Behöver hjälp!

[Honungsblomma]

Jag började träna akademiskt i slutet av sommaren för att jag tycker om filosofin bakom ridningen. Min häst har visat stora framsteg sen jag fick henne i mitten av sommaren, då hon alltid gick med huvudet uppe i molnen och var almänt stressad. Men nu till problemet. Det går ganska bra när jag marktränar men så fort jag sitter upp så får hon fnatt och börjar stressa (särskillt på banan) och tar man förhållning på tygeln blir det sju gånger värre. Jag rider för AK-tränare någon/några gånger i månaden (så ofta som hon har tid) och hon tycker att jag ska börja använda stång på henne. hon anser att tränsbett är förbrukat på henne men jag tycker att det är för tidigt då jag inte anser att jag själv har tillräckligt bra "koll" än. Min tränare tycker att jag ska vara "hårdare" med henne och inte låta henne "komma undan" med så mycket, villket resulterar i att träningarna med ridlärare går käpprätt åt h-vete dvs mycket sämre än när jag tränar själv. Sist blev det totalt kaos och det slutade med att min tränare satt upp och red henne de sista 20min av lektionen. Villket inte gav några andra resultat än att min häst sprang runt runt och inte visste vad hon skulle ta sig till hom blev super stressad och fick näst intill panik! Jag vet inte vad jag ska ta mig till gör jag som min ridlärare säger blir det bara kaos av allt ihop, går jag lugnare tillväga hittar min häst kryphål och sätt att komma undan, men å andra sidan så har jag mycke lättare att hinna med och "korrigera" så att det blir rätt och det känns som om vi inte kommer någon vart om vi ska kampa med stress och spänningar hela tiden. Någon som har tips att ge, ibland känns det bara som om jag vill ge upp, men jag älskar ju min pålla så jag kan inte tänka mig att vara utan henne (kanske lite själviskt men jag vill nog gärna tro att hon tycker om mig också)
/Honungsblomma

 

[true_blue]

Du började en annan ridstil för att du tyckte om filosofin. Det du skriver om vad som händer i praktiken stämmer inte alls med vilka förväntningar du hade. Att hamna i sådana här lägen är väldigt svårt. OM din lärare/tränare är väl utbildad och du har sett honom/henne lösa problem på ett korrekt sätt förut - så kan ni väl försöka prata igenom det hela och börja om lite lugnare.
Jag personligen var för länge sen med om en piskningslektion på en ridskola som verkligen fick mig att undra och sen söka andra vägar. Det värsta var alla andra elever som stod runt om den "stilige" manlige ridläraren och sa att det där behövde hästen verkligen, och så bra har den aldrig gått..... JAg mådde bara illa.
Därmed inte sagt att det ibland blir jobbigt och man måste kämpa med vissa saker i ridningen.
Just att rida på stång - Har du en stång att prova med? Spänns fast den på din arm eller fot och ta i tyglarna. Du måste vara medveten om vilken enorm kraft som stången ger dig. Använd med förstånd! Hästen kan bli heltokig också av fel använd stång.
- Förresten - utan att veta något om din häst eller dess speciella förutsättningar (ålder skolning ras kön temperament etc etc...) så låter det inte som om din tränare rider den särskilt trevligt heller. - Vill du rida som hon/han?

osv.... Lyssna på hästen!!! Och lita på din egen känsla./T_B

 

[Honungsblomma]

i stort sett alla tycker att min tränara (även många här inne) är jätte bra men på något sett så tror jag att hon inte passar för en strässad häst... Min häst är ett nordis sto som är sex år, hon var bara riden ca 1år när jag fick henne och då mer eller mindre rakt fram i skogen. Före det är hon travtränad men bara kvalad inte någon karriär på travet pga av att tränaren dog. Hon kunde inte vara ensam när jag fick henne inte ens i en hage i direkt anslutning till en annan hage med hästar i pga en incident ett nyår för flera år sedan då hon och en till häst rymde och hon var ensam ute i två dygn innan de hittade henne. (hennes hästkompis hittades ganska direkt) Men nu kan hon stå ensam om hon måste utan att hetsa upp sig och hon har blivit mycket lugnare att hanskas med, så allt går åt rätt håll förutom ridningen.

 

[space_cowgirl]

Det första jag tänkar på är om hästen kan tänkas ha ont i ryggen (eller någon annanstans)? Eftersom hon enbart stirrar upp sig vid tryck där...
Om detta är uträtt så undrar jag om din häst verkligen är inriden på riktigt! När en häst stirrar beror det vanligtvis antingen på smärta eller på att den inte förstår, eller vet vad som förväntas av den. Kanske är hästen till och med felinriden? Alltså man har lärt den att den skall gå framåt no matter what. Det är många som idag missuppfattar detta med hästens bjudning och tror att om det går fort så är det bra
Mitt sista alternativ är att din sits stör hästen. Kanske är hon väldigt känslig för skiftningar i vikten, och du sitter lite snett? Jag läste nyligen att om man väger 60kg och sitter en centimeter åt höger så lägger man 6kg mer vikt åt det hållet! Det blir 24 kg på ena sidan och 36 på den andra!!! Får en att tänka tycker jag...

Jag skulle börja om från början. Först kolla att hon inte har ont. Sedan se till att jag kunde hänga på hästen, och sedan sitta på den utan att hon blir stirrig. Förklara hjälperna en i taget. Sedan skulle jag försöka få tag på en tränare som inriktar sig mer på sitsen. Din tränare kan ju vara duktig men inte passa för just er.

Mvh/Marie

 

[Honungsblomma]

Jag vet att hon inte är inriden korrekt. När jag fick henne i somras. Hon visste tidigare inte vad skänkeln betydde (trodde det betydde full fart) och förhållning på tygeln lika så. Hon är från början travtränad. Hon har inget problem med ryggen däremot börjar jag fundera om hennes lilla vargtand (som vet sa inte skulle påverka vid betsling) kanske påverkar lite ändå. Men då borde det ju märkas vid markträningen också. Hon är väldigt känslig för vikthjälper villket jag tycker är bra men det kräver ju lite mer av mig. Jag har benat upp allt och försökt att lära henne en hjälp i taget så nu börjar poletten trilla ner för henne. Det är stor skillnad från när jag köpte henne så jag måste ju göra nånting rätt i allafall. Min kompis som bara ridit henne två ggr en gång nar jag nyss fått hem henne och en gång för några veckor sedan trodde inte att det var samma häst hon satt på, så stor förbättring har det blivit under tiden jag har haft henne. Ja, jag är stollt över min lilla tjej!!! Saken är dock den att jag tror att det delvis är mitt fel att hon har blivit så spänd, för att jag har lyssnat på min ridlärare och gjort som hon sagt. Men hon kan ju ha rätt i att jag låter henne komma undan med för mycket genom att vara för snäll, men det har ju funkat bra hittills, fram till det att jag började göra som hon säger. Gud vad jag svamlar... Jag hoppas att ni förstår lite av det´jag skriver i alla fall.

 

[emindy]

Jag tycker att du ska göra som du känner fungerar bäst med din häst, men det är naturligtvis svårt när allt inte fungerar!

Jag tycker inte att din lärares sätt att hantera problemet känns speciellt konstruktivt. Du kanske inte behöver byta lärare, men lyssna mer på dig själv och din häst när det gäller det här problemet.

Du måste låta hästen komma undan med vissa saker medans du lär den andra. Om du är jättesträng och krävande redan från början så blir hon nog bara förvirrad och frustrerad för att hon inte känner sig tillräcklig.

Framför allt så kan det vara bra att ta ner dina krav ett snäpp så att hon kan orientera sig lite. Som någon sa; ta det ifrån början igen, kolla av grunderna!

 

[svea]

Hej!

Det är förstås jättesvårt att ge såna här råd över nätet, men jag tycker att det låter som en mycket märklig väg att gå att försöka bota stress med stångbett. Jag skulle snarare välja ett helt bettlöst alternativ eftersom bett lätt triggar stress.

Att bli av med stress är ett jättejobb som tar tid och måste få ta tid. Hästar som lätt blir stressade är ofta smarta hästar som har lätt att lära, så bara man får dem att hålla huvudet kallt och visar dem en väg som de kan förstå så kommer framstegen fort. Men det är just det där med att få dem att hålla huvudet kallt...

Det som har lyckats bäst med min stressade häst är att jobba upp honom väldigt långsamt. Att vänta ut honom och inte ha hjärnan i korrigeringsläge hela tiden. Att öka kraven väldigt, väldigt långsamt.

Om jag var du skulle jag börja med att bara sätta mig på hästen och "åka häst" på långa tyglar utan att inverka, på ridbanan tills det är avdramatiserat och huvudet åker ner. Sen skulle jag mycket försiktigt ta kontakt på innertygeln för att uppmuntra till lite böjning, vänta ut hästen och se vad som händer. Jag skulle också, försedd med en rejäl näve sockerbitar, träna förhållningar utan några som helst krav på form, men mula i en sockerbit i truten varje gång hästen svarar på tygeltag (och röstkommando) genom att stanna, så att stanna blir något positivt. Lär du hästen nu att stanna är positivt och tryggt så kan du alltid använda det senare i träningen när hästen blir stressad, ni kan ta en "time out", käka lite socker, sudda ut sterssen och prova igen.

Jag vet att det finns tränare som förespråkar att låta hästen t ex piaffera sig igenom och ur stressen. Det kan funka, men jag tycker inte att man ska ha det som standardmetod, dessutom är det väldigt lätt att göra fel som kommer igen och spökar i framtiden. Bättre då att ge det tid och skapa trygghet.

 

[Fifflan]

Jag tycker ditt svar är helt rätt, så skulle jag också göra. Ta det lugnt, koncentrera mig på att få hästen att kunna bära mig utan att bli uppjagad i skritt på lång tygel, och sedan börja använda hjälperna en i taget och utan så hårda krav på precisionen i genomförandet, utan mera som man gör när man lär en helt grön häst hjälperna, varje ansats åt rätt håll belönas.

Dessutom måste jag säga (efter att ha varit i liknande situation) att om jag hade tappat förtroendet för en tränares sätt att undervisa så skulle jag inte rida för den personen mer. Din häst kommer att lära sig mer om du kan få den att behålla lugnet. Du säger att du haft din häst sedan i sommar och den är sex år gammal. Jag tycker inte du ska känna någon brådska. Ett halvår är inte länge för att bygga upp förtroende och skola om en löphäst!!!

 

[sante]

Hej!

Va kul att du har valt den " rätta" träningen för häst ( enligt min åsikt och erfarenhet)

Men jag gillar inte din tränare, finns det inte någon annan som du kan ta hjälp av, någon som är inne på akademisk ridning samt NH, som ju bygger på hantering med hästar.

Min NH instruktör som även inriktar sig på akademisk ridning, har hjälpt mig så mycket med mina hästar...nu hjälper jag henne med hennes hästar ( Två är bättre ).
Jag har verkligen hittat någon som vill som jag.

Om det nu går så bra när du tränar själv, fortsätt så och låt inte hästen tappa fötroendet för dig som kan hända när den blir så illa behandlad.
Och låt absolut inte tränaren ta över hästen i slutet av rid passet eller överhuvudtaget, den känner sig trygg med dig och plötsligt lämnar du över den till någon annan som stressas upp hästen ännu mer...

Du förstår hästen bättre.

Att hästen känner sig stressad när du sitter upp kan bero på att hästen känner att du begär för mycket av den just då..fungera markarbetet så gå succesivt fram när du sitter på ryggen, gå lungt fram och glöm inte att berömma mycket, för det är då hästen vet att den gjort rätt!!
Att rida korta pass och sluta när det är som bäst...det ger den bästa effekten.


Hästar förstår inte vårt språk eller vad vi begär av den, och det är upp till oss hur tydligt vi visar hästen vad som är rätt.

Sedan är det svårt med hästar som blivet felridna av förra ägarna eller som inte har blivet förstådda och stressat upp sig vid arbete.
Försök att inte ta träningen för mycket på allvar, gör lite kul emellanåt, låt hästen känna sig trygg med dig och inte tycka det är jobbigt så fort du sitter upp , njut av er stund tillsammans!

Lycka till!!