Att ha blivit lättrörd (glädje)

[Cattis_E]

Ni som hängt med vet ju hur jag mått de senaste två åren (recidiverande depressioner).
Nu är de problemen rätt medicinerade och jag mår allt bättre. Jag har ingen aning om huruvida jag är helt bra redan nu men gissar att det tar ett litet tag till att läka det sista på "själens sår".

Något jag märkt sista veckan är att jag blivit så.oerhört lättrörd. Jag som gråtit till några få filmer i mitt liv bölar av glädje till allt från spelfimer till vackra hästfilmer och sådant på Youtube.
Förvisso kan jag bli ledsen (spår av ångesten som varit så påtaglig?) när saker j-vlas med mig också. Speciellt om jag är under någon form av tidspress även om det som har en satt tid i värsta fall kan vänta.
några minuter.

Tror ni att glädjerördheten har med tillfrisknandet att göra. Att lyckokänslorna liksom blir lite mycket för att jag inte känt så vardagligen på ett tag?

Andra teorier?

 

[Texaz]

Jag tror att det hänger ihop!

Har själv blivit likadan, sen jag fick rätt medicinering mot bipolärt. Räcker att se vackra klipp på nätet för att jag ska börja grina
Tror att det är känslorna som hamnat på "rätt nivå". Förr var jag nog mer likgiltig, nu känner jag MER! Underligt egentligen eftersom min medicin ska kapa toppar och dalar....

Känner mig lite pinsam emellanåt om någon berättar något vackert och tårarna stiger, men ändå skönt att verkliegn KÄNNA utan att det är ångest!

 

[Mammadutt]

Jag blev vääääldigt gråtig när jag fick en viss medicin, Abilify. Jag grät åt allt... Typ alla typer av känslor å så gråt på det. Helt hysteriskt gråtmild. Pratade jag om att gråta började jag gråta.

Är säkert del av processen...

 

[Sparkling]

Nu vet jag inte hur gammal du är, men jag upplever att jag blivit MYCKET mer lättrörd med åren. När jag var yngre så kunde jag se vilka snyftarfilmer som helst utan att röra en min, nu kan tårarna rinna till under ett avsnitt av Sons of Anarchy om det vill sig illa. Äter inga mediciner, så i mitt fall har det i alla fall inte med det att göra, men tror det kan bero på att jag blivit mer tillåtande mot mig själv och mina känslor med åren. Att det är okej att känna både glädje och sorg liksom.

 

[Cattis_E]

Jag tror att det hänger ihop!

Har själv blivit likadan, sen jag fick rätt medicinering mot bipolärt. Räcker att se vackra klipp på nätet för att jag ska börja grina
Tror att det är känslorna som hamnat på "rätt nivå". Förr var jag nog mer likgiltig, nu känner jag MER! Underligt egentligen eftersom min medicin ska kapa toppar och dalar....

Känner mig lite pinsam emellanåt om någon berättar något vackert och tårarna stiger, men ändå skönt att verkliegn KÄNNA utan att det är ångest!

Det ska min också, framförallt kapa dalarna och runda av kurvorna så de inte blir så vansinnigt skarpa i upp och nedgång.

Men det kanske är just det att känslolivet satt igång igen? Förut har jag nog inte ens orkat ta in glädjen i ett klipp såsom man ska. Har varit så uppe i min egen ledsenhet att jag trots att jag försökt inte kunnat verkligen SE det jag tittar/lyssnar på.

 

[Cattis_E]

Nu vet jag inte hur gammal du är, men jag upplever att jag blivit MYCKET mer lättrörd med åren. När jag var yngre så kunde jag se vilka snyftarfilmer som helst utan att röra en min, nu kan tårarna rinna till under ett avsnitt av Sons of Anarchy om det vill sig illa. Äter inga mediciner, så i mitt fall har det i alla fall inte med det att göra, men tror det kan bero på att jag blivit mer tillåtande mot mig själv och mina känslor med åren. Att det är okej att känna både glädje och sorg liksom.

34 i år. räknas det som att jag kan ha blivit mer så "med åren"?

 

[Sparkling]

34 i år. räknas det som att jag kan ha blivit mer så "med åren"?

Det kan säkert ha en viss betydelse (baserat på mina erfarenheter då).

 

[lil-sis]

<- skitblödig

 

[Inte_Ung]

Det är nödvändigt att vara i kontakt med sina känslor för att kunna må bra.
Om du haft ett lock på förut så är det ett stort steg framåt att de locket nu är borta.
Grattis till det.
Nu kan det bara bli bättre.