Att göra fel på jobbet...

[Petruska]

Ja, jag såg din kommentar om hybrisen. Varför skulle den vara mindre där ...

Snarare värre.

 

[mandalaki]

Vill också minnas någon undersökning där föräldrar till riktigt pyttesmå barn fick uppskatta sina barns förmågor. Föräldrarna underskattade flickornas förmågor och överskattade pojkarnas...

Ja! Ännu bättre. Det där kommer ju någonstans ifrån. Det är bedrövligt.

 

[Diderot]

En anekdot från min grundutbildning:
Vi hade muntliga presentationer och efter var presentation skulle studenten själv säga hur det hade gått.
Alla killar sa att det hade gått bra. Alla tjejer sa att det hade gått dåligt.
Redan innan jag hade min presentation hade jag bestämt mig för att säga att det gick bra, bara för att vara motvals!

Det verkar ganska nyttigt för TS att göra fel. Enda sättet att lära sig hantera att göra fel är att göra fel. När man inte längre är rädd för att göra fel det är ju då man på riktigt börjar våga göra bra saker! Själv har jag så selektivt minne att jag aldrig kommer ihåg de fel jag har gjort särskilt länge Ibland drabbar hjälp-jag-har-gjort-fel-ångesten mig också, men då försöker jag påminna mig om det bara är vad min hjärna uppfattar, och inget som någon annan bryr sig det minsta om!

 

[Sleepy]

Flickor underskattade sina, pojkar överskattade sina.

Föräldrarna underskattade flickornas förmågor och överskattade pojkarnas...

Tänkvärt.

 

[snow]

Nu är du kvinna och verkar ha valt att ge dig på en akademisk karriär och du lider - surprise, surprise - av dåligt akademiskt självförtroende. Och vi får gång efter annan höra att just det dåliga självförtroendet är vad som bromsar kvinnors akademiska karriär. Jag brukar säga, så fort tillfälle ges, att det större problemet i akademin inte är kvinnornas dåliga självförtroende utan männens fullständigt omotiverade hybris.

Ingenting, jag upprepar ingenting, i det akademiska systemet är utformat för att stärka kvinnor. Det är så det är. Vi måste ha hud av läder och nerver av stål.

Möjligen kan du ha stöd i att läsa Agnes Wold och Yvonne Hirdman.

Jag älskar Agnes Wold! Har främst hört hennes sommar- och vinterprat i radio men även läst en del artiklar.

Kanske är jag ett symptom på det du beskriver - jag har faktiskt inte tänkt på det ur det perspektivet (samtidigt som jag anser mig vara en relativt upplyst feminist, meeen tydligen även hemmablind). De andra två forskarna jag samarbetar med i det här projektet är dessutom - ja ni gissade rätt! - män.

Nog märks det i universitetsvärlden att kvinnor lärt sig att vara självkritiska, medan män lärt sig att tro på sig själva. Jag har inte upplevt mig vara hämmad eller nedtryckt som kvinna, men uppenbarligen agerar jag ändå könsstereotypt .

 

[Sleepy]

@snow Att lyckas handlar inte om att aldrig misslyckas. Det är hur du tar motgångar och reser dig igen som visar vad du går för.


"I've failed over and over and over again in my life and that is why I succeed."
Michael Jordan

"Success is a lousy teacher. It seduces smart people into thinking they can't lose."
Bill Gates

"Success is to be measured not so much by the position that one has reached in life as by the obstacles which he has overcome."
Booker T. Washington

"Success is how high you bounce when you hit bottom."
George S. Patton

"Success consists of going from failure to failure without loss of enthusiasm."
Winston Churchill

"Success is not final, failure is not fatal: it is the courage to continue that counts."
Winston Churchill

 

[EmmaBovary]

Jag är förvisso inte doktorand, men ska jag se till de studenter, doktorander och forskare som jag känner och stiftat bekantskap med, så känner jag inte alls igen det att kvinnor ska ha dåligt akademiskt självförtroende och att männen ska ha hybris. Jag tycker att det varit hyfsat könlöst med att de flesta är självkritiska! Sedan har de som är professorer blivit lite mer bekväma, men det har sett likadant ut oberoende av kön.

Edit. Jag vill absolut inte trampa någon på tårna och ta ifrån dem deras upplevelser, jag säger inte att min erfarenhet är "rätt" jag är bara förvånad!

