Nja, det finns ett alternativ till - att sluta!Mitt enda hopp nu är att dom säger upp mig, men kommer dom inte att göra....
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Nja, det finns ett alternativ till - att sluta!Mitt enda hopp nu är att dom säger upp mig, men kommer dom inte att göra....
Ja jag vet det o funderar allvaligt på det, men vad ska man leva av då?? Har sökt en hel del jobb på sista tiden, men inte fått napp än... Jag har både barn, hus och djur att försörja....Nja, det finns ett alternativ till - att sluta!
Det är också lite knepigt att säga upp sig när man inte mår helt bra. Det ger inte de bästa förutsättningarna för att försörja sig. Arbetsmarknaden är svår nog som helt frisk med arbete.Nja, det finns ett alternativ till - att sluta!
Självklart, det var inte heller min åsikt - ville bara säga att det fanns som alternativ. Och man får kanske dra gränsen någonstans..?Det är också lite knepigt att säga upp sig när man inte mår helt bra. Det ger inte de bästa förutsättningarna för att försörja sig. Arbetsmarknaden är svår nog som helt frisk med arbete.
Hej Cattis - tack för frågan det värmer....Jag hade tänkt skriva ett litet inlägg här idag faktiskt, för jag vet varken ute eller in.... Det har väl inte gått så bra. Postivt är att vi 3 på min avdelning äntligen har suttit ner o pratat med varandra - det har vi inte gjort på länge eftersom allt bara blivit en ond cirkel....o alla retat sig på alla....
Men jag kom ju fram till vissa saker när jag var sjukskriven och det är att mina barn o mina djur är det som är viktigt för mig! Jag måste ha tid för dom för att må bra o även att jag o mitt psyke inte fixar att jobba som transportledare....
Alltså har jag pratat med verksamhetschefen om detta o han har "lovat" att hjälpa mig, dels försöka få en omplacering och dels skulle jag få gå ner i tid. Ett hopp tändes! MEN slocknade i samma stund jag kom tillbaka till jobbet.Min platschef säger tvärt nej till deltid och för tillfället finns inga andra tjänster.... (är anställd inom PEAB-koncernen så man tycker det borde finnas nått kanske) Har bett om omplaceringe sen tidigt i våras, men det finns inget säger dom. Dessutom resonerar min platschef väldigt konstigt.... Fast jag varit sjukskiven o uppenbarligen mår dåligt vilket jag påtalat många gånger vill han inte förändra någonting. Han frågade rakt ut om jag tänkte sluta o jag svarade rakt ut att det gör jag så fort jag hittar annat jobb. Då svara han - Skönt, då är det ju lugnt, då får vi behålla dig eftersom det inte finns så många lediga jobb just nu....
Jag mår inte bra på mitt jobb....ska jag våga säga upp mig?? Jag har aldrig varit arbetslös och vet inte hur jag fixar det heller. Har aldrig haft svårt för att få jobb tidigare, men då har jag ju alltid haft en annan anställning redan. Tänk så hittar jag inget nytt jobb...
Hur mår du själv Cattis?
Det har inte upprättats något rehab-plan - dom inser inte allvaret.... Jag trodde ju något skulle hända när jag kom tillbaka, men nädå - här kör vi på som vanligt. Det är väldigt dåligt med facklig verksamhet inom vårt företag, har försökt kolla med några andra avdelningar på annan ort, men ingen har hittills kunnat svara på om vi har något fackligt ombud. Får väl vända mig till facket direkt kanske..Men @Lill76, det är ju vansinne! Jag kommer inte ihåg, har du pratat med facket? Din arbetsgivare måste se till att du har en rimlig arbetsmiljö på ditt jobb. Har det upprättats någon form av rehab-plan? Du har ju faktiskt varit sjukskriven pga jobbet.
Kan du fortsätta trycka på verksamhetschefen för att få till en förändring? Plus att om jag var du skulle jag inte prata med någon av cheferna utan att ha en facklig representant med.
*stor kram*
Det har inte upprättats något rehab-plan - dom inser inte allvaret.... Jag trodde ju något skulle hända när jag kom tillbaka, men nädå - här kör vi på som vanligt. Det är väldigt dåligt med facklig verksamhet inom vårt företag, har försökt kolla med några andra avdelningar på annan ort, men ingen har hittills kunnat svara på om vi har något fackligt ombud. Får väl vända mig till facket direkt kanske..
Det är ju en riktigt tråkig situation du hamnat i på din arbetsplats och det är ju svårt för någon att säga vad du ska göra... Några tips från mig i allafall:
Hoppas det löser sig för dig... Det är din arbetsgivare som är ansvarig för att du har en bra arbetsmiljö... både fysiskt och psykiskt....
- Säg INTE upp dig själv (om du inte har en rejäl buffert med pengar undanstoppade) Vid egen uppsägning så kommer du att få 45 dagars karens i A-kassan. I praktiken blir du utan någon form av ersättning i 10 veckor.
- Är du med i facket? Då ska du kontakta dem. Är du inte med i facket så borde det finnas ett skyddsombud på din arbetsplats. Skyddsombudets uppgift är att bl.a. se till att alla har en bra arbetsmiljö, även psykosocialt. Skyddsombud är man för ALLA oavsett facklig tillhörighet (även om det är den lokala organisationen som ofta utser skyddsombud).
- Be att få kontakt med företagshälsovården... Be om hjälp med att utreda omplaceringsmöjligheter... Visar det sig att det inte går att omplacera dig och du INTE kan jobba kvar då har man ofta rätt till att säga upp sig på medicinska skäl och enbart få 7 dagars karens i A-kassan.
- OM något/några av dina barn är under 8 år så har du faktiskt rätt enligt lag att arbeta 75%
Tack för tipsen! Det är bra för det har gått så långt att jag är lite slut på idéer.
Jag är med i facket o får väl ta ork o mod till mig att kontakta dom. Har aldrig varit i kontakt med facket (fast alltid varit medlem= innan o är väl lite osäker på vad dom gör o vad jag kan förväntas få hjälp med där.
Jag fick "tillåtelse" att gå på samtalsterapi på företagshälsovården, men det 3 gånger jag fick gå o dom är inte sugna på att "lägga mer pengar" där på mig.
Tyvärr är min yngsta dotter 8 år i år.
Jag har helt för mig att man har rätt att gå ner i arbetstid även det året yngsta barnet fyller åtta år. Alltså att det gäller hela det året också även barnet fyller i januari. Kolla upp det med försäkringskassan för jag har helt för mig att det är så men jag kan givetvis ha fel.
Jag har också läst mig till det.Är jag inte helt felinformerad så kan föräldrar med barn under 8 år (eller barn som ännu inte avslutat sitt första skolår) ha rätt enligt att få jobba deltid, ner till max 75 procent.
Är jag inte helt felinformerad så kan föräldrar med barn under 8 år (eller barn som ännu inte avslutat sitt första skolår) ha rätt enligt att få jobba deltid, ner till max 75 procent.
Jag har också läst mig till det.
Jo, jag vet... men hur hade min tillvaro blivit på jobbet då kan jag undra... Dom såg ju min sjukskrivning som ledighet så jag vet inte ens hur dom skulle reagera på en deltidssjukskrining.... Iofs inte mitt problem, men jag vill ju jobba någonstans där jag trivsDu kan också vara sjukskriven på deltid.
Nä iofs inte....Den hade väl inte blivit värre än nu?
Hej Cattis - tack för frågan det värmer....Jag hade tänkt skriva ett litet inlägg här idag faktiskt, för jag vet varken ute eller in.... Det har väl inte gått så bra. Postivt är att vi 3 på min avdelning äntligen har suttit ner o pratat med varandra - det har vi inte gjort på länge eftersom allt bara blivit en ond cirkel....o alla retat sig på alla....
Men jag kom ju fram till vissa saker när jag var sjukskriven och det är att mina barn o mina djur är det som är viktigt för mig! Jag måste ha tid för dom för att må bra o även att jag o mitt psyke inte fixar att jobba som transportledare....
Alltså har jag pratat med verksamhetschefen om detta o han har "lovat" att hjälpa mig, dels försöka få en omplacering och dels skulle jag få gå ner i tid. Ett hopp tändes! MEN slocknade i samma stund jag kom tillbaka till jobbet.Min platschef säger tvärt nej till deltid och för tillfället finns inga andra tjänster.... (är anställd inom PEAB-koncernen så man tycker det borde finnas nått kanske) Har bett om omplaceringe sen tidigt i våras, men det finns inget säger dom. Dessutom resonerar min platschef väldigt konstigt.... Fast jag varit sjukskiven o uppenbarligen mår dåligt vilket jag påtalat många gånger vill han inte förändra någonting. Han frågade rakt ut om jag tänkte sluta o jag svarade rakt ut att det gör jag så fort jag hittar annat jobb. Då svara han - Skönt, då är det ju lugnt, då får vi behålla dig eftersom det inte finns så många lediga jobb just nu....
Jag mår inte bra på mitt jobb....ska jag våga säga upp mig?? Jag har aldrig varit arbetslös och vet inte hur jag fixar det heller. Har aldrig haft svårt för att få jobb tidigare, men då har jag ju alltid haft en annan anställning redan. Tänk så hittar jag inget nytt jobb...
Hur mår du själv Cattis?