Blind katt

fejt

Trådstartare
Min elvaåriga devon, Kiwi, håller på att bli blind på båda ögonen. Det började med att pupillen på ena ögat inte reagerade på ljus, den var konstant stor.
På Ultuna hittade det ingenting som kunde förklara det. Blodtryck normalt, normalt tryck i ögonen samt normala prover (minns inte alla de tog men det var njurar, socker, blodvärde etc). Hon har inte ont och har inte förändrats nämnvärt beteendemässigt. Vi fick därför rådet att avvakta och vara vaksamma på henne.
Nu har hon börjat vila med tungan utanför munnen. Inte hela tiden, men det är ändå något som hon aldrig gjort förut. Vi har fått remiss till neurolog, men det är väntetid och vi är självklart beredda på att åka in akut med henne.
Egentligen var hela den här harangen onödig, för det jag egentligen undrar är om någon har erfarenhet av blinda katter. Är det ett värdigt kattliv? Tror ni att man kan avgöra om hon har det bra utan syn,
8684C089-6327-40F9-B1FE-882C6A3294FA.jpeg
och hur kan man underlätta vardagen för henne?
 
Bästa sättet att underlätta vardagen är att inte möblera om.
Hur är hon, leker som vanligt?
Hon är inte en katt som leker särskilt mycket. Varken med oss eller med vår andra katt. Ingen märkbar förändring på den fronten alltså. Hon är väldigt kelen, pratsam och sällskapssjuk och det har inte förändrats. Däremot går hon inte ut med oss som hon brukar. Hon älskar att vara ute med oss på gården och är en fantastisk jägare men nu vill hon vara inne.
 
En katt som tappar synen successivt anpassar sig ofta efter det så att vara blind behöver inte innebära dålig livskvalité. Man får anpassa miljön därefter. Jag har fött upp en döv katt, döv från kattungeålder, och han har aldrig varit handikappad av det. Vi fick kommunicera med honom på ett annat sätt men han har ett bra liv.

Att hon inte vill gå ut tyder väl på en viss otrygghet, men jag håller med veterinären. Avvakta och se, det behövs inte ta några drastiska beslut så länge hon verkar må bra.
 
En katt som tappar synen successivt anpassar sig ofta efter det så att vara blind behöver inte innebära dålig livskvalité. Man får anpassa miljön därefter. Jag har fött upp en döv katt, döv från kattungeålder, och han har aldrig varit handikappad av det. Vi fick kommunicera med honom på ett annat sätt men han har ett bra liv.

Att hon inte vill gå ut tyder väl på en viss otrygghet, men jag håller med veterinären. Avvakta och se, det behövs inte ta några drastiska beslut så länge hon verkar må bra.
Tack! Idag följde hon självmant med mig ut och var med mig som vanligt i stallet och i trädgården. Det är så sorgligt det här, men jag försöker ta vara på stunderna med henne och inte ta ut nåt i förskott.
 
Ser henne pupille ut sådär hela tiden? sådär stor liksom. Har någon ögonkunnig veterinär kollat på henne?
Pupillen blir liten när det är starkt ljus, är pupillen konstant stor kan det vara väldigt jobbigt med ljus i ögonen, så är pupillen konstant stor kan det vara en bra idé att inte ta ut henne på promenad eller annat när det är ljust, eller "tvinga" henne att vara i ljus tex genom att ha mat, vattenskål och kattlåda på en väldigt ljus plats.

Ang blindheten så får man bedöma från fall till fall, många djur klarar sig jätte bra som blinda.
 
Bra att ni har fått tid för vidare utredning. De blinda katter jag träffat, har klarat sig bra. Både den som var född blind och de som blivit det senare. Som nån skrev, får man vara noga med att inte förändra inomhusmiljön mer än absolut nödvändigt.

Håller alla tummar för att det är nått hon inte kommer lida av ❤
 
Ser henne pupille ut sådär hela tiden? sådär stor liksom. Har någon ögonkunnig veterinär kollat på henne?
Pupillen blir liten när det är starkt ljus, är pupillen konstant stor kan det vara väldigt jobbigt med ljus i ögonen, så är pupillen konstant stor kan det vara en bra idé att inte ta ut henne på promenad eller annat när det är ljust, eller "tvinga" henne att vara i ljus tex genom att ha mat, vattenskål och kattlåda på en väldigt ljus plats.

Ang blindheten så får man bedöma från fall till fall, många djur klarar sig jätte bra som blinda.
Ja, hon har varit hos vet med ögon som specialitet. Han sa inget om att hon skulle vara extra ljuskänslig men det ska jag fråga nästa gång jag pratar med dem.

Hon undviker iaf inte ljus inomhus och kommer när man ropar på henne som vanligt så jag hoppas att hon inte lider. Usch, min fina lilla katt.
 
Bra att ni har fått tid för vidare utredning. De blinda katter jag träffat, har klarat sig bra. Både den som var född blind och de som blivit det senare. Som nån skrev, får man vara noga med att inte förändra inomhusmiljön mer än absolut nödvändigt.

Håller alla tummar för att det är nått hon inte kommer lida av ❤
Tack för omtanken! Vi har bytt ut kattlådorna till såna med låga kanter utan tak och skaffat en extra som vi ställt så att hon inte ska ha så långt till någon.
 
Tänkte bara berätta att jag har beställt tid hos veterinären för att ta bort henne imorgon. Hon mår inte alls bra. Allt har gått så fort och jag tror att jag skrev det första inlägget i nån slags bearbetningsprocess. Att hon förlorar synen beror uppenbarligen på nåt neurologiskt ch det är alldeles för lång tid tills vi får komma till neurolog.
Hon har varit lite konstig i ett par veckor, och jag har tänkt att det säkert handlar om att hon förlorar synen så fort, men det är mer än så.
Hon har inte riktigt kontroll över tungan som hänger ut då och då, igår kväll låg hon och dreglade, hon sitter konstigt och de senaste dagarna har hon fått korta anfall av huvudryckningar. Idag när jag bar upp henne och la henne på bröstet var hon slapp på nåt sätt. Hon äter dock med god aptit och vill vara med oss som vanligt.

Hoppas att ni inte dömer mig för att jag låtit det gå för långt. Symptomen på ögat började i slutet av maj och allt det andra har kommit lite i taget de två senaste veckorna.
Det är så fruktansvärt sorgligt, vi bara gråter och gråter. Vi ska åka och köpa ett träd nu att begrava henne under.
Jag är också så himla orolig för vår andra katt. De har vuxit upp tillsammans.
Tack för att jag fick ösa ur mig lite.
Här är en bild från när hon var med mig i stallet bara några veckor innan allt började.
9E19E426-DD50-4567-9287-BE2473E2F120.jpeg
 
Tänkte bara berätta att jag har beställt tid hos veterinären för att ta bort henne imorgon. Hon mår inte alls bra. Allt har gått så fort och jag tror att jag skrev det första inlägget i nån slags bearbetningsprocess. Att hon förlorar synen beror uppenbarligen på nåt neurologiskt ch det är alldeles för lång tid tills vi får komma till neurolog.
Hon har varit lite konstig i ett par veckor, och jag har tänkt att det säkert handlar om att hon förlorar synen så fort, men det är mer än så.
Hon har inte riktigt kontroll över tungan som hänger ut då och då, igår kväll låg hon och dreglade, hon sitter konstigt och de senaste dagarna har hon fått korta anfall av huvudryckningar. Idag när jag bar upp henne och la henne på bröstet var hon slapp på nåt sätt. Hon äter dock med god aptit och vill vara med oss som vanligt.

Hoppas att ni inte dömer mig för att jag låtit det gå för långt. Symptomen på ögat började i slutet av maj och allt det andra har kommit lite i taget de två senaste veckorna.
Det är så fruktansvärt sorgligt, vi bara gråter och gråter. Vi ska åka och köpa ett träd nu att begrava henne under.
Jag är också så himla orolig för vår andra katt. De har vuxit upp tillsammans.
Tack för att jag fick ösa ur mig lite.
Här är en bild från när hon var med mig i stallet bara några veckor innan allt började.
Visa bifogad fil 74094

Förstår absolut ditt val. Det är viktigt att inte vänta för länge med det tuffa beslutet. Ta hand om dig. ❤️
 
Tänkte bara berätta att jag har beställt tid hos veterinären för att ta bort henne imorgon. Hon mår inte alls bra. Allt har gått så fort och jag tror att jag skrev det första inlägget i nån slags bearbetningsprocess. Att hon förlorar synen beror uppenbarligen på nåt neurologiskt ch det är alldeles för lång tid tills vi får komma till neurolog.
Hon har varit lite konstig i ett par veckor, och jag har tänkt att det säkert handlar om att hon förlorar synen så fort, men det är mer än så.
Hon har inte riktigt kontroll över tungan som hänger ut då och då, igår kväll låg hon och dreglade, hon sitter konstigt och de senaste dagarna har hon fått korta anfall av huvudryckningar. Idag när jag bar upp henne och la henne på bröstet var hon slapp på nåt sätt. Hon äter dock med god aptit och vill vara med oss som vanligt.

Hoppas att ni inte dömer mig för att jag låtit det gå för långt. Symptomen på ögat började i slutet av maj och allt det andra har kommit lite i taget de två senaste veckorna.
Det är så fruktansvärt sorgligt, vi bara gråter och gråter. Vi ska åka och köpa ett träd nu att begrava henne under.
Jag är också så himla orolig för vår andra katt. De har vuxit upp tillsammans.
Tack för att jag fick ösa ur mig lite.
Här är en bild från när hon var med mig i stallet bara några veckor innan allt började.
Visa bifogad fil 74094

Förebrå dig inte, ibland går det så snabbt att en inte hinner med riktigt. Du vill bevisligen det bästa för din kisse :heart

Så fint med ett träd till henne :) Jag planterade en ros på Missias grav (Rosa Mundi, en spräcklig ros för en spräcklig katt) och ser det som en hälsning från henne varje gång den blommar.

Det går säkert bra med den andra katten men håll lite extra koll. Missia klarade sig bra när jag tog bort hennes "syster" (det var en månad emellan dem och de växte upp tillsammans).
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Koppel som släppte
  • Oseriös avel 2023
  • Akvarietråden IV

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp