Bukefalos 28 år!

Att älska flera...

Polyina

Trådstartare
Jag är flitig Buke-användare, men eftersom detta ämnet kan vara känsligt, väljer jag att vara anonym. För er som listar ut vem jag är, snälla håll det för er själva.

Jag har i hela mitt liv haft väldigt lätt att få känslor för män. Jag har haft en del monogama förhållanden, och har varit otrogen i de flesta av dem. För det mesta har detta varit en reaktion på att saker har varit dåligt i det aktuella förhållandet, eller iallafall har jag trott det. Detta är inte något jag är stolt över, tvärtom.

Två saker fick mig att starta den här tråden.
1. Jag har ett långvarigt förhållande med den bästa mannen på jorden. Jag älskar honom mer än jag trodde var möjligt, och även fast vi har varit ihop i ett tag har känslorna inte avtagit, snarare förstärkts. Han är min drömman och jag vill inte byta ut honom för allt i världen. Men, jag är också kär i en annan. Jag kom på det igår när jag träffade den andra mannen; jag kunde inte ta ögonen från honom. Jag har känt honom ett tag, och den här kärleken har liksom växt fram (vill bara påpeka detta; det är inte för att han bara råkade gå förbi och var lite snygg; jag känner honom väl!).

2. Jag har upptäckt att ett par personer på Buke har eller har haft fungerande poly-förhållanden. Det fick mig att börja fundera; kanske är det så jag ska leva. Kanske kan jag tillåta mig själv att älska fler än en person. Kanske är det inget fel i det.
Eller så är detta bara en fas jag går igenom. Kanske har jag ett stort bekräftelsebehov. Men såhär har det varit i hela mitt liv.

Jag vet inte hur jag ska gå vidare; jag skulle kunna acceptera att jag är kär i två, men att jag lever med en av dem och har den andra som vän. Jag vill inte vara otrogen igen, verkligen inte.
Eller så tar jag upp det med min sambo. Dock har jag en känsla av att han inte skulle vara så förstående.
Sedan är ju frågan; vill jag öppna upp mitt samboförhållande? Jag vet inte om jag skulle vilja ha sex med andra; jag tror inte det. Jag tror inte att han skulle vilja ha det heller. Jag skulle definitivt inte vilja att han skulle ha sex med andra. Vårt gemensamma sexliv är toppen.
Jag vet inte om jag skulle ha något emot att han var emotionellt engagerad i andra dock. Bara jag vet att vi har en stabil grund att stå på och att han inte skulle lämna mig för den andra kvinnan.

Gud så svårt och svamligt detta är att skriva! :nailbiting::wtf:

Eller så lever jag resten av mitt liv som en otrogen jävel. Men det går inte hand i hand med hur jag ser på ansvar och förhållanden.

Erfarenheter/länkar/artiklar/åsikter/synpunkter/råd.
PMa gärna om ni inte vill skriva här.

:)
 
Sv: Att älska flera...

Jag är en "sån". Jag älskar fler. Jag måste få älska fler. Tänker jag efter har jag nog alltid varit sådan.

Mina tankar kring det hela är att vara öppen o ärlig mot sin sambo. Jag är det. För att jag ska må bra måste min partner trots allt ha ett enormt förtroende för mig, för våran relation. Det får absolut inte finnas någon som helst svartsjuka. Skulle min sambo vara svartsjuk av sig så vore det här förhållandet inget för mig att bygga vidare på. O heller inget för honom att bygga vidare på, fanns inte öppenheten skulle ju jag inte vara den han söker som livskamrat.
 
Sv: Att älska flera...

Hur länge har du känt sådär? Var du öppen med det redan när du träffade din sambo, eller kom du fram till det när ni var tillsammans?
Jag vet inte hur jag ska "plötsligt" meddela att jag blir kär i andra.
Och jag vet inte om jag har något behov av att göra någonting åt det hela; dvs om jag skulle vilja ta steget och bli fysisk med andra. Hur gör du? Vet din sambo om din/dina förälskelser, hur känner han inför det? Hur gör ni rent praktiskt?

Vill du inte svara så är det såklart helt okej, det här är trots allt närgångna frågor!
 
Sv: Att älska flera...

