Råd ang förlåtelse

[Empalie]

Hej!
En situation som känns som ett svek för mig men som jag måste få hjälp med att reda ut annars känns det som att vår relation är slut.
Jag och min kusin har alltid haft en väldigt nära relation från när vi var små. Hon har två bröder och jag har inga syskon. Nu är vi vuxna och har varsin familj. Vår släkt har alltid umgåtts mer eller mindre men när alla familjer blir större så träffas folk alltmer sällan. Vi har en golftävling i vår släkt där alla män spelar golf och vi kvinnor hittar på något med barnen. Under de senaste åren så har det skett i mindre omfång och i år skulle det bara vara männen som åkte iväg på golf. Vi kvinnor (min mamma, min morbrors fru plus hennes syster, min kusin samt min kusins bröders fruar ) har en messenger-grupp där vi skrivit i ett par år, pratat om att hitta på saker, resa eller springa ngt lopp har varit idéer. Tiden går och nu i höst var det ett tag sedan vi skrev i den. Min kusin och jag hörs ju av på andra sätt. Hur som helst så en lördagskväll satt sambon och jag och kollade film. jag kollade fb på mobilen och ser att min kusin har lagt ut bilder från en Mama mia-show där de festade loss ordentligt och hade superkul. Alla var med utom jag och min mamma. Alla förutom vi (i messenger-gruppen).
Jag blev så fruktansvärt ledsen och besviken. Gick ur vår messenger-grupp direkt , ringde mamma. Det är nog 1,5 månad sen sen nu. När jag gick ur gruppen hörde min kusin och kusinens mamma av sig direkt. Min mamma och min kusins mamma har pratat i telefon. Det fanns inte några ursäkter och ångern var stor. Hon försökte klämma in några ursäkter men fattade under samtalet hur fel det var att försöka. Både min kusin och min kusins mamma har skrivit meddelanden på messenger och ursäktat sig och ditt och datt. Jag har inte svarat alls, jag brukar kunna se klarare på saker en tid efter men icke. Jag blir lika upprörd över tanklösheten osv fortfarande. Visst man får umgås med vilka man vill osv men detta var inte ok för oss. Helgen innan Mama mia var golftävlingen, männen träffades och spelade men där kom det inte fram något. Min mamma pratade med min morbror dagarna innan golfen och sa att vi kvinnor borde hitta på ngt när de golfade men min morbror sa att det var sent påtänkt och att alla har så mycket just nu.
hur ska jag kunna se min kusin i ögonen igen hur ska jag kunna förlåta henne, vad ska jag svara henne? Går igång efter en stund när jag tänkt på det...Hjälp mig!

 

[Angel]

Jag förstår inte riktigt vad det finns att förlåta Delar av släkten har gjort en aktivitet utan att bjuda in alla som ”brukar” umgås och du och din mamma blev inte inbjudna? Det är väl bara säga att ni också gärna skulle varit med om det verkade ha varit roligt? Är det upprepat att samma personer från gruppen (ni) inte blir inbjudna så är det rätt oförskämt annars är det väl inget konstigt att alla inte är med eller bjuds in på varje grej man gör med släkten?

 

[Grazing]

Hej!
En situation som känns som ett svek för mig men som jag måste få hjälp med att reda ut annars känns det som att vår relation är slut.
Jag och min kusin har alltid haft en väldigt nära relation från när vi var små. Hon har två bröder och jag har inga syskon. Nu är vi vuxna och har varsin familj. Vår släkt har alltid umgåtts mer eller mindre men när alla familjer blir större så träffas folk alltmer sällan. Vi har en golftävling i vår släkt där alla män spelar golf och vi kvinnor hittar på något med barnen. Under de senaste åren så har det skett i mindre omfång och i år skulle det bara vara männen som åkte iväg på golf. Vi kvinnor (min mamma, min morbrors fru plus hennes syster, min kusin samt min kusins bröders fruar ) har en messenger-grupp där vi skrivit i ett par år, pratat om att hitta på saker, resa eller springa ngt lopp har varit idéer. Tiden går och nu i höst var det ett tag sedan vi skrev i den. Min kusin och jag hörs ju av på andra sätt. Hur som helst så en lördagskväll satt sambon och jag och kollade film. jag kollade fb på mobilen och ser att min kusin har lagt ut bilder från en Mama mia-show där de festade loss ordentligt och hade superkul. Alla var med utom jag och min mamma. Alla förutom vi (i messenger-gruppen).
Jag blev så fruktansvärt ledsen och besviken. Gick ur vår messenger-grupp direkt , ringde mamma. Det är nog 1,5 månad sen sen nu. När jag gick ur gruppen hörde min kusin och kusinens mamma av sig direkt. Min mamma och min kusins mamma har pratat i telefon. Det fanns inte några ursäkter och ångern var stor. Hon försökte klämma in några ursäkter men fattade under samtalet hur fel det var att försöka. Både min kusin och min kusins mamma har skrivit meddelanden på messenger och ursäktat sig och ditt och datt. Jag har inte svarat alls, jag brukar kunna se klarare på saker en tid efter men icke. Jag blir lika upprörd över tanklösheten osv fortfarande. Visst man får umgås med vilka man vill osv men detta var inte ok för oss. Helgen innan Mama mia var golftävlingen, männen träffades och spelade men där kom det inte fram något. Min mamma pratade med min morbror dagarna innan golfen och sa att vi kvinnor borde hitta på ngt när de golfade men min morbror sa att det var sent påtänkt och att alla har så mycket just nu.
hur ska jag kunna se min kusin i ögonen igen hur ska jag kunna förlåta henne, vad ska jag svara henne? Går igång efter en stund när jag tänkt på det...Hjälp mig!

Det är nog lättast att släppa och gå vidare, säg till dom att ni gärna är med nästa gång dom ska göra någonting.

 

[escodobe]

Hej!
En situation som känns som ett svek för mig men som jag måste få hjälp med att reda ut annars känns det som att vår relation är slut.
Jag och min kusin har alltid haft en väldigt nära relation från när vi var små. Hon har två bröder och jag har inga syskon. Nu är vi vuxna och har varsin familj. Vår släkt har alltid umgåtts mer eller mindre men när alla familjer blir större så träffas folk alltmer sällan. Vi har en golftävling i vår släkt där alla män spelar golf och vi kvinnor hittar på något med barnen. Under de senaste åren så har det skett i mindre omfång och i år skulle det bara vara männen som åkte iväg på golf. Vi kvinnor (min mamma, min morbrors fru plus hennes syster, min kusin samt min kusins bröders fruar ) har en messenger-grupp där vi skrivit i ett par år, pratat om att hitta på saker, resa eller springa ngt lopp har varit idéer. Tiden går och nu i höst var det ett tag sedan vi skrev i den. Min kusin och jag hörs ju av på andra sätt. Hur som helst så en lördagskväll satt sambon och jag och kollade film. jag kollade fb på mobilen och ser att min kusin har lagt ut bilder från en Mama mia-show där de festade loss ordentligt och hade superkul. Alla var med utom jag och min mamma. Alla förutom vi (i messenger-gruppen).
Jag blev så fruktansvärt ledsen och besviken. Gick ur vår messenger-grupp direkt , ringde mamma. Det är nog 1,5 månad sen sen nu. När jag gick ur gruppen hörde min kusin och kusinens mamma av sig direkt. Min mamma och min kusins mamma har pratat i telefon. Det fanns inte några ursäkter och ångern var stor. Hon försökte klämma in några ursäkter men fattade under samtalet hur fel det var att försöka. Både min kusin och min kusins mamma har skrivit meddelanden på messenger och ursäktat sig och ditt och datt. Jag har inte svarat alls, jag brukar kunna se klarare på saker en tid efter men icke. Jag blir lika upprörd över tanklösheten osv fortfarande. Visst man får umgås med vilka man vill osv men detta var inte ok för oss. Helgen innan Mama mia var golftävlingen, männen träffades och spelade men där kom det inte fram något. Min mamma pratade med min morbror dagarna innan golfen och sa att vi kvinnor borde hitta på ngt när de golfade men min morbror sa att det var sent påtänkt och att alla har så mycket just nu.
hur ska jag kunna se min kusin i ögonen igen hur ska jag kunna förlåta henne, vad ska jag svara henne? Går igång efter en stund när jag tänkt på det...Hjälp mig!

Jag fattar nog inte vad det är som är så otroligt viktigt att inte alla i en ganska stor släkt (jämfört med min) bjuder med alla på allt? Finns det inte nån konflikt bakom så känns det som en sån sak som bara blev? Det verkar ju inte som att du och din mamma heller aktivt försökt få till något. Ibland umgås man allihopa och ibland i olika konstellationer, det är väl inte ovanligt?
(Jag ska inte ens tala om hur jag rullar med ögonen åt natt ni har en tradition att männen spelar golf och kvinnorna "hittar på något med barnen",

 

[Fruentimber]

Gick ur vår messenger-grupp direkt , ringde mamma. Det är nog 1,5 månad sen sen nu. /.../Jag har inte svarat alls, jag brukar kunna se klarare på saker en tid efter men icke. Jag blir lika upprörd över tanklösheten osv fortfarande. Visst man får umgås med vilka man vill osv men detta var inte ok för oss. /.../hur ska jag kunna se min kusin i ögonen igen hur ska jag kunna förlåta henne, vad ska jag svara henne? Går igång efter en stund när jag tänkt på det...Hjälp mig!

Vi pratar alltså om en enskild händelse, en Mama Mia-show dessutom (inte bröllop, födelsedag eller annan högtid) och du är på riktigt beredd att säga upp relationen?

Du får ursäkta, men din reaktion framstår som helt bisarr. Det finns alltså delar av din släkt som du anser inte får göra något utan er? Jag tror du behöver ta ett steg bakåt och försöka se nyktert på situationen. Det är verkligen inte rimligt, detta.

 

[Fruentimber]

(Jag ska inte ens tala om hur jag rullar med ögonen åt natt ni har en tradition att männen spelar golf och kvinnorna "hittar på något med barnen",

Same.

 

[Sel]

Jag förstår inte heller riktigt hur det blev en sådan stor sak, men nu är det ju som det är och du känner dig verkligen sårad.
För att lösa situationen måste ju första steget vara att prata med varandra? Att bara ignorera meddelanden och försök till kontakt kommer verkligen inte att lösa någonting, det kommer inte att gå över eller bygga för andra aktiviteter tillsammans i framtiden - om det är något du vill.

 

[Voeux]

Frågan hänger ju lite på om gruppen uppfattat det här som den årliga träffen fast med ett annat upplägg detta år. Om det är så, och två personer inte blev bjudna, så hade jag också blivit sårad. Om det är vanligt att personerna brukar umgås i olika konstellationer året runt är ju chansen att de inte tänkt tanken att detta skulle vara den årliga träffen, och allt blev ett olyckligt missförstånd.

Hur lyder deras förklaring till saken? Oavsett, om du vill lappa ihop er relation så måste ni prata. Du kan vara arg, du behöver inte ha kommit över saken på förhand för att starta en dialog. Prata och säg att du känner dig sviken och ta det där ifrån. Kanske klarnar dina känslor under dialogen?

 

[Rosett]

Jag gick in i tråden och trodde det skulle handla om nåt allvarligt. Tänkte skriva att man måste inte förlåta allt.
Var glad att ni inte har större problem än så här i din familj.

 

[hastflicka]

Jag forstar hur du tanker och kan forsta att det kanns valdigt ledsamt att bli utesluten ur gemenskapen. (Hur manga ar med i FB gruppen?)
Hade det varit jag skulle jag ringa, eller skriva, till kusinen och forklara hur ledsen och sviken jag kande mig. Dessutom skulle jag nog "passa pa" medan jag fortfarande var arg

 

[Voeux]

Jag gick in i tråden och trodde det skulle handla om nåt allvarligt. Tänkte skriva att man måste inte förlåta allt.
Var glad att ni inte har större problem än så här i din familj.

Att bli utesluten, eller att uppleva att man blir utesluten, är nog grund till att känna sig sårad för alla människor. Jag ser inte anledningen till att förminska TS känslor på det här sättet. Sedan kan det vara ett missförstånd och det kan ju visa sig med dialog. Men tänk om TS och hennes mamma medvetet blivit uteslutna ur sammanhanget, och får sina känslor kring det förminskade här. Det känns inte så schysst. Bara för att andra kan ha större problem betyder det ju inte att man inte kan bli sårad av att uppleva sig utesluten.

 

[hastflicka]

Att bli utesluten, eller att uppleva att man blir utesluten, är nog grund till att känna sig sårad för alla människor. Jag ser inte anledningen till att förminska TS känslor på det här sättet. Sedan kan det vara ett missförstånd och det kan ju visa sig med dialog. Men tänk om TS och hennes mamma medvetet blivit uteslutna ur sammanhanget, och får sina känslor kring det förminskade här. Det känns inte så schysst. Bara för att andra kan ha större problem betyder det ju inte att man inte kan bli sårad av att uppleva sig utesluten.

Tack! Det behovde sagas, inte bara till en i den har traden.

 

[Voeux]

Att bli utesluten, eller att uppleva att man blir utesluten, är nog grund till att känna sig sårad för alla människor. Jag ser inte anledningen till att förminska TS känslor på det här sättet. Sedan kan det vara ett missförstånd och det kan ju visa sig med dialog. Men tänk om TS och hennes mamma medvetet blivit uteslutna ur sammanhanget, och får sina känslor kring det förminskade här. Det känns inte så schysst. Bara för att andra kan ha större problem betyder det ju inte att man inte kan bli sårad av att uppleva sig utesluten.

Tillägger att det kan ju räcka att inte bli påtänkt, för att det ska sticka till. Jag har absolut både flytande och mer fasta grupperingar i mitt liv. Årliga fester, vissa grupper som alltid eller oftast ses på ett visst sätt osv. En del folk och sammanhang flyter som sagt runt men hade jag plötsligt inte blivit inbjuden till ett sammanhang som jag trodde att jag hade en självklar plats i så hade det absolut sårat. För antingen har de ju valt bort mig, eller glömt bort mig. Båda kan ju göra ont. Även om gruppen inte hade ont uppsåt.

 

[Görel]

Hej!
En situation som känns som ett svek för mig men som jag måste få hjälp med att reda ut annars känns det som att vår relation är slut.
Jag och min kusin har alltid haft en väldigt nära relation från när vi var små. Hon har två bröder och jag har inga syskon. Nu är vi vuxna och har varsin familj. Vår släkt har alltid umgåtts mer eller mindre men när alla familjer blir större så träffas folk alltmer sällan. Vi har en golftävling i vår släkt där alla män spelar golf och vi kvinnor hittar på något med barnen. Under de senaste åren så har det skett i mindre omfång och i år skulle det bara vara männen som åkte iväg på golf. Vi kvinnor (min mamma, min morbrors fru plus hennes syster, min kusin samt min kusins bröders fruar ) har en messenger-grupp där vi skrivit i ett par år, pratat om att hitta på saker, resa eller springa ngt lopp har varit idéer. Tiden går och nu i höst var det ett tag sedan vi skrev i den. Min kusin och jag hörs ju av på andra sätt. Hur som helst så en lördagskväll satt sambon och jag och kollade film. jag kollade fb på mobilen och ser att min kusin har lagt ut bilder från en Mama mia-show där de festade loss ordentligt och hade superkul. Alla var med utom jag och min mamma. Alla förutom vi (i messenger-gruppen).
Jag blev så fruktansvärt ledsen och besviken. Gick ur vår messenger-grupp direkt , ringde mamma. Det är nog 1,5 månad sen sen nu. När jag gick ur gruppen hörde min kusin och kusinens mamma av sig direkt. Min mamma och min kusins mamma har pratat i telefon. Det fanns inte några ursäkter och ångern var stor. Hon försökte klämma in några ursäkter men fattade under samtalet hur fel det var att försöka. Både min kusin och min kusins mamma har skrivit meddelanden på messenger och ursäktat sig och ditt och datt. Jag har inte svarat alls, jag brukar kunna se klarare på saker en tid efter men icke. Jag blir lika upprörd över tanklösheten osv fortfarande. Visst man får umgås med vilka man vill osv men detta var inte ok för oss. Helgen innan Mama mia var golftävlingen, männen träffades och spelade men där kom det inte fram något. Min mamma pratade med min morbror dagarna innan golfen och sa att vi kvinnor borde hitta på ngt när de golfade men min morbror sa att det var sent påtänkt och att alla har så mycket just nu.
hur ska jag kunna se min kusin i ögonen igen hur ska jag kunna förlåta henne, vad ska jag svara henne? Går igång efter en stund när jag tänkt på det...Hjälp mig!

Jag förstår att man kan bli djupt sårad och känna sig bortvald om man ser att personer man brukar göra saker tillsammans med har gjort något utan att man blivit tillfrågad. Jag vet inte om du är någon som har många vänner utanför familj och släkt som du gör saker med? Om du inte har det förstår jag din reaktion ännu mer, då det är en större del av ditt sociala liv som valt bort dig.
Jag skulle bett om ett uppriktigt svar på varför de inte frågade dig. Inte en massa undanflykter eller ursäkter, bara ett ordentligt svar. Utifrån det svaret får man känna efter om man kan leva med det eller om känslan av att känna sig sviken är värre än att välja att stå utanför den gemenskapen i fortsättningen. (hade en situation som påminner om detta där en var ledsen i ett helt år för att inte ha blivit bjuden på en tillställning, där personen uteslutits p g a platsbrist i liten lokal. Jag var själv också utesluten. Lyckligtvis kunde de till slut gå vidare för några år senare dog en av dem).

 

[Voeux]

Tack! Det behovde sagas, inte bara till en i den har traden.

Att ha sociala sammanhang och känna tillhörighet är ju en av våra absolut starkaste drivkrafter. Det kan ju hanteras på både väldigt givande och destruktiva sätt, men jag tycker ofta att det glöms bort i diskussioner här. Ingen är en ö.

 

[nullo-modo]

Förstår hur du känner. Har en hel del gånger blivit den ända i en grupp som inte blivit tillfrågad om en aktivitet/träff, det känns så i hjärtat.
Senare var på en arbetsplats där det åkte iväg för att äta ute. Alla åkte inte varje gång men alla fick alltid frågan förutom jag, efter några månader så gick jag till chefen för att jag ville byta arbetsuppgifter (och då även grupp) och då efter att dom andra undrar när jag kommer tillbaka efter tandläkaren så dom kunde åka på lunchen (var tvungen att vara minst en på plats) och efter att faktiskt fått frågan en gång men då för att ingen av dom som ville iväg hade bil till jobbet så behöver någon med bil.

Så förstår så hur du känner men har tyvärr ingen bra lösning på hur hantera det.

 

[Gnist]

En gång är ingen gång, två gånger är en vana.

Dvs, trots ev besvikelse/sårade känslor så hade jag låtit det passera. Upprepas det, så svalnar jag kvickt, släkt eller inte.

 

[Shaggy]

Vi hade en lite liknande situation i vår släkt. En släkting fyllde 100 och mamma tog upp med sina syskon att de borde ordna ett enkelt firande. En av mina morbröder började arrangera en större grej och bestämde datum, som mamma inte kunde. Tanken var att det var mamma och syskon med partners, min 100 åriga släkting orkar inte så mycket längre och de står närmast, som skulle fira. Efter att mamma sagt att just den dagen kunde hon inte så hörde hon inget mer. Plötsligt fick hon sedan veta att det anordnats en fest för min släkting där inte hon blev bjuden, en annan dag än den hon tackat nej till och att mina kusiner blivit medbjudna.
Ja vi tog fruktansvärt illa vid oss och nej vi lär aldrig få en bra relation igen

 

[Sel]

