Barn med magont

[TeamLundVer]

Vår dotter började få ont i magen och må illa till och från i början av förskoleklass. Då som regel på morgnarna.
Det slutade med att vi besökte vc som påtalade dels att det var vanligt när barnen börjar skolan men hon fick även ett pulver som skulle hjälpa tarmarna på traven, tror jag det var. Det hjälpte absolut noll och intet mot hennes magont.

Så här snart 2 år senare så har hon fotfarande ont i magen. Inte varje dag men flera gånger i veckan. Det är nästan alltid på kvällen när hon gått och lagt sig eller på morgonen. Hon säger att magen känns varm och vill gärna ha ispåse på den.

Nu börjar jag fundera på hur vanligt detta är. Är det "normalt" eller bör vi ta en vända till med vården? Kände inte riktigt att jag fick gehör sist och vet inte om jag är en överbeskyddande mamma eller inte hon är frisk, pigg och glad i övrigt.

Nu ikväll bad hon om ispåse och det syntes att hon mådde dåligt men hon verkar ha resignerat inför att vi inte lyckas få bot på det. känner mig så himla maktlös i situationen och man inbillar sig ju det värsta

 

[Askur2017]

Jag hade sökt vård igen. Har ni inte gjort det sen hon började förskoleklassen har det ju gått en ganska lång tid sen sist. Nu kan vården varken säga att det beror på förändring/stress pga skolstarten eller att ni ska avvakta lite till… Hoppas ni får ett svar som hjälper er framåt!

(Antar att ni redan testat utesluta ”mag-grejor” ur kosten? Laktos m.m)

 

[ameo]

Vår dotter började få ont i magen och må illa till och från i början av förskoleklass. Då som regel på morgnarna.
Det slutade med att vi besökte vc som påtalade dels att det var vanligt när barnen börjar skolan men hon fick även ett pulver som skulle hjälpa tarmarna på traven, tror jag det var. Det hjälpte absolut noll och intet mot hennes magont.

Så här snart 2 år senare så har hon fotfarande ont i magen. Inte varje dag men flera gånger i veckan. Det är nästan alltid på kvällen när hon gått och lagt sig eller på morgonen. Hon säger att magen känns varm och vill gärna ha ispåse på den.

Nu börjar jag fundera på hur vanligt detta är. Är det "normalt" eller bör vi ta en vända till med vården? Kände inte riktigt att jag fick gehör sist och vet inte om jag är en överbeskyddande mamma eller inte hon är frisk, pigg och glad i övrigt.

Nu ikväll bad hon om ispåse och det syntes att hon mådde dåligt men hon verkar ha resignerat inför att vi inte lyckas få bot på det. känner mig så himla maktlös i situationen och man inbillar sig ju det värsta

Jag tänker att det inte är fel att söka igen.
Men, med det sagt... Min ena dotter hade mycket ont i magen när hon var mindre och upp till låg-mellanstadieåldern. När vi var hos läkaren med det fick vi förvisso några tips att testa (minns inte exakt vad, det är rätt många år sen nu, hon är 20+), men läkaren sa att det var ganska vanligt med magsmärtor, främst hos flickor, i den åldern och att man sällan hittade någon orsak till det.

 

[Snurrfian]

Ett sätt kan vara att föra matdagbok för att upptäcka mönster. Sonen reagerar på stora mängder mjölkprotein som exempel, numera känner han det snarare med torr hud än magont och kan dra ner. Hemma är maten i stor utsträckning mjölkprotein fri men han kan fuska lite grann numera. Men i skolåldern var det oregelbundet magont som var symptom.

 

[cherie]

Det somatiska först såklart, men vill bara flika in psykosomatiskt perspektiv också. Hur trivs din dotter i skolan - både med kompisar, inlärningen, lärarna, klimatet i klassen? Är hon något oroligt, grubblande eller försiktigt lagd? Uttrycker hon magont även på kvällar/morgonar under tex fredag, lördag eller lov? Att föra dagbok som någon skrev lät som ett bra förslag och då kan man ju se fler mönster utöver bara mat och toalettrutiner tänker jag. Tex lägga in skoldag/inte skoldag, annan stressande händelse osv. Dvs även möjliga psykiska aspekter.

Jag möter väldigt många barn i mitt jobb med oro, ångest och stress där magont (och illamående) är det absolut vanligaste psykosomatiska symtomet ffa hos yngre barn. Magont i samband med skola är oerhört vanligt bland de barn jag möter. Ibland pga tydliga svårigheter i skolmiljön (t.ex. utanförskap, inlärningssvårigheter), ibland kanske mer på grund av barnets egen sårbarhet i sin läggning (lätt till oro/grubbel, blyg/försiktig) i kombination med skolmiljön som sådan (där t.ex. prestationskrav, lite rörigt klimat, relationella draman, otydligheter mm. triggar barnet till mycket stress utifrån sin läggning).

Hittar man inget somatiskt framåt skulle jag fundera vidare på det psykosomatiska perspektivet. Det kan vara värdefullt och lugnande för barn att få en förståelse för kopplingen mellan kropp och knopp, om det är psykosomatiskt. Det blir ju också en grund att jobba vidare kring det som ev stressar barnet och/eller hjälpa det att hitta strategier att hantera sin oro.

Kanske inte alls aktuellt för ditt barn, men ville flika in med ytterligare ett perspektiv

 

[Red_Chili]

Det somatiska först såklart, men vill bara flika in psykosomatiskt perspektiv också. Hur trivs din dotter i skolan - både med kompisar, inlärningen, lärarna, klimatet i klassen? Är hon något oroligt, grubblande eller försiktigt lagd? Uttrycker hon magont även på kvällar/morgonar under tex fredag, lördag eller lov? Att föra dagbok som någon skrev lät som ett bra förslag och då kan man ju se fler mönster utöver bara mat och toalettrutiner tänker jag. Tex lägga in skoldag/inte skoldag, annan stressande händelse osv. Dvs även möjliga psykiska aspekter.

Jag möter väldigt många barn i mitt jobb med oro, ångest och stress där magont (och illamående) är det absolut vanligaste psykosomatiska symtomet ffa hos yngre barn. Magont i samband med skola är oerhört vanligt bland de barn jag möter. Ibland pga tydliga svårigheter i skolmiljön (t.ex. utanförskap, inlärningssvårigheter), ibland kanske mer på grund av barnets egen sårbarhet i sin läggning (lätt till oro/grubbel, blyg/försiktig) i kombination med skolmiljön som sådan (där t.ex. prestationskrav, lite rörigt klimat, relationella draman, otydligheter mm. triggar barnet till mycket stress utifrån sin läggning).

Hittar man inget somatiskt framåt skulle jag fundera vidare på det psykosomatiska perspektivet. Det kan vara värdefullt och lugnande för barn att få en förståelse för kopplingen mellan kropp och knopp, om det är psykosomatiskt. Det blir ju också en grund att jobba vidare kring det som ev stressar barnet och/eller hjälpa det att hitta strategier att hantera sin oro.

Kanske inte alls aktuellt för ditt barn, men ville flika in med ytterligare ett perspektiv

Tänkte också på det här.
Jag har en person i min bekantskapskrets som haft stora problem med magont och illamående. Det har utretts på alla möjliga sätt. Hon har fått hjälp av dietist, gjort både koloskopi och gastroskopi, de har testat olika "dieter" och olika mediciner. Inget verkar hjälpa speciellt mycket. Vad som däremot hjälper är ledighet från plugget...

 

[Lingon]

Vår dotter började få ont i magen och må illa till och från i början av förskoleklass. Då som regel på morgnarna.
Det slutade med att vi besökte vc som påtalade dels att det var vanligt när barnen börjar skolan men hon fick även ett pulver som skulle hjälpa tarmarna på traven, tror jag det var. Det hjälpte absolut noll och intet mot hennes magont.

Så här snart 2 år senare så har hon fotfarande ont i magen. Inte varje dag men flera gånger i veckan. Det är nästan alltid på kvällen när hon gått och lagt sig eller på morgonen. Hon säger att magen känns varm och vill gärna ha ispåse på den.

Nu börjar jag fundera på hur vanligt detta är. Är det "normalt" eller bör vi ta en vända till med vården? Kände inte riktigt att jag fick gehör sist och vet inte om jag är en överbeskyddande mamma eller inte hon är frisk, pigg och glad i övrigt.

Nu ikväll bad hon om ispåse och det syntes att hon mådde dåligt men hon verkar ha resignerat inför att vi inte lyckas få bot på det. känner mig så himla maktlös i situationen och man inbillar sig ju det värsta

Det låter tyvärr som ett symptom på att hon inte trivs i skolan. Det är klassiskt med just ont i magen då. Utred såklart fysiska orsaker men glöm inte bort de psykiska.

Mitt barn var likadan. Ont i magen, ofta på kvällarna innan en skoldag och på morgonen. Aldrig en fredagskväll eller lördag morgon. Vi var hos läkare, vi testade laktosfritt osv. Sen visade det sig att hon har npf-diagnoser och inte trivdes i skolan p.g.a. att det var för mycket folk, för mycket ljud, för mycket sociala spel osv.

Så om magontet sammanfaller med kvällar innan skola och morgonen innan skolan men inte inför lediga dagar, ta er en titt på hennes skolsituation. Det är inte alltid uppenbart att barnet inte trivs.

 

[Krystalline]

Stämmer in i kören. Min dotter hade mycket magont, och mådde illa på morgnarna i klass 0-1. Särskilt illa var det när det skulle vara idrott i skolan. Så fort vi sjukanmälde blev hon omedelbart frisk.
Jag förstod ganska omgående vad det handlade om eftersom jag upplevde samma själv när jag var liten.

Hon kunde inte själv sätta fingret på att hon inte trivdes. Det var liksom inget stort egentligen utan flera småsaker. Vi har sedan dess haft många möten med skolan (som är fantastisk på att hjälpa henne) och med arbetsterapeut och kurator.

Nu mår hon jättebra igen och älskar skolan! Problemen kommer tillbaka när de ska på utflykt eller så bara, och nu vet vi hur vi ska hantera det. (nu går hon i 2an)

 

[Malibu_Stacy]

Vår dotter började få ont i magen och må illa till och från i början av förskoleklass. Då som regel på morgnarna.
Det slutade med att vi besökte vc som påtalade dels att det var vanligt när barnen börjar skolan men hon fick även ett pulver som skulle hjälpa tarmarna på traven, tror jag det var. Det hjälpte absolut noll och intet mot hennes magont.

Så här snart 2 år senare så har hon fotfarande ont i magen. Inte varje dag men flera gånger i veckan. Det är nästan alltid på kvällen när hon gått och lagt sig eller på morgonen. Hon säger att magen känns varm och vill gärna ha ispåse på den.

Nu börjar jag fundera på hur vanligt detta är. Är det "normalt" eller bör vi ta en vända till med vården? Kände inte riktigt att jag fick gehör sist och vet inte om jag är en överbeskyddande mamma eller inte hon är frisk, pigg och glad i övrigt.

Nu ikväll bad hon om ispåse och det syntes att hon mådde dåligt men hon verkar ha resignerat inför att vi inte lyckas få bot på det. känner mig så himla maktlös i situationen och man inbillar sig ju det värsta

Jag hade mycket ont i magen som barn, började nog i förskolan redan. ”Normalt” fick jag höra. När jag var tonåring tog vården äntligen tag i det, utreddes med blodprover och gastroskopi och fick diagnos IBS och mild laktosintolerans.
Jag skulle stå på mig och söka vård igen. Även om det är psykosomatiskt så måste ju vården hjälpa med den biten också.

 

[Sel]

Jag var också ett barn som hade ont i magen för att jag inte ville gå till skolan (min ätstörning började i mellanstadiet när jag fejkade kräkningar för att slippa), men innan dess hade jag också bekymmer och de visade sig bero på blindtarmen. Den var väldigt ärrad när den väl kom ut när jag var runt elva år.

Hoppas ni hittar en lösning!

 

[TeamLundVer]

Det somatiska först såklart, men vill bara flika in psykosomatiskt perspektiv också. Hur trivs din dotter i skolan - både med kompisar, inlärningen, lärarna, klimatet i klassen? Är hon något oroligt, grubblande eller försiktigt lagd? Uttrycker hon magont även på kvällar/morgonar under tex fredag, lördag eller lov? Att föra dagbok som någon skrev lät som ett bra förslag och då kan man ju se fler mönster utöver bara mat och toalettrutiner tänker jag. Tex lägga in skoldag/inte skoldag, annan stressande händelse osv. Dvs även möjliga psykiska aspekter.

Jag möter väldigt många barn i mitt jobb med oro, ångest och stress där magont (och illamående) är det absolut vanligaste psykosomatiska symtomet ffa hos yngre barn. Magont i samband med skola är oerhört vanligt bland de barn jag möter. Ibland pga tydliga svårigheter i skolmiljön (t.ex. utanförskap, inlärningssvårigheter), ibland kanske mer på grund av barnets egen sårbarhet i sin läggning (lätt till oro/grubbel, blyg/försiktig) i kombination med skolmiljön som sådan (där t.ex. prestationskrav, lite rörigt klimat, relationella draman, otydligheter mm. triggar barnet till mycket stress utifrån sin läggning).

Hittar man inget somatiskt framåt skulle jag fundera vidare på det psykosomatiska perspektivet. Det kan vara värdefullt och lugnande för barn att få en förståelse för kopplingen mellan kropp och knopp, om det är psykosomatiskt. Det blir ju också en grund att jobba vidare kring det som ev stressar barnet och/eller hjälpa det att hitta strategier att hantera sin oro.

Kanske inte alls aktuellt för ditt barn, men ville flika in med ytterligare ett perspektiv

Ska helt klart börja med en dagbok.

Hon trivs i skolan, det är en lugn klass och hon är ofta mitt i smeten. Hon är dock väldigt prestationsinriktad och lite åt det perfektionistiska hållet så det skulle också kunna spela in

 

[Bulldoozer]

Vård igen. Tyvärr är min erfarenhet att det lättare att få hjälp om pappan driver på. Jag är absolut ingen nojig förälder men de få gånger jag hade vårdkontakt var det svårt att ens få tid för besök medans om pappan eller min sambo ringde (direkt efter mig ska tilläggas) bokades besök direkt. Gick jag själv med dottern blev jag ofta avpoletterad medans om pappa eller min sambo var med togs det mer på allvar upplevde jag tydligt.
Nu är min dotter vuxen och jag hoppas att det inte är så men det är min upplevelse av det hela.

 

[Asko]

Jag vill inflika med min egen upplevelse att det inte behöver vara något negativt bakom, även om jag förstår att det är vanligast. Jag fick magont och ibland kräktes inför spännande och roliga saker. Som första dagen tillbaka till skolan efter sommarlovet, ridlektioner, djurparken... (Fick sluta med ridlektionerna tyvärr då det inte var hållbart.)

Jag var ivrig och antagligen därmed spänd inför dessa saker men min mage kunde/kan inte skilja på dessa situationer och mera negativa upplevelser.
Kopplingen var dock uppenbar i mitt fall då det dök upp när vi skulle precis iväg eller var på väg till dessa saker.

 

[Kristall10]

Vår dotter har också haft problem med ont i magen och illamående från förskoleklass till 6:an ungefär.
Det har varit många vändor med vården. Provat pulver för att mjuka upp avföringen, funkade ett tag. Provade att skicka med henne lite kraftigare mellanmål då hon var dålig på att äta. Funkade sådär.
Fick utskrivet medicin mot magsår, gav ingen effekt. Provtagit för gluten, laktos osv. Ingen intolerans påvisades.
Har åkt in akut ett par gånger då hon haft så ont på kvällen/natten. Men när vi väl kommit till akuten mår hon bra igen.
Hon har alltid trivts i skolan och läraren har varit lika engagerad som vi i hennes besvär.
Sista svängen vinfick remiss till barn gjordes ännu en ordentlig utredning men inget hittades och hon fick diagnos IBS.
Vanligt bland yngre och växer ofta bort sa läkaren. Nu fyller hon strax 15 och har inte haft problem på nästan 2 år.

 

[Soapbubble]

Växer hon som hon ska? Är hon hård i magen eller snarare lös?

Dålig tillväxt och lös i magen, så hade jag propsat på ett avföringsprov ifrån vården.

 

[LillaGubben]

Ser att någon redan nämnt det här med kosten.

Jag upptäckte min känslighet för viss typ av mat bla laktos just pga magont dagen efter intag av stora mängder. Oregelbundet magenta eftersom det berodde på vad jag ätit under dagen. Ibland blev det inte mer än lite mjölk till kaffet och då gick det bra men åt jag yoghurt till frukost och tex pasta med mejeriprodukter i såsen kändes det.

Kan alltså vara värt att fundera på och utreda.
Tänkvärt är även att man kan reagera på laktos om man har något tarmproblem även om man inte egentligen är känslig mot laktosen.

 

[Asko]

Vår dotter har också haft problem med ont i magen och illamående från förskoleklass till 6:an ungefär.
Det har varit många vändor med vården. Provat pulver för att mjuka upp avföringen, funkade ett tag. Provade att skicka med henne lite kraftigare mellanmål då hon var dålig på att äta. Funkade sådär.
Fick utskrivet medicin mot magsår, gav ingen effekt. Provtagit för gluten, laktos osv. Ingen intolerans påvisades.
Har åkt in akut ett par gånger då hon haft så ont på kvällen/natten. Men när vi väl kommit till akuten mår hon bra igen.
Hon har alltid trivts i skolan och läraren har varit lika engagerad som vi i hennes besvär.
Sista svängen vinfick remiss till barn gjordes ännu en ordentlig utredning men inget hittades och hon fick diagnos IBS.
Vanligt bland yngre och växer ofta bort sa läkaren. Nu fyller hon strax 15 och har inte haft problem på nästan 2 år.

Jag började växa ifrån problemen jag också, man hittar metoder som funkar och lugnar sig lite med åldern

I mitt fall så slogs jag dock av ångestproblem där i tonåren och mina magproblem slog till igen. Det blev extremt tydligt med kopplingen mellan magen och det mentala. Numera äter jag ångestdämpande medicin, som hjälper till att skala bort de värsta topparna av ångest och därmed hinner magen inte "registrera" problemet innan ångesten är nere på hanterbar nivå.
Men jag är fortfarande inte tillbaka på samma nivå av resande som innan, känns för läskigt att våga ta det steget.