hjärter_dam
Trådstartare
Historien är rätt så lång, men jag ska försöka vara så kortfattad som möjligt.
Medryttarpållan har tidigare lidit av svår ishias och rejäla snedheter i bäckenet, vilket ledde till fruktansvärda bråk på träning. De som såg henne ridas på den tiden hade nog kört henne till scan direkt, så som hon höll åpå, bockade, stegrade etc etc, men tack och lov har hon en klok och förståndig ägare, som tillsammans med tränaren, som vi fortfarnade tränar för, kom fram till att hon måste ha ont nån stans, en frisk häst beter sig inte så. Kiropraktorn kom ut och kände igenom hästen, och när han kom till ett visst ställe, så vibrerade hela hästen och håll på att ramla omkull. Efter två behandlingar var hon enligt kiropraktorn helt rak, och helt fri ifrån sin ishias. Hur länge hon gått med det här kan vi bara gissa, men förmodligen i flera år.
Efter att ha blivit friskförklarad sattes hon igång lite försiktigt igen, och har aldrig visat några tecken på att ha ont i ryggen, eller blivit oförklarligt småhalt, som hon tidigare blev ibland.
Ägarens tidsbrist gjorde att hon bara gått väldigt sporadiskt det senaste året, men nu i somras blev jag medryttare på henne. Hon har ett temperament som inte är av denna värld, dessutom är hon duktig på att testa hur mycket som tolereras osv, så i början tog vi det väldigt lugnt, dessutom hade hon ju stått länge. När hon började komma upp i kondition och hade satt lite muskler så åkte vi iväg och tränade, för samma tränare som under "ishiasen" och han trodde knappt att det var samma häst. Nu var hon lugn, inte alls så hetsig som tidigare, gjorde det man bad henne om och kom ner i varv väldigt fort. Dock märkte vi båda två att det fanns en rätt rejäl oliksidighet hos henne, som tyvärr förstärktes av att jag själv är lite sned i mitt bäcken. Jag går regelbundet till kiropraktorn, men jag antar att det sitter muskulärt också, inte bara i skelettet.
Redan från början hade vi problem med öppna för vänster skänkel. Först lotsas hon inte lyssna/förstå vad jag vill, när jag begär lite till så går hon emot skänkeln istället, så att det blir någon slags sluta av det hela i stället. Efter en stunds tragglande (20-25 min i skritt och trav) med uppmjukande och lösgörande övningar så går hon undan för skänkeln, men inte lika bra som för höger. Ibland känns hon väldigt liksidig från början, ibland väldigt bråkig i vänstervarvet. Först misstänkte vi starkt att det var snedhet/spänningar etc som gjorde det svårt för henne, men har man sett den här hästen röra sig, rakt fram, i öppna, sluta, skänkelvikning etc så börjar man faktiskt tvivla. Hon rör sig med lätthet, swung och ett häng i steget som en häst med låsningar/snedheter inte borde göra.
Jag, tränaren och hästägaren har diskuterat detta problem om och om igen, och vi är tämligen (men inte helt, iaf inte jag) säkra på att det som gör det svårt för henne är att hon är spänd mentalt. Ishiasen "försvagade" (hittar inte bättre ord) vänster bak, och nu är hon rädd för att det ska göra ont igen, och att det ska bli bråk, för även om hon är tuff så gillar hon inte att bråka.
Så, ska hon undersökas igen, isf av vem (kiropraktor, et etc)? För unegfär ett halvår sen gick kiropraktorn igenom henne och då var hon helt utan anmärkning sas. Visst har hon blivit bättre ju mer vi har tränat, men hon "slår fortfarande knut på sig själv" när det kommer till den där vänsteröppnan. Vad tror ni?
Hemskt tacksam för svar, ni är duktiga om ni orkat läsa ända hit
Medryttarpållan har tidigare lidit av svår ishias och rejäla snedheter i bäckenet, vilket ledde till fruktansvärda bråk på träning. De som såg henne ridas på den tiden hade nog kört henne till scan direkt, så som hon höll åpå, bockade, stegrade etc etc, men tack och lov har hon en klok och förståndig ägare, som tillsammans med tränaren, som vi fortfarnade tränar för, kom fram till att hon måste ha ont nån stans, en frisk häst beter sig inte så. Kiropraktorn kom ut och kände igenom hästen, och när han kom till ett visst ställe, så vibrerade hela hästen och håll på att ramla omkull. Efter två behandlingar var hon enligt kiropraktorn helt rak, och helt fri ifrån sin ishias. Hur länge hon gått med det här kan vi bara gissa, men förmodligen i flera år.
Efter att ha blivit friskförklarad sattes hon igång lite försiktigt igen, och har aldrig visat några tecken på att ha ont i ryggen, eller blivit oförklarligt småhalt, som hon tidigare blev ibland.
Ägarens tidsbrist gjorde att hon bara gått väldigt sporadiskt det senaste året, men nu i somras blev jag medryttare på henne. Hon har ett temperament som inte är av denna värld, dessutom är hon duktig på att testa hur mycket som tolereras osv, så i början tog vi det väldigt lugnt, dessutom hade hon ju stått länge. När hon började komma upp i kondition och hade satt lite muskler så åkte vi iväg och tränade, för samma tränare som under "ishiasen" och han trodde knappt att det var samma häst. Nu var hon lugn, inte alls så hetsig som tidigare, gjorde det man bad henne om och kom ner i varv väldigt fort. Dock märkte vi båda två att det fanns en rätt rejäl oliksidighet hos henne, som tyvärr förstärktes av att jag själv är lite sned i mitt bäcken. Jag går regelbundet till kiropraktorn, men jag antar att det sitter muskulärt också, inte bara i skelettet.
Redan från början hade vi problem med öppna för vänster skänkel. Först lotsas hon inte lyssna/förstå vad jag vill, när jag begär lite till så går hon emot skänkeln istället, så att det blir någon slags sluta av det hela i stället. Efter en stunds tragglande (20-25 min i skritt och trav) med uppmjukande och lösgörande övningar så går hon undan för skänkeln, men inte lika bra som för höger. Ibland känns hon väldigt liksidig från början, ibland väldigt bråkig i vänstervarvet. Först misstänkte vi starkt att det var snedhet/spänningar etc som gjorde det svårt för henne, men har man sett den här hästen röra sig, rakt fram, i öppna, sluta, skänkelvikning etc så börjar man faktiskt tvivla. Hon rör sig med lätthet, swung och ett häng i steget som en häst med låsningar/snedheter inte borde göra.
Jag, tränaren och hästägaren har diskuterat detta problem om och om igen, och vi är tämligen (men inte helt, iaf inte jag) säkra på att det som gör det svårt för henne är att hon är spänd mentalt. Ishiasen "försvagade" (hittar inte bättre ord) vänster bak, och nu är hon rädd för att det ska göra ont igen, och att det ska bli bråk, för även om hon är tuff så gillar hon inte att bråka.
Så, ska hon undersökas igen, isf av vem (kiropraktor, et etc)? För unegfär ett halvår sen gick kiropraktorn igenom henne och då var hon helt utan anmärkning sas. Visst har hon blivit bättre ju mer vi har tränat, men hon "slår fortfarande knut på sig själv" när det kommer till den där vänsteröppnan. Vad tror ni?
Hemskt tacksam för svar, ni är duktiga om ni orkat läsa ända hit