Övr. allmänt Att vara feminist

MiniLi

Trådstartare
Angående detta med "hjälpsamma män" handlar det väldigt mycket om mitt humör för dagen hur jag reagerar. När det handlar om bilkörning och folk ska har åsikter är mitt intränade svar "ja vad vet jag, jag jobbar ju bara med det här". Det brukar få de flesta att tänka till faktiskt. Men när det kommer till att ta hjälp är jag fan en dålig feminist. Självklart hade jag kunnat lära mig att byta lampor, byta torkarblad och fixa insteget på min bil som hoppar ur läge. Men jag orkar inte och utnyttjar den "manliga välviljan" att hjälpa den stackars kvinnan som inte kan. Borde väl skämmas egentligen.

Appropå @cirkus och besiktningen var jag med om en liknande grej. Skulle besikta taxin (stor Renault Master-buss), blir urvinkad ur bilen och jag kliver lydigt ur, gubbe hoppar in-men hoppar lika snabbt ur och säger "det är nog bättre du gör detta som är van vid bilen" :D.
Jag mekar inte med bilen själv men jag lämnar in på verkstad och betalar för det. Det tycker iaf inte jag är konstigt.
Skulle däremot inte vilja överlämna bilmek till manlig partner.
 
Oj, allså jag är ute efter att förstå eftersom inte alls har sett det så. Det handlar alltså inte om att ifrågasätta vad du tycker utan jag undrar verkligen varför du reagerar så på det.

Hur tycker du att vi som inte förstår men undrar ska bemöta ditt påstående?

Om jag antytt att du inte får tycka som du vill så ber jag om ursäkt, jag har bara undrat vad det är som framkallat den reaktionen.
Nu svarar jag på den mening som har ett frågetecken; Till att börja med så kan mina frågor också få ett svar. Jag bemöts hela tiden med nya frågor istället, trots att jag hela tiden svarar på era.
Är det så ni (eftersom du skrev vi) argumenterar irl?

I övrigt så behöver du inte be om ursäkt, du har all rätt att undra som du vill ;)
 
Jag mekar inte bil längre , för mycket elektronik och fan och hans moster :banghead:. Inte byter jag däck själv längre, det får de snygga pojkarna göra :up:. Kanske kan byta nån säkring om jag hittar säkringslådan , men då måste jag ju ha säkringar hemma och rätt sort. Nä man spelar lite dum och får hjälp numera. Måste lära upp min otekninske son också innan jag glömmer bort allt i dimman :D.
 
Ibland läser man ju om hur kvinnor ofta verkar ta större plats än de faktiskt gör, typ undersökningar av hur mycket taltid de faktiskt tog på ett möte (alltid mindre än det övriga mötet uppfattade det som)

Jag har ett par såna exempel på mitt jobb.

* Om vi sitter vid lunchbordet, eller fikar, eller jobbar i grupp och de absolut flesta är kvinnor så måste det alldeles för ofta kommenteras av nästa person som kommer in! Oavsett om hen är man eller kvinna är sannolikheten alltför stor att hen utbrister Ja här var det många tjejer! Jag fattar inte vad hen väntade sig, att vi skulle vara hemmafruar? I mitt yrke är 60 procent kvinnor. Jag kan däremot inte erinra mig Ja här var det många killar - i den motsatta situationen.

* För rätt många år sedan diskuterade jag ett nytillskott till ledningen med två manliga kollegor. Nytillskottet var kvinna. ”Det får inte bli för många, det är inte bra med stor övervikt åt ena hållet”, var de eniga om. Jag började fundera över hur det faktiskt såg ut och plockade fram en lista över vår nya ledning. Fem kvinnor och fyra män.
Åtminstone en av mina två kollegor hade vett på lite klädsam självrannsakan.
 

MiniLi

Trådstartare
Jag mekar inte bil längre , för mycket elektronik och fan och hans moster :banghead:. Inte byter jag däck själv längre, det får de snygga pojkarna göra :up:. Kanske kan byta nån säkring om jag hittar säkringslådan , men då måste jag ju ha säkringar hemma och rätt sort. Nä man spelar lite dum och får hjälp numera. Måste lära upp min otekninske son också innan jag glömmer bort allt i dimman :D.
Men alltså. ”Spelar dum och får hjälp?”
Varför?
Kan du inte bara be om hjälp om du nu vill det, varför måste du spela dum också?
 
* Om vi sitter vid lunchbordet, eller fikar, eller jobbar i grupp och de absolut flesta är kvinnor så måste det alldeles för ofta kommenteras av nästa person som kommer in! Oavsett om hen är man eller kvinna är sannolikheten alltför stor att hen utbrister Ja här var det många tjejer! Jag fattar inte vad hen väntade sig, att vi skulle vara hemmafruar? I mitt yrke är 60 procent kvinnor. Jag kan däremot inte erinra mig Ja här var det många killar - i den motsatta situationen.
Ursäkta OT men på temat:

Ett jobb jag haft gick ut på att åka runt i en lastbil modell mindre tillsammans med en kollega och lösa olika uppgifter. Ofta när jag hade en kvinnlig kollega så fick vi kommentaren "oj, två kvinnor, hur ska det här gå?". Och en gång var det någon som frågade VEM SOM KÖR BILEN. Ja det blir svårt med det där bilkörandet när man inte har någon man med sig. :(
 
Ursäkta OT men på temat:

Ett jobb jag haft gick ut på att åka runt i en lastbil modell mindre tillsammans med en kollega och lösa olika uppgifter. Ofta när jag hade en kvinnlig kollega så fick vi kommentaren "oj, två kvinnor, hur ska det här gå?". Och en gång var det någon som frågade VEM SOM KÖR BILEN. Ja det blir svårt med det där bilkörandet när man inte har någon man med sig. :(
Men herregud 🤢
 
Jag vet inte om det här egentligen hör till trådens urspungliga ämne, men något som slog mig i går, när jag skulle tvätta min bil i en automattvätt, är att jag ofta känner en viss osäkerhet i sådana situationer.

Alltså jag har gjort det massvis med gånger och jag VET att jag är en bra bilförare och inte heller dum i huvudet, men jag får ofta lite av någon slags oroskänsla vid sådana tillfällen; att något tekniskt ska gå fel eller att jag kör av en sidospegel på vägen in i tvätten.

Och det som STÖR mig i detta är att osäkerheten framför allt grundar sig i att jag är kvinna bland - nästan alltid - en stor majoritet män. Och att en fadäs antagligen inte bara hade resulterat i att andra ansett mig vara korkad, utan en korkad KVINNA. Ni vet, den där ”kvinnliga bilföraren”.

Hade jag, som identifierar mig som feminist, inte tänkt så aktivt på sådana - även lite mer diffusa - saker än typ ”lika lön för lika arbete” - i kombination med en ibland kanske lite allmänt mindre självsäker personlighet - hade jag antagligen varit helt obrydd för det. Men jag tycker att min kvinnlighet gör sig så påtaglig i just sådana situationer, när jag liksom rör mig på ”mäns domäner”. I övrigt vad gäller bilkörning är jag helt trygg i min förmåga.

Eller som när jag skulle pumpa däcken på min cykel vid en pumpstation för ett tag sedan och en man kom fram och skulle hjälpa mig för att något krånglade. Men jag kan ju pumpa ett cykeldäck ... Det var förstås gjort i all välmening från hans sida och det hade ju så enkelt kunnat stanna där för min del, men det här att frågan inte ens ställdes, utan han bara antog att jag behövde hjälp och liksom lite försökte vifta bort mig.

Sådana vardagliga saker kan jag tycka är jobbiga eftersom det alltid leder till vidare tankar hos mig. Och ibland känslor om att jag automatiskt är lite underlägsen för att jag är kvinna.

Jag tycker att det kan vara lite svårt att hantera faktiskt. T.ex. sätta ner foten när en man så självklart ska hjälpa till - och inte genom att ge en direkt möjlighet att säga nej tack, utan bara tar över situationen?
Känner igen mig så mycket!
Själv (när jag orkar) gör likadant. Frågar om män behöver hjälp om väldigt enkla saker.
Säg att jag ser en man hålla på och tjorva med cykelpumpen frågar jag de om de behöver hjälp. En del blir förvånade, andra blir glada.
 
Ursäkta OT men på temat:

Ett jobb jag haft gick ut på att åka runt i en lastbil modell mindre tillsammans med en kollega och lösa olika uppgifter. Ofta när jag hade en kvinnlig kollega så fick vi kommentaren "oj, två kvinnor, hur ska det här gå?". Och en gång var det någon som frågade VEM SOM KÖR BILEN. Ja det blir svårt med det där bilkörandet när man inte har någon man med sig. :(
Två av mina vänner (kvinnor) hade husbil i flera år, båda körde. Vid ett tillfälle behövde de backa in på en smal ställplats och innan hon som satt vid ratten ens lagt in backen kom en man fram och frågade om han skulle göra det åt dem. (Hon tittade bara på honom och gjorde en perfekt backning in)
 
Känner igen mig så mycket!
Själv (när jag orkar) gör likadant. Frågar om män behöver hjälp om väldigt enkla saker.
Säg att jag ser en man hålla på och tjorva med cykelpumpen frågar jag de om de behöver hjälp. En del blir förvånade, andra blir glada.
Den gillar jag! Men samtidigt - det största problemet som jag ser det är att många män inte ens frågar, utan bara antar att "hon behöver ju hjälp" utan att veta. En annan klassiker är ju i elektronikaffärer där man kan få de allra mest grundläggande sakerna väldigt ingående förklarade för sig, utan att alls ställa fråga (alltid av män).

Jag har inga problem i sig att be om hjälp - till en man som en kvinna - om jag verkligen behöver det, men det är det här med att det då åtminstone föregås av en fråga. Antingen att jag själv ber om det eller att den andre frågar om det är något jag önskar hjälp med.
 
Den gillar jag! Men samtidigt - det största problemet som jag ser det är att många män inte ens frågar, utan bara antar att "hon behöver ju hjälp" utan att veta. En annan klassiker är ju i elektronikaffärer där man kan få de allra mest grundläggande sakerna väldigt ingående förklarade för sig, utan att alls ställa fråga (alltid av män).

Jag har inga problem i sig att be om hjälp - till en man som en kvinna - om jag verkligen behöver det, men det är det här med att det då åtminstone föregås av en fråga. Antingen att jag själv ber om det eller att den andre frågar om det är något jag önskar hjälp med.
Jag håller med, att det tradiga är att det förväntas att man inte kan.
Jag som jobbar i skola försöker uppfostra barnen till att man frågar Alla om hjälp för att det är trevligt.
Tycker det känns tarvligt att man frågar om jag behöver hjälp på saker jag uppenbart är grym på.
 

MiniLi

Trådstartare
Jag håller med, att det tradiga är att det förväntas att man inte kan.
Jag som jobbar i skola försöker uppfostra barnen till att man frågar Alla om hjälp för att det är trevligt.
Tycker det känns tarvligt att man frågar om jag behöver hjälp på saker jag uppenbart är grym på.
Det känns viktigt att skilja på ren könsobunden artighet och när man antar att kvinnor inte klarar saker. Det är inte det minsta artigt att dumförklara folk.
 
Det känns viktigt att skilja på ren könsobunden artighet och när man antar att kvinnor inte klarar saker. Det är inte det minsta artigt att dumförklara folk.
Jag håller med om att det inte är artigt. Jag upplever det inte artigt.
Troligen de som erbjuder sig/ tar över tänker inte längre än näsan räcker?
Frågar man män om de behöver hjälp är min förhoppning att en bråkdel får sig en tankeställare.
Det är klart det finns de som ser sig som "det bättre könet", en stor del gör det för att de är uppfostrade så. (Om jag tittar på de närmsta i min omgivning.)
Jag gick från att prata om cykel tillfället till att prata mer generellt.
 

MiniLi

Trådstartare
Jag håller med om att det inte är artigt. Jag upplever det inte artigt.
Troligen de som erbjuder sig/ tar över tänker inte längre än näsan räcker?
Frågar man män om de behöver hjälp är min förhoppning att en bråkdel får sig en tankeställare.
Det är klart det finns de som ser sig som "det bättre könet", en stor del gör det för att de är uppfostrade så. (Om jag tittar på de närmsta i min omgivning.)
Jag gick från att prata om cykel tillfället till att prata mer generellt.
Nej de tänker nog att de är artiga. Känns viktigt att inte spela med i det :)
 
Jag minns en gång på en krog där en tjej låst in sig på en toalett och inte kom ut. Jag och en annan tjej fick be personalen komma och hjälpa till. Det kom till sist en man med en skruvmejsel, men han verkade inte förstå hur man skulle göra. Så jag bad honom backa, tog skrivmejseln och öppnade åt tjejen.
Killen som skulle öppna först såg oerhört förvånat på mig, medan tjejerna gav mig high five.

Oväntat att kvinnor kan använda skruvmejslar verkar det som i killens värld,
 
Ja jag håller med dig. Det är allra svårast att förändra småsaker som dessutom sitter djupt inpräntat i oss. Även fast man VET att man klarar saker så kanden där lilla känsnormativa självkritiken smyga in. Och att gå emot sociala regler som säger att man ska vara snäll och tacksam.

Jag tror inte att det räcker att lite lugnt säga ”tack men nej tack” när en man kommer och oombett försöker rädda en kvinna från en inbillad nöd. Han kommer förmodligen stå på sig eller inte fatta. Han kommer definitivt inte lära sig något för framtiden.
Jag tänker istället att vi behöver se hans agerande för vad det verkligen är - han idiotförklarar en ju när han antar att jag inte reder saker själv. Det är ju HAN som är oförskämd! Även om han inte förstår det själv ;)
Då blir det kanske lättare att säga ifrån på skarpen? Bli arg eftersom han beter sig som en riktig mansgris!
Ett så jäkla skarpt formulerat inlägg! Det hade JAG velat skriva.
 

Hästdiskussioner nu

Övrigt-diskussioner nu

Dagbok

Radannonser

Hästnyheter

Bukefalos

Upp