Bli frisk från depression

[Calmiche]

Det stödet tror jag inte jag kan få. Och det är nog inte heller det som skulle kunna göra mig trygg.

Du kan alltid ställa frågan, annars vet du ju inte. Det är ju en begränsad tid bara och kanske inte helt trygg men det kanske skulle hjälpa lite ändå? Lite tryggare kanske räcker även om du inte är helt trygg?

 

[Saeta]

Det är inte läkaren som riskerar att bli inlagd eller bli utsatt för vård p.g.a. allvarliga biverkningar. För denne är väl det en smal sak. Det är det inte för mig. Jag ifrågasätter inte medicinens effekt men kalkylerar med risken det innebär att ta den. Och den risken är jag inte villig att ta.

Men du är villig att ta risken att bli ännu sjukare och behöva sjukhusvård?
Och du är villig att ta risken att kanske bli påkörd ute, skada dig eller vad som?

Alltså jag förstår din oro och rädsla och dina fobier. Men just själva nålfobin är så otroligt vanlig att bara du talar om det (du kan själv skriva in det i din journal, minns inte var men leta lite så hittar du) och är öppen med hur extremt rädd du faktiskt är, så kommer också läkarna ta hänsyn till det.

När jag gjorde en ofrivillig avsittning för några år sen så landade jag så pass hårt att jag behövde åka ambulans. Jag var panikslagen och det enda jag ville höra var att vårdpersonalen var medvetna om min spyfobi och nålfobi. Jag avstod morfin pga risken att spy samt nålen. Jag fick annan smärtlindring och även emlaplåster i ambulansen samt lugnande. Är man bara öppen och tydlig så tror jag att läkarna gör sitt yttersta för att du ska klara av det.

 

[tanten]

Ja, det antar jag också. Och som sagt har jag inte blivit erbjuden ssri, som alla här tjatar om att jag måste ta.

Snälla. Vantolka inte. Ingen tjatar på dig om något alls. Vi vill föra en diskussion med dig och prata om möjligheterna. Kanske är SSRI inte alls lämpligt för dig. det vet ingen här. Men antagligen din läkare.

 

[Catsu]

Jag får ångest var jag än är. Jag blir rädd för vad som kan hända.

För det andra har jag katter att ta hand om och studier att sköta.

Din hälsa måste ändå vara viktigare än studier. Kattvakt eller kattpensionat till katterna under tiden.

 

[tanten]

Den risken är mycket mycket mindre.

Där vill jag argumentera emot dig.

Risken för att hamna i vården med en obehandlad depression och fobier är betydligt större än risken för att få biverkningar av väl utprovade mediciner.

Som sagt, ta hand om dig.

 

[Raderad medlem 68338]

Kan det inte vara ett alternativ att bli inlagd under tiden du provar medicinen? Då har du all hjälp du kan tänkas behöva om du mot all förmodan skulle få en biverkning som du har svårt att hantera själv.

Med tanke på hur pressad vården är och hur få vårdplatser det finns, samt med överfulla avdelningar har jag svårt att se att ngn skulle bli inlagd på en avdelning pga insättning av en ”enklare” medicin, utifall att hen skulle eventuellt få en biverkning? Vården har inte oändliga resurser. Ska folk som tar Naproxen bli inlagda? Alvedon? Levaxin? Kortison?

 

[Filura]

Det är inte läkaren som riskerar att bli inlagd eller bli utsatt för vård p.g.a. allvarliga biverkningar. För denne är väl det en smal sak. Det är det inte för mig. Jag ifrågasätter inte medicinens effekt men kalkylerar med risken det innebär att ta den. Och den risken är jag inte villig att ta.

