Bli psykologilärare?

Jag tror att det viktigaste är att du vill bli lärare, vilket/vilka ämnen är nog mer underordnat. Är du intresserad av att lära ut, pedagogik och tror dig passa i den rollen? Isf kör! Är du mer intresserad av själva ämnet än att vara pedagog, kör inte! ;)
 
För att bli en duktig ämneslärare måste man vara intresserad av och kunnig i sina ämnen, gilla ungdomar och gilla att undervisa! Alla tre krävs och inget är viktigare än det andra!
 
För att bli en duktig ämneslärare måste man vara intresserad av och kunnig i sina ämnen, gilla ungdomar och gilla att undervisa! Alla tre krävs och inget är viktigare än det andra!

Jag skulle nog vilja inflika att jag tyckte @tornblomma satte sitt inlägg till 100%. Man måste vara mer intresserad av att sprida kunskap om ämnet än att själv bli expert på det, för att funka bra som lärare.
 
Jag tror att det viktigaste är att du vill bli lärare, vilket/vilka ämnen är nog mer underordnat. Är du intresserad av att lära ut, pedagogik och tror dig passa i den rollen? Isf kör! Är du mer intresserad av själva ämnet än att vara pedagog, kör inte! ;)

Inte säker på att jag håller med om det. Så länge man genuint gillar ungdomar, använder sunt förnuft och gillar att dela med sig av den kunskap man har, så behöver man inga pedagogiska teorier egentligen. Mycket är ett förhållningssätt, och det är svårt att lära sig, men på passion för ämnet och ett intresse för hur ungdomar funkar kommer man väldigt långt!
 
Jag skulle nog vilja inflika att jag tyckte @tornblomma satte sitt inlägg till 100%. Man måste vara mer intresserad av att sprida kunskap om ämnet än att själv bli expert på det, för att funka bra som lärare.
Självfallet måste en ämneslärare kunna sitt ämne väl! Vill du bli undervisad och bedömd av en engelsklärare som bryter starkt, har ett begränsat ordförråd och gör upprepade grammatiska fel?
Eller få en musiklärare som varken kan spela eller sjunga, men som gillar att lyssna på Spotify?
 
Det är klart att det är jätteviktigt med gedigna ämneskunskaper och ett brinnande intresse för det/de ämnen man ska undervisa i. Sedan måste man naturligtvis känna till läroplaner mm och naturligtvis vara intresserad av att arbeta med barn och ungdomar men utan goda ämneskunskaper har man inte mycket att förmedla.

Nu känner jag inte till hur mycket psykologi som ingår i gymnasiekurserna men förr var det ett litet ämne med endast några få undervisningstimmar. Det kan därför vara viktigt att kolla så att ämne nr 2 är ett större ämne. Jag hade noh kollat lite jobbannonser för att se hr arbetsmarknaden för just psykologilärare är.
 
Inte säker på att jag håller med om det. Så länge man genuint gillar ungdomar, använder sunt förnuft och gillar att dela med sig av den kunskap man har, så behöver man inga pedagogiska teorier egentligen. Mycket är ett förhållningssätt, och det är svårt att lära sig, men på passion för ämnet och ett intresse för hur ungdomar funkar kommer man väldigt långt!
Ja, det gör man men med en teoretisk bas för det man sysslar med gör att man kan analysera de problem man ställs inför på ett djupare sätt och lättare ta till sig av nya forskningsrön när de kommer. En pedagogisk och metodisk bas är grunden för den professionella utvecklingen och förhållningssättet helt enkelt.
 
Det är den inställningen som gett oss den skola vi har idag.

Jag vet ju att vi är oense om skolan. Men jag kan garantera att spetskompetensen i ett visst ämne vare sig finns i grundskola eller gymnaisum, bland lärarna. Det betyder inte att jag anser att ämneskunskaperna är för dåliga.
 
Ja, det gör man men med en teoretisk bas för det man sysslar med gör att man kan analysera de problem man ställs inför på ett djupare sätt och lättare ta till sig av nya forskningsrön när de kommer. En pedagogisk och metodisk bas är grunden för den professionella utvecklingen och förhållningssättet helt enkelt.

Nya forskningsrön, absolut! Nya tankar om formativ bedömning och hur IKT kan användas, absolut! Men intresse för pedagogik i sig, utan koppling till sitt ämne? Nja. På gymnasiet måste ämnet vara i fokus, och pedagogiken bara ett medel eller ett verktyg. Och dagens lärarutbildning är tyvärr så dålig att man behöver ett grundmurat och engagerat intresse i sitt ämne för att ta sig igenom, och för att faktiskt ha med sig något matnyttigt ut i verkligheten.
 
Självfallet måste en ämneslärare kunna sitt ämne väl! Vill du bli undervisad och bedömd av en engelsklärare som bryter starkt, har ett begränsat ordförråd och gör upprepade grammatiska fel?
Eller få en musiklärare som varken kan spela eller sjunga, men som gillar att lyssna på Spotify?

Jag förstår inte vad i mitt inlägg som hindrar en gymnasielärare att kunna sitt ämne "väl"? Jag säger bara att om man mest är intresserad av ämnet och mindre av undervisning och spridning av kunskaper, kommer man att både trivas och komma längre genom att delta i spetsforskning i ämnet genom att doktorera, forskarstudera och arbeta på universitet.
 
Inte säker på att jag håller med om det. Så länge man genuint gillar ungdomar, använder sunt förnuft och gillar att dela med sig av den kunskap man har, så behöver man inga pedagogiska teorier egentligen. Mycket är ett förhållningssätt, och det är svårt att lära sig, men på passion för ämnet och ett intresse för hur ungdomar funkar kommer man väldigt långt!


Eller så byter man vill VUX och jobbar med allt från 20-åringar till 68:åringar, och slipper tonårsdramer. ;)

Skulle också vilja lägga in att pedagogiken är viktig, framförallt didaktiken och att samla på sig olika metoder som kan passa för olika individer - att ha en källa att plocka från och en förståelse för hur inlärning går till... Det är inte sådant som kommer per automatik för att det finns ett särskilt förhållningssätt. Framförallt när det kommer till specialpedagogik, eller andra grupper med särskilda behov.

Sedan är det såklart olika beroende på ämne, praktiska ämnen har ett annat upplägg än teoretiska. Vissa skolor är ytterst måna om att arbeta ämnesintegrerat, medan vissa inte alls är det. Ytterligare några arbetar aktivt med exempelvis problembaserat lärande, medan andra bara sätter en kursbok i händerna på eleverna och har kapitelgenomgångar. Att ha lite koll på olika pedagogiska och didaktiska modeller tycker jag nog är lämpligt om lärare har - om inte annat så för att kunna välja upplägg och utifrån detta kunna bedöma kunskapsutveckling och förståelse.

Fast nu kanske TS:s tråd börjar handlar om något annat än tanken var inledningsvis.
 
Nya forskningsrön, absolut! Nya tankar om formativ bedömning och hur IKT kan användas, absolut! Men intresse för pedagogik i sig, utan koppling till sitt ämne? Nja. På gymnasiet måste ämnet vara i fokus, och pedagogiken bara ett medel eller ett verktyg. Och dagens lärarutbildning är tyvärr så dålig att man behöver ett grundmurat och engagerat intresse i sitt ämne för att ta sig igenom, och för att faktiskt ha med sig något matnyttigt ut i verkligheten.

Nu ser jag att du redan delvis svarat på mitt inlägg ovan. :)

Håller med om dina tankar om lärarutb.! Det var därför jag läste ytterligare på LiU.
 
Nu ser jag att du redan delvis svarat på mitt inlägg ovan. :)

Håller med om dina tankar om lärarutb.! Det var därför jag läste ytterligare på LiU.

Ja, alltså, man lär sig ingenting om diagnoser och hur undervisning kan anpassas till olika typer av elever på lärarutbildningen, så det får man lära sig i verkligheten istället. Och har man en bra specialpedagog på skolan, och engagerar sig i att lära sig, så kommer man alldeles tillräckligt långt. Förutsatt att man har sunt förnuft och intresse för ungdomar, som sagt.

Didaktik är verkligen viktigt men nåt man egentligen behöver fortbilda sig i själv, efter lärarlegitimationen, tillsammans med ämneskollegor. Även det finns det för lite av i lärarutbildningen. Och didaktiken hänger, som jag ser det, ihop med intresset för sitt ämne - hur når jag ut till alla elever med olika intressen och förutsättningar, med det här superintressanta stoffet som jag verkligen vill förmedla?
 
Jag förstår inte vad i mitt inlägg som hindrar en gymnasielärare att kunna sitt ämne "väl"? Jag säger bara att om man mest är intresserad av ämnet och mindre av undervisning och spridning av kunskaper, kommer man att både trivas och komma längre genom att delta i spetsforskning i ämnet genom att doktorera, forskarstudera och arbeta på universitet.
När du formulerar det så är vi helt överens! Jag uppfattade det som om om du menade att ämneskunskaper inte var så viktiga.
För mig kan det ena aldrig det ställas mot det andra. Elever ska inte behöva ha lärare som antingen är kunniga i sitt ämne eller engagerade i undervisningen. De har rätt till lärare som är kunniga i sitt ämne, engagerade i undervisningen och sina elever, intresserade av att ständigt utveckla sig i sitt yrkes alla aspekter och som har ett professionellt förhållningssätt.
 
Det är klart att det är jätteviktigt med gedigna ämneskunskaper och ett brinnande intresse för det/de ämnen man ska undervisa i. Sedan måste man naturligtvis känna till läroplaner mm och naturligtvis vara intresserad av att arbeta med barn och ungdomar men utan goda ämneskunskaper har man inte mycket att förmedla.

Nu känner jag inte till hur mycket psykologi som ingår i gymnasiekurserna men förr var det ett litet ämne med endast några få undervisningstimmar. Det kan därför vara viktigt att kolla så att ämne nr 2 är ett större ämne. Jag hade noh kollat lite jobbannonser för att se hr arbetsmarknaden för just psykologilärare är.
Jag skulle tro att det bästa ämne att kombinera med är svenska eller möjligen svenska som andrapråk ur ett rent anställningsperspektiv.
 
När du formulerar det så är vi helt överens! Jag uppfattade det som om om du menade att ämneskunskaper inte var så viktiga.
För mig kan det ena aldrig det ställas mot det andra. Elever ska inte behöva ha lärare som antingen är kunniga i sitt ämne eller engagerade i undervisningen. De har rätt till lärare som är kunniga i sitt ämne, engagerade i undervisningen och sina elever, intresserade av att ständigt utveckla sig i sitt yrkes alla aspekter och som har ett professionellt förhållningssätt.

Jag håller helt med dig. Invändningen var bara att om man egentligen har som största intresse att själv bli så kunnig som möjligt i ämnet och inte brinner mest för att vara lärare i det, så blir det ett tveksamt val av karriär. Man kommer helt enkelt inte lika långt - i sin egen kunskapstörst, som om man forskar istället för att vara gymnasielärare.
 
Jag håller helt med dig. Invändningen var bara att om man egentligen har som största intresse att själv bli så kunnig som möjligt i ämnet och inte brinner mest för att vara lärare i det, så blir det ett tveksamt val av karriär. Man kommer helt enkelt inte lika långt - i sin egen kunskapstörst, som om man forskar istället för att vara gymnasielärare.
Helt klart! Tyvärr så anställs ju alldeles för få lektorer i skolan och alldeles för få lärare ges möjligheten att forska och fördjupa sig inom ramen för sin anställning.
 
Helt klart! Tyvärr så anställs ju alldeles för få lektorer i skolan och alldeles för få lärare ges möjligheten att forska och fördjupa sig inom ramen för sin anställning.


Fast vilken lektor väljer att jobba i grund- och gymnasieskolan när det finns andra möjligheter - med både bättre lön och bättre villkor...

Både doktorander och lektorer måste ju dessutom ofta läsa ett extra år bara för att få leg:et (som krävs för att erbjudas en vettig tjänst), och sedan tom gå ned i lön för att jobba i skolan. Vem gör det? Då går man in i näringslivet, privata utbildningsalternativ, eller liknande istället.

Jag gick upp flera tusen i månaden i ett svep när jag bytte till VUX. Fick dessutom mer ansvar, mer frihet, och återkommande erbjudande och att vidareutbilda mig inom tjänsten. Vilket jag också gör.


Allmänna lärartankar...

För att attrahera erfarna och utbildade människor, som faktiskt kan välja, så måste lärarjobbet få högre social status, högre lön, och bättre arbetsvillkor. Lärarutbildningen idag blir ju kritiserad nästan varje år. Är det ett sätt att öka lärarnas kompetens - låga intagnings- och innehållskrav?

Blir alltid tjurig när man dessutom pratar om ett yrke som "ett kall", jag är ingen jäkla nunna som drivs av behjärtansvärd självuppoffring. Jag vill ha ett utmanande och utvecklande jobb, som är tryggt och gör att jag kan betala räkningarna - där mina många år på universitet faktiskt uppskattas och kan komma till någon nytta.
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Jag ska försöka hjälpa till med att skriva en överklagan till CSN gällande ett avslag på ansökan om de 40 extra veckor som man kan ha...
Svar
7
· Visningar
779
Senast: MiaMia
·
Skola & Jobb Jag är trött på nuvarande jobb. Har inte lyckats ta mig igenom en vidareutbildning (på gymnasienivå) eftersom jag helt saknar... 2
Svar
39
· Visningar
2 826
Skola & Jobb Studerar på universitetet och hittar inget sommarjobb. Vilket såklart innebär att jag inte har någon inkomst i sommar. Funderar på att...
Svar
10
· Visningar
975
Skola & Jobb Jobbar nu på ett äldreboende, det är samma människor, samma rutiner, dag ut och dag in, och allt sker mellan 4 väggar. Såklart händer... 2
Svar
22
· Visningar
1 390

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vad vill han ?
  • Eurovision 2025
  • GVFÖ 2025

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp