Sv: Bett till stark häst.
På vilket sätt blir hon stark? Drar hon iväg och bara springer, eller knäpper hon av och blir "ouppmärksam"/okänslig för dina hjälper? Är det alltid, eller i vissa situationer? Känns hon stark i just munnen, eller ligger kraften mer i hals/nacke/framparti?
Jag har också en fjordhäst; en valack som när han vill (dvs när han får för sig att han vill åt ett annat håll, t.ex. mot en hästkompis, än jag vill) blir ruskigt stark. Det blir lätt som att hålla ett ånglok i händerna, om jag inte reagerar snabbt. Han är inte okänslig i munnen, utan det känns snarare som att han använder musklerna i hals och framparti. (Notera att han inte är en komplett olydig "galning" som har för vana att sticka iväg jämt och ständigt. Han har sina dagar eller stunder, speciellt de dagar då hans gamla - som han haft hela sitt liv, har varit väldigt flockbunden - ovana att dra mot kompisarna på ridbanan visar upp sig.)
Jag har fått rådet att, då han knäpper av och verkligen inte lyssnar, snurra honom några varv. Dvs, ta tag i innertygeln och snurra för ytterskänkeln. Inte för småsaker, men om jag känner att jag håller på att tappa honom. Ska man göra såhär, kan ett fullcheek-bett vara bra. Då riskerar man inte sår i munnen (om hästen drar huvudet åt andra hållet, och du åt ett håll, finns risken att bettet inte stannar kvar i det läge det ska sitta).
Jag har ett s-hackamore, som jag imorgon ska prova på honom. Om det funkar, kommer jag att rida på det emellanåt, kanske främst vid uteritter med sällskap då han lätt blir stark och en smula stressad (i brist på bättre ord. Han får lätt bråttom, alltså.).
Jag håller med lady_vip. Stanna och stå still, är i mina ögon den viktigaste "gångarten" att behärska. Jag tycker inte att man ska betsla upp bara för att, eller för att hästen under ett pass känns lite stark. Men finns det ett behov av det, och man väljer ett bett som man behärskar, ser jag inget fel i det. Så länge det inte blir att man betslar upp, och upp, och upp, och upp...
En uppbetsling löser inte automatiskt problemet; i kombination med det behöver lydnaden tränas. Mycket dressyr, tempoväxlingar... Öva upp känsligheten för hjälperna; få snabba reaktioner, och jobba på att lära hästen att reagera på säteshjälper i kombination med små hjälper från handen.
Är hästen inte konstant stark och dragig, skulle jag börja med att prova ett (rakt) pelham med dubbla tyglar. På det sättet har du ett snällt bett (tygeln utan hävstång), samtidigt som du kan lägga till hävstångseffekten vid behov. Känns det bökigt med dubbla tyglar, är ett kimblewick ett bra alternativ.
Är du orolig för att hon ska bli hård(are) i munnen med ett skarpare bett, tycker jag att du ska prova ett hackamore. Personligen är jag inget fan av ponnyhackamore, utan föredrar S-hackamore, men de är lite knepiga att få tag i och kostar en vacker slant. Det finns hackamore med väldigt långa skänklar, men de har därmed en rejäl hävstångsverkan. Eftersom hon fungerat bra på tränsbett, kan ett annat alternativ värt att pröva vara ett sidepull. De finns i olika utformanden, med olika typer och material av nosdelar (smalare nosdel, skarpare verkan).
Behövs det skarpare bettet bara i vissa situationer, kan du växla mellan de olika betten och använda tränsbettet när det fungerar bra.
