Betten är inte skarpa i sig - men en okänslig ryttarhand gör dem skarpa!
Ett kandar verkar på ett annat sätt än ett bridongbett, genom att länga ut hästens överlinje, och de flesta hästar jag sett som rids korrekt med kandarstång trivs ypperligt på detta bett. Det förutsätter dock en del av ryttaren, såsom kunnande, känsla och mjuka händer. Att sätta på ett skarpt bett vid hoppning är ju inte den ultimata lösningen, utan kanske en nödlösning vid ett speciellt tillfälle, till exempel en häst som lärt sig att man inte behöver lyssna på ryttaren. Men självklart skall man alltid sträva efter att ha det bett som hästen trivs bäst på. Och det är inte alltid, eller snarare, det är sällan ett vanligt tränsbett.
Angående sporrarna så ser jag mycket hellre den här typen än de vanliga, toppiga, under förutsättning att de inte är skarpa, naturligtvis, då är vi inne på en helt annan diskussion. Om du trycker med en "vanlig" sporre utövar du just det - tryck. Om du trycker med stjärnsporrarna rullar själva stjärnan och vad händer? Du KITTLAR hästen i sidorna. Och vad leder det till? Jo, hästen tar ett skutt åt sidan. ( Vad skulle du själv göra om någon började kittla dig i magen?

)
Angående varför sporrar används - i min värld används sporrarna för att förfina hjälperna på en högt skolad häst. På unghästar eller okänsliga hästar används de inte alls.
Samma sak med bettet - hos mig används stången för att länga överlinjen på den lite mer skolade hästen. På ung- eller outbildade hästar gäller bridong eller ridkapson - eller det som hästen trivs bäst på.
Så varför diskutera verktygen, när det i själva verket är ridningen bakom dem som i de flesta fall är roten till problemet?
/
Susanne