Avlivning

[maallaan680]

Hej!
Måste få skriva av mig.. Att göra en lång historia lite kortare så skulle min kompis hjälpa till och rehabilitera en "nervös" hund som hennes jobbarkompis hade haft på foder. Vi åkte och hämtade henne hos ägaren. Fodervärden skulle alltså bara ta tillbaka henne igen för att avliva henne. Så vi ville se om vi kunde hjälpa hunden och kanske omplacera den om allt gick bra. Vi märkte ganska snabbt när vi kommit hem att något var väldigt fel med hennes bak kärra hon hade även starr på ena ögat och dålig munhygien. Då vi båda fick lite panik för vi hade gått med på att hjälpa en frisk nervös hund men istället får hem en super trevlig men fysiskt dålig hund. Fick reda på senare att ägaren var en amfetamin missbrukare och att hon inte varit riktigt snäll emot hunden. Dom kissade på tidningar inne och fick aldrig komma ut etc.
Nu ett tag senare så är det bara jag som har henne. Var idag iväg hos veterinären på hälsokontroll ( kunde inte tidigare då min andra hund blev dålig och kostade flera tusen att åtgärda ) men idag så sa veterinären iaf att hunden förmodligen har en ihopläkt fraktur i vänster benet och så hoppar knät ur led i höger.. Hunden sa inte ett ljud under undersökningen. Men jag säger detta, att jag har aldrig träffat en trevligare hund.. Hon älskar allt och alla. Hoppar och leker.. Älskar sin lilla boll som hon apporterar! Hon hoppar i trappor och även upp i våran soffa som är ganska hög. Hon verkar helt enkelt som en livsglad hund!
Men vet sa att hon absolut lider över sina bakben och tycker att vi ska ta bort henne så snart som möjligt.. Jag tänkte att "får vi fixat till hennes tänder så blir säkert allt bra" innan vi åkte. Hon är inte försäkrad så är svårt att göra något större med henne. Veterinären trodde dock inte att benen gick och fixa endå.
Så nu sitter jag här med världens gulligaste lilla hund i panik för att det känns så förjävligt att behöva ta bort en hund som verkar så livsglad och nöjd med livet..
En stackars hund som varit med om så mycket skit hela sitt liv men som nu har kommit hem till oss där hon får ordentlig mat.. Får komma ut och springa i skogen och apportera i trädgården.
Under 6 år har hennes liv varit ett helvete och att sedan behöva dö när saker börjar vända. Livet är så orättvist! Under dessa två månader med henne är hon som en familje medlem och har gråtit hela dagen sedan jag fick beskedet.

Men min fråga till er.. En veterinär som kollar igenom hunden i 5 minuter kan veta hur mycket ett djur har ont vs oss som levt med henne i två månader som ser henne varje dag?
Jag vill inte vara självisk, men ni förstår säkert vad hemskt det är att behöva ta bort en sån glad hund..

 

[russinbulle]

Det snällaste du kan göra för (som det låter pga skador mm) denna hund, är att låta henne få somna in med lite värdighet i behåll - innan hon har så ont att hon ska behöva bli "otrevlig". Finns inte pengar att låta operera henne, så tycker jag det är snällast - för ser man att något är väldigt illa med bakkärran så är det oftast ännu värre än man tror. Hundar är duktiga på att dölja smärta då dom inget annat vet.

 

[maallaan680]

Usch vill verkligen inte ens tänka tanken att hon ska dö.
Riktigt hårt.
Hon har säkert levt med det här i flera år.. Hon är 6. Så tror inte det blir värre en vad det är nu. Allt hade blivit lite lättare om man själv såg att hon led. Men hon viftar sin svans och vill alltid vara till lags 24/7. Hon har verkligen charmat hela familjen.
Tack för ditt svar, försöker få detta att kännas som det rätta att göra!

 

[Mia_R]

Usch vill verkligen inte ens tänka tanken att hon ska dö.
Riktigt hårt.
Hon har säkert levt med det här i flera år.. Hon är 6. Så tror inte det blir värre en vad det är nu. Allt hade blivit lite lättare om man själv såg att hon led. Men hon viftar sin svans och vill alltid vara till lags 24/7. Hon har verkligen charmat hela familjen.
Tack för ditt svar, försöker få detta att kännas som det rätta att göra!

var tacksam för att du fått ge henne en fin tid och att hon känner sig älskad, det svåra med djur är att veta när det är dags att släppa taget. Det är inte snällt att vänta tills man ser att de mår dåligt, även om man själv vill behålla dem så länge som möjligt utan att de lider. Jag förstår att det känns jättejobbigt, kolla med någon annan veterinär om det känns bättre för dig, men rekommenderar även den avlivning tycker jag att du ska följa deras råd även om det svider i hjärtat.

 

[maallaan680]

Tack för ditt stöd Mia_R!
Tanken har faktiskt gått igenom mitt huvud att rådfråga en annan veterinär.
Jag tror att jag får göra det, för hennes skull och för min.
Ett djur har ju inte ont av att få somna för gott men man vill ju gärna ge dom ett bra sista liv och hem.
Jag hade helt tatt bort tanken om den här utgången när vi besökte veterinären idag, jag hade mer förberett mig på att få veta kostnaderna för att dra ut ett par tänder och behandla inflammationen i munnen. Men såklart fans det i bakhuvudet att veterinären skulle vilja att hon somnade in.
För en månad sedan när min vän hade henne så kollade en av stallets italienska hästveterinärer snabbt på henne och klämde och drog osv.
Hon sa att det var den trevligaste hunden hon någonsin mött och att hon trodde att hon skulle kunna vara med ett tag till.. Eftersom hon var pigg, glad, leken, kissade och bajsade och hade god aptit.
Men eftersom hon var veterinär spec. På hästar och avel så ville jag att en smådjurs veterinär kikade också.
Så kluven! Varför kan man inte prata med sina djur?! Så mycket lättare allt hade varit då :/

 

[Milosari]

Jag skulle vilja påstå, att om en veterinär säger att hunden behöver avlivas så är den verkligen riktigt illa däran. Visst kan ni uppsöka en annan veterinär för att bekräfta prognosen, men då ska du veta att nästan alla veterinärer säger att man ska behandla. Att låta hunden gå obehandlad för något som den lider av är ett djurskyddsbrott, det står redan i första stycket att djur ska skyddas mot onödigt lidande. Så även om veterinär 2 säger att du inte behöver avliva på studs utan att du kan behandla så får du inte göra "ingenting" om du inte fått detta bekräftat av veterinär. Det gäller inte minst tänderna, är de dåliga så måste de ut!

Sedan är det det där med hur hundar beter sig när de har ont. För ett otränat öga kan det vara jättesvårt att se! Överlevnadsinstinkten är otroligt stark och ska inte förväxlas med livsglädje. Jag har tagit bort två hundar och vet precis hur hemskt beslutet är. Den ene hunden blev snabbt sämre i sin allmänkondition och jag hade börjat ta mig en allvarlig funderare när han plötsligt blev akut sjuk och fick köras i ilfart till veterinär. Trots att han låg nästan medvetslös på veterinärens golv så var det en kroppsdel som rörde sig och det var svansen. Veterinären sa behandla men jag sa ta bort och först i efterhand sa veterinären att det nog var det bästa beslutet… Den andra hunden blev mycket långsamt sämre tills hon en dag nådde ett stadium när jag inte kände att det var okej längre. Hennes veterinär (som är en veterinär som jag anlitat i många år) sa direkt att jag gjorde helt rätt och att de flesta väntar för länge.

Här är en film från hennes näst sista dag i livet, nästan 16 år gammal. Glad över att vara på stranden men med mycket dålig styrsel i bakkärran.

 

[Bison]

Ta bort hunden.
Vår dogue de bordeaux var världens gladaste trots avslitet korsband och bedrövliga höfter som inte ens låg i sina skålar.

 

[iNHALE]

Tycker också du ska ta bort hunden. Mina föräldrars gamla Border Collie fick cancer med juvertumörer som spred sig upp i livmodern och sen vidare till lungorna och resten av kroppen. Trots flertalet operationer så gick det bara inte och till slut var det bara avlivning som var det enda alternativet. Men även när hon var som dåligast ville hon ändå vara med ute på gården, försökte valla allt som rörde sig och ville jaga vattenslangen, precis som hon gjort i alla år, trots att hon var riktigt riktigt dålig. Försökte man hindra henne genom att ha henne kopplad eller i hundgården blev hon riktigt olycklig.

Som djurägare har man inte bara ett ansvar att se till att djuret har det bra medans det lever, utan även att se till att livet får ett avslut innan det blir för plågsamt. Man ska dock ha i åtanke att en avlivning ofta bara är plågsamt för ägaren och de familjemedlemmar som finns kvar, men för hunden (eller vilket djur det nu handlar om) så är det snarare en lättnad när alla smärtorna och krämporna försvinner.

Efter att ha gett en så mycket glädje och berikat ens liv under så lång tid med allt vad ett djur gör för en, vad är då djuret inte värt, om inte ett värdigt avslut på livet? Det minsta man kan göra.

 

[nejlica]

Tanken har faktiskt gått igenom mitt huvud att rådfråga en annan veterinär.
Jag tror att jag får göra det, för hennes skull och för min.

Även om jag håller med de andra som har skrivit om att det bästa tråkigt nog vore att ta bort hunden så tycker jag absolut att du ska gå till en annan veterinär också om det känns bättre! Även om du innerst inne känner att rätt sak är att ta bort hunden kan det vara skönt att få det bekräftat från flera håll. Hur som helst, vad himla tråkigt att det blivit som det blivit Men vad fint ändå att hon fått en så fin sista tid hos er!

 

[Sissa]

@Milosari , blandar jag ihop dig, eller hade du en tråd förut om hunden på filmen och hennes bakdel? Hade hon undersökts av veterinär i ett tidigare skede, eller insåg du själv att det var dags?

Min ena hund av storvuxen ras är snart tolv, och blir allt svagare i bakdelen. Det är så svårt att avgöra hur illa det är. Hon har tappat fart, absolut, och skulle gärna slippa resa sig ur bädden för sista kvällskissen till exempel. Senast hon undersöktes av veterinär var när hon var nyss elva fyllda. Det är säkert dags igen.

@maallaan680 , vad fint att hon kom till ett bra hem till slut. Jag skulle antagligen ha litat på den första veterinären.

 

[Milosari]

@Milosari , blandar jag ihop dig, eller hade du en tråd förut om hunden på filmen och hennes bakdel? Hade hon undersökts av veterinär i ett tidigare skede, eller insåg du själv att det var dags?

Min ena hund av storvuxen ras är snart tolv, och blir allt svagare i bakdelen. Det är så svårt att avgöra hur illa det är. Hon har tappat fart, absolut, och skulle gärna slippa resa sig ur bädden för sista kvällskissen till exempel. Senast hon undersöktes av veterinär var när hon var nyss elva fyllda. Det är säkert dags igen.

@maallaan680 , vad fint att hon kom till ett bra hem till slut. Jag skulle antagligen ha litat på den första veterinären.

Det är möjligt att jag skrev något om henne då, men det är ju snart 3 år sedan jag tog bort henne så då har du bra minne . Hon blev inte vidare utredd pga hennes ålder utan hon fick gå på smärtstillande och Cartrophensprutor de sista åren. Plus lite glukosamin och sånt. När inte det hjälpte längre så satte jag stopp.

 

[maallaan680]

Hej allihop.

Såklart att jag vill inget mer en att ligga ute med alla veterinär kostnader. Men det enda rimliga priset är ju att fixa tänderna som vi också tänkt att göra. Men att fixa en sån gammal fraktur är i princip omöjligt?
Så kan ni ju tänkta vad allt går på om jag skulle ligga ute med dom pengarna.. Över 100 tusentals kronor utan försäkring. Hade hon haft en bra försäkring hade saken varit annorlunda.
Men eftersom vi här hemma har två hundar två katter och en häst så är inte det lättaste att ligga ute med dom pengarna.
Att hjälpa henne småsteg var ju tanken.. Men nu ska hon dö och jag önskar att hon varit våran hund från början och sluppit gå igenom all skit som hon gjort..

 

[Milosari]

Du får enligt lag inte lov att låta bli att behandla för att du inte har råd! Om hunden lider så måste lidandet upphöra, antingen genom behandling eller avlivning. Du har nog ett gott hjärta men det räcker inte hela vägen utan djurets välmående NU måste sättas först. Det duger alltså inte att du kanske har råd att behandla om ett halvår.

Försök tänka på att hennes sista tid i livet ändå blev bättre än den första. Du har gjort vad du kan men man kan tyvärr inte rädda alla.

 

[maallaan680]

Såklart jag inte vill att hon ska lida. Men det var tanken INNAN vi var hos veterinären och innan vi visste hur illa veterinären tyckte det var.
Vill bara hennes bästa men när man älskar ett djur så mycket så försöker man få saker att inte vara så illa som dom kanske är. Det tror jag inte att jag är ensam om?
Vi ska iallafall få hennes sista dagar att bli hennes bästa..
Massa godis, roliga promenader och mycket lek!
Jag ska ladda upp en video på henne på youtube och lägga ut här så ska ni få se henne!

 

[Sissa]

Det är möjligt att jag skrev något om henne då, men det är ju snart 3 år sedan jag tog bort henne så då har du bra minne . Hon blev inte vidare utredd pga hennes ålder utan hon fick gå på smärtstillande och Cartrophensprutor de sista åren. Plus lite glukosamin och sånt. När inte det hjälpte längre så satte jag stopp.

Så bra minne har jag inte. Måste ha tänkt på någon annan.

 

[Sissa]

Såklart jag inte vill att hon ska lida. Men det var tanken INNAN vi var hos veterinären och innan vi visste hur illa veterinären tyckte det var.
Vill bara hennes bästa men när man älskar ett djur så mycket så försöker man få saker att inte vara så illa som dom kanske är. Det tror jag inte att jag är ensam om?
Vi ska iallafall få hennes sista dagar att bli hennes bästa..
Massa godis, roliga promenader och mycket lek!
Jag ska ladda upp en video på henne på youtube och lägga ut här så ska ni få se henne!

Jo, det kan vara svårt som ägare att ta till sig eller se hur illa det är när man har en glad hund. Du gör det rätta nu!