Jag förstår dig! Jag klarar inte ens av att ta alvedon. Jag totalvägrade medicin länge (10 år) som psyk ville pracka på mig (lider av social fobi, panikångest, gad, ångest m.m) men jag var livrädd för biverkningarna och så klarar jag inte av att svälja tabletter.
Men så för tre år sedan drabbades jag av sväljningsfobi (vilket ledde till att jag knappt varken kunde äta eller dricka). Jag blev så desperat, för jag var livrädd att svälta ihjäl och så var jag så fruktansvärt hungrig (hade knappt fått i mig något på två månader) men kunde inte äta. Så då blev jag övertalad av psyk att testa en medicin i form av vätska. Cipralex orala droppar. Man tar x antal droppar per dag. Eftersom man droppar, kunde jag börja på en jättelåg dos (5 droppar per dag) för att slippa biverkningar(!). Så ökade jag med 5 droppar varannan/var tredje vecka ungefär och numera tar jag full dos (20 droppar om dagen). Jag har haft noll negativa biverkningar av medicinen. Risken att uppleva biverkningar av en så låg dos i början är pyttepytteliten och eftersom det är droppar är det lätt att dosera exakt. Kanske vore det något?

Hoppas att du hittar en väg framåt och att du får börja må bättre.

 

[Catsu]

Med tanke på hur pressad vården är och hur få vårdplatser det finns, samt med överfulla avdelningar har jag svårt att se att ngn skulle bli inlagd på en avdelning pga insättning av en ”enklare” medicin, utifall att hen skulle eventuellt få en biverkning? Vården har inte oändliga resurser. Ska folk som tar Naproxen bli inlagda? Alvedon? Levaxin? Kortison?

Nej men jag upplever att TS har betydligt större problem än gemene man och att det därför kanske kan vara befogat?

 

[Wille]

Jag tror att du borde arbeta med förväntansångest. Säg det till psykologen.
Alltså att du är rädd för saker på förhand.

Det känns lite som att det är svårt att komma vidare med dina problem eftersom dina ångestproblem gör att du inte vill prova något som eventuellt skulle kunna hjälpa mot dina depressiva symtom.

Hahaha! Som om det skulle göra någon skillnad. Jag är sån här.

Din hälsa måste ändå vara viktigare än studier. Kattvakt eller kattpensionat till katterna under tiden.

Vill inte utnyttja grannen. De har trots allt 10 minuter enkel väg till mig och katterna ska ha mat 3 gånger per dag. Och katterna kan inte flytta in hos dem då de redan har katter själva.

Och kattpensionat har jag inte råd med. Katternas försäkring täcker bara oplanerad sjukhusinläggning, ej planerad.

Där vill jag argumentera emot dig.

Risken för att hamna i vården med en obehandlad depression och fobier är betydligt större än risken för att få biverkningar av väl utprovade mediciner.

Som sagt, ta hand om dig.

Men för femtielfte gången!!! Depressionen ÄR INTE obehandlad.

 

[Inte_Ung]

Men för femtielfte gången!!! Depressionen ÄR INTE obehandlad.

Okej.
Fungerar det bra eller tycker du att det kan bli bättre på något sätt?

Min erfarenhet av vården, och den är tyvärr ganska så stor, är att det faktiskt hjälper att följa de rekommendationer som man får.
T.ex. ta en föreslagen medicin.
Eller underkasta sig de undersökningar och behandlingar som de som är utbildade i ämnet föreslår.

 

[athena_arabians]

Hahaha! Som om det skulle göra någon skillnad. Jag är sån här.

Vill inte utnyttja grannen. De har trots allt 10 minuter enkel väg till mig och katterna ska ha mat 3 gånger per dag. Och katterna kan inte flytta in hos dem då de redan har katter själva.

Och kattpensionat har jag inte råd med. Katternas försäkring täcker bara oplanerad sjukhusinläggning, ej planerad.

Men för femtielfte gången!!! Depressionen ÄR INTE obehandlad.

Använd inte katterna som ursäkt för att inte ta den behandling som läkare rekommenderar.

 

[Wille]

Okej.
Fungerar det bra eller tycker du att det kan bli bättre på något sätt?

Min erfarenhet av vården, och den är tyvärr ganska så stor, är att det faktiskt hjälper att följa de rekommendationer som man får.
T.ex. ta en föreslagen medicin.
Eller underkasta sig de undersökningar och behandlingar som de som är utbildade i ämnet föreslår.

