Jag känner att jag skulle bli både elak och ogenerös. Mig veterligt har jag som tur är aldrig haft en kollega som resonerat så - men om jag haft det skulle jag riskera bli väldigt osamarbetsvillig. Behöver du gå tidigare idag? Ledsen, men jag kan inte täcka upp för dig. Behöver du byta ett arbetspass? Tyvärr, jag kan inte den dagen, du kanske kan ta föräldraledigt istället. Behöver du komma först framåt lunch imorgon? Alltså jag har så mycket imorgon förmiddag så jag kan tyvärr inte ta ditt jobb, hemskt ledsen.För mig är allt ett givande och tagande, dvs kompromisser.
Jag stället gärna upp för kollegor. Men - jag gillar inte om jag då möts av egoism tillbaka.
Jag vet att saker händer i folks liv som gör att deras jobb påverkas dvs folk blir sjuka eller skaffar barn etc. Men man måste också skälv vara lite ödmjuk. Man kan inte bara kräva utan att ge något själv.
Och jag är rädd för konsekvenserna dvs om mammor kräver för mkt så kommer mammor få ett enormt dåligt läge på arbetsmarknaden. Jag vet många arbetsgivare som redan tycker detta är besvärligt och dyrt med föräldraledighet. Och vi måste vara rädda om föräldraledigheten etc och inte utnyttja rättigheterna.
Sådan vill jag inte vara. På mitt jobb hjälps vi åt.