Barnvakt - möjlighet eller försumlighet?

  • Småbarn
  • Trådstartare Trådstartare No1
  • Startdatum Startdatum
  • Svar Svar 29
  • Visningar Visningar 2 504

No1

Trådstartare
Läste denna:

http://blogg.alltombarn.se/katerina/2009/06/18/ar-vi-ansvarslosa-som-har-barnvakt/

Jag känner igen resonemanget i min bekantskapskrets.
Jag har bekanta som av samvete sällan använder sig av barnvakt och när det sker så är det bara mor/farföräldrar som gäller.

Sedan har jag bekanta som bor långt från övrig släkt (eller har dåliga familjeband) och som redan tidigt började använda sig av betald barnvakt ett par timmar varje helg.
De kallar det relationsvård och trots att lösningen fungerat bra och gör gott för slitna föräldrar så är det många tyckare som ifrågasätter detta.

Personligen ser jag inte problemet.
Har man träffat på en ansvarsfull barnvakt (släkt eller ej) och själv ser till att man är anträffbar via telefon så varför inte greppa tillfället att köpa sig lite återhämtning?

Vad tycker ni?

Håller ni med Katerina i: "Folk älskar verkligen att ge varandra dåliga råd och gärna spå på föräldraskulden och rövarhistoriorna är många, man undrar varför det blivit så hysteriskt" ?
 
Senast ändrad:
Sv: Barnvakt - möjlighet eller försumlighet?

Jag har läst på ett annat forum om att det är många som aldrig lämnat sitt barn hos barnvakt trots att barnet är över 1 år. Jag lämnade Emilia hos sin mormor 1h redan när hon var några dagar. Emilia sov och jag behövde åka och handla. Har lämnat henne några timmar efter det också utan att ha dåligt samvete. Nu är Emilia snart 4 månader och vi skulle utan problem kunna lämna henne hos mor-farföräldrar en kväll, kanske tom över natten om hon ändå sov, men vi vill inte lämna henne hos kompisar eller så än.

Åt det andra hållet har också en bekant som skulle lämna sin son (då 3,5 mån), hos en kompis i en vecka när hon åkte till Japan. Det tyckte jag var lite väl extremt åt andra hållet istället. Hon kom iof aldrig iväg på resan, men jag har inte frågat varför.
 
Sv: Barnvakt - möjlighet eller försumlighet?

Jag var helt inställd på att My skulle ha barnvakt (framförallt hennes mor- och farföräldrar) från tidig ålder, och uttryckte ofta under graviditeten att det var en sådan lyx att ha dem så nära och att ha en så god relation till dem. Det tycker jag fortfarande, det är verkligen superlyxigt, MEN jag var inte alls beredd på att det skulle vara så jobbigt känslomässigt att lämna bort My de första gångerna. Hon är ju bara fem månader och helammas fortfarande (ung varannan timme!) så det har ännu inte blivit några längre stunder och nu känns det mycket bättre, men jag kan fortfarande tycka att det är jobbigt när hon varit borta mer än två timmar!

Men visst är det lyxigt!
 
Sv: Barnvakt - möjlighet eller försumlighet?

Jag blev bjuden av vännerna att träffas en lördagkväll när sonen var ca 4 månader. Jag blev ju jätteglad såklart och tänkte hänga med. Men så sa sambon det till hans mamma i telen och sen fick man höra. Eller ja det menades väl att jag var en ansvarslös mamma som skulle ut och "supa" när ungen var så liten!
Jag blev så sjukt jävla arg så nu lämnar jag inte bort honom!

I övrigt tycker jag att har man barnvakt så kan man väl unna sig ledig tid om man känner att man vill. Inga som helst fel med det! Föräldrar behöver vila! Det är bara idioter som säger som ovan...
 
Sv: Barnvakt - möjlighet eller försumlighet?

:eek:
Som ung jobbade jag jättemycket som betald barnvakt, och det var verkligen ingenting jag ifrågasatte då. Jag hade flera familjer som fick slåss om mina lediga stunder. När jag blev mamma själv så hade jag aldrig betalda barnvakter utan bara nära släkt, typ syster, mamma, dagmamman.
Det kanske berodde på att jag inte kände några andra.:laugh:. Eller inte litade på nån annan.
 
Sv: Barnvakt - möjlighet eller försumlighet?

Jag blev bjuden av vännerna att träffas en lördagkväll när sonen var ca 4 månader. Jag blev ju jätteglad såklart och tänkte hänga med. Men så sa sambon det till hans mamma i telen och sen fick man höra. Eller ja det menades väl att jag var en ansvarslös mamma som skulle ut och "supa" när ungen var så liten!
Jag blev så sjukt jävla arg så nu lämnar jag inte bort honom!