Den hindrar mig från att ta livet av mig. Och jag orkar plugga. Så visst får jag viss effekt av den.

Den ger mig dock ingen ork, glädje, entusiasm. Men vem blir glad av ensamhet och isolering?

Psykiatern jag haft mest kontakt med säger att jag nog fått dystymi.

 

[athena_arabians]

Den hindrar mig från att ta livet av mig. Och jag orkar plugga. Så visst får jag viss effekt av den.

Den ger mig dock ingen ork, glädje, entusiasm. Men vem blir glad av ensamhet och isolering?

Psykiatern jag haft mest kontakt med säger att jag nog fått dystymi.

Men då kvarstår ju faktumet att du kanske skulle må bättre av en annan medicin. Men eftersom du inte vill prova så får du nöja dig med läget som det är.

Att vilja ha en förändring utan att göra någon förändring funkar inte.

 

[monster1]

Den hindrar mig från att ta livet av mig. Och jag orkar plugga. Så visst får jag viss effekt av den.

Den ger mig dock ingen ork, glädje, entusiasm. Men vem blir glad av ensamhet och isolering?

Psykiatern jag haft mest kontakt med säger att jag nog fått dystymi.

Jag tycker det är jättebra att du kämpar på. Min sambo har dystymi, men de senaste åren har han med olika hjälp ändå mått bättre än vad han gjort tidigare. Så det går att bli betydligt bättre även med det. Han medicinerar inte längre, ibland tar han ångestdämpande om han har en dålig dag. Det ingår i sjukdomen att oroa sig och fastna i oro. Prata med in psykiater om dina tankar kring medicinering och fortsätt kämpa på som du gör så blir det bättre, men det tar tid det gör det. Medicinering hjälper bara kroppen att självläka och det är självläkningen som tar tid .

 

[Hippocampus]

Hahaha! Som om det skulle göra någon skillnad. Jag är sån här.

Detta. Ska du bli frisk, med eller utan SSRI, så är sådana här meningar förbjudna. För att bli frisk/bättre gäller en total beteendeförändring och att man styr om sina uppfattningar om sig själv. Det var min första hemläxa från min terapeut (förutom meditation och skriva upp drömmar), alla "gamla" acceptanser" om hur jag tycker jag är, skulle bort. Jag fick aldrig säga "så här är jag" eller "såhär har jag alltid varit". Nej det var no no på den, och det var början till att må bättre.

 

[sweep]

Men för femtielfte gången!!! Depressionen ÄR INTE obehandlad.

Kanske inte obehandlad men uppenbarligen fel behandlad för annars hade du aldrig skapat tråden eller mått som du gör. Då hade du ju inte haft de stora problem som du upplever att du har (eller det kanske du hade men det är det ingen som vet förrens du provar nått annat)

 

[Wille]

Kanske inte obehandlad men uppenbarligen fel behandlad för annars hade du aldrig skapat tråden eller mått som du gör. Då hade du ju inte haft de stora problem som du upplever att du har (eller det kanske du hade men det är det ingen som vet förrens du provar nått annat)

Men det är liksom fortfarande ingen risk att jag tar livet av mig. Jag tycker bara att livet är jävligt meningslöst.

 

[karamelldrottningen]

Men det är liksom fortfarande ingen risk att jag tar livet av mig. Jag tycker bara att livet är jävligt meningslöst.

Och så ska det inte behöva vara under så lång tid. Du får prova olika behandlingar/mediciner tills du hittar det som funkar för dig

 

[Motacilla]

Från den här och andra trådar får jag uppfattningen att du har en del starka åsikter om hur saker "är".
Är du villig att ompröva en del av dina åsikter, IFALL det kan hjälpa dig att bli friskare och må bättre?

Eller trivs du med dina åsikter och föredrar att hålla fast vid sargkanten om du förstår den metaforen?

 

[åke]

Källa?

Du menar att risken att bli inlagd på sjukhus är större av en relativt lindrig medicin än att gå med en livslång obehandlad sjukdom?

Det är väl fler som hamnar på sjukhus pga bilolycka än av biverkningar?