 

[BornAgain]

,

Jag är förvisso inte doktorand, men ska jag se till de studenter, doktorander och forskare som jag känner och stiftat bekantskap med, så känner jag inte alls igen det att kvinnor ska ha dåligt akademiskt självförtroende och att männen ska ha hybris. Jag tycker att det varit hyfsat könlöst med att de flesta är självkritiska! Sedan har de som är professorer blivit lite mer bekväma, men det har sett likadant ut oberoende av kön.

Edit. Jag vill absolut inte trampa någon på tårna och ta ifrån dem deras upplevelser, jag säger inte att min erfarenhet är "rätt" jag är bara förvånad!

När jag läste en kurs på forskarutbildningen i företagsekonomi följdes den av en engelsk sociolog. Hans tes hade varit att i Sverige skulle högre utbildning vara mer jämställd. Han grundade det dels på Sveriges goda rykte (pappa-ledighet, delat ansvar för hemmet etc), dels på andelen kvinnor som studerade på högre nivå. När kursen avslutades så skulle han berätta om sin forskning och sa då att efter tre seminarier hade han konstaterat att det var lika illa eller tom sämre i Sverige än i England. Ingen förstod vad han sa eller kände igen sig i det. Men han hade fört bok över hur ofta manliga respektive kvinnliga studenter fick tala till punkt.

 

[EmmaBovary]

,

När jag läste en kurs på forskarutbildningen i företagsekonomi följdes den av en engelsk sociolog. Hans tes hade varit att i Sverige skulle högre utbildning vara mer jämställd. Han grundade det dels på Sveriges goda rykte (pappa-ledighet, delat ansvar för hemmet etc), dels på andelen kvinnor som studerade på högre nivå. När kursen avslutades så skulle han berätta om sin forskning och sa då att efter tre seminarier hade han konstaterat att det var lika illa eller tom sämre i Sverige än i England. Ingen förstod vad han sa eller kände igen sig i det. Men han hade fört bok över hur ofta manliga respektive kvinnliga studenter fick tala till punkt.

Intressant! Jag kanske bör understryka att jag förmodligen är färgad av att det en kvinnlig majoritet på specifika institution jag har inblick i, både när det kommer till verksamma doktorander/lektorer/docenter/professorer och studenter. Och så har det förresten alltid varit i min utbildning, och gymnasiet var vi 15 tjejer och en kille i klassen. Det verkar ha gjort att jag sällan ser de problemen som andra ser.

 

[labb]

Det finns en hel del som talar för att pojkar systematiskt diskrimineras inom skolan och skolverkets statistik känns betydligt mera trovärdig än feministiska anekdotbevis:

År 2013, skolverkets hemsida:

"På samtliga prov utom ett, där förhållandet är lika mellan könen, ges kvinnorna oftare än männen ett högre kursbetyg än provbetyg. Männen får dessutom oftare än kvinnorna ett lägre kursbetyg än provbetyget. I flera av kurserna är skillnaderna mellan könen stora."

eller från år 2011:

"Störst är avvikelsen i ämnena fysik och biologi. Där skiljer det hela 44 procentenheter mellan hur många flickor respektive pojkar som höjer sitt betyg jämfört med provresultatet.
Trots att fler pojkar än flickor får högsta betyg på det nationella provet i fysik så är förhållandet det motsatta när det kommer till slutbetyg. 71 procent av flickorna som fick MVG i ämnet fysik hade fått ett lägre betyg på provet. Motsvarande siffra för pojkarna är 27 procent."

Rättvis betygssättning är något av det mest centrala inom skolan, och jag förespråkar en avidentifierad rättning av prov och att betygsgrunden uteslutande utgörs av dessa prov. Många har nog erfarenhet av orättvisa lärare med gulle-elever.

 

[Myrten]

Du använder ju det "fakta" underlag som presenterats för dig för att rapporten ska visa vad politikerna vill att det skal visa.

Om du däremot byter ut med realistiska och obestridliga fakta kommer din del antagligen att strykas då det inte alls passar in i politikernas "verklighet".

Världen (och Sverige) är fulla med sådana här "vetenskapliga" rapporter, så strunta du i det felaktiga resultatet och ta emot din lön för arbetet.

Om du sedan (när du fått din grad) har tid, pengar och lust kan du göra din egna rapport baserad på verkliga fakta för att visa på hur fel politiskt vinklade rapporter är.

Vad snackar du om? Du har ju över huvud taget inte förstått vad TS ska göra och så ger du henne rådet att strunta i fel som hon har upptäckt.

Och att hon ska göra det hela ordentligt när hon fått sin grad? Som forskare blir man aldrig så granskad och kontrollerad som i samband med det. Lever man inte upp till kraven kan man bli underkänd. Att uppmana en doktorand att slarva medvetet är urbota korkat.

Det TS arbetar med är en vetenskaplig artikel. Utredningar etc som görs och rapporteras inom stadsförvaltningen är INTE vetenskap (så du behöver inte skriva "vetenskaplig") och gör inte anspråk på att vara det. Men de grundar sig ofta till viss del på forskningsresultat. Politiker stryker inte i saker som publiceras i vetenskapliga tidskrifter.

Till sist - när du kommit fram till en metod för att klarlägga "realistiska och obestridliga fakta" som visar en enhetlig bild oavsett vem man frågar så får du gärna beskriva den metoden. Ett problem med förekomsten av olika bilder av samma fenomen är att det FINNS olika bilder.

 

[Petruska]

Intressant! Jag kanske bör understryka att jag förmodligen är färgad av att det en kvinnlig majoritet på specifika institution jag har inblick i, både när det kommer till verksamma doktorander/lektorer/docenter/professorer och studenter. Och så har det förresten alltid varit i min utbildning, och gymnasiet var vi 15 tjejer och en kille i klassen. Det verkar ha gjort att jag sällan ser de problemen som andra ser.

Ja, alltså, om man aldrig kommer i kontakt med några män i akademin, slipper man ju att tampas med deras hybris.

 

[EmmaBovary]

Ja, alltså, om man aldrig kommer i kontakt med några män i akademin, slipper man ju att tampas med deras hybris.

Jag skrev att det var en kvinnlig majoritet där jag har insyn, inte att det var uteslutande kvinnor. De jag haft närmast kontakt med har varit män, utan hybris.

 

[dpmatte]

Förutsättningen för att man ska kunna göra rätt är att man får förklarat ordentligt vad det är man förväntas göra. Får man inte det så är det inte alls konstigt att det blir fel. Det är inte du som ska "skämmas" / be om ursäkt, det är den som har "kastat" in dig i projektet.

 

[snow]

Det finns en hel del som talar för att pojkar systematiskt diskrimineras inom skolan och skolverkets statistik känns betydligt mera trovärdig än feministiska anekdotbevis:

År 2013, skolverkets hemsida:

"På samtliga prov utom ett, där förhållandet är lika mellan könen, ges kvinnorna oftare än männen ett högre kursbetyg än provbetyg. Männen får dessutom oftare än kvinnorna ett lägre kursbetyg än provbetyget. I flera av kurserna är skillnaderna mellan könen stora."

eller från år 2011:

"Störst är avvikelsen i ämnena fysik och biologi. Där skiljer det hela 44 procentenheter mellan hur många flickor respektive pojkar som höjer sitt betyg jämfört med provresultatet.
Trots att fler pojkar än flickor får högsta betyg på det nationella provet i fysik så är förhållandet det motsatta när det kommer till slutbetyg. 71 procent av flickorna som fick MVG i ämnet fysik hade fått ett lägre betyg på provet. Motsvarande siffra för pojkarna är 27 procent."

Rättvis betygssättning är något av det mest centrala inom skolan, och jag förespråkar en avidentifierad rättning av prov och att betygsgrunden uteslutande utgörs av dessa prov. Många har nog erfarenhet av orättvisa lärare med gulle-elever.

Fast "betyg" och "självförtroende" är inte riktigt synonymer. (Huruvida betygssättningen är rättvis eller missgynnar pojkar vågar jag inte uttala mig om, men visst är pojkars sviktande studieresultat ett problem. Särskilt som jag tror att det i framtiden kommer leda till ännu fler arga unga män som utkonkurrerats av kvinnor på ett tidigt stadium.) Nu kommer ännu ett anekdotiskt bevis: jag har betydligt bättre betyg än vad min sambo har, på alla nivåer av skolgång. Jag har alltid fått höra hur "duuuuktig" jag är som har så bra betyg, medan min sambo alltid har fått höra "att han hade kunnat få högre betyg om han ansträngde sig mer". Dvs: jag har fått bekräftat att det är höga betyg och topprestationer som gäller för att "duga", medan han har fått bekräftat att han är ett manligt geni som inte behöver bevisa sin briljans genom betyg. Hårddraget. Hans professionella självförtroende är skyhögt, mitt är uppenbarligen ganska lågt.

Med brasklappen att jag inte aspirerar på en vetenskapligt förankrad förklaringsmodell här; mer ett allmänt spånande kring det som blivit trådens (intressanta) tema.

 

[snow]

Förutsättningen för att man ska kunna göra rätt är att man får förklarat ordentligt vad det är man förväntas göra. Får man inte det så är det inte alls konstigt att det blir fel. Det är inte du som ska "skämmas" / be om ursäkt, det är den som har "kastat" in dig i projektet.

Tyvärr tror jag inte att personen som "kastat" in mig i projektet ser det så; utan jag har fått frågan: "kan du göra detta?" och eftersom jag trott att jag kan det så har jag sagt: "ja", kort och gott. Jag hade gärna haft lite mer handledning kring själva beräkningsförfarandet (vilket jag har fått när jag har ställt specifika frågor, men inte förrän då. Dvs det har varit upp till mig att förstå vad som är "rätt" frågor att ställa för att "rätt" saker ska bli gjorda), men jag tror inte riktigt att personerna som gett mig uppgifter förstått att jag inte har förstått. Typ

 

[dpmatte]

OK. Men det är inte heller lätt att ställa rätt frågor när man är osäker, utan då gör man ofta som man tror. Kan du inte be någon kolla alltihop innan du gör slutpresentationen? @snow

 

[snow]

OK. Men det är inte heller lätt att ställa rätt frågor när man är osäker, utan då gör man ofta som man tror. Kan du inte be någon kolla alltihop innan du gör slutpresentationen? @snow

Jo! Nu är jag i fasen "dubbelkolla allting med alla flera gånger om". Jag ställer även "dumma" frågor för att verkligen försäkra mig om att jag har förstått vad det är som ska göras.

 

[dpmatte]

Då blir det säkert bra nu! @snow

 

[labb]

Fast "betyg" och "självförtroende" är inte riktigt synonymer. (Huruvida betygssättningen är rättvis eller missgynnar pojkar vågar jag inte uttala mig om, men visst är pojkars sviktande studieresultat ett problem. Särskilt som jag tror att det i framtiden kommer leda till ännu fler arga unga män som utkonkurrerats av kvinnor på ett tidigt stadium.) Nu kommer ännu ett anekdotiskt bevis: jag har betydligt bättre betyg än vad min sambo har, på alla nivåer av skolgång. Jag har alltid fått höra hur "duuuuktig" jag är som har så bra betyg, medan min sambo alltid har fått höra "att han hade kunnat få högre betyg om han ansträngde sig mer". Dvs: jag har fått bekräftat att det är höga betyg och topprestationer som gäller för att "duga", medan han har fått bekräftat att han är ett manligt geni som inte behöver bevisa sin briljans genom betyg. Hårddraget. Hans professionella självförtroende är skyhögt, mitt är uppenbarligen ganska lågt.

Med brasklappen att jag inte aspirerar på en vetenskapligt förankrad förklaringsmodell här; mer ett allmänt spånande kring det som blivit trådens (intressanta) tema.

Jag ser en klar koppling mellan betyg och självförtroende, dels från egna erfarenheter såklart men det finns en väldigt klar logik i det och att för att övertyga mig om motsatsen skulle det krävas en hel del.

De du beskriver om din sambos relativt din upplevelse är i linje med vad jag menar, på universitet och högskolan och i synnerhet inom naturvetenskapen sker betygssättningen i stort sett helt utan någon diskriminering vare sig avseende kön eller ursprung, det man skriver på tentamen blir det betyg man får. Att komma från gymnasiet och vara van vid att få genomgående höga betyg och sedan kanske vara en medelmåtta på universitet, och tom köra på någon tenta ger inget självförtroende och detta händer i större utsträckning för kvinnor än för män. Skillnaden mellan män och kvinnor i faktiska kunskaper är betydligt mindre än vad betygen från gymnasiet visar, det ser man på resultaten från högskoleprovet. Det omvända, att höja betygen på universitetet ger en boost för självförtroendet.

Sen om det är en huvudförklaring eller ens om tesen att kvinnor har sämre självförtroende vid högre studier stämmer har jag ingen aning om.