försöker intala mig om att det inte är verkligt. Men när det handlar om syner som skrämmer mig kan jag inte reagera, jag kan inte bara slå bort det som att det bara är i mitt huvud. Jag tror med andra ord på att det jag ser finns, även om jag innerst inne vet att det inte gör det.

Mina syner håller i sig i 1-3 sekunder åt gången, sedan försvinner de och ersätts kanske av nya som håller lika länge. Blir jag rädd, blir det värre. Det kan sätta igång en hel karusell av olika syner och ljud, och jag kan inte värja mig mot det.

Jag kanske inte borde kalla det hallucinationer, för är det något onaturligt är jag delvis medveten om att det inte är verkligt. Naturliga saker däremot, som röster eller annat, är mycket svårare att fastställa om det finns eller inte. Så det är inget jag nämner för läkarna heller, eftersom jag inte vet om det hände eller inte. De mansröster jag hörde på jobb, sen kväll med tom avdelning. Det måste funnits någon logisk förklaring, jag måste ha missat att det fanns två kvar.

Det skulle aldrig falla mig in att titta efter om det finns någon logisk förklaring till ljudkällan, för skulle jag inte hitta något blir jag rädd och så är karusellen igång igen.

Men till ursprungsfrågan, är det fel av mig att kalla det här hallucinationer, när jag trots allt är medveten i vissa fall att det jag ser/hör inte är riktigt? Vissa läkare verkar som sagt tro att jag bara hittar på. Men jag använder främst det ordet för att det är närmast till hands.

Jag uppskattar dock inte att bli dumförklarad och vill inte använda ord fel, finns det något annat ord för det jag upplever? Synvillor?

Börjar med att svara utan att ha läst hela tråden.
Såg för någon vecka sedan en intervju med en kille som hade haft det ungefär som du. Han såg saker som han visste att inte fanns, och han hörde röster. Han fick senare diagnosen schizofreni och mådde hyfsat bra med medicinering.

 

[Toffeln]

Nu vet jag eg. inte riktigt var jag vill komma med det här, men jag tänkte ändå berätta kort. Själv gick jag nämligen i många år (hela livet? jag minns inte när det började...) med en läskig deja-vu känsla som jag aldrig förstod mig på. Den kunde komma när som helst och fick mig att känna lite att "jag har gjort det här förut" med helt vardagliga saker. Till det fick jag även en panikkänsla, vilket fick mig att undra över panikångest etc.

Jag tog upp det med många vuxna (eftersom jag var ungdom), kuratorer, en läkare, etc. Men alla avfärdade det med att "det får alla". Det visste jag på en gång att, nej, det får inte alla. Den känslan är nämligen vidrig... Det gick till och med så långt att jag började fundera på övernaturliga orsaker, trots att jag verkligen inte tror på sådant.

I trean på gymnasiet gick jag till skolsystern och han bara nickade och sa att det var epilepsi. Jag stod som ett fån och bara stirrade på honom. Men ja, jo, efter lite undersökningar och EEG:n så visade det sig att yes, det är mina "epilepsianfall" som visar sig på det sättet. Troligen sitter "anfallen" i hjärnan där minnen behandlas, vilket gör att jag får dessa deja-vu-känslor.

Nu säger jag inte att det behöver vara epilepsi du har, men mina lindriga "anfall" visar sig som deja-vu-känslor pga var de uppkommer. Du kanske har samma sak men på någon annan plats i hjärnan?

 

[em-pirre]

Börjar med att svara utan att ha läst hela tråden.
Såg för någon vecka sedan en intervju med en kille som hade haft det ungefär som du. Han såg saker som han visste att inte fanns, och han hörde röster. Han fick senare diagnosen schizofreni och mådde hyfsat bra med medicinering.

Det är ganska dramatiskt att genast börja prata schizofreni, då det finns så många andra orsaker bakom synhallucinationer. Det är nog dessutom vanligare med att höra röster vid just schizofreni, medan andra psykossjukdomar oftare ger endast synhallucinationer.

 

[skiesabove]

Jag får främst hörselhallisar men ibland även små synhallisar när jag blir väldigt utbränd och deprimerad. Jag är fullt medveten om att dom inte är på riktigt och att dom går bort om jag taggar ner ett tag.

Tråkig läkare som inte tar dig på allvar utan vill bitcha om definitioner, byt?

 

[Balahé]

Nu vet jag ju inte alls hur gammal TS är, men tyvärr är ungdom inget vaccin mot konstiga sjukdomar så jag håller med om att det bör kollas vidare på av psykiatriskt kunnig. Jag har en anhörig som under flera år fick hallucinationer och när hen började bli dement konstaterades att det var småproppar i hjärnan som orsakade en del av problemen. Om det sedan finns annan psykisk sjukdom i botten blev aldrig riktigt klart iom demensens utveckling. Var vuxenpsykiatrin som utredde henom.

 

[Sasse]

Jag tänkte klargöra eftersom jag uttryckt mig lite felaktigt. "Läkarna" jag pratat med är psykiatriker. Jag kallar dom för läkare dock, för att de i mångt och mycket själva kallar sig det. Har gått hos vuxenpsykiatrin sedan i höstas.

Min nuvarande "läkare" har gett mig diagnosen depression. Han har inte ifrågasatt att det är hallucinationer jag har, men han lägger inte heller någon vikt vid det. Att utreda om jag skulle ha någon annan diagnos är omöjligt. Jag har frågat efter det, om inte annat för att utesluta att det kan vara något annat. Men jag blir då ifrågasatt med om jag vill ha en svårare diagnos. Vilket jag inte vill, däremot vill jag få rätt behandling.

Vad gäller hallucinationerna har jag ringt "akut" en del gånger när jag haft problem. De jourläkare jag pratat med då har slagit bort det som att det inte är hallucinationer/ifrågasätter mig, eller liknande. Speciellt en läkare är väldigt noga med att påtala att det inte är hallucinationer och verkar tycka att allt mest är besvärligt. Av någon anledning så har det varit denna människa som haft jour typ varje gång jag ringt, så responsen har varit därefter. I början (efter mycket tjat) fick jag ut en medicin som skulle ha en dämpande effekt, men den hjälper inte. Och eftersom allt verkar vara så besvärligt med mig och mina "hallucinationer", tog det stopp där.

Jag har slutat ringa nu, för det leder ändå ingenstans. Trots att jag har fortfarande har problem, och ibland är mycket rädd.

Vet inte riktigt vad jag ska göra. Borde jag ringa och tjata igen? Jag ska träffa min läkare om 2,5 vecka igen, så jag kan ta upp vad jag känner med honom då.

Jag har haft en period av hallucinationer som varat i kanske 3-4 veckor nu. Synhallucinationer och en känsla av att vara iakttagen, att någon/något befinner sig i samma rum eller liknande, har det handlat om då.

Börjar med att svara utan att ha läst hela tråden.
Såg för någon vecka sedan en intervju med en kille som hade haft det ungefär som du. Han såg saker som han visste att inte fanns, och han hörde röster. Han fick senare diagnosen schizofreni och mådde hyfsat bra med medicinering.

Schizofreni tror jag inte att det är jag har. Det är väl främst hörselhallucinationer det handlar om då. Jag hör förvisso saker också, men synhallucinationerna är i stor majoritet.

Nu vet jag eg. inte riktigt var jag vill komma med det här, men jag tänkte ändå berätta kort. Själv gick jag nämligen i många år (hela livet? jag minns inte när det började...) med en läskig deja-vu känsla som jag aldrig förstod mig på. Den kunde komma när som helst och fick mig att känna lite att "jag har gjort det här förut" med helt vardagliga saker. Till det fick jag även en panikkänsla, vilket fick mig att undra över panikångest etc.

Jag tog upp det med många vuxna (eftersom jag var ungdom), kuratorer, en läkare, etc. Men alla avfärdade det med att "det får alla". Det visste jag på en gång att, nej, det får inte alla. Den känslan är nämligen vidrig... Det gick till och med så långt att jag började fundera på övernaturliga orsaker, trots att jag verkligen inte tror på sådant.

I trean på gymnasiet gick jag till skolsystern och han bara nickade och sa att det var epilepsi. Jag stod som ett fån och bara stirrade på honom. Men ja, jo, efter lite undersökningar och EEG:n så visade det sig att yes, det är mina "epilepsianfall" som visar sig på det sättet. Troligen sitter "anfallen" i hjärnan där minnen behandlas, vilket gör att jag får dessa deja-vu-känslor.

Nu säger jag inte att det behöver vara epilepsi du har, men mina lindriga "anfall" visar sig som deja-vu-känslor pga var de uppkommer. Du kanske har samma sak men på någon annan plats i hjärnan?

Det här tyckte jag var väldigt intressant att läsa. Jag har också en återkommande déjà vu-känsla om saker jag har gjort, platser jag har besökt, osv. Jag har även någon typ av kroppsliga besvär som började i samma veva som déjà vu-känslan. Nu behöver de inte nödvändigtvis ha att göra med varandra, men det är ändå en intressant koppling utifrån det du berättar. Jag vet inte när mina hallucinationer började, men tror att det var i samma veva där med. Ett par år före/efter, som mest. Men jag vet inte, känner mig lätt paranoid när jag spekulerar. Jag tror egentligen inte att det har med varandra att göra.

Men du får gärna berätta mer om vad det var du kände, hur ofta du fick det? Hade (har?) du andra symtom också?

Tråkig läkare som inte tar dig på allvar utan vill bitcha om definitioner, byt?

Som jag skrev inledningsvis i detta inlägget. Min nuvarande läkare är "bra", undantag att han inte tar någon vidare notis över hallucinationerna, eller att han ifrågasätter om jag vill ha en annan diagnos om jag börjar prata om andra diagnoser sas. Jourläkarna är de jag främst haft problem med, och de kan jag ju inte byta lika lätt.

Gränspsykotisk låter det som men en läkare med specialistkompetens är definitivt nödvändigt i det här läget. Hallisar är vad de är och många är medvetna om att det inte är på riktigt men blir ändå rädda (om det är något skrämmande) och även om medvetenheten finns att det inte är på riktigt blir det oftast ett stresspåslag och oro för att det händer.

Intressant! Ska ta upp det med min läkare vid nästa besök och se vad han säger.

 

[chaosgirl]

Till TS

Jag har egen erfarenhet av hallucinationer dock bara synhallisar, när jag mådde extremt psykiskt dåligt en period och inte sov på nätterna så började jag se pixelgubbar,svarta skepnader,en svart man och spikar på nätterna när jag låg på mitt rum i mörkret..
Hade då en nära vän som berättade att det är medvetna psykoser, då jag visste att det inte var verkligt men jag blev livrädd och visste inte vad jag skulle göra.

Jag åkte in till akutpsyk 3 helger i rad för att familjen vågade inte ha mig hemma, sista helgen, hade jag tid hos överläkare måndagen efter, den måndagen la hon in mig på avdelningen i x antal dygn (minns inte hur många eller vad som hände då de drogade ner mig med zyprexa,alemizamin med mera mediciner)

Den inläggningen slutade med att de satte diagnos Dissociativt syndrom på mig..
Läkaren påtalade att jag ser saker för att jag har psykotisk ångest och att det hängde ihop med sömnbristen..

Så när jag inte sover tillräckligt och har väldigt hög ångest så får jag sk medvetna psykoser / dissociativa symptom..
Så det skrev ut medicin ett tag som jag sedan slutade äta, då jag behövde dem inte längre
det hänger också ihop med minnesförlust osv, deja vu känsla fast 100 tusen gånger värre..

Idag har jag inte haft hallucinationer på 2 års tid.. och idag äter jag enbart medicin för min ADD men jag har diagnoser, Medelsvår deppresion,paniksyndrom,agorafobi,sömnstörning, moodswings (hänger ihop med ADD), Asperger och ADD

Men den enda förklaringen jag har på vad som utlöste det var ångest och sömbrist..

 

[Rosett]

Jag tänkte klargöra eftersom jag uttryckt mig lite felaktigt. "Läkarna" jag pratat med är psykiatriker. Jag kallar dom för läkare dock, för att de i mångt och mycket själva kallar sig det.

Psykiatriker är läkare med specialistutbildning i psykiatri. Kan även kallas psykiater. Så det är inte fel att kalla dem för läkare.
Fast det kanske du visste.

 

[Sasse]

@Linda8142 Jag tänkte bara klargöra att jag redan sökt mig till psykiatrin och pratade med läkare med specialistutbildning, eftersom vissa nämnde att jag skulle söka mig till dessa.

 

[Rosett]

@Linda8142 Jag tänkte bara klargöra att jag redan sökt mig till psykiatrin och pratade med läkare med specialistutbildning, eftersom vissa nämnde att jag skulle söka mig till dessa.