Nu har jag bara läst nationalekonomi i tre terminer, men det är ett fält där det verkligen är enormt viktigt att människor förstår vad vetenskap är och hur logik fungerar. Sorry för Bukes längsta inlägg.
Inom ekonomi är möjligheterna att göra kontrollerade experiment små. Det är också svårt att göra observationer eftersom det är svårt att definiera och mäta och saker som t.ex. nytta. Ingen har någonsin sett en efterfrågekurva, det man ser är en punkt på kurvan där den faktiska konsumtionen sker. Det ger ett cavet: inkomstrestriktionen. I köttvärlden kan folk ha nytta av något som de inte har råd att efterfråga, vilket då blir osynligt.
Inom nationalekonomin arbetar med matematiska modeller för att beskriva ekonomin (=samhället) på så bra sätt som möjligt. Beskrivningen kan sedan användas som en del i ett beslutsunderlag, men då gäller det att man använt en för den specifika situationen relevant matematisk modell och är medveten om dess svagheter. Modellerna kan liknas vid kartor - oftast är en dålig karta bättre än ingen alls, men då krävs det kunskap och eftertanke.
Den grundläggande klassiska modellen (den alla känner till med utbuds- och efterfrågekurvor. Där efterfrågan snyggt minskar med ökat pris och utbudet lika elegant ökar) bygger på flera antagande som är erkänt orealistiska.
1.Perfekt information. Alla vet allt. Jag vet precis vad mjölken kostar i alla affärer och allt om alla alternativ till mjölk. Ingen kan luras. Och tex rökare kan uppskatta hälsoeffekterna och beakta dem i sitt nyttomaximerande beslut att blossa på.
2. Ingen mättnad/avtagande marginalnytta och bara normala varor. Det betyder att mer är alltid bättre än mindre. Enligt den klassiska modellen skulle jag alltså bli lika glad för den 23:e hunden som jag är för Pyssling.
3. Inga skalfördelar. Det är inte billigare att tillverka fler.
4. Inga transaktionskostnader. Inga kortavgift, mäklararvoden, kostnader för att flytta bohag eller bryta kontrakt etc.
5. Inga externaliteter. Besluten på modellmarknaden berör bara köpare och säljare. Ingen utomstående blir varken lidande eller får någon förmån av min konsumtion. Således t.ex ingen klimatpåverkan
6. Alla beslut fattas av rationella, nyttomaximerande individer. (Men tänk på Barnet! Barn fattar normalt inte egna ekonomiska beslut så deras preferenser avspeglas inte i vilka varor som efterfrågas om det inte sker indirekt via föräldrarna)
De här svagheterna måste man hela tiden hålla i minnet och justera för (vilket de senaste årens Ekonomiprogram till Alfred Nobels minne mycket har handlat om). Likaså måste man minnas att modellerna i regel beskriver ekonomin: dvs när de fungerar ger det ett "är" och inte "bör". Modellerna kan kanske visa hur man i en given situation bakar den största möjliga kakan, men inte svara på frågan om det är önskvärt om inte alla får en bit.
Ekonomi - användbart men farligt. Och det är alltid lika spännande att så många som förnekar människans klimatpåverkan, som samtidigt argumenterar för någon form av ödesbunden vetenskaplighet när det handlar om hur samhället ska organiseras.
PS Jag hör till skolan som räknar nationalekonomin till en vetenskap pga dess mål att förstå och att ifrågasätta och omvärdera för att fördjupa förståelsen.