Bakgrund

[ferra]

Lite nyfiken på hur alla "NH-are" började med NH. Vad ni har för bakgrund och vad som gjorde er intresserade.

 

[Dreamer]

Jag red på ridskola och hade haft medryttarhäst ett par år i tonåren, men så tyckte jag inte att det var kul längre. (Just då kunde jag inte säga varför men det förstod jag ju sen.) Livet rullade bara på och åren gick och jag hade inget med hästar att göra alls. Så en dag för några år sen (vintern 96 tror jag det var) så var jag och hälsade på en kompis i Södertälje - ett arbetskooperativ där även hästar fanns. Dessa hästar var ryska basjkirhästar som var importerade därifrån och hade mycket tråkiga erfarenheter av människor. Och för att få rätt på dem hade de dit en kille ett par gånger i veckan som "tränade" dem. Men det jag såg var ju inte träning i den bemärkelsen jag var van vid. Han tog liksom kontakt med hästarna, fick dem att titta honom i ögonen, spetsa sina öron mot honom... (dessa hästar hade jämt avsky eller skräck i blicken och såg aldrig på människor)
Och helt plötsligt kände jag hur mitt hästintresse bara kom tillbaka, pang bom!
Jag lärde mig jättemycket under mina veckor där. Efter det så sökte jag upp en westernridskola där de även hade NH-grupper och så gick jag där ett tag. Skaffade min egen häst i den vevan och stallade upp henne där. Den vägen var det!

 

[Sammet]

Hur jag började med ledarskap.

Jag hade den bästa läraren... :smirk:

Det hela började med en sommarhäst. Det var sommarlovet mellan 8:an och 9:an och jag hade äntligen fått lov att dela en sommarhäst med min syster.
Det var en underbart snäll och trevlig gammal ridskoleponny som vi fick låna. En riktig gentleman var han, skulle aldrig ha kommit på tanken att göra något bus eller otyg. Men vi fick bara låna honom en månad så när han skickades tillbaka började jag söka efter en ny foderhäst.
Jag och en kompis tillbringade över en vecka på cyklarna och cyklade runt i byarna i jakt på en foderhäst. Vi hade väll börjat ge upp då vi hittade en häst som gick på en gård och betade. Vi kackade på och en flicka i vår egen ålder öppnade dörren. Hon hade just köpt sin häst men hon visst en häst som kanske var till utlåning. Han var galen, ingen kunde rida honom och alla som gjorde det flög av. Det var bara en som kunnat klara honom någorlunda och hennes nummer fick vi för att få tag på hästens ägare.
När vi ringde henne fick jag samma varning av henne, men jag var inte särskilt gammal och förtjust i alla sorters hästar så jag ringde till den gamla mannen som ägde hästen.
Det blev bestämt att vi skulle komma ut och titta på den.
Vi cyklade en mil för att ta oss till stallet, det gick inte bra med bussar och våra föräldrar jobbade.

Väl där fick vi titta på hästen som gick i hagen. Det var en svart-vit skäck, en 13 årig islandshäst vid namn Höttur.

Det var kärlek från första stund, ja från min sida vill säga, Höttur själv hade gått och filosoferat i sin hage länge och det ville han fortsätta med, det där med arbeta lockade inte honom.
Jag tillbringade krypandes på knä inne i hagen med ett knippe gräs i handen i närmare tre timmar. När jag väl fick fast honom ledde jag honom glatt till stallet och stod och borstade på honom. Något provrida blev det inte för han lät inte någon komma upp på ryggen.

En vecka senare stod han i stallet som jag hyrde in mig i.
Nu började min väg mot ledarskap och NH, med den bästa läraren av dem alla, Höttur själv. Jag fick betala med svett, tårar och förtvivlan men det var en skola med lärdom ingen människa kunnat ge mig.

Höttur har ett alldeles speciellt sätt att lära ut saker, om man blev arg, eller var elak mot honom gav han igen tiofaldigt genom att sticka, satt man på gick det fort och man hade inte en chans att stanna honom, var man på backen fick man inte tag på honom. På sätt och vis var hans lärosätt " öga för öga, tand för tand".


Den gamla mannen som ägde honom har en speciell hand med djur, Höttur kunde han leda in i stallet utan att ens använda grimskaft, Höttur tvekade aldrig på att stiga in i transporten som han annars var mycket besvärig att få in i.
Helmer som mannen heter hade vilda igelkottar på sin gård som kom så fort de hörde hans röst, han hade en otrolig hand med djuren.


Det var början på min väg mot ledarskap och NH, och på den vägen har det fortsatt. I våras gick jag Instruktörsutbildningen steg 1-3 hos Janna. En lärorik utbildning som gav mig väldigt mycket. Jag rekommenderar starkt hennes kurser.

 

[Tassetass]

Min nuvarande häst gav mig inget annat val - hade jag fortsätt med "normal hästhantering" hade det gått käpprätt åt helvete...

 

[TheWickedWitch]

Jag kom till en punkt med min häst då jag insåg att någonting måste jag göra åt våran relation, Men vad ??
Så jag provade lägga ut en tråd här på forumet, och VIPS! så kom två gullungar härifrån till min undsättning, Det var Tassetass och Irrelevante

 

[Sannesus]

Har nyss börjat med nh med tränare. Tidigare har jag aldrig reflekterat över min relation till hästar eller deras relation till mig. Men så köpte jag mig en tinkerhäst som verkligen satte mitt hästmannaskap på prov. Och jag höll inte måttet. Jag använde alla mina tidigare tillvägagångssätt men nådde inte fram. Det är ganska lustigt, egentligen, för många som blir intresserade av nh har det redan i sig. Men så en dag stöter de på problem, oftast med lite dominanta hästar, och söker hjälp och vägledning inom det som idag utvecklats till nh-träning. I mitt fall var det precis tvärtom. Min häst var så undflyende, omotiverad och skygg att jag knappt vågade röra mig i hennes närhet, var mycket orolig för att förvärra hennes rädsla. I stället blev jag mesig och det visade sig vara ännu värre. Då tog jag kontakt med en duktig nh-tränare som hjälpt mig och min tinker att bygga upp en fungerande kommunikation oss emellan. Det visade sig att jag hade en hel del att lära och nya tankebanor att träna in. Svårast av allt tycker jag balansen mellan mjukhet och hårdhet är. Man ska vara tillräckligt mjuk men inte bli mesig och tillräckligt fast utan att bli hård. Jag föll på eget grepp när jag försökte vara "snäll". Hästen blev ännu mer otrygg. Men idag vet jag bättre och kämpar på så gott jag kan. Rom byggdes inte på en dag....

 

[Pettsson]

Jag har alltid, alltid, så länge jag kan minnas, tänkt på djur som vilda. Att de faktiskt inte kommer från ett stall i Bergsjö från början, utan att de faktiskt sprungit lösa och levat ett liv, väldigt olikt det de har nu.

Så när jag var ungefär 10 år gammal så hade jag en Connemara på foder och gick med i vår lilla ridklubb. På det viset fick jag kontakt med en tjej som sedan hjälpte oss med de problem som dök upp, jag började rida för henne och vi arbetade från marken, jag lärde mig fruktansvärt mycket.

Efter det var jag fast! Så nu, snart sex år senare är jag fortfarande som en svamp, suger åt mig allt jag kan!

Måste säga att det va en viktig vändpunkt i mitt liv!

 

[yatlah]

Jag har så lite erfarenhet att jag skäms att uttala mig, men gör det ändå. Jag red från det jag var 8 tills jag var 15 ungefär, efter det vid varje tillfälle som gavs, men utövade inte ridning aktivt, när jag var i trettioårsåldern började jag rida turridning, ridlektioner med mera. Hamnade i en situation där en ridskolelärare nitade en ridskolehäst som högg mot folk. Hon slog den hårt om och om igen i ansiktet, jag hade länge tyckt att det var nåt som inte stämde i mkt av hästhanteringen och det där var liksom det som rågade måttet. När jag sedan verkligen tog tag i hästeriet igen så var det samma som ovanstående skribenter, en häst som inte "vanlig " hästhantering funkade med, och då började jag märka att det fanns andra alternativ, där man sökte det som jag egentligen känt inom mig ända från det att jag var liten att det fanns en annan sorts kommunikation... usch vad flummigt det låter, men nånting åt det hållet var det i alla fall.

 

[yatlah]

Måste tillägga att jag också var sån i barndomen som gjorde vad som helst för att vara med hästar, åkte fyra mil gick flera km varje lördag för att få rida, gick flera mil för att leta häst, och fram till att jag var 25 så satt det i ryggmärgen, jag kunde komma vart som helst och nästan rida vilken häst som helst (jag kanske har idealiserat minnet ngt, ja, det har jag nog) men sedan vart mitt minne väck, och när jag väl blivit vuxen nog, skaffat utbildning ekonomi med mera för att verkligen satsa. Ja, då fick jag börja om från början. Och då kom NH in i bilden, men samtidigt är jag så förvånad att det intresse som fick mig att nästan förflytta berg när jag var liten, känns lika starkt nu. Det är faktiskt det roligaste jag vet med hästar så gammal jag är, och jag är gammal ska ni veta, och jag kommer inte att sluta igen, så länge jag lever... knacka trä.

 

[angelaL]

När jag gick hästhållning på naturbruksgymnasiet började jag fundera på vad det var som var fel.. JAG vart medryttare på en arab som hade en superbraig ägare och on hade precis blivigt intresserad av NH så hon och jag satt på bukefalos och kollad runt efter all möjlig information,, och började lite försiktigt med lite ledövningar,, och det fungerade och vi vart jätte glada.

Sen så åkte jag på praktik på en horsmanship gård,, där jag fann både fantastisk hästhållning och fantastisk ridning, och efter det så tycker jag bara mer och mer illa om "traditionell hästhantering" och den sortens "traditonella ridning" man lär ut på strömsholm och på häst gymnasium, ridskolor runt om i sverige.. Usch,, det är grymt