Att tala eller inte tala...

[TheWickedWitch]

Märker ni någon skillna om ni pratar med era hästar eller är tysta ?
Jag börjar mer och mer luta åt att jag ska vara tyst när jag är med hästen, fråga mig inte vad det beror på, men vårat samspel verkar funka bättre om jag är tyst, och bara använder min kropp att kommunicera med...
Någon som har någon intressant infallsvinkel om hur det kan komma sig att det blir så ??

 

[Skogstrollet]

Jag har också fördragit att vara tyst med hästen, men "alla" säger jämt att man måste prata med den och beröma den muntligt så fort den gör rätt osv, så jag har ju pratat allt mer med honom. Fast när jag "pratar" så mumlar jag lite lugnande "skitsnack" liksom.

 

[ostbiten]

Jag brukar berömma med rösten, när det är riktigt bra. Det gillar min häst, då frustar hon nöjt...

 

[blindabelinda]

jag pratar med hästen heeela tiden, även när den inte gjort något varken rätt eller fel, brukar berätta vad jag och sambon ska käka ikväll, förklara att vi ska absolut inte äta häst eller något liknande.
eller bara prata om vädret och vad hon/han tycker om livet i allmänhet..

 

[Shaggy]

Jag tycker inte att det är konstigt eftersom hästars komunikation till stor del är tyst och via kroppsspråk. Om man då komuniserar via kroppsspråk är det heltenkelt nånting som hästen automatiskt förstår.
Nu lever jag inte på det här sättet själv . När jag rider så har jag en riktig mun diare även vid markhantering pratar jag rätt mycket men detta beror på att JAG inte klarar av att jobba hästen utan att prata. De tillfällen jag har försökt jobba med hästen och vara tyst så låser jag mig i huvet och blir grinig och irriterad (vilket nog ger ett sämre resultat än en ström av ord ).

 

[martha]

Jag babblar alltid med hästarna, om ALLT..om vad deras föräldrar är, om hur vädret är, att det är lerigt, geggigt, halt...kallt eller varmt....jag babblar med dom som om jag skulle prata med människor...har inte märkt att mitt kroppspråk skulle lida av det, det har nog med att göra om HUR man pratar, om jag vill att budskapet verkligen ska gå fram så pratar man ju annorlunda, eller tänker egentligen fast det kommer ord med

Man kan ju tänka fast man pratar, och kroppspråket har jag med mig alltid utan att tänka speciellt på det.

Mina hästar är faktiskt också babbelkvarnar...dom babblar på som bara den, mumlar om allt och jag måste säga att det är inte ofta man ser så "pratglada" hästar, en del mer än andra men pratar gör dom så fort dom ser mig...sen att dom skulle göra saker i tysthet stämmer inte...för maken till babbling på hästar finns inte, det är ett evigt tjatande ibland.........2 års hingsten är värst, han är nästan aldrig tyst när jag är i närheten.....men det är mer mummel.

Mina hundar är likadana, det skall pratas o pratas...samma med katterna....vet inte , men troligtvis är det för att man pratar själv mycket med dom..förklarar och har sig ..Det blir väl så när man har långt till grannarna och bara har djuren på gården

 

[mian1]

Jag pratar jämt med min och det har bra effekt. Hon lär sig att lyssna efter om jag lugnar henne, om jag är "arg" eller om jag berömmer. Tror också att det ger henne mer känsla av att jag är med henne.
När jag red hennes mamma hade jag till och med den hemska ovanan att sjunga för hästen när den var rädd, vilket kanske är lite väl grymt med tanke på min sångröst Jag skrämde ju säkert bort spöken och vildsinta älgar i alla fall På mamman, som var väldigt rädd och nervös, hade rösten en mycket lugnande inverkan.

 

[bengall]

Jag pratar nästan hela tiden, men mest när jag "pysslar" med hästen.
Under ridning så gör det att jag själv slappnar av bättre. Ingen av hästarna jag har ridit en längre tid verkar ha haft något emot det.

 

[LIA]

Självklart pratar jag till/med hästen. Annars skulle vår verksamhet inte fungera!

LIA

 

[älgen]

Jag babblar..

 

[bengall]

*funderat*
Att det fungerar bättre när du är tyst kan kanske ha att göra med om du har en rösttyp som hästen störs av?

Vi har en tjej i stallet, jättetrevlig mot både folk och fä.
När hon pratar blir Killen helspänd. Han accepterar henne väldigt bra när hon är tyst.

 

[millansnillan]

Jag pratar mycket när jag både rider och sköter.

När jag sköter pratar om allt möjligt och sköthästen blir glad av det. Kommer och gosar och tycker det är urdumt när jag pratar med någon annan dom lyssnar ju inte hälften så bra

Och när jag rider träning pratar jag om vad dne ska göra.
"Sååå, duuuuktig. Gena inte. Duktig. Galoppfattning vid C nu.. Luuugn du hinner med tåget." Och så vidare Tycker jag skärper till mig mer om jag får prata med hästen.

Är jag ute och skrittar i skogen blir det mer som när jag sköter hästen.

Skyggar hästen förklarar jag för hästen vad som finns där den skyggade och förklarar den stora sannolikheten med att den inte skulle anfalla. Skötpållen lugnar då ner sig och sänker ofta huvudet och frustar.

Sen sjunger jag när jag rider nerviga hästar med. Tycker det lugnar ner mig och känner de att jag är lugn brukar de själva bli lugnare.

 

[Yrja]

Det beror på situationen. Är jag i stallet så pratar jag mycket med honom. Skrattar väll mest, och säger små saker. Efter som att jag komunicerar med tal/ljud så är det lättare att använda känslor tydligt om jag gör det. Det lixom utlöser känslorna som min häst tar upp. När jag tränar däremot, från marken då, så är jag helt tyst. Kan hända att jag säger nått med diskret röst för att förtydliga, men det är lättast att bara använda kroppsspråket.

