Att vara beroende av sina barn

[Hiddeous]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Jag tror kanske att MamaJustify slog huvudet på spiken? :

Jag tror på att ha barnen nära men också kunna släppa när dom signalerar det, vilket kommer i olika åldrar.

Ja, men vem ska vara nära? Finns det någon gräns på hur många nära personer en bebis bör ha i sitt liv? Bör inte syskon vara nära, eller mor-farföräldrar?

 

[escodobe]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Förr trodde man att riktigt barn bara knöt an till en person, numera vet man att barn kan knyta an till flera - det gäller bara att de träffar personerna tillräckligt ofta, om de är syskon, farföräldrar eller en granne kvittar.
Detta enligt min föreläsare i de föreläsningar som handlar om spädbarn och anknytning.

 

[cirkus]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Mina barn växte upp med många, och det funkade ju bra.

 

[Hiddeous]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Mina barn växte upp med många, och det funkade ju bra.

Kärnfamiljen med två föräldrar och ett barn måste ju vara ett rätt sent påfund, så logiskt sett verkar det mycket mer naturligt med större familjer och fler personer att knyta an till. Tidigare i historien hjälpte ju barnen till både med gårdsarbete och passning av syskon, och den äldre generationen likaså. Jag tror precis som Escodobe att människan är alldeles för smart och flexibel för att vara begränsad till att växa upp med mamma och pappa. Det hade inte fungerat evolutionärt.

 

[SaraXX]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Ja, visst vore det väl skönt att ha sin säng för sig själv - en stund då och då om jag skulle vilja mysa med hennes pappa - men annars förstår jag inte varför hon MÅSTE sova i sin säng?

Det här reagerar jag på hos många med barn. Helt plötsligt är man inte två vuxna som älskar varandra - man är föräldrar till barnet. Jag tror inte att det är att göra barnet en tjänst.

 

[Calazirya]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Det beror ju på förutsättningarna?

Hade vi haft närmare till dotterns mor/farföräldrar hade dom sannolikt umgåtts mer ofta med barnbarnet, men nu fanns inte den möjligheten. Det har ändå inte varit några problem för henne att finns trygghet eftersom hon är trygg i sig själv ( som jag uppfattat det ).

SaraXX: Menar du rent generellt mot samsovning nu?

 

[viv]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Det här reagerar jag på hos många med barn. Helt plötsligt är man inte två vuxna som älskar varandra - man är föräldrar till barnet. Jag tror inte att det är att göra barnet en tjänst.

Hur menar du nu? Att man gör barnet en otjänst genom att låta det sova med sina föräldrar?

 

[nevin]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Precis vad jag menar, varför slå så hårt mot oss som faktiskt gör som det beskrevs i TS? Om jag skulle säga allt jag tror om de andra metoderna som finns skulle ni nog hugga huvudet av mig, ibland kanske man får välja vad man öppnar munnen för att släppa ut.

 

[nevin]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Varför skulle det vara så farligt att låta sina barn sova med föräldrarna under några få år? Älska varandra kan man ju göra hela tiden, och inte bara i sängen, eller hur?

Någon tog upp storfamilj, som det var förr. Hur tror du det såg ut med privatlivet då?

 

[Hiddeous]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Precis vad jag menar, varför slå så hårt mot oss som faktiskt gör som det beskrevs i TS? Om jag skulle säga allt jag tror om de andra metoderna som finns skulle ni nog hugga huvudet av mig, ibland kanske man får välja vad man öppnar munnen för att släppa ut.

har jag slagit hårt mot någon? Jag vill gärna höra vad du anser om "andra metoder". Och särskilt intressant att veta om dina åsikter har någon vetenskaplig eller på något sätt bredare uppbackning, för vad som funkar för två barn i samma familj är trots allt inte så mycket att bygga en generalisering på.

 

[Hiddeous]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Varför skulle det vara så farligt att låta sina barn sova med föräldrarna under några få år? Älska varandra kan man ju göra hela tiden, och inte bara i sängen, eller hur?

Hon pratar om att kunna ha sex, och det är ju statistiskt belagt att väldigt många småbarnsföräldrar skiljer sig. Förr hade folk inte den friheten utan levde i uppgjorda äktenskap oavsett kärlek.

 

[SaraXX]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Svarar flera på samma knapp.

Nej jag pratade absolut inte om samsovning utan det faktum att många behandlar varandra som en mamma/pappa och även kallar varandra mamma/pappa. Jag reagerade på när ts i sitt inlägg skrev att hon ville mysa med "barnets pappa" istf "min man/sambo/älskling/whatever".

 

[nevin]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Jo, jag tycker att den allmänna andan i de här trådarna är hård, och känns ibland dömande, det är möjligt att jag uppfattar fel.

Andra metoder är väl det som diskuteras i tråden, eller är jag helt ute på fel is nu? Det har pratats om att "lära" barnen trygghet genom att lämna bort dem tidigt, att "lära" dem sova i egen säng. Det är väl helt annorlunda mot hur jag, och fler med mig har gjort? Och metod? Ja, det kallas väl så oavsett vad jag gör med barnen? Och nej, jag tänker inte lufta mina åsikter om de metoderna här, det känns som om det får bli en alldeles egen tråd i såna fall, för det var inte vad TS ville ha svar på.


Jag generaliserar inte helt godtyckligt, jag har läst på en hel del, och precis som med vilken metod som helst finns det bra underlag. Jag hoppas länkar från nätet räcker?

Angående samsovning
http://www.ap.skorpan.se/SkalattSamsova.htm
http://www.9manader.nu/efter/somn/samsova

Och ja, jag vet att det finns mängder av artiklar som säger precis tvärtom, men är det inte meningen att vi ska kunna bilda en egen uppfattning och handla efter den? Och inte behöva försvara den så fort frågan kommer upp?
Det är möjligt att jag är lite färgad av min tråd för ett tag sen, där jag hade svårt att "inte vara ledsen" när mina barn åkte bort över helgen, det gick rätt tuffa tongångar då med vill jag minnas....


Det finns massor av info om hur man får sina barn att bli trygga, men just nu finns det inte tid här hos mig, det är kvällsdags för mina kids, jag återkommer om jag hinner ikväll.

 

[nevin]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Och det var precis vad jag menade i min sista mening, kan man inte ha sex på fler ställen än där barnet sover kanske man får börja använda sin fantasi lite.....

Och skilsmässorna kan väl inte enbart handla om sexlösheten, utan om så mycket mer....

 

[nevin]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Det där tror jag är en viktig del i samlivet, man måste komma ihåg att man är en vuxen människa med vuxna behov, och där ingår det att man kallas vid sitt namn, och inte bara som mamma.
Det är väl lätt att bara släppa den vuxna delen av sig själv och bara ramla in i en lätt roll som bara mamma eller pappa, men som sagt, det måste man nog jobba på.

 

[Hiddeous]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Och det var precis vad jag menade i min sista mening, kan man inte ha sex på fler ställen än där barnet sover kanske man får börja använda sin fantasi lite.....

Och skilsmässorna kan väl inte enbart handla om sexlösheten, utan om så mycket mer....

Det har en avgörande betydelse, enligt de allra flesta sexologer och samlevnadsexperter som jag pratat med. Just bristen på lust efter förlossningen är ett jätteproblem som ofta, ofta leder till andra problem. Det och sömnlösheten är inget bra recept på ett långvarigt förhållande.

 

[Hiddeous]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Det finns massor av info om hur man får sina barn att bli trygga, men just nu finns det inte tid här hos mig, det är kvällsdags för mina kids, jag återkommer om jag hinner ikväll.

Jag tror personligen inte att det har någon avgörande betydelse hur man ordnar sovandet, så länge barn och föräldrar trivs. Det var mer mamma och barn i ett slags beroendebubbla i två år som inte låter helt sunt.

 

[Calazirya]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Och det var precis vad jag menade i min sista mening, kan man inte ha sex på fler ställen än där barnet sover kanske man får börja använda sin fantasi lite.....

Och skilsmässorna kan väl inte enbart handla om sexlösheten, utan om så mycket mer....

Jo det handlar i stor utsträckning om just sexlöshet. Men däremot tror jag inte det kommer ur att man samsover med barn, utan roten till sexlösheten bottnar i något annat. Har man lust så finner man som du säger " andra platser ".

 

[ako]

Sv: Att vara beroende av sina barn

Det kan man väl? Jag tycker det är en stor trygghet att veta att mitt barn är tryggt med fler än mig. Skulle jag hamna på sjukhus lär det bli jobbigt nog ändå, utan att man dessutom ska oroa sig för hur bebis har det, eller längta sig blå efter bebis för att man aldrig varit ifrån varandra. Nog kan man vara fäst vid sitt barn utan att sitta som plåster på varandra 24/7?

Inte konstigare än att man tecknar en hemförsäkring, även om man inte precis planerar att huset ska brinna upp.

Ja, men det tycker jag är att dra det till sin spets lite väl mycket. Om vi hade haft behov av att lämna bort L över natten så hade vi väl gjort det, men jag tycker inte det finns någon anledning att göra det "bara för att". Han går på dagis o är fullkomligt trygg med det, så han är absolut van att vara i från oss, om än inte nattetid. Jag har dock varit hemifrån flera nätter men då är ju hans pappa hemma.

Hade vi haft levande föräldrar som han träffade ofta hade det ju varit en annan sak, men nu handlar det ju verkligen om en barnvakt i så fall.

Och bara för att vi samsover och inte har lämnat bort honom över natt så sitter vi inte ihop 24/7! Både jag och sambon har såväl jobb som intressen - att jag är en mycket övertygad hästtjej har väl knappast någon här på Buke missat. Nu ska jag gå ut o lasta hästen o åka o träna . Alltså - mot galoppombytena o på återseensde!

 

[feel]

Sv: Att vara beroende av sina barn

*kl*

Kan man inte bara göra så som alla mår bäst av? Vissa verkar må toppen av att samsova, medans jag som har svårt att sova med människor för nära kanske inte alls mår bra av det och kommer att avstyra det?

Vill man inte ha barnvakt så har man inte det? När jag var liten hade jag barnvakt väldigt sällan eftersom vi inte har någon släkt alls på orten, och jag blev alldeles normalt socialt begåvad iaf och hade inga problem att vara på förskola.

Jag tycker inte ens att det här är något att diskutera? Om alla är glada och nöjda så finns det väl inget problem?