För min del handlar det inte om kroppen som sådan, min eller andras, utan mer om människorna (framförallt män). Huruvida jag är bekväm med dom eller inte. Än har jag inte haft en arbetsplats där jag känt mig väl till mods med alla, med vissa ja, men inte alla.Att så många känner sig obekväma!? Kan det vara en yttring av den tid vi lever i, med kroppsidealen?
JAg har ju arit aktiv i föreningar större delen av livet. När jag var ung hade vår kursgård bara en dusach. Så ville man duscha fick man glatt stövla in och göra det, oavsett vilka som var där. Eller gå omkring smutsig. Bastubad förekom också och det var ingen som skylde sig. Vi var ju kompisar. Jag har aldrig varit smal men det bekymrade mig inte då. Det har kommit senare.
Numera ÄR jag obekväm med min kropp. Men kön på på personerna runt omkring stör mig mindre. Snarare så att jag är mer något mer obekväm med kvinnor eftersom jag jämför mig och skäms över mig själv. Så, hellre baddräkt tillsammans med ett gäng korpulenta herrar i övre medelåldern än bystiga kvinnor i samma ålder.
Mycket verkar ha ändrats sedan min ungdom. Även för mig.
Att bada på nakenbad eller sola topless är inte ett problem, det är ju med okända människor jag inte känner eller har/ska ha någon relation med. Med att "veta" jargongen som brukar vara bland vissa kollegor, och sen ge dom tillgången att se min avklädda kropp vill jag inte.