Tycker att man ska göra det som känns naturligast. Vill man uttrycka sig i tal så ska man göra det. För det i sin tur startar upp känslor, bilder ocg gester(kroppsspråk) som hästen läser av.

 

[Fiasnutt]

Jag pratar jättemycket med min häst, hela tiden. Också om sådant som flera ovan nämnt.. att det är halt och lerigt, att solen lyser, att fölet i magen kommer snart, att idag mår jag bra, vi ska rida ut osv. Hela tiden. Har fått gnäll från folk runtom att jag pratar för mycket, men på något sätt känns det som att hon lyssnar bättre när jag inte bara är tyst. Kanske är det så att jag blir mer fokuserad på vad jag gör och mitt kroppspråk (medvetet eller omedvetet) när jag pratar. När jag är tyst vandrar lätt tankarna iväg på annat och jag blir otydlig.
Dessutom sjunger jag också för min stackare när jag rider. Framförallt i skogen. Men det är mest för att bibehålla mitt eget lugn eftersom jag är lite nervös av mig och m jag blir tyst så brukar jag börja nojja mig och det känner ju hon och sen börjar hon se spöken

 

[TheWickedWitch]

Jag har funderat över ditt inlägg, och kände att jag var "tvungen" att göra ett litet experiment...
Nu har jag i alla fall konstaterat att min första slutsats om att jag ska vara tyst kanske är lite felaktig.
Okej, han föredrar helt klart att jag är tyst före att jag då och då säger saker med en ganska hög röst, vilket har varit min version av att "prata" med honom, så du var inte alls ute och cyklade, idag har jag samtalat med honom medan jag borstade honom, på samma sätt som om jag pratar med tex. min dotter, och det verkade han inte alls tycka var helt fel, han verkade riktigt intresserad av att "lyssna" på vad jag sade och han började (som jag tolkade det) också ganska tydligt visa vad han ville att vi skulle göra, just idag verkade han väldigt sugen på att vi skulle göra "sträcka på halsen"-övningen och skaka hand
Jag upplevde honom också som mer försiktig och med en mjukare attityd än vanligt. Jag måste helt klart göra om det imorgon också och se om resultatet blir detsamma

 

[Luff]

Jag pratar konstant med djuren, lite dumt endast då förbipromenerande grannar tar åt sig när jag undrar varför dom står där och glor, det är inte käk än, ta o spring en sväng istället, mina katter pratar alltid med mig och jag brukar få andras hundar att pipa av glädje - första gången jag träffar dom. Jag har iochförsig inte svårt att prata med folk heller.

 

[ecssory]

Jag har stor användning av rösten.

Jag antingen viskar eller talar i dovare tonläge.
Jag använder både röst och kroppsspråk samtidigt - mina hästar är präglade på det.

EX vid longering så lyssnar och svarar de omedelbart på "skritt" "trav" "gaaaalopp" via kroppsspråket så får jag samma effekt med att knäppa med fingrarna.
Vid avsaktningar använder jag dovare "hoo" och kör det till hästen saktat av till lämplig takt eller halt med kroppsspråket så drar jag bara lite i longerlinan så saktar de av.
När hästen skall byta varv så höjer jag bara ena armen i en linje framför hästens rörelseriktning, har inte vant in ett kommando.

Jag har präglat in ordet "NEJ", det säger jag i en aningen högre och skarpare ton.
T.ex. Jag är inne i sadelkammaren och hör att hästen tar en hov utanför boxdörren -"Nej!" - hästen går in igen.
Om jag är i stallet räcker det med att jag sträcker på mig samtidigt som jag tar ett steg mot hästen.

Om jag rider och hästen busar till så kan jag använda både "NEJ!" och "hooo" för att avbryta. Givetvis kan jag använda hjälperna också och det är vanligast.

När hästarna är duktiga oavsett om jag rider eller är på backen så brukar jag viska fram ett "braaaaaa" samtidigt som jag smeker dem på halsen, då tar de ofta fram öronen någon sekund.

Annars så brukar jag inte föra någon verbal kommunikation OM vi inte är själva och har lugn och ro i stallet/hagen för då brukar jag massera eller klia/smeka samtidigt som jag pratar lite allmänt med pållen.

De fattar antagligen inte ett ord men hela situationen brukar vara mysig och de brukar antingen somna till eller bara stå med öronen framåt och mysa eller snosa mot mig om jag finns inom räckvidd men har de lite svårt att slappna av så brukar de klia tillbaka.

Jag brukar som sagt inte prata så mycket men använder verbal kommunikation via vissa utvalda och inpräglade ord/kommandon - Det fungerar.

Fö
Jag tar mycket på mina hästar, ofta och mycket - jag tror de uppskattar det ...kanske inte när de är nya men inom ett år så brukar de vara extremt sociala och mysiga .

 

[Sammet]

*lånar svarsknapp*


Jag pratar inte med mina hästar när jag "tränar" hästen från backen. Men när jag rider vill jag kunna säga åt hästen att han gör rätt, precis då han gör rätt, ex. nu när vi lär oss samling för sätet, då använder jag rösten för att förklara för honom at han gör rätt och att det är bra. Då glassar han sig som en katt i solens värme och alla säger att han ser äckligt nöjd ut!

Men att berömma en häst med rösten när jag tränar från backen behövs inte.
Då är "tankepauserna" (som är oerhört viktiga) deras belöning/eftergift.

Alla älskar dock att få beröm, människa som häst.