Sv: Är ni inte rädda för förlossningen??
Jag menade inte alls att förringa din upplevelse, det var inte det.
Jag kan tänka mig att du kanske tog det lika dåligt som jag i så fall. Mitt problem är då (förutom att jag känner mig orättvist behandlad) att jag riskerar att råka ut för samma sak igen. Om detta hade varit mitt 2:a eller 3:e barn hade jag nöjt mig med att svensk förlossningsvård suger och Aurorabarnmoskan har skällt ut avdelningschefen efter noter.
Nu kommer jag tyvärr att drabbas av paniken redan innan förlossningen eftersom detta trauma är färskt i minnet. Lite som om du skulle göra samma operation igen på samma klinik och med samma personal.
Sen tror jag att jag upplevde det värre eftersom det är i underlivet skadan sker. Alla är där och gräver, det går sönder härs och tvärs och det ignoreras. Man har jätteont, blöder som en gris, är toksvullen och stygnen sticker ut åt alla håll, och ändå ska man gå på toa och sitta och amma sitt barn som vanligt.
Det hade inte kännts lika mycket som ett övergrepp om det hade varit foten, eller för den delen magen.
Fny