I övrigt tycker jag att har man barnvakt så kan man väl unna sig ledig tid om man känner att man vill. Inga som helst fel med det! Föräldrar behöver vila! Det är bara idioter som säger som ovan...

Men om du INTE lämnar barnet nu så har ju farmodern fått sin vilja igenom? I det här fallet så skulle alltså barnet till och med vara hemma med pappan? Jag hade frågat henne om hon verkligen tyckte att hon uppfostrat sin son så illa att han inte kan ta hand om sitt egna barn?!
HON ska väl inte bestämma över vad som är bäst för ditt och din sambos barn?

Det är väl klart att man kan ha barnvakt om det är någon barnet känner och litar på, sen kan det ju vara svårare eller lättare beroende på barn och ålder men inte sjutton skulle man vara oansvarig. Hur tror dom föräldrar har gjort i alla tider? Glada och utvilade föräldrar är garanterat bättre föräldrar än trötta och slitna föräldrar.
 
Senast ändrad:
Sv: Barnvakt - möjlighet eller försumlighet?

Folk gör som de vill - eftersom jag och de första två barnens pappa var separerade redan innan de var födda så lämnade jag barnen med honom minst 2 kvällar i veckan redan från första stund - inte för att det räknas som barnvakt eftersom det var med pappan, men för mig var det strålande. Efter 5 veckor höll jag min första kurs och en jobbarkompis som bodde nära hade barnen och kom för tankning när de var hungriga - det gick också utmärkt.

När de var tre månader åkte jag bort på bröllop och var borta knappt två dygn, då var de med samma barnvakt som när jag jobbade. Det var inga problem varken för mig eller för barnen eller barnvakterna. Idag är det två fullkomligt normala anrt 19 åringar utan några som helst men av att vara ifrån sin primärförälder. De är och har alltid varit mycket trygga i sig själva. MEN barn är olika, liksom föräldrar och andra frutsättningar
 
Sv: Barnvakt - möjlighet eller försumlighet?

Jag har inte haft några problem att använda mig av barnvakt, farmor o farfar, mormor eller min bror t ex. Men min brorson var nog fem år innan han sov över hos någon, och då var det hos mig - faster!

Kan inte se att mina barn är otrygga på något vis :love:

Jag tycker det är viktigt att ibland få vara man o kvinna, inte alltid mamma o pappa (det är man ju ändå, om än med lite paus;))
 
Sv: Barnvakt - möjlighet eller försumlighet?

Viking var ensam med farmor och farfar redan när han var 2-3 veckor, då bara 15-30 minuter medan vi var i bastun hemma hos dem, men ändå. Det var HUR skönt som helst att få den pausen och bara vara 1-2 ggr/vecka. :)

Sen har det utökats lite undan för undan, när han var 5 månader var sambon och jag på fest en kväll (jag var nykter iofs eftersom jag skulle amma på kvällen/natten, då var han med sin faster i 4-5 timmar eller så.

Sen händer det ju ibland att han är med sin farfar (som är pensionär) i några timmar dagtid om jag har hovslagare här eller så. Eller bara vill rida ut en sväng.

Nu senast i torsdags var han med farmor nästan hela dagen då vi körde in hö. Vi kom ju in och åt så då sågs vi ju men ändå. Det gick alldeles utmärkt. Han är nästan 9 månader och ammas bara morgon/kväll samt nattetid kan jag väl tillägga. Men det gick ju bra med barnvakt även när jag helammade eftersom han tog flaskan så det vara bara att pumpa ur före.

Jag har inte haft minsta dåligt samvete när vi har haft barnvakt. Tryggast känns det ju när han är med pappan men någon annan person som han känner väl funkar ju också.
 
Sv: Barnvakt - möjlighet eller försumlighet?

Nu blir jag nästan mållös.
Man kan lämna barn till dagis från ettårsåldern, men inte till en barnvakt några timmar när barnet är 1,5 år (frågeställaren i länken)???

Hur osäker är den stackars människan som ens tar åt sig av kritiken från dessa bekanta tråkmånsar?
 
Sv: Barnvakt - möjlighet eller försumlighet?

Hahahaha!!! Läste kommentarerna längre ner där någon anser att man inte ska lämna bort barn upp till 13 års ålder för annars kan de "innerst inne känna sig djupt oälskade". Vej ej om det var ett skämt eller inte (i västa fall inte)...
 
Sv: Barnvakt - möjlighet eller försumlighet?

Hm håller med de flesta.

Första gången vi lämnade Irma var på BB. Mormor kom och hälsade på på kvällen och vi tog bilen för att handla godis (kanske 20 min högst). Då var hon någon dag. Detta är jag fullständigt övertygad om att hon inte tog skada av alls. Sen har det rullat på. Mormor, morfar eller farmor o farfar har tagit henne ngn timme när jag ridit/fodrat/mockat etc.. Eftersom hon tog flaskan ganska tidigt så har pappa också kunnat ha henne själv några timmar från 1 månads ålder kanske. Då jag kunnat fixa med stallet. Sov hos mormor och morfar för ngn vecka sedan (är ett halvår nu). Detta går bara bra. Irma är trygg med de flesta även om mamma o pappa är bäst. Gör man ingen stor deal av det så är det och blir det inga problem.
 
Sv: Barnvakt - möjlighet eller försumlighet?

Var och en känner väl sitt barn bäst själv? Vi har haft barnvakt till E redan sedan han var 6 veckor gammal. Det har varit släktingar eller goda vänner. En ansvarsfull tonåring hade inte varit något problem heller. Sedan har E en del perioder då det märks att han är mer beroende av mig och sin pappa och då låter vi självklart bli att ha barnvakt.

Det handlar väl om att känna sitt barn och genom det veta vad som funkar och inte?
 
Sv: Barnvakt - möjlighet eller försumlighet?

Fast det är ju lite skillnad på det du skriver och att tro att man är en dålig förälder när man skaffar barnvakt bara för att andra säger att det är dåligt rakt av...

Annars har du helt rätt i att det ofta finns perioder i barnens liv då det är mindre lämpligt att lämna bort dem.
 
Sv: Barnvakt - möjlighet eller försumlighet?

Vi har ingen barnvakt nära. Släkt och famil bor ca 5 mil iväg. Sambon har bara sin mor och mormor här men det är ingen möjlighet att be dom om hjälp. Jag avundas alla som har släkten nära där mor/farföräldrar krigar om att få ha barnen. Skulle nog kunna använda oss av en betald utomstående barnvakt. Men har vi nåt planerat ställer ju mina föräldrar upp så vi kör dit storebror. Vi saknar lite av den här spontana barnvaktsdelen. Att te x nån har barnen en halvtimme så man kan göra nåt annat. Tänk vilken dröm om nån kom och lånade barnen en halvtimme när man är trött efter vaken natt, en busig (snart) 3åring och en skrikig bebis...tänk att bara få lägga sig ner och vila en halvtimme.
 
Sv: Barnvakt - möjlighet eller försumlighet?

Personligen ser jag inte problemet.

Det gör jag :p

Har sonen på 16 månader haft barnvakt någon timme på förmiddagen kan jag omöjligtvis få honom att sova sen. Han gallskriker och tror att jag ska lämna honom. Det kan vi få brottas med i 1-2 dagar efter barnvakt (Dvs. sällan värt det)

Skulle han sova och vakna och vi inte är hemma blir han helt hysterisk. Slår bort den som försöker trösta honom, det är bara mamma och pappa som gäller.

Barn är olika helt enkelt. Hans jämnsgamla kusin bryr sig inte alls utan är glad och lugn hela tiden!
 
Sv: Barnvakt - möjlighet eller försumlighet?

Hur har du gjort när han var mindre med barnvakt?
Tänkte om det spelar roll om man "vant" barnet redan tidigt att inte alltid vara med mamma och pappa.

Går sonen på dagis, hur går det isf? Eller hur har ni tänkt göra med dagis?
 
Sv: Barnvakt - möjlighet eller försumlighet?

Han var två månader första gången farmor passade honom här hemma och jag var borta ca 1 h. Allt hade gått jättebra. Men vilken förtroendekris det blev för honom när han skulle sova. Sen har vi försökt då och då. Det är fortfarande samma sak.

Förskola kommer bli en mardröm. Men det är bara att försöka vara positiv så får vi se hur det går. Han har sen han föddes alltid velat lega på någon av oss och aldrig läggas bort.
 
Sv: Barnvakt - möjlighet eller försumlighet?

Vi nyttjar barnvakt ytterst sällan. Och i så fall är det farmor, farfar, mormor och morfar som har gällt.

Det har dock inget att göra med någon slags ställningstagande mot att lämna bort barn i allmänhet. Det har att göra med både vårt barn som är lite "mammig/pappig". Och att göra med OSS som inte vill eller känner så stort behov av att lämna bort honom.

Jag har också vänner som har betald barnvakt några ggr/vecka. Och jag lade ingen som helst värdering i det när jag fick höra det. Känner de att de behöver det så är det väl bra att de har det!
 
Sv: Barnvakt - möjlighet eller försumlighet?

Det konstiga är att jag känner inte igen detta alls. Snarare tvärtom, att man är lite fånig och sjåpig om man inte vill lämna bort sina barn och inte accepterar vem som helst som barnvakt.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp