F
Frostnatt
Jag har de senaste åren ridit hos en släkting till mig, men känner på senaste tiden att all glöd, vilja och glädje gått ur mig i samband med hästar och ridning.
Min släkting är hård med att allt ska vara korrekt gjort, jag ska veta och kunna allt, hon ställer höga krav på mig och min ridning.
Jag saknar tiden då man bara åkte till stallet för att sitta och njuta och lyssna på hur hästarna tuggar, och lukten av stall och häst. Och tog en härlig runda i skogen.
Men senaste åren har bara bestått av ångest inför ridningen och hästar, då varje gång jag är i stallet så är det så många höga krav och att jag ska kunna ditt och datt, och skitsnack om allt och alla, så varje gång jag åker hem från stallet så rinner all glädje ur mig.
Jag har en dröm, om att kunna köpa mig en egen häst som jag kan hålla på med kravlöst och med gläjde, men det kommer att dröja innan jag kommer att kunna göra detta, så nu vet jag inte vad jag ska ta mig till.
Ska jag forsätta rida hos min släkting eller ska jag lägga ner allt med hästar tills jag har råd att köpa mig egen?
Min släkting är hård med att allt ska vara korrekt gjort, jag ska veta och kunna allt, hon ställer höga krav på mig och min ridning.
Jag saknar tiden då man bara åkte till stallet för att sitta och njuta och lyssna på hur hästarna tuggar, och lukten av stall och häst. Och tog en härlig runda i skogen.
Men senaste åren har bara bestått av ångest inför ridningen och hästar, då varje gång jag är i stallet så är det så många höga krav och att jag ska kunna ditt och datt, och skitsnack om allt och alla, så varje gång jag åker hem från stallet så rinner all glädje ur mig.
Jag har en dröm, om att kunna köpa mig en egen häst som jag kan hålla på med kravlöst och med gläjde, men det kommer att dröja innan jag kommer att kunna göra detta, så nu vet jag inte vad jag ska ta mig till.
Ska jag forsätta rida hos min släkting eller ska jag lägga ner allt med hästar tills jag har råd att köpa mig egen?