Vi hade en lite liknande situation i vår släkt. En släkting fyllde 100 och mamma tog upp med sina syskon att de borde ordna ett enkelt firande. En av mina morbröder började arrangera en större grej och bestämde datum, som mamma inte kunde. Tanken var att det var mamma och syskon med partners, min 100 åriga släkting orkar inte så mycket längre och de står närmast, som skulle fira. Efter att mamma sagt att just den dagen kunde hon inte så hörde hon inget mer. Plötsligt fick hon sedan veta att det anordnats en fest för min släkting där inte hon blev bjuden, en annan dag än den hon tackat nej till och att mina kusiner blivit medbjudna.
Ja vi tog fruktansvärt illa vid oss och nej vi lär aldrig få en bra relation igen

Det där tycker jag ändå är lite skillnad, med en intim familjesituation som inte kan hända igen så att säga. Inte bara en del av familjen som valt att partaja för sig själva men där man kan mötas för en liknande aktivitet nästa månad.

 

[Karro-Lina]

Hej!
En situation som känns som ett svek för mig men som jag måste få hjälp med att reda ut annars känns det som att vår relation är slut.
Jag och min kusin har alltid haft en väldigt nära relation från när vi var små. Hon har två bröder och jag har inga syskon. Nu är vi vuxna och har varsin familj. Vår släkt har alltid umgåtts mer eller mindre men när alla familjer blir större så träffas folk alltmer sällan. Vi har en golftävling i vår släkt där alla män spelar golf och vi kvinnor hittar på något med barnen. Under de senaste åren så har det skett i mindre omfång och i år skulle det bara vara männen som åkte iväg på golf. Vi kvinnor (min mamma, min morbrors fru plus hennes syster, min kusin samt min kusins bröders fruar ) har en messenger-grupp där vi skrivit i ett par år, pratat om att hitta på saker, resa eller springa ngt lopp har varit idéer. Tiden går och nu i höst var det ett tag sedan vi skrev i den. Min kusin och jag hörs ju av på andra sätt. Hur som helst så en lördagskväll satt sambon och jag och kollade film. jag kollade fb på mobilen och ser att min kusin har lagt ut bilder från en Mama mia-show där de festade loss ordentligt och hade superkul. Alla var med utom jag och min mamma. Alla förutom vi (i messenger-gruppen).
Jag blev så fruktansvärt ledsen och besviken. Gick ur vår messenger-grupp direkt , ringde mamma. Det är nog 1,5 månad sen sen nu. När jag gick ur gruppen hörde min kusin och kusinens mamma av sig direkt. Min mamma och min kusins mamma har pratat i telefon. Det fanns inte några ursäkter och ångern var stor. Hon försökte klämma in några ursäkter men fattade under samtalet hur fel det var att försöka. Både min kusin och min kusins mamma har skrivit meddelanden på messenger och ursäktat sig och ditt och datt. Jag har inte svarat alls, jag brukar kunna se klarare på saker en tid efter men icke. Jag blir lika upprörd över tanklösheten osv fortfarande. Visst man får umgås med vilka man vill osv men detta var inte ok för oss. Helgen innan Mama mia var golftävlingen, männen träffades och spelade men där kom det inte fram något. Min mamma pratade med min morbror dagarna innan golfen och sa att vi kvinnor borde hitta på ngt när de golfade men min morbror sa att det var sent påtänkt och att alla har så mycket just nu.
hur ska jag kunna se min kusin i ögonen igen hur ska jag kunna förlåta henne, vad ska jag svara henne? Går igång efter en stund när jag tänkt på det...Hjälp mig!

Jag kan förstå och hade nog också reagerat med att bli ledsen. Som person så blir jag lätt ledsen om jag inte känner mig inkluderad och i den ledsamheten är det väldigt lätt att jag drar stora växlar av situationen och varför jag ej blivit bjuden etc.
Jag tycker definitivt att du skall försöka förlåta. Jag tänker att det kan vara så enkelt som att de över en fika bestämde sig för att de ville se Mamma Mia och att det kanske inte hade något som helst sammanhang med den helg som det nu råkade infinna sig efter egentligen?
Människor kan glömma och göra fel och jag hoppas att du med tiden kan få tillbaka samma fina relation som ni hade innan.