Behovet att berätta

Jag hade inte tänkt starta någon ny tråd. Vill inte det. Vill inte berätta. Men ju mer jag håller saker inom mig ju mer uppäten blir jag.

Jag går hos psykolog. Jag går på behandling.
Men det är som om det inte går hela vägen in i kärnproblemet. Eftersom jag inte riktigt vet vad det är. Kanske inte vågar veta.

Höll på bygga upp den där vedervärdiga ilskan inom mig tidigare idag. Nånstans måste den ta vägen. Ångestanfall. Panik. Ängslan. Hat.

Fick ur mig att jag varit otrogen nyligen. Berättade precis så som det var. Att jag är en jävla skit och det var inte alls planerat.
Känns ännu värre nu eftersom jag får träffa andra om jag fått ett ok först. Så varför i hela världen ens göra så? Det är som om jag omedvetet bara MÅSTE förstöra

Ilskan har lagt sig. Behövde få ur mig detta.
Hoppas psykologen kan hjälpa mig att vända på detta. Men det är långt kvar tills nästa möte.

Partner är alldeles för bra för mig. Han har än en gång förlåtit mig.

 

[EmmaBovary]

Känns ännu värre nu eftersom jag får träffa andra om jag fått ett ok först. Så varför i hela världen ens göra så? Det är som om jag omedvetet bara MÅSTE förstöra

Det är lite sådär som jag tolkat det när du skrivit om det innan, liksom inte bara som en önskan att träffa fler och vara poly, utan som något ganska självdestruktivt och nåt som skett nästan lite tvångsmässigt.

Tycker du att du och psykologen verkar funka? Hoppas det, iaf.

 

[karamelldrottningen]

Det är lite sådär som jag tolkat det när du skrivit om det innan, liksom inte bara som en önskan att träffa fler och vara poly, utan som något ganska självdestruktivt och nåt som skett nästan lite tvångsmässigt.

Tycker du att du och psykologen verkar funka? Hoppas det, iaf.

Hon är socionom egentligen så kurator är nog det korrekta. Inte psykolog. Vi har fokuserat på min ilska de gånger vi träffats. Eftersom jag är mest rädd för den och då den kan drabba andra också.

Jag tror att det är både och men av nån anledning kan jag inte sortera ut det på något vettigt sätt. Som tex med M som jag skulle kunna tänka mig att ha mer av ett förhållande med han vill det inte. Och tvärtom med en annan. Han gillar inte att jag redan är i en relation men accepterar det eftersom det är det jag kan erbjuda. Han vill mer än så. Vi är vänner. Däremot växer han för mig hela tiden.

 

[EmmaBovary]

Hon är socionom egentligen så kurator är nog det korrekta. Inte psykolog. Vi har fokuserat på min ilska de gånger vi träffats. Eftersom jag är mest rädd för den och då den kan drabba andra också.

Jag tror att det är både och men av nån anledning kan jag inte sortera ut det på något vettigt sätt. Som tex med M som jag skulle kunna tänka mig att ha mer av ett förhållande med han vill det inte. Och tvärtom med en annan. Han gillar inte att jag redan är i en relation men accepterar det eftersom det är det jag kan erbjuda. Han vill mer än så. Vi är vänner. Däremot växer han för mig hela tiden.

Ah, okej! Bra att du sökt hjälp för det iaf, kan föreställa mig att det är ett svårt steg att ta!

Fast det skulle ju också kunna vara en del av problematiken, du söker dig till någon som du vet är otillgänglig och någon som egentligen vill något annat. Det låter rörigt. Och trots att du verkar ha utarbetat regler med din partner om vad du får göra, vilket du väl önskade i somras och höstas egentligen utifrån vad du skrev då, så bryter du mot dessa ändå - vilket leder till ångest hos dig. Så det låter liksom inte som glädjefyllda relationer?

 

[tott]

Hon är socionom egentligen så kurator är nog det korrekta. Inte psykolog. Vi har fokuserat på min ilska de gånger vi träffats. Eftersom jag är mest rädd för den och då den kan drabba andra också.

Jag tror att det är både och men av nån anledning kan jag inte sortera ut det på något vettigt sätt. Som tex med M som jag skulle kunna tänka mig att ha mer av ett förhållande med han vill det inte. Och tvärtom med en annan. Han gillar inte att jag redan är i en relation men accepterar det eftersom det är det jag kan erbjuda. Han vill mer än så. Vi är vänner. Däremot växer han för mig hela tiden.

Jag tror att du borde söka hjälp hos en riktig psykolog eller allra helst en psykiatriker.

 

[bettysmatte]

Jag tror att det är både och men av nån anledning kan jag inte sortera ut det på något vettigt sätt. Som tex med M som jag skulle kunna tänka mig att ha mer av ett förhållande med han vill det inte. Och tvärtom med en annan. Han gillar inte att jag redan är i en relation men accepterar det eftersom det är det jag kan erbjuda. Han vill mer än så. Vi är vänner. Däremot växer han för mig hela tiden.

Jag tror att du behöver lägga ner allt och börja i den andra änden i stället och försöka reda ut vad DU egentligen vill innan du ger dig i kast med en massa olika förhållanden. Det låter både trassligt och framför allt energislukande att ha det så här.

 

[tornblomma]

Jag tänker att det bästa kanske vore att inte trassla med relationer nu utan att fokusera helt på dig själv och ditt beroende/sjukdom samt rodda kring ditt psykiska mående? Det verkar som att de relationer du har inte riktigt hjälper dig i din resa mot att må bättre.

 

[Hazel]

Jag har ju tagit upp det här några gånger i dina trådar men du har hela tiden sagt att jag har fel och du inte alls försöker förstöra för dig själv. Det är bra att du själv kommit till den insikten, den är antagligen viktig för att ta dig framåt. Jag tror det går till ungefär såhär

Du har känslor du inte klarar av att hantera
Du försöker medicinera känslorna med alkohol
Du kopplar känslorna av kaos till att det egentligen handlar om "passion" och klarar därför inte av att det är för lugnt, då skapar du kaos för att det är det du är van vid.
När du skapat kaoset behöver du alkohol för att hantera känslorna igen.

 

[EmmaBovary]

Jag tror att du borde söka hjälp hos en riktig psykolog eller allra helst en psykiatriker.

Samtal med en socionom kan vara lika värdefulla som med en psykolog, om man funkar tillsammans. Och skulle denne tycka att TS skulle vara för "avancerad" för denne, kan den ju i sin tur avgöra det. Nu vet jag inte ens om det här är via den offentliga vården, men om det är det så är det liksom inte alls speciellt lätt att få välja och vraka sådär. Och just att träffa en psykiatriker för samtalsterapi är väl ganska ovanligt.

 

[karamelldrottningen]

Ah, okej! Bra att du sökt hjälp för det iaf, kan föreställa mig att det är ett svårt steg att ta!

Fast det skulle ju också kunna vara en del av problematiken, du söker dig till någon som du vet är otillgänglig och någon som egentligen vill något annat. Det låter rörigt. Och trots att du verkar ha utarbetat regler med din partner om vad du får göra, vilket du väl önskade i somras och höstas egentligen utifrån vad du skrev då, så bryter du mot dessa ändå - vilket leder till ångest hos dig. Så det låter liksom inte som glädjefyllda relationer?

Ja just nu känns det inte optimalt. Inte med partner heller. Inte med nån och allra minst med mig själv.

 

[karamelldrottningen]

Samtal med en socionom kan vara lika värdefulla som med en psykolog, om man funkar tillsammans. Och skulle denne tycka att TS skulle vara för "avancerad" för denne, kan den ju i sin tur avgöra det. Nu vet jag inte ens om det här är via den offentliga vården, men om det är det så är det liksom inte alls speciellt lätt att få välja och vraka sådär. Och just att träffa en psykiatriker för samtalsterapi är väl ganska ovanligt.

Ja det är via vården.

 

[EmmaBovary]

Ja just nu känns det inte optimalt. Inte med partner heller. Inte med nån och allra minst med mig själv.

Det i sig låter liksom väldigt "naturligt" utifrån hur du mår.

 

[karamelldrottningen]

Det i sig låter liksom väldigt "naturligt" utifrån hur du mår.

Vill bo långt ute i skogen bara med mina djur och inte ha någon som helst kontakt med en enda människa. Så känner jag. Bara jag och djuren och naturen. Inget mer.

 

[karamelldrottningen]

Det kommer inte att vara tyst. Skogen kommer tala. Tala om för mig vad jag ska göra. Den kommer att lyssna. Trösta och finnas där.
Sakta kommer jag att glömmas bort. Det blir som om jag aldrig hade funnits.
Jag dricker vatten ur källan. Äter det som finns att få tag på. Fiskar.
Långt ifrån samhället. Ingen vet vart jag är. Inte ett systembolag på många många mils avstånd. Allt det är borta.

 

[vemsomhelst123]

Jag tror att du borde söka hjälp hos en riktig psykolog eller allra helst en psykiatriker.

Du funderar på varför jag ger mig på dina inlägg, men hur skulle samtalsterapi med en psykiatriker vara bättre än någon som jobbar med och är utbildad inom samtalsterapi (dvs både kuratorer och psykologer).

 

[vemsomhelst123]

Jag hade inte tänkt starta någon ny tråd. Vill inte det. Vill inte berätta. Men ju mer jag håller saker inom mig ju mer uppäten blir jag.

Jag går hos psykolog. Jag går på behandling.
Men det är som om det inte går hela vägen in i kärnproblemet. Eftersom jag inte riktigt vet vad det är. Kanske inte vågar veta.

Höll på bygga upp den där vedervärdiga ilskan inom mig tidigare idag. Nånstans måste den ta vägen. Ångestanfall. Panik. Ängslan. Hat.

Fick ur mig att jag varit otrogen nyligen. Berättade precis så som det var. Att jag är en jävla skit och det var inte alls planerat.
Känns ännu värre nu eftersom jag får träffa andra om jag fått ett ok först. Så varför i hela världen ens göra så? Det är som om jag omedvetet bara MÅSTE förstöra

Ilskan har lagt sig. Behövde få ur mig detta.
Hoppas psykologen kan hjälpa mig att vända på detta. Men det är långt kvar tills nästa möte.

Partner är alldeles för bra för mig. Han har än en gång förlåtit mig.

Nej han är inte för bra för dig, men du förstör för dig själv! Du har jättemycket saker att leva ett bra liv för, vad säger vården, finns det mer hjälp att få?

 

[EmmaBovary]

Vill bo långt ute i skogen bara med mina djur och inte ha någon som helst kontakt med en enda människa. Så känner jag. Bara jag och djuren och naturen. Inget mer.

Förstår ju att du "drömmer" dig iväg lite (och speciellt i inlägget efter, där det låter som du leker med tanken att leva off grid ), men du kan ju faktiskt ta ett steg tillbaka och helt enkelt låta bli att vara allt för social ett tag, om du känner att det är vad du behöver.

 

[bettysmatte]

Vill bo långt ute i skogen bara med mina djur och inte ha någon som helst kontakt med en enda människa. Så känner jag. Bara jag och djuren och naturen. Inget mer.

Det kommer inte att vara tyst. Skogen kommer tala. Tala om för mig vad jag ska göra. Den kommer att lyssna. Trösta och finnas där.
Sakta kommer jag att glömmas bort. Det blir som om jag aldrig hade funnits.
Jag dricker vatten ur källan. Äter det som finns att få tag på. Fiskar.
Långt ifrån samhället. Ingen vet vart jag är. Inte ett systembolag på många många mils avstånd. Allt det är borta.

Mja. Jag förstår nog inte riktigt varför du skulle behöva leva ensam ute in en koja i skogen. Man behöver ju inte gå från ett extremläge till ett annat. Jag skulle vilja påstå att du festar och "grejar" bra mycket mer än de flesta. Dra ner på den biten istället, så behöver du nog inte flytta ut mitt i skogen - ensam. Ta det lite lugnare socialt helt enkelt. Som det är nu så söker du ju AKTIVT fler relationer och situationer där du umgås med andra.

 

[tott]

Du funderar på varför jag ger mig på dina inlägg, men hur skulle samtalsterapi med en psykiatriker vara bättre än någon som jobbar med och är utbildad inom samtalsterapi (dvs både kuratorer och psykologer).

Suck! Jag tänkte då jag skrev: "det här ska väl inte @vemsomhelst123 ha något att säga om"...men så fel jag hade Fattar inte att du orkar!

 

[karamelldrottningen]

Nej han är inte för bra för dig, men du förstör för dig själv! Du har jättemycket saker att leva ett bra liv för, vad säger vården, finns det mer hjälp att få?

Ska höra om det