Jag har rätt nyligt kommit på att man visst kan älska flera män. Man kan älska flera barn, varför skulle man inte kunna älska flera män? Den ena utesluter ju inte den andra. Det finns ingen kvot som blir full direkt.

Däremot har jag valt att jag bara vill vara med en. Det trivs jag helt enkelt bäst med.
 
Sv: Att älska flera...

Jag har rätt nyligt kommit på att man visst kan älska flera män. Man kan älska flera barn, varför skulle man inte kunna älska flera män? Den ena utesluter ju inte den andra. Det finns ingen kvot som blir full direkt.

Däremot har jag valt att jag bara vill vara med en. Det trivs jag helt enkelt bäst med.

Ja, jag är personligen monogam om jag är lycklig i mitt förhållande. Men jag resonerar som du, att det egentligen inte alls är konstigt om man skulle älska flera samtidigt.
 
Sv: Att älska flera...

Hur länge har du känt sådär? Var du öppen med det redan när du träffade din sambo, eller kom du fram till det när ni var tillsammans?
Jag vet inte hur jag ska "plötsligt" meddela att jag blir kär i andra.
Och jag vet inte om jag har något behov av att göra någonting åt det hela; dvs om jag skulle vilja ta steget och bli fysisk med andra. Hur gör du? Vet din sambo om din/dina förälskelser, hur känner han inför det? Hur gör ni rent praktiskt?

Vill du inte svara så är det såklart helt okej, det här är trots allt närgångna frågor!

Jag har nog alltid vetat att jag är sådan här. Att jag har ett behov av att älska fler. Jag har varit inne på att leva poly en gång i tiden men läget var fel o folket var fel. Jag var helt enkelt inte trygg i situationen. Idag känner jag inget behov av det alls.

Min sambo har alltid vetat om att jag har detta behov. Jag har en man i min krets just nu som jag ärlig älskar för den han är. Dock känner jag inget behov av att leva ihop med honom, ha sex med honom eller ens pussas. Men kramas...absolut! Den här mannen är förövrigt helt outstandig på att kramas. :D

Erkännandet för mig själv är väldigt nytt. Det är ju lite tabu över det hela. Det är väl inte socialt accepterat även om jag tycker mig se att det blir mer o mer av den varan. Läste alldeles nyss en tråd på Flashback i samma ämne.
 
Sv: Att älska flera...

Nu har jag lite bråttom iväg på en fest, men jag lever i en konstellation med två män. Jag har en sambo som jag älskar hur mycket som helst. Skulle aldrig lämna honom (som livet såg ut idag i alla fall). Vi har ett jättebra förhållande, kan prata om allting, skrattar mycket, pratar mycket, har kul ihop och umgås väldigt mycket, trots att vi också är två självständiga individer och ger varandra massor med frihet.

Men så har jag någon på sidan också. Det är väl mest ett sexuellt förhållande i grunden med den som finns nu, men jag har absolut perioder där jag är riktigt kär i honom också och det pirrar i magen. Jag har honom för att det är roligt, för att jag kan och för att jag vill. Min sambo vill inte prata om det - vad jag gör på min fritid är min fritid liksom. Han lägger locket på och accepterar det i tysthet. Jag har flera gånger försökt att prata om det, betydligt mer innan det började, men också efteråt, men han lägger bara locket på. Och jag accepterar det. Han vill inte veta så han slipper. Han har frihet att ligga med någon annan också, men det gör han inte.

Jag är rätt så öppen med att jag har två. De flesta i min umgängeskrets har träffat båda. :)

Du får jättegärna fråga ifall det är någonting du undrar så ska jag svara bäst jag kan.
 
Sv: Att älska flera...

Jag kunde inte bry mig mindre om hur många människor som vuxna människor vill ha relationer med. Det jag har svårt för är den här heteronormativa normen om två och två, den tycker jag synnerligen är dum, och begränsar människor. Jag lever dock i en monogam relation och vill så göra, men som sagt jag hoppas att du TS kan följa ditt hjärta och inte en dum och förminskande norm.
 
Sv: Att älska flera...

Jag får inte ihop det du skriver. Å ena sidan vill du inte ha sex med andra, å andra sidan överväger du att leva ditt liv som otrogen.

"Emotionellt engagerad" och kär eller förälskad i andra blir man väl ideligen. Jag menar, uttryck som "en flört på jobbet" finns av en anledning. Utan sådant vore livet ju mycket tråkigare. Vad man sedan gör av det, ser jag mest som en praktisk fråga. Har man utrymme och ork att älska flera, eller inte.

Jag är helt övertygad om att jag lätt skulle kunna älska flera, rent känslomässigt, men jag är inte tillräckligt intresserad av relationer för att fördjupa mig i flera, i praktiken. Då prioriterar jag min häst. Det följer ju med så mycket med en utvecklad kärleksrelation, som jag inte orkar ha i flera uppsättningar, såsom svärföräldrar etc.

Detsamma gäller väl i stort sett attraktion till/sex med andra, förutom att det är mindre tidsödande än vad mer utvecklade kärleksrelationer är.
 
Sv: Att älska flera...

Jag undrar lite vad du har för syn på kärleken? Det låter på dig som att du tar känslor på oerhört stort allvar och dyker de upp så tycks du känna dig tvungen att agera på dem. Så tänker inte jag, kanske har det med ålder att göra, men jag upplever det som helt naturligt att man har flings med andra under längre förhållanden, och att det främst är praktiska omständigheter som gör om man väljer att gå vidare med dem eller inte. Att man känner sig superattraherad av en fling kan ju förstås vara trevligt, men det väger alldeles för lätt i långa loppet för att man ska ta det på allvar och löpa linan ut i alla lägen.

För mig är nog monogami i första hand ett praktiskt arrangemang. Om man inte är i behov av mer sex så förstår jag inte varför man inte bara kan njuta av en fling och låta det stanna vid det. Det händer, och det är inte konstigare än att man blir förkyld ibland...
 
Sv: Att älska flera...

Jag skämtar inte. Jag har haft anledning att fundera igenom detta. Om jag ville ha ytterligare en utvecklad relation, eller ens en mer stadigvarande sexuell relation, skulle jag fan inte hinna med hästen. Det är det inte värt.
 
Sv: Att älska flera...

Du kanske kunde klämma in en kortis under sommarbetet? Eller skaffa medryttare??
 
Sv: Att älska flera...

Jag skämtar inte. Jag har haft anledning att fundera igenom detta. Om jag ville ha ytterligare en utvecklad relation, eller ens en mer stadigvarande sexuell relation, skulle jag fan inte hinna med hästen. Det är det inte värt.

Nej, jag förstod verkligen att du inte skämtade. Det kom bara ut så dråpligt och oväntat.
 
Sv: Att älska flera...

Du kanske kunde klämma in en kortis under sommarbetet? Eller skaffa medryttare??

Alltså, jag har övervägt medryttare, men jag blev så svartsjuk vid tanken på hjärtehästen tillsammans med någon annan. Mycket mer så än tex vid tanken på partnern tillsammans med någon annan, faktiskt. :p

Nä, jag tänker nog som du ungefär, att det hela mest är en praktisk fråga. Vilket delvis handlar om tid och prioriteringar.

Jag känner inte alls att jag måste agera på varje liten känsla, tvärtom tycker jag att det är rätt mysigt både att ha en liten flört och/eller att gå runt och tråna lite efter någon.
 
Sv: Att älska flera...

Nej, jag förstod verkligen att du inte skämtade. Det kom bara ut så dråpligt och oväntat.

Alltså, jag skulle ju utan andra bekymmer lätt kunna ha en del bredvidhistorier, men jag hinner ju inte. Och att jag inte hinner det handlar ju om hästen.

Det var inte så att jag tänkte på det när jag köpte hästen, men jag kan ju när jag betraktar mina prioriteringar lite sådär i retrospekt se att jag tydligt prioriterar hästen före det allra mesta. Inklusive andra människor, oavsett vilken typ av relation man tänker sig att jag skulle ha med dem.
 
Sv: Att älska flera...

Jag har gärna flera män i mitt liv, dessvärre har jag ännu inte träffat någon som accepterar ytterligare en. Iofs i en relation har det varit så, båda hade en annan och det var inget konstigt. Länge, efter det, hade jag flera relationer samtidigt, dock utan mina partners vetskap.

Efter att själv blivit bedragen lär jag aldrig göra om det, men absolut, den kan fungera. Men otrohet tycker jag man ska hålla sig ifrån. Det kan såra så djupt och förstöra allt.
 
Sv: Att älska flera...

Jag är flitig Buke-användare, men eftersom detta ämnet kan vara känsligt, väljer jag att vara anonym. För er som listar ut vem jag är, snälla håll det för er själva.

Jag har i hela mitt liv haft väldigt lätt att få känslor för män. Jag har haft en del monogama förhållanden, och har varit otrogen i de flesta av dem. För det mesta har detta varit en reaktion på att saker har varit dåligt i det aktuella förhållandet, eller iallafall har jag trott det. Detta är inte något jag är stolt över, tvärtom.

Två saker fick mig att starta den här tråden.
1. Jag har ett långvarigt förhållande med den bästa mannen på jorden. Jag älskar honom mer än jag trodde var möjligt, och även fast vi har varit ihop i ett tag har känslorna inte avtagit, snarare förstärkts. Han är min drömman och jag vill inte byta ut honom för allt i världen. Men, jag är också kär i en annan. Jag kom på det igår när jag träffade den andra mannen; jag kunde inte ta ögonen från honom. Jag har känt honom ett tag, och den här kärleken har liksom växt fram (vill bara påpeka detta; det är inte för att han bara råkade gå förbi och var lite snygg; jag känner honom väl!).

2. Jag har upptäckt att ett par personer på Buke har eller har haft fungerande poly-förhållanden. Det fick mig att börja fundera; kanske är det så jag ska leva. Kanske kan jag tillåta mig själv att älska fler än en person. Kanske är det inget fel i det.
Eller så är detta bara en fas jag går igenom. Kanske har jag ett stort bekräftelsebehov. Men såhär har det varit i hela mitt liv.

Jag vet inte hur jag ska gå vidare; jag skulle kunna acceptera att jag är kär i två, men att jag lever med en av dem och har den andra som vän. Jag vill inte vara otrogen igen, verkligen inte.
Eller så tar jag upp det med min sambo. Dock har jag en känsla av att han inte skulle vara så förstående.
Sedan är ju frågan; vill jag öppna upp mitt samboförhållande? Jag vet inte om jag skulle vilja ha sex med andra; jag tror inte det. Jag tror inte att han skulle vilja ha det heller. Jag skulle definitivt inte vilja att han skulle ha sex med andra. Vårt gemensamma sexliv är toppen.
Jag vet inte om jag skulle ha något emot att han var emotionellt engagerad i andra dock. Bara jag vet att vi har en stabil grund att stå på och att han inte skulle lämna mig för den andra kvinnan.

Gud så svårt och svamligt detta är att skriva! :nailbiting::wtf:

Eller så lever jag resten av mitt liv som en otrogen jävel. Men det går inte hand i hand med hur jag ser på ansvar och förhållanden.

Erfarenheter/länkar/artiklar/åsikter/synpunkter/råd.
PMa gärna om ni inte vill skriva här.

:)

Flera kvinnor kan låta lockande, men flera svärmödrar?
 

Liknande trådar

Relationer Hej Då jag inte har någon i min krets att vända mig till kollar jag om det finns någon på buke. Kanske blir ett långt inlägg, så ni...
Svar
11
· Visningar
1 933
Senast: Twihard
·
Kropp & Själ Jag vet inte riktigt hur jag ska börja det här inlägget. Eller ens vad jag vill ha sagt. Jag har alltid haft en känsla av att jag inte...
2
Svar
28
· Visningar
2 979
Senast: Seaside
·
Relationer Bakgrund: Tillsammans 12 år Gifta 9 år Två barn (4 år + 16 mån) Hus Vi har sedan några år tillbaka (4-5 år) haft mycket konflikter och...
5 6 7
Svar
133
· Visningar
15 715
Hästmänniskan Under en lång tid nu har jag känt att jag inte vill ha häst längre. Jag pratar nu inte månader utan snarare år. Problemet är att jag...
Svar
11
· Visningar
1 498
Senast: Keb71
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp