Jenny1
Trådstartare
Jag behöver ventilera lite och hoppas på att få lite kloka reflektioner från er Bukefalister!!
Jag separerade från mina barns pappa i somras, det har varit en tuff separation eftersom maken inte alls ville att jag skulle flytta. Han har betett sig väldigt illa efteråt, först förföljde han mig mer eller mindre, skickade brev, presenter, blommor och ringde vid alla möjliga tider för att kolla vad jag gjorde, kom hem till mig oanmäld, till jobbet osv.. När jag sen träffade en ny man har det vänt totalt och exet är väldigt elakt. Han gapar och skriker, kallar mig hora och annat. Han vägrar gå till familjerådgivningen eller familjerätten, vill inte prata alls annat än när han skäller på mig, oftast är han då full. Drickandet gick över styr totalt för någon vecka sen och jag tog då hem båda barnen till mig och sa att de får inte bo hos honom så länge han inte kan låta alkoholen vara. Han är inte snäll mot barnen heller när han dricker. Främst är det dottern som hamnar i gräl med honom, hon påminner väl för mycket om mig antar jag, sonen håller sig nog mer på sin kant, svarar förmodligen inte emot när pappa bråkar utan glider undan.
Vi hade ett bra samtal, exet och jag, där han sa att han verkligen ska försöka låta bli spriten. och jag tror det har blivit bättre, barnen var där förra veckan och de säger att han inte druckit mer än lite fredag och lördag kväll men att han inte då var otrevlig eller blev full.
Barnen är 12,5 och 11 år, sonen äldst. Vi bestämde från början varannan veckas boende, med ganska mycket flexibilitet. Det funkade bra fram tills jag träffade en ny man, då ansträngde sig ju exet för att vara "trevlig" eftersom han trodde att jag skulle komma tillbaka. Sonen bodde då mer hos exet eftersom han själv uttryckte att han trivs bäst där. Det är förmodligen sant då exet bor på landet, kvar i vårt hus, och jag flyttat till en lägenhet i stan. Sonen är väldigt mycket "bonde"
Nu när exets drickande blev för mycket så har jag sagt att även sonen måste bo varannan vecka hos mig och han är riktigt sur för det. Han tar upp det ofta, frågar om han verkligen måste, säger att när barn fyllt tolv år får det bestämma själva osv osv. Han har också exet och hans familj med sig där eftersom de alla tycker illa om mig nu och spär på när sonen säger att han inte vill vara i stan. Svärmor har ringt och skällt på mig och sagt att dottern kan väl bo hos mig och sonen hos exet, att det är så synd om sonen när han måste vara i stan osv osv. (Vad nu hon har med det att göra.)
Nu till min främsta undran.. Vad gör man??? Är det bra för barnen att bo varannan vecka eller borde de ha ett hem och vara hos den andra typ varannan helg, lov och så?? Och bör jag fortsätta tvinga sonen att bo varannan vecka trots att han säger att han inte vill? Jag är rätt säker på att i det ligger också att han är väldigt orolig för sin pappa och vill vara där för att ha koll på honom. Exet har när han varit full sagt till barnen att han ska skjuta sig själv t ex. Så jag känner att jag vill ha sonen varannan vecka för att ha koll på hur han mår. Men han tar upp det här varenda gång vi pratar i telefonen - alltså varje dag - och när han är här också. Att han inte vill bo här, han vill vara hos pappa i sitt gamla hem. Till saken hör också att sonen är grinig, kort i tonen när vi pratar när han är hos pappan, också först när han kommer hit. Men efter någon timme är det som att han "slappnar av" och blir den vanliga goa pojke jag brukat ha. Men han fortsätter säga ibland att han inte trivs i stan.
Hjälp!! Vad ska jag göra???
Jag separerade från mina barns pappa i somras, det har varit en tuff separation eftersom maken inte alls ville att jag skulle flytta. Han har betett sig väldigt illa efteråt, först förföljde han mig mer eller mindre, skickade brev, presenter, blommor och ringde vid alla möjliga tider för att kolla vad jag gjorde, kom hem till mig oanmäld, till jobbet osv.. När jag sen träffade en ny man har det vänt totalt och exet är väldigt elakt. Han gapar och skriker, kallar mig hora och annat. Han vägrar gå till familjerådgivningen eller familjerätten, vill inte prata alls annat än när han skäller på mig, oftast är han då full. Drickandet gick över styr totalt för någon vecka sen och jag tog då hem båda barnen till mig och sa att de får inte bo hos honom så länge han inte kan låta alkoholen vara. Han är inte snäll mot barnen heller när han dricker. Främst är det dottern som hamnar i gräl med honom, hon påminner väl för mycket om mig antar jag, sonen håller sig nog mer på sin kant, svarar förmodligen inte emot när pappa bråkar utan glider undan.
Vi hade ett bra samtal, exet och jag, där han sa att han verkligen ska försöka låta bli spriten. och jag tror det har blivit bättre, barnen var där förra veckan och de säger att han inte druckit mer än lite fredag och lördag kväll men att han inte då var otrevlig eller blev full.
Barnen är 12,5 och 11 år, sonen äldst. Vi bestämde från början varannan veckas boende, med ganska mycket flexibilitet. Det funkade bra fram tills jag träffade en ny man, då ansträngde sig ju exet för att vara "trevlig" eftersom han trodde att jag skulle komma tillbaka. Sonen bodde då mer hos exet eftersom han själv uttryckte att han trivs bäst där. Det är förmodligen sant då exet bor på landet, kvar i vårt hus, och jag flyttat till en lägenhet i stan. Sonen är väldigt mycket "bonde"
Nu när exets drickande blev för mycket så har jag sagt att även sonen måste bo varannan vecka hos mig och han är riktigt sur för det. Han tar upp det ofta, frågar om han verkligen måste, säger att när barn fyllt tolv år får det bestämma själva osv osv. Han har också exet och hans familj med sig där eftersom de alla tycker illa om mig nu och spär på när sonen säger att han inte vill vara i stan. Svärmor har ringt och skällt på mig och sagt att dottern kan väl bo hos mig och sonen hos exet, att det är så synd om sonen när han måste vara i stan osv osv. (Vad nu hon har med det att göra.)
Nu till min främsta undran.. Vad gör man??? Är det bra för barnen att bo varannan vecka eller borde de ha ett hem och vara hos den andra typ varannan helg, lov och så?? Och bör jag fortsätta tvinga sonen att bo varannan vecka trots att han säger att han inte vill? Jag är rätt säker på att i det ligger också att han är väldigt orolig för sin pappa och vill vara där för att ha koll på honom. Exet har när han varit full sagt till barnen att han ska skjuta sig själv t ex. Så jag känner att jag vill ha sonen varannan vecka för att ha koll på hur han mår. Men han tar upp det här varenda gång vi pratar i telefonen - alltså varje dag - och när han är här också. Att han inte vill bo här, han vill vara hos pappa i sitt gamla hem. Till saken hör också att sonen är grinig, kort i tonen när vi pratar när han är hos pappan, också först när han kommer hit. Men efter någon timme är det som att han "slappnar av" och blir den vanliga goa pojke jag brukat ha. Men han fortsätter säga ibland att han inte trivs i stan.
Hjälp!! Vad ska jag göra???
Senast